{"id":94730,"date":"2015-07-01T22:40:38","date_gmt":"2015-07-01T21:40:38","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=94730"},"modified":"2015-08-14T08:58:51","modified_gmt":"2015-08-14T07:58:51","slug":"anders-f-ronnblom-det-finns-alltid-bransle","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=94730","title":{"rendered":"Anders F. R\u00f6nnblom: ”Det finns alltid br\u00e4nsle”"},"content":{"rendered":"

\"afr\"<\/a><\/p>\n

Han \u00e4r en raritet inom den svenska musikscenen. Anders F R\u00f6nnblom har st\u00e4ndigt g\u00e5tt sin egen v\u00e4g. Letat efter nya sound, nya infallsvinklar. I en st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5ende resa. De senaste tio \u00e5ren har varit otroligt produktiva med studioalbum, liveskivor, en biografi och en omfattande samling. Han har trogna fans som kallas f\u00f6r F-Heads.<\/p>\n

Nu \u00e4r han aktuell med trilogin Landet Folket Jaget<\/em>, och efter sommaren kommer den avslutande delen. Skivorna g\u00e5r under dessa namn: The Caviar Pizza Man is Back;\u00a0The Cosmopolitan Cupcake Conspiracy<\/em>; och avslutande The Subliminal Solo Inferno<\/em>. Den f\u00f6rsta delen kom f\u00f6r ett och ett halvt\u00a0\u00e5r sen och den andra i februari. De har m\u00f6tts av lysande recensioner i flera tidningar. Anders \u00e4r en av de skarpaste n\u00e4r det kommer till att beskriva v\u00e5r samtid. Texterna \u00e4r ett av hans stora k\u00e4nnetecken. De \u00e4r finurliga, intelligenta och har alltid en po\u00e4ng.\u00a0Vi tr\u00e4ffades hemma hos mig en tisdageftermiddag. Vi \u00e5t bl\u00e5b\u00e4rspaj, drack kaffe och samtalade, i huvudsak om musik och text. Nu f\u00e5r ni ta del av det samtalet.<\/p>\n

Jag t\u00e4nkte b\u00f6rja med att fr\u00e5ga hur id\u00e9n f\u00f6ddes till att g\u00f6ra en trilogi?<\/strong><\/p>\n

–\u00a0Det finns en del f\u00f6rklaringar till det. Men d\u00e5 m\u00e5ste jag f\u00f6rst f\u00f6rklara lite hur jag jobbar. Jag skriver hela tiden. Det \u00e4r ett fl\u00f6de, som Hibbitt brukar s\u00e4ga: the neverending song [Hibbitt: Christer Herentz, medf\u00f6rfattare till F-biografin, f\u00f6rf. anm.]<\/p>\n

– Tambourines & Lovers<\/em> var ingen riktig platta. Den h\u00e4ngde med som bonus till live dvd:n Live fr\u00e5n v\u00e4lf\u00e4rden<\/em>. Det k\u00e4nns inte som att det var en id\u00e9 bakom den plattan. Det finns m\u00e5nga bra l\u00e5tar p\u00e5 den men den var f\u00f6r splittrad. Underground<\/em> hade en stark id\u00e9 och Dom automatiska undrens tid \u00e4r f\u00f6rbi<\/em> hade en id\u00e9. Jag hade en tanke p\u00e5 att g\u00f6ra en mer substansrik skiva.<\/p>\n

– Sedan var det s\u00e5 h\u00e4r att H\u00e5kan Lahger (n\u00f6jesjournalist och f\u00f6rfattare) intervjuade mig f\u00f6r sin Dylanbok. D\u00e5 hade vi ett ganska intressant samtal. D\u00e5 sa han ”du \u00e4r fantastiskt p\u00e5 att beskriva samtiden, m\u00e4nniskor och folket i Sverige men du skriver v\u00e4ldigt lite om dig sj\u00e4lv. Du skriver inte om dina f\u00f6rh\u00e5llanden, sorger, bedr\u00f6velser.” Det kan han ha r\u00e4tt i. D\u00e5 gick jag igenom l\u00e5tar och texter. Jag skriver v\u00e4ldigt mycket i jag-form. Mycket handlar ju om mig, men p\u00e5 ett personligt s\u00e4tt, inte s\u00e5 mycket privat.<\/p>\n

