![\"Foto:](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/07\/Sofie-Reed450.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Om man \u00e4r en liten tjock farbror s\u00e5 fattas det bara en h\u00e4stsvans och f\u00f6rm\u00e5gan att f\u00e5 ihop en 12 takters l\u00e5ng ackordf\u00f6ljd p\u00e5 en akustisk gitarr, g\u00e4rna kryddat med lite munspel. Sedan \u00e4r man en komplett bluesartist. Kanske beh\u00f6ver man hitta n\u00e5got att ber\u00e4tta om. N\u00e5got som inte \u00e4r en beskrivning av en evighetsl\u00e5ng dans p\u00e5 rosor och att man har funnit lyckan med den vackraste partnern i hela universum. Helgen 9-12 juli \u00e4r det bluesfest i \u00c5m\u00e5l.<\/strong> Den 24:e i ordningen. I en st\u00e4ndig utveckling med att visa upp den bredd som finns inom bluesen s\u00e5 har \u00c5m\u00e5ls Bluesfest vuxit sig till den fr\u00e4msta i Sverige. Med en blandning av svenska och internationella artister \u00e4r den \u201dett m\u00e5ste\u201d f\u00f6r m\u00e5nga artister och f\u00f6r den stora publiken. En publik som, under n\u00e5gra dagar, n\u00e4ra nog f\u00f6rdubblar antalet m\u00e4nniskor i den lilla dalslandsmetropolen.<\/p>\n Bland dem som st\u00e4ller f\u00e4rden mot \u00c5m\u00e5l, finns n\u00e5gra artister som \u00e4r ganska l\u00e5ngt ifr\u00e5n beskrivningen av \u201dden d\u00e4r lilla tjocka farbrorn med en h\u00e4stsvans i nacken\u201d. En del \u00e4r inte ens av manligt k\u00f6n.<\/p>\n Kvinnor i bluesen. Finns det?<\/strong> Efter en resa i USA<\/strong> och m\u00f6ten med andra artister s\u00e5 blev hon fast i bluesen. En annan ung tjej<\/strong> som tagit till sig bluesen har ocks\u00e5 f\u00e5tt blues\u00e4lskarna att ta till sig henne som artist. Lisa Lystam, med r\u00f6tter i Mj\u00f6lby, var p\u00e5 Stampen f\u00f6r 3 \u00e5r sedan och f\u00f6ll direkt. Hennes karri\u00e4r har varit spikrak sedan dess. \u00c4ven hon har f\u00e5tt utm\u00e4rkelsen Junior Blues Prize. Det var i samband med \u00c5m\u00e5ls Bluesfest 2013. I \u00e5r kommer Lisa att ing\u00e5 i gruppen Ladies Got The Blues. En dynamisk konstellation av tjejer som tolkar blues p\u00e5 sitt s\u00e4tt. Spelningen p\u00e5 Fashing i maj f\u00f6rra \u00e5ret rosades och prisades av Fredrik Ottomers i v\u00e4rldens \u00e4ldsta, verksamma bluestidning, Jefferson Blues Magazine. Just f\u00f6rm\u00e5gan att n\u00e5 ut till publiken \u00e4r n\u00e5got som Lisa sj\u00e4lv n\u00e4mner n\u00e4r Kulturbloggen n\u00e5r henne dagarna innan resan till \u00c5m\u00e5l.<\/p>\n I \u00c5m\u00e5l kommer det att dyka upp fler<\/strong> kvinnliga bluesartister som har blivit favoriter p\u00e5 scenen f\u00f6r publiken. Norska bluesikonen Rita Engedalen, finska r\u00f6stexplosionen Ina Forsman \u00e4r tv\u00e5 sev\u00e4rda artister. Hon ser sig inte sj\u00e4lv som en utpr\u00e4glad bluesartist.<\/p>\n – Jag \u00e4r en artist och mitt medium \u00e4r \u201dmusic\u201d. Som ett \u201done woman band\u201d g\u00f6r jag ROOTS musik … \u00a0roots musik kom ur fattigdom och isolering d\u00e4r man anv\u00e4nder det man har f\u00f6r att skapa sin musik.<\/p>\n Sofie, med r\u00f6tter i Dalarna,<\/strong> \u00e4r numera hemmah\u00f6rande i Colorado men \u00e4r ofta p\u00e5 turn\u00e9 i Europa. Med en dulcimer, ett munspel, en stompbox, en cigarr box guitar och en fantastisk r\u00f6st har hon inga problem att fylla p\u00e5 den stora skaran med publik som vill se henne igen och igen.<\/p>\n F\u00f6rutom alla dessa kvinnor s\u00e5 kommer det ocks\u00e5 en massa m\u00e4n till \u00c5m\u00e5l f\u00f6r att traktera blues p\u00e5 de olika scenerna. H\u00e4r kan du l\u00e4sa mer om \u00c5m\u00e5ls Bluesfest 2015<\/a><\/strong><\/p>\n <\/p>\n
\nEller \u00e4r man inte det?<\/strong><\/p>\n
\nKanske beh\u00f6ver man ha en k\u00e4nsla f\u00f6r musik som det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4tta ord p\u00e5.
