{"id":94876,"date":"2015-07-05T07:41:19","date_gmt":"2015-07-05T06:41:19","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=94876"},"modified":"2015-07-05T07:41:19","modified_gmt":"2015-07-05T06:41:19","slug":"markbart-publiktapp-trots-bra-artister-falkenbergs-visdagar-26-286","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=94876","title":{"rendered":"M\u00e4rkbart publiktapp trots bra artister \u2013 Falkenbergs visdagar 26-28\/6"},"content":{"rendered":"

\"Hwitan<\/a><\/p>\n

Den anrika festivalen flyttades en vecka och avslutades f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen en s\u00f6ndag. F\u00f6r\u00e4ndringen innebar tyv\u00e4rr att det var glest besatt i stolsraderna. Det kylslagna v\u00e4dret var ett annat sk\u00e4l till att det var ganska \u00f6dsligt i Hwitans tr\u00e4dg\u00e5rd. Andra traditioner som saknades var programh\u00e4ften j\u00e4mte sedvanlige konferenciern Torbj\u00f6rn J som hade ersatts av en yngre kvinna. Tror att arrang\u00f6rerna i \u00e5r \u00e4ven bytt ljudansvariga, vilket resulterade i ett lite f\u00f6r dovt n\u00e4stan murrigt sound. Jag hade bara m\u00f6jlighet att n\u00e4rvara under s\u00f6ndagen d\u00e5 kvalitet inte saknades, d\u00e4remot riktiga publikdragare. Arrang\u00f6rerna lockade till sin f\u00f6rsta dag med Stefan Sundstr\u00f6m, Rigmor Gustafsson och en instrumentalist fr\u00e5n Canada. P\u00e5litlige Sven Bertil Taube var det stora affischnamnet under l\u00f6rdagskv\u00e4llen medan Ebba Forsberg med musiker fr\u00e5n Winnerb\u00e4cks band, enligt folk p\u00e5 plats, var den som gjorde st\u00f6rst positivt intryck. <\/p>\n

Sarah Riedel blev n\u00e4rmast chockad av publikens sammans\u00e4ttning p\u00e5 s\u00f6ndag eftermiddag strax innan hon skulle g\u00e5 p\u00e5. I ett huj fick hon och musikerna rigga om fr\u00e5n ett t\u00e4nkt interaktivt familjeprogram med Astrid Lindgren-tema ( ett s\u00e5dant jag tidigare \u00e5r sett henne framf\u00f6ra p\u00e5 samma plats under beteckningen lunchjazz), till en bredare palett f\u00f6r en mogen publik. Efter\u00e5t uttryckte hon i samtal med mig sin besvikelse \u00f6ver arrang\u00f6rens miss. Och hennes jazziga uppbackande trio blev nog en aning h\u00e4mmade av den ofrivilliga omstuvningen av repertoaren. <\/p>\n

Hon \u00f6ppnade \u00e4nd\u00e5 med Pippis Sommaren \u00e4r min, gjorde som extranummer Idas sommarvisa i det extremt l\u00e5ngsamma tempo hon f\u00f6redrar och d\u00e4remellan kom fler av Idas s\u00e5nger. I \u00f6vrigt bestod l\u00e5tlistan av texter fr\u00e5n Cornelis, Kristina Lugn och henne sj\u00e4lv. Riedel, som helst hade velat g\u00f6ra materialet fr\u00e5n senaste skivan Genom natten, artikulerar otroligt tydligt och f\u00f6ljsamt. Hennes f\u00f6rk\u00e4rlek till knixiga melodier, extra makligt tempo och underfundiga texter \u00e4r p\u00e5taglig, vilket jag m\u00e4rkt ocks\u00e5 under tidigare konserter. Damen med chefsbefattning p\u00e5 Kulturhuset g\u00f6r sin pappa Georgs tons\u00e4ttningar r\u00e4ttvisa och det passar att hon omger sig med jazzsnubbar, fast det inte \u00e4r det sv\u00e4ngiga som i f\u00f6rsta hand lockar henne. Jonas \u00d6stholms elpiano l\u00e5g markant i framkant av ljudbilden tillsammans med diskrete Jon F\u00e4lt (fick Jazzkannan tidigare i \u00e5r, har portr\u00e4tterat honom i forna LO-tidningen) bakom trumsetet och sambon Viktor Skokic vars basg\u00e5ngar var oantastliga. Dessa musiker jag flera g\u00e5nger tidigare h\u00f6rt live, sl\u00e4ppte n\u00e5gra g\u00e5nger loss och bj\u00f6d p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l lite blues, som uptempo och valstakt. Sarah Riedel beh\u00e4rskar konstarten mellansnack och alldeles s\u00e4rskilt eftert\u00e4nksamma mollbest\u00e4nkta tons\u00e4ttningar.<\/p>\n

Tokstolle blev omd\u00f6met efter\u00e5t fr\u00e5n konferenciern om burleske Gunnar K\u00e4llstr\u00f6m. Han har fastnat i pilsnerfilmens harml\u00f6sa v\u00e4rld befolkad av bygdeoriginal och hembitr\u00e4den. Gam\u00e4ngen som \u00e4lskar att i ord och ton ber\u00e4tta historier skymmer n\u00e4stan sikten, riskerar att st\u00e5 i v\u00e4gen f\u00f6r den struttiga riviga musiken som hans excellenta Fridens liljor levererar. Jag har tidigare h\u00f6rt dem vintertid p\u00e5 G\u00f6teborgs visfestival d\u00e5 reslige Gunnar var presentat\u00f6r. Vill denna g\u00e5ng s\u00e4rskilt framh\u00e5lla M\u00e5rten Magnefors p\u00e5 trummor, Martin Olsson p\u00e5 ackustisk sologitarr j\u00e4mte Alf H\u00e5gedahl som \u00e4r ny medlem p\u00e5 dragspel. De g\u00e5r ut h\u00e5rt med Rackarns glad. Sedan blir det lite allt m\u00f6jligt: Balkan-stuk, melankolisk samba, tempo furioso, calypso, knegarvisa, alls\u00e5ngsballad, sk\u00e4rg\u00e5rdsvisa och mycket mer. Deras Django-inspierade sound l\u00e5ter som en korsning av Tom Waits p\u00e5 speed, Lars Demian och emellan\u00e5t p\u00e5minner det om klezmermusik. <\/p>\n