– Sedan n\u00e4r jag skulle b\u00f6rja samla l\u00e5tar till en ny platta s\u00e5 uppt\u00e4ckte jag att det var mycket som handlade om landet och folket. D\u00e5 t\u00e4nkte jag p\u00e5 det Lahger hade sagt. Jag hade ocks\u00e5 en del l\u00e5tar som legat i n\u00e5gra \u00e5r, som \u00e4r ganska privata. D\u00e5 t\u00e4nkte jag att jag pr\u00f6var g\u00f6ra n\u00e5got av det h\u00e4r. Det visade sig att det var drygt 40 l\u00e5tar. Det var f\u00f6r mycket att dela upp p\u00e5 tv\u00e5 skivor. D\u00e5 t\u00e4nkte jag att vi g\u00f6r en trio. D\u00e5 f\u00f6ddes konceptet j\u00e4ttesnabbt: landet, folket och jaget. Att g\u00e5 fr\u00e5n det stora och ner till den enskilde individen. S\u00e5 f\u00f6ddes id\u00e9n.<\/p>\n

– Jag b\u00f6rjade jobba snabbt med att strukturera upp hur de\u00a0skulle skilja sig. Textm\u00e4ssigt var det okej, men ocks\u00e5 musikaliskt ville jag skilja p\u00e5 dem. Jag hade n\u00e5gra utg\u00e5ngspunkter. 2013 hade jag lyssnat mycket p\u00e5 Nick Caves Push the Sky Away<\/em> som jag tycker \u00e4r en fantastisk h\u00e4rlig platta. Jag hade ocks\u00e5 lyssnat p\u00e5 en kille som heter Kurt Vile. Framf\u00f6rallt hur han producerar med harmonier. S\u00e5 jag hade lite id\u00e9er, lite nyt\u00e4nk skulle man kunna s\u00e4ga. Att jobba mer med keyboard, allts\u00e5 sound. Inte s\u00e5 mycket piano utan mer sound. F\u00f6rs\u00f6ka jobba med bakgrunder, sampla och g\u00f6ra loopar. Jag t\u00e4nkte att nu ska jag ta ett steg h\u00e4r. Det \u00e4r v\u00e4l s\u00e5 man kan sammanfatta det. Jag kunde dela upp det id\u00e9m\u00e4ssigt med tre teman.<\/p>\n

Anders forts\u00e4tter att ber\u00e4tta om det befriande med att kunna arbeta helt sj\u00e4lvst\u00e4ndigt.<\/em><\/p>\n

– Det h\u00e4r \u00e4r v\u00e4ldigt viktigt. I och med att jag de senaste tio \u00e5ren haft eget bolag och de senaste fyra plattorna \u00e4ven tagit p\u00e5 mig studiojobbet. Jag \u00e5ker inte ner till Agges studio i S\u00f6dert\u00e4lje [Bj\u00f6rn Aggemyr, f\u00f6rf. anm] Jag har varken r\u00e5d eller tid att f\u00f6rs\u00f6ka spela in lite n\u00e5gra kv\u00e4llar och sen g\u00e5r det l\u00e5ng tid mellan g\u00e5ngerna. Jag skulle aldrig kunna g\u00f6ra de h\u00e4r plattorna om jag inte kan sitta sj\u00e4lv och jobba hundratals timmar. Det g\u00e5r inte i en studio. Mycket av den friheten jag har sedan jag blev pension\u00e4r. Jag har inga uppdrag p\u00e5 den grafiska sidan l\u00e4ngre och kan bara \u00e4gna mig \u00e5t musiken. D\u00e5 kan jag \u00e4gna s\u00e5 mycket tid f\u00f6r att f\u00e5 det r\u00e4tt.<\/p>\n

Anders g\u00f6r sedan en j\u00e4mf\u00f6relse med hur inspelningsprocessen fungerade p\u00e5 80-talet:<\/em><\/p>\n