\nKanske beh\u00f6ver man ocks\u00e5 ha en f\u00f6rm\u00e5ga att s\u00e4tta r\u00e4tta ord p\u00e5 k\u00e4nslor som \u00e4r sv\u00e5ra att beskriva.<\/p>\n
\nJa. Faktum \u00e4r att den f\u00f6rsta k\u00e4nda inspelningen av en bluesl\u00e5t \u00e4r Crazy Blues, framf\u00f6rd av Mamie Smith. Den spelades in den 10 augusti 1920.
\n![\"Foto](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/07\/Shoutin-Red-300.jpg\")
<\/a>F\u00f6rra \u00e5rets vinnare av Junior Blues Prize, Shoutin\u00b4 Red, \u00e4r en ung tjej som med en gitarr och en fantastisk r\u00f6st g\u00e4rna framf\u00f6r just Crazy Blues. Efter att ha lyssnat p\u00e5 blues och fastnat f\u00f6r den typen av musik tog hon ett beslut.
\n\u201d- Jag best\u00e4mde mej f\u00f6r att l\u00e4ra mej att spela den akustiska fingerpicking style-bluesen n\u00e4r jag var 17 \u00e5r, det fanns ingen i min stad jag kommer ifr\u00e5n, Enk\u00f6ping, som kunde l\u00e4ra mej det s\u00e5 jag fick l\u00e4ra mej sj\u00e4lv med internet och skivor som hj\u00e4lp.\u201d<\/p>\n
\n– Folk som inte har h\u00f6rt gammel-blues f\u00f6rut och som h\u00f6r mej spela \u00e4r ofta glada och positivt inst\u00e4llda till musiken och jag tror att fler skulle gilla det och att det skulle bli popul\u00e4rare om det n\u00e5dde ut till fler, m\u00e5nga har nog inte kommit i kontakt med det bara.<\/p>\n
\nUppbackad av en trio duktiga musiker, Fredrik Karlsson, Micke Fall och Patrik Thelin, har hon sedan g\u00e5t fr\u00e5n klarhet till klarhet. Bandet har ut\u00f6kats med Morgan Korsmoe och Matte Gustavsson och blivit Lisa Lystam Family Band.<\/p>\n
\n<S\u00e5 h\u00e4r skrev han i sin recension<\/a>:
\n– Denna f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r fantastisk och visar inte bara vad kvinnliga bluesut\u00f6vare och komposit\u00f6rer har betytt f\u00f6r musiken utan lyfter ocks\u00e5 fram hur m\u00e5nga beg\u00e5vade och talangfulla tjejer det finns i detta land.<\/em><\/p>\n– Att n\u00e5 ut till publiken \u00e4r det sv\u00e5raste.<\/strong> Man m\u00e5ste kunna \u00f6vertyga en publik att man tror p\u00e5 det man g\u00f6r och att det \u00e4r p\u00e5 riktigt. Det \u00e4r l\u00e4tt att uppfattas som klyschig och tillgjord. En publik vet direkt om det \u00e4r \u00e4kta eller inte, kanske framf\u00f6rallt en bluespublik. Det viktigaste \u00e4r att inte bry sig s\u00e5 himla mycket utan bara k\u00f6ra. Skita i att sminket rinner eller att man g\u00f6r lustiga grimaser och grejer. Man \u00e4r ful n\u00e4r man har feeling men det \u00e4r feeling som \u00e4r det viktigaste. Ett gig \u00e4r ett givande och tagande. Publiken m\u00e5ste k\u00e4nna sig involverade. De m\u00e5ste k\u00e4nna att vi tillsammans skapar st\u00e4mningen. D\u00e5 blir det ofta ett lyckat gig.<\/p>\n
\nTill m\u00e5ngas gl\u00e4dje kommer ocks\u00e5 Sofie Reed som gjort en l\u00e5ng resa som artist fram till idag.
\n– Mitt fokus har handlat om att hitta mig sj\u00e4lv som m\u00e4nniska i hj\u00e4rta, sj\u00e4l, ande, sinne och k\u00e4nsla f\u00f6r ett ”genuine” uttryck. \u201dA long, hard journey, but none the greater\u201d.<\/p>\n
\nKanske sitter det ocks\u00e5 n\u00e5gon liten tjock farbror med h\u00e4stsvans och trakterar en \u201dblues-tolva\u201d i n\u00e5got gath\u00f6rn. N\u00e5gon som har hittat n\u00e5got att ber\u00e4tta om och \u00e4ven g\u00f6r det med en \u00e4kta k\u00e4nsla f\u00f6r b\u00e5de musiken och f\u00f6r inneh\u00e5llet i den.<\/p>\n