K\u00e4llstr\u00f6m f\u00f6rlitar sig mer p\u00e5 ber\u00e4ttandet \u00e4n r\u00f6sten. Hans s\u00e5ng b\u00e4r hyggligt utan att ber\u00f6ra p\u00e5 djupet. Andra halvan av den gener\u00f6sa spelningen fick emellertid m\u00e5nga plus i kanten. H\u00e4r fanns en klurig l\u00e5t fr\u00e5n ett \u00e4ldreboende, Kaffeg\u00f6k hos Britta, en virvlande Du milde Jeremias och kamps\u00e5ngen Hugg i. Gillade refr\u00e4ngen som sades vara en ren st\u00f6ld fr\u00e5n Pete Seeger. \u201dDet finns hopp h\u00e4r i v\u00e4rlden om vi l\u00e4gger oss i.\u201d<\/p>\n

\u00d6sten med Resten som firar 30 \u00e5rs-jubileum, har upptr\u00e4tt p\u00e5 Hwitans scen otaliga g\u00e5nger. De tillh\u00f6r ocks\u00e5 kategorin skojfriska grupper som inte direkt k\u00e4nns angel\u00e4gna, fast de \u00e4r infernaliskt skickliga. Deras signum \u00e4r humor och finlir. De p\u00e5st\u00e5r sig spela alltifr\u00e5n Led Zeppelin till finska snapsvisor. De har gjort elva skivor, varit med med i tre melodifestivaler och utgjort husband i caf\u00e9program i SVT. Den befintliga kvartetten \u00e4r med undantag av basisten f\u00f6dda p\u00e5 50-talet. De har sitt ursprung i H\u00e4lsingland. <\/p>\n

S\u00e4ttningen \u00e4r gitarr, mandolin, st\u00e5bas och fiol. De k\u00f6r med enhetlig kl\u00e4dsel best\u00e5ende av gr\u00e5 kostymer och f\u00e4rgglada lackskor. Man inleder fingerf\u00e4rdigt och kl\u00e4mmigt med n\u00e5gra reels. Efter \u201dchock\u00f6ppningen\u201d med keltisk musik blir det bland mycket annat Skuggor i natten, spelmansl\u00e5tar och en enast\u00e5ende Allan Edvall – visa i valstakt med s\u00e5 mycket moll som m\u00f6jligt . <\/p>\n

Sedan n\u00e5gra \u00e5r tillbaka har arrang\u00f6rerna dragit ner p\u00e5 utbudet artister per kv\u00e4ll, till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt l\u00e5ng speltid. Jag noterar att de \u00e4r oerh\u00f6rt samspelta instrumentalister som r\u00f6r sig obehindrat mellan flera genrer. Spelmannen Gunnar Mor\u00e9n f\u00e5r utrymme att exponera sin exceptionella beg\u00e5vning, vilket \u00e4r helt r\u00e4tt. <\/p>\n

Men stilblandningen och s\u00e4rskilt s\u00e5ngen \u00e4r deras akillesh\u00e4l, f\u00f6rutom att jag f\u00e4ster mig vid Staffan Lindfors dr\u00f6mska egna komposition som p\u00e5minmer om Bo Kaspers. Deras alls\u00e5ngsmedley k\u00e4ndes mest on\u00f6digt och Jens Kristensen f\u00e5r underk\u00e4nt f\u00f6r sin toilkning av Hootenanny Singers\/ Dan Andersson. De lockar inte stora skaror lyssnare l\u00e4ngre. Nyhetens behag \u00e4r sedan l\u00e4nge f\u00f6rbi. Det blir varken hacket eller malet. Synd p\u00e5 s\u00e5 hyggliga vis- och folkmusiker som sprider v\u00e4rme och schwung. Mitt f\u00f6rslag \u00e4r att de tonar ned de skojiga inslagen och och fokuserar \u00e4n mer p\u00e5 sin h\u00e4pnadsv\u00e4ckande musikalitet.<\/p>\n

\"Hwitan<\/a><\/p>\n

\"Hwitan<\/a><\/p>\n

\"Hwitan<\/a><\/p>\n

\"Hwitan<\/a> <\/p>\n

Foto: Dan Ahlgren<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den anrika festivalen flyttades en vecka och avslutades f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen en s\u00f6ndag. F\u00f6r\u00e4ndringen innebar tyv\u00e4rr att det var glest besatt i stolsraderna. Det kylslagna v\u00e4dret var ett annat sk\u00e4l till att det var ganska \u00f6dsligt i Hwitans tr\u00e4dg\u00e5rd. Andra traditioner som saknades var programh\u00e4ften j\u00e4mte sedvanlige konferenciern Torbj\u00f6rn J som hade ersatts av en […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[11118],"class_list":{"0":"post-94876","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-falkenbergs-visdagar","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/94876","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=94876"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/94876\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":94884,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/94876\/revisions\/94884"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=94876"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=94876"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=94876"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}