– D\u00e5 skrev man l\u00e5tar, en l\u00e5t klar, en till l\u00e5t klar, gick in i en studio, en l\u00e5t klar, blev det bra, ja, s\u00e5d\u00e4r, men ok vi k\u00f6per det… D\u00e5 hade man aldrig tid att t\u00e4nka. Kanske skulle man gjort ett annat arrangemang. Kanske skulle man gjort lite annorlunda s\u00e4ttning. Men det blev ju ok \u00e4nd\u00e5, jag klagar inte. Men nu med teknikens hj\u00e4lp kan man sitta och g\u00f6ra om. V\u00e4lja och vraka, byta ut partier, det l\u00e5ter bra men passar inte i den h\u00e4r l\u00e5ten, jag ska nog spara och anv\u00e4nda i en annan. S\u00e5 den friheten har nu gjort att jag kan jobba som jag g\u00f6r.<\/p>\n

Det \u00e4r ett intressant samtal om musiken och den kreativa processen som Anders ber\u00e4ttar \u00f6ppet om. Jag fr\u00e5gar om hans egen studio hemma.<\/em><\/p>\n

– Trummor och s\u00e5nt spelar vi in i replokalen. D\u00e5 k\u00f6r jag in det p\u00e5 en iPad, fyra kanaler. Sen tar jag med det hem och k\u00f6r in det i Logic. Och om det ska vara n\u00e5gra j\u00e4tteh\u00f6ga gitarrer eller saxofon, tar vi \u00e4ven det i replokalen. Men all s\u00e5ng spelas in hemma hos mig.<\/p>\n

Vi pratar vidare om att det \u00e4r kul med ett projekt som str\u00e4cker sig \u00f6ver en l\u00e4ngre tid. \u00c4ven att det sparas mycket l\u00e5tar. Anders n\u00e4mner d\u00e5 att det finns s\u00e5 mycket musik som ska ut. Om det blir vanliga CD:s eller bootleg-format \u00e4r han inte s\u00e4ker p\u00e5. Han n\u00e4mner ocks\u00e5 att det finns m\u00e5nga engelska l\u00e5tar som skrevs innan 1971. Men allting handlar om tid. Man m\u00e5ste ha tid.<\/em><\/p>\n

De gamla engelska l\u00e5tarna. Hur skulle du vilja spela in eller framf\u00f6ra dem idag?<\/strong><\/p>\n

– Det \u00e4r lite olika f\u00f6r det \u00e4r inte s\u00e4kert att jag kommer ih\u00e5g melodierna exakt. Vissa melodier f\u00f6rsvinner. De finns ju inte inspelade. De finns h\u00e4r i hj\u00e4rnan. Vissa l\u00e5tar vi k\u00f6rde d\u00e5, jag och min kompis Nicko, vissa \u00e4r hur klara som helst, dem\u00a0gl\u00f6mmer jag aldrig. Men vi vissa fall har man kanske bara temat, versen, refr\u00e4ngen, medan vissa mellanspel\u00a0\u00e4r helt\u00a0bortgl\u00f6mda. D\u00e5 f\u00e5r man erfarenhetsm\u00e4ssigt t\u00e4nka: ”Hur t\u00e4nkte jag h\u00e4r?” Det \u00e4r lite kul, f\u00f6r m\u00e5nga av de l\u00e5tarna \u00e4r s\u00e5 lika varandra. P\u00e5 60-talet s\u00e5 kunde du inte s\u00e5 mycket. Man var p\u00e5verkad av The Beatles, The Rolling Stones, The Kinks och The Animals. Sedan kom Dylan och s\u00e5. Nu har du p\u00e5verkan av hundratals artister. D\u00e5 hade man inte s\u00e5 m\u00e5nga. Man skrev allting i ungef\u00e4r samma form. S\u00e5 om man k\u00f6r dem nu s\u00e5 vill man nog l\u00e4gga till lite. Mera arrangemangsm\u00e4ssigt. Vi f\u00e5r se, men n\u00e5got ska jag g\u00f6ra.<\/p>\n

