{"id":95405,"date":"2015-08-06T20:49:40","date_gmt":"2015-08-06T19:49:40","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95405"},"modified":"2015-09-06T17:18:42","modified_gmt":"2015-09-06T16:18:42","slug":"skivrecension-beach-house-depression-cherry","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95405","title":{"rendered":"Skivrecension: Beach House – Depression Cherry"},"content":{"rendered":"

\"Depression<\/a><\/p>\n

Artist: Beach House
\nTitel: Depression Cherry
\nBetyg: 4<\/strong><\/p>\n

Varf\u00f6r \u00e4ndra p\u00e5 ett vinnande koncept?<\/em><\/p>\n

Huvudtesen jag f\u00f6rde i min recension av Tame Impalas senaste album<\/a> var att de b\u00e4sta banden \u00e4r de som hela tiden forts\u00e4tter att utvecklas. I fallet Beach House g\u00e4ller dock motsatsen. P\u00e5 sitt femte album l\u00e5ter Baltimore-duon precis som de brukar, de har bara f\u00f6rfinat sitt sound och sitt uttryck. I ett musikklimat framskyndat av streaming, d\u00e4r trender kommer och g\u00e5r snabbare \u00e4n du hinner blinka \u2014 d\u00e4r det stundtals kan k\u00e4nnas som att l\u00e5ten i playlisten\u00a0\u00e4r viktigare \u00e4n artisten i fr\u00e5ga \u2014 k\u00e4nns det fint med band som inte bryr sig. Som inte f\u00f6rs\u00f6ker anpassa sig f\u00f6r att passa in. Deras attityd \u00e4r knappast kommersiell, \u00e4nd\u00e5 \u2014 eller kanske just d\u00e4rf\u00f6r \u2014 har de blivit ett av indiev\u00e4rldens popul\u00e4raste namn.<\/p>\n

\u201cF\u00f6r oss \u00e4r Depression Cherry<\/em> en f\u00e4rg, en k\u00e4nsla, en energi\u2026 som beskriver platsen du kommer till medan du r\u00f6r dig genom existensens o\u00e4ndligt varierande resor,\u201d s\u00e4ger Victoria Legrand och Alex Scally, som tillsammans utg\u00f6r Beach House, i det medf\u00f6ljande pressutskicket. Flummigt, kanske. Men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4r det ocks\u00e5 talande f\u00f6r deras musik som s\u00e5 ofta k\u00e4nns som ett abstrakt soundtrack till tillvaron; l\u00e5gm\u00e4lda ballader d\u00e4r sv\u00e4vande synthar, Legrands utomjordiskt vackra r\u00f6st och Scallys gitarrspel \u00e4r nyckelelementen. Framf\u00f6r allt \u00e4r det musik som oavsett hur hemlighetsfull eller kryptisk den kan verka \u00e4nd\u00e5 \u00e4r oerh\u00f6rt enkel att k\u00e4nna n\u00e5gonting till.<\/p>\n

Efter framg\u00e5ngarna med Teen Dream<\/em> 2010 och Bloom<\/em> 2012 har de \u2014 i takt med att spellokalerna bara blivit st\u00f6rre och st\u00f6rre \u2014 helt naturligt motiverats till att expandera sitt sound. Men Depression Cherry<\/em> beskriver de som en \u00e5terg\u00e5ng till enkelheten p\u00e5 de tidigare albumen. Det m\u00e4rks framf\u00f6r allt p\u00e5 att det k\u00e4nns lite mer introvert: trummorna \u00e4r inte fullt s\u00e5 stora; det \u00e4r genomg\u00e5ende fluffigt,\u00a0l\u00e5gm\u00e4lt och stillsamt f\u00f6rtrollande.\u00a0Sparks<\/em> sticker ut med sina shoegaze-vibbar och sin skrikande elgitarr. Andra h\u00f6jdpunkter \u00e4r Space Song<\/em> samt Beyond Love<\/em>, som med textraden \u201cthey take the simple things inside you and put nightmares in your head\u201d p\u00e5 n\u00e5got underligt s\u00e4tt k\u00e4nns b\u00e5de triumferande och som en sorges\u00e5ng p\u00e5 en och samma g\u00e5ng.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Sparks, Space Song, Beyond Love<\/p>\n