{"id":95555,"date":"2015-08-02T20:50:06","date_gmt":"2015-08-02T19:50:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95555"},"modified":"2015-08-03T06:51:06","modified_gmt":"2015-08-03T05:51:06","slug":"stockholm-music-and-arts-van-morrison-en-magiker-pa-scen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95555","title":{"rendered":"Stockholm Music and Arts: Van Morrison – en magiker p\u00e5 scen"},"content":{"rendered":"

\"Van<\/a><\/p>\n

Van Morrison p\u00e5 Stockholm Music and Arts, stora scenen
\n2 augusti 2015
\nBetyg 5<\/p>\n

Han kom och som han levererade. Van Morrison \u00e4r en stor artist. Han \u00e4r magisk. P\u00e5 flera s\u00e4tt och m\u00e5nga plan. Precis n\u00e4r han sj\u00f6ng textraden: ”The Day When the Rain came” i hans stora popl\u00e5t ”Browneyed girl” d\u00e5 kom regnet \u00f6ver Skeppsholmen. Han tycks kunna styra \u00f6ver inte bara vad som h\u00e4nder p\u00e5 scen utan allt d\u00e4romkring, till och med v\u00e4drets makter.<\/p>\n

Han gav en full\u00e4ndad spelning med mycket jazzbluesigt \u00f6s d\u00e4r jag inte f\u00f6rst\u00e5r hur n\u00e5gon alls kunde st\u00e5 still. I omr\u00e5det n\u00e4ra scen var det fullt \u00f6s och m\u00e5nga, m\u00e5nga som b\u00e5de skakade takten och sj\u00f6ng med, \u00e4ven om han inte hade sin mest l\u00e4ttillg\u00e4ngliga repertoar och ocks\u00e5 n\u00e4r han spelade de allra popul\u00e4raste s\u00e5ngerna som ”Browneyed girl” var det i en jazzigare version.<\/p>\n

Han inledde spelningen med ”Celtic Swing”, ikl\u00e4dd den obligatoriska hatten och spelandes p\u00e5 saxofon. Det \u00e4r den \u00f6ppning han haft under den turn\u00e9 han just nu k\u00f6r. Den saxofonjazziga sv\u00e4ngiga stilen fortsatte med ”Close enough for Jazz” och med gospelinfluens i ”By his Grace”.<\/p>\n

N\u00e5gra l\u00e5tar in i konserten kom ocks\u00e5 munspelet fram och det blues vid sidan av jazz som satte atmosf\u00e4ren f\u00f6r kv\u00e4llen. Det var vemodigt, magiskt och mysigt och oerh\u00f6rt skickligt. Han v\u00e4xlade mellan saxofon, munspel, gitarr och s\u00e5 sj\u00f6ng han f\u00f6rst\u00e5s. Hans r\u00f6st \u00e4r enorm och den tycks inte ha \u00e5ldrats, trots att han snart fyller 70. Jag tror att jag tycker det blir allra, allra b\u00e4st n\u00e4r han spelar gitarr och sjunger. Finns det n\u00e5gon som med samma dignitet kan sjunga ”didadadidi” och det k\u00e4nns stort?<\/p>\n

Trist nog \u00f6kade regnet och en dryg halvtimme in i spelningen \u00f6ste regnet ned och scenarbetare fick b\u00e4ra in en stor presenning p\u00e5 scen f\u00f6r att skydda instrument fr\u00e5n det kraftiga skyfallet. Men Van och hans musiker k\u00f6rde p\u00e5 som de proffs det \u00e4r, f\u00f6rst\u00e5s. Det var m\u00e4ktigt och n\u00e4r han gick loss p\u00e5 gitarren i ”And the Healing Has Begun” kunde han h\u00e5llit p\u00e5 i timmar – det gick inte att tr\u00f6ttna.<\/p>\n

Som extra bonus spelade han en av mina absoluta favoriter ur hans rika l\u00e5tskatt: ”In the Garden” fr\u00e5n albumet ”No Guru, no method, no teacher” som han sl\u00e4ppte 1985 d\u00e5 han gjorde upp med sitt medlemskap i Scientologerna som han l\u00e4mnade. Texten \u00e4r s\u00e5 stark och jag ryser lika mycket idag n\u00e4r jag h\u00f6r honom spela den som jag gjorde d\u00e5, n\u00e4r skivan l\u00e5g p\u00e5 spel om och om igen i min cd-spelare:
\nNo Guru, no method, no teacher
\nJust you and I and nature
\nAnd the Father and the
\nSon and the Holy Ghost
\nIn the garden wet with rain<\/em><\/p>\n

Publiken var redan helt med p\u00e5 noterna och n\u00e4r han som sista s\u00e5ng spelade ”Gloria” blev det alls\u00e5ng. Van Morrison \u00e4r inte n\u00e5gon publikfriare, han st\u00e5r bara rakt upp och ned och k\u00f6r sitt program. N\u00e5got mellansnack har han inte. Men han var \u00e4nd\u00e5 sn\u00e4ll nog \u00e5t sin publik och spelade tre av sina genom \u00e5ren mest popul\u00e4ra l\u00e5tar: Moondance, Brown Eyed Girl och Gloria.<\/p>\n

Van Morrison var n\u00e4stsist ut p\u00e5 stora scenen, men en sak \u00e4r klar: en stor del av publiken hade kommit f\u00f6r att se honom och det k\u00e4ndes som att festivalen avslutades med denna h\u00f6jdpunkt n\u00e4r m\u00e5nga lyckliga l\u00e4mnade omr\u00e5det efter denna upplevelse.<\/p>\n

Kv\u00e4llens spellista:<\/strong>
\nCeltic Swing
\nClose enough for jazz
\nBy his Grace
\nDay Like This
\nBaby, please don’t go\/Parchman Farm\/Don\u00b4t Start Crying Now
\nWild Night
\nMoondance
\nBrown Eyed Girl
\nWild Honey
\nWhenever God Shines his Light
\nPrecious Time
\nJackie Wilso said (I\u00b4m in Heaven When You Smile)
\nBright Side of the Road
\nReal Real Gone
\nThink Twice Before You Go
\nAnd the Healing Has Begun
\nThe Things I Used To Do
\nThe Way Young Lovers Do
\nHelp Me
\nIn the Garden
\nGloria<\/p>\n

Foto: BeA Nilsson<\/p>\n

\"Van<\/a><\/p>\n

\"Van<\/a><\/p>\n

\"Van<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Van Morrison p\u00e5 Stockholm Music and Arts, stora scenen 2 augusti 2015 Betyg 5 Han kom och som han levererade. Van Morrison \u00e4r en stor artist. Han \u00e4r magisk. P\u00e5 flera s\u00e4tt och m\u00e5nga plan. Precis n\u00e4r han sj\u00f6ng textraden: ”The Day When the Rain came” i hans stora popl\u00e5t ”Browneyed girl” d\u00e5 kom regnet […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[753,2632,3816,12282,3844,12239,8481,8794],"class_list":{"0":"post-95555","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-blues","8":"tag-jazz","9":"tag-munspel","10":"tag-musik","11":"tag-musikfestival","12":"tag-saxofon","13":"tag-stockholm-music-and-arts","14":"tag-van-morrison","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95555","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=95555"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95555\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":95585,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95555\/revisions\/95585"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=95555"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=95555"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=95555"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}