Anders ber\u00e4ttar vidare om gamla kompisen Nicko som han spelade med p\u00e5 60-talet. Om att han nu bor i Los Angeles. Han var hem till Sverige f\u00f6r n\u00e5got \u00e5r sedan och d\u00e5 tr\u00e4ffades de igen. De pratade om att kanske g\u00f6ra n\u00e5got igen. Anders n\u00e4mner ocks\u00e5 att det ligger mycket nostalgi i det hela och man kanske ska g\u00f6ra det n\u00e4r man inte har n\u00e5got annat f\u00f6r sig.\u00a0<\/em><\/p>\n

Jag kommer att t\u00e4nka p\u00e5 att Anders aldrig varit s\u00e4rskilt nostalgisk. Ser man Anders och hans band live s\u00e5 kan man r\u00e4kna med lite annorlunda arrangemang p\u00e5 m\u00e5nga l\u00e5tar. Anders blickar alltid fram\u00e5t och s\u00f6ker nya uttryck.<\/em><\/p>\n

– Det finns ju en f\u00f6rklaring till det. Det \u00e4r ju att jag v\u00e4ldigt tidigt, redan p\u00e5 tredje skivan M\u00e5sarna l\u00e4mnar Gotland och hela Sverige tittar p\u00e5<\/em> bryter helt. D\u00e5 har Henkan [Anders Henriksson, f\u00f6rf. anmn] producerat Din barndom skall aldrig d\u00f6<\/em> och Raml\u00f6sa Kvarn<\/em> och det var ju pop som det var p\u00e5 den tiden. Och sedan s\u00e4ger jag tack, jag vill g\u00f6ra det h\u00e4r sj\u00e4lv. D\u00e5 s\u00e4ger Mats Olsson som var orkesterledaren och chef f\u00f6r CBS ”nu g\u00f6r du det h\u00e4r v\u00e4ldigt avskalat.” Det blev en brytpunkt d\u00e5. Den blev ju inte mottagen s\u00e5 positivt direkt. Det \u00e4r inte f\u00f6rr\u00e4n nu som folk b\u00f6rjar tycka att ”m\u00e5sarna” var en v\u00e4ldigt cool platta och att han v\u00e5gade g\u00f6ra s\u00e5 p\u00e5 tredje plattan.<\/p>\n

– Sedan gick jag tillbaks igen p\u00e5 fj\u00e4rde plattan och det blev varken hackat eller malet. D\u00e5 tog jag en paus och sen b\u00f6rjade jag experimentera. D\u00e5 kom Komedia \u2013 en tripp nerf\u00f6r Tarschan Boulevard<\/em>, blev lite punk. Sen blev det reggae och lite soul. Sedan kom countryrocken. Jag har hela tiden f\u00f6rs\u00f6kt hoppa mellan det man tycker om. Det beror ju p\u00e5 att jag kunde. F\u00f6r det fanns ju ingen form som hade fungerat och genererat en guldskiva. D\u00e5 ett skivbolag hade kunnat s\u00e4ga nu f\u00e5r du hundratusen i inspelingsbudget, nu g\u00f6r du likadant igen. Jag fick alltid f\u00f6rs\u00f6ka hitta nya v\u00e4gar. Och sedan har jag varit nyfiken.<\/p>\n

Anders kommer in p\u00e5 Frank Zappa. Under 80-talet s\u00e5 blev han v\u00e4ldigt inspirerad av Zappas s\u00e4tt att jobba med arrangemang och sound. Anders ber\u00e4ttar att han tog m\u00e5nga id\u00e9er fr\u00e5n Zappa. \u00c4ven att Philip Glass inspirerade n\u00e4r datorerna kom. Arbeta med sekvenser och loopar.<\/em><\/p>\n

– Jag har alltid varit v\u00e4ldigt f\u00f6rtjust i att jobba med ljudbakgrunder. En bra l\u00f6sning \u00e4r att ta lite och blanda, blanda upp det med det man \u00e4r b\u00e4st p\u00e5. Den musik som folk k\u00e4nner igen.<\/p>\n

D\u00e5 kommer jag direkt att t\u00e4nka p\u00e5 det som verkligen k\u00e4nnetecknar Anders F. R\u00f6nnblom: r\u00f6sten och texterna. Anders s\u00e4tt att frasera och hans otroliga lekfullhet med ord. Han f\u00f6ljer inga regler och har ingen vistradition i sig. Han beskriver sin skapandeprocess.<\/em><\/p>\n

– Jag har ju ett annat perspektiv. Jag jobbar hela tiden med trummor, trummisen \u00e4r den viktigaste f\u00f6r mig. Att jobba med rytmiken. Att formulera och frasera text n\u00e4r man har rytmiken och man vet att man har och kan arbeta med synkoper. D\u00e5 blir poesin mycket roligare. Dylan \u00e4r ett fantastiskt exempel p\u00e5 det. Han kan v\u00e4nda p\u00e5 ord i baktakt, s\u00e5 kallad ”back phrasing” . Det d\u00e4r \u00e4r n\u00e5got som man g\u00f6r omedvetet n\u00e4r man har jobbat p\u00e5 l\u00e4nge. S\u00e5 sker det d\u00e4r utan att man t\u00e4nker p\u00e5 det. Att skriva texter \u00e4r ju n\u00e5got speciellt. Det m\u00e4rkliga nu n\u00e4r jag dels har tid och tydligen har mer uppe i skallen och har mer erfarenhet och har t\u00e4nkt mer p\u00e5 saker och ting. F\u00f6rut skrev man v\u00e4ldigt snabbt och fick ihop en text. Jag kan tycka att m\u00e5nga texter fr\u00e5n 80-talet \u00e4r lite s\u00e5d\u00e4r, de \u00e4r charmiga men jag skulle inte g\u00f6ra det idag. Jag och Stina Berge brukar prata om hur m\u00e4ktiga ord \u00e4r. Och att man m\u00e5ste vara lite r\u00e4dd om dem. Inte anv\u00e4nda dem f\u00f6r mycket. Samtidigt som man ibland respektl\u00f6st kan anv\u00e4nda ett ord. Nu p\u00e5 morgonen s\u00e5 skrev jag en text till n\u00e4sta platta, en ganska allvarlig text men jag f\u00e5r in ordet pannkakssmet. Jag har massa lines som ska sluta p\u00e5 diskret, het och evighet. S\u00e5 var det ett st\u00e4lle d\u00e4r, det kanske var evighet och jag t\u00e4nkte det blir ju banalt. Kan jag inte hitta n\u00e5got annat? D\u00e5 skrev jag pannkakssmet och det \u00e4r helt ok. Det var ett exempel p\u00e5 hur man n\u00e4stan respektl\u00f6st kan anv\u00e4nda ett ord. Jag brukar v\u00e4rdera ord i f\u00f6rh\u00e5llande till musikstilen. Hur ska det h\u00e4r framf\u00f6ras. Det var som n\u00e4r jag skrev Tambourines & Lovers<\/em>. Jag t\u00e4nkte: ”Kan jag kalla den f\u00f6r det h\u00e4r?” Nu n\u00e4r man k\u00f6r den live s\u00e5 blir den s\u00e5 otroligt m\u00e4ktig. N\u00e4r man b\u00f6rjar sj\u00e4lv och s\u00e5 kommer ”tambourines and lovers” s\u00e5 naturligt. D\u00e4r var jag skeptiskt till att anv\u00e4nda de orden och kalla den f\u00f6r det.<\/p>\n

Anders har alltid lyckats f\u00e5 in engelska ord i sina texter och det l\u00e5ter bra. Det kan ju annars l\u00e5ta lite t\u00f6ntigt om man blandar ihop engelska och svenska i l\u00e5ttexter. Men f\u00f6r Anders har det alltid fungerat ”Dumbfuck m\u00f6ter Dumbfuck”.<\/em><\/p>\n

– Vet inte riktigt varf\u00f6r. Det \u00e4r v\u00e4l f\u00f6r att jag v\u00e4ljer de r\u00e4tta tillf\u00e4llena och de r\u00e4tta orden som passar in inneh\u00e5llsm\u00e4ssigt. D\u00e5 blir det inte t\u00f6ntigt p\u00e5 det viset. Jag har l\u00e4st mycket engelska. Jag skrev ju ocks\u00e5 en internationell konsttidning i tio \u00e5r p\u00e5 engelska. Jag har l\u00e4st otroligt mycket lyrik p\u00e5 engelska. Det ligger lite naturligt att jag f\u00e5r till vissa saker. Det \u00e4r inte som att: ”Oj, h\u00e4r kom det engelska.” Det kommer naturligt.<\/p>\n

Anders kommer att t\u00e4nka p\u00e5 att han f\u00e5tt h\u00f6ra att han skriver s\u00e5 mycket om Jesus. Folk har fr\u00e5gat om han \u00e4r religi\u00f6s.<\/em><\/p>\n

– Det \u00e4r s\u00e5 otroligt l\u00e4tt att ta till Jesus n\u00e4r man ska g\u00f6ra n\u00e5got med styrka. Jesus eller Gud. Det beh\u00f6ver inte betyda mer \u00e4n att h\u00e4r menar jag allvar. M\u00e5nga s\u00e4ger att det \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5rt att skriva en text. Ja, \u00e4r det sv\u00e5rt att prata? Har du n\u00e5got intressant att prata om? Pratar man om samma sak varje dag. D\u00e5 kanske du skriver samma text. Det beh\u00f6ver inte vara s\u00e5 sv\u00e5rt. Jag k\u00f6per kv\u00e4llstidningen och direkt ser jag saker som \u00e4r konstigt och skriver ner. Sedan g\u00f6r man en l\u00e5t. Det tar aldrig slut – det finns alltid br\u00e4nsle.<\/p>\n

Vi kommer in p\u00e5 lyriken i den p\u00e5g\u00e5ende trilogin. Anders sylvassa s\u00e4tt att beskriva det politiska klimatet och v\u00e5r st\u00e4ndigt uppkopplade samtid. Jag n\u00e4mner l\u00e5ten S\u00e5 lycklig d\u00e4r huvudrollsfiguren kastar macka med mobiltelefoner.<\/em><\/p>\n

– Jag hoppas folk f\u00f6rst\u00e5r det d\u00e4r. Kanske inte alla som f\u00f6rst\u00e5r det d\u00e4r med att kasta macka. Men jag s\u00e5g framf\u00f6r mig hur hon sitter d\u00e4r: ”Jag \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 det h\u00e4r, hur m\u00e5nga mobiler har jag.” Surrealismen \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att komma in i faktiskt n\u00e4r samh\u00e4llet ser ut som det g\u00f6r. Det \u00e4r inte s\u00e5 sv\u00e5rt att hitta lite kluriga, konstiga vinklar p\u00e5 saker. Och sedan skruvar man till det lite mer.<\/p>\n

Anders pratar vidare om att sista delen i trilogin som \u00e4r v\u00e4ldigt privat. D\u00e4r kommer texterna vara mer raka, mer basic. Sedan n\u00e4mner han att titlarna p\u00e5 varje del fungerar som programf\u00f6rklaringar. Han n\u00e4mner ocks\u00e5 att titeln p\u00e5 f\u00f6rsta delen, ”The Caviar Pizza Man is Back, har funnits som titel v\u00e4ldigt l\u00e4nge men inte blivit av f\u00f6rr\u00e4n nu.<\/em><\/p>\n

Jag vill prata mer om texterna och karakt\u00e4rerna som dykt upp genom \u00e5ren. Jag n\u00e4mner att det k\u00e4nns som att man \u00e4r med i en subkultur n\u00e4r man lyssnar p\u00e5 Anders musik och f\u00e5r bes\u00f6ka platser och m\u00e4nniskor. Hur han arbetar med just det.<\/em><\/p>\n

– Man underl\u00e4ttar lite f\u00f6r folk genom att placera in dem. Stefan Sundstr\u00f6m har ju Jan Banan och Sabina. Folk f\u00e5r ju ett k\u00e4nnetecken d\u00e4r. D\u00e5 blir det l\u00e4ttare att applicera bilderna. Men det har inte h\u00e4nt s\u00e5 mycket. Rambo Boy har kommit igen och n\u00e5gra andra typer som Voodoodamen.<\/p>\n

Vi pratar till sist om den analoga inspelningstekniken som fanns f\u00f6rr. Hur den var s\u00e5 begr\u00e4nsad men m\u00e5nga band lyckades \u00e4nd\u00e5 skapa fantastiska skivor. Om hur effektiva The Beatles var i studion. Att Anders vill tillbaka till en analog 70-tals k\u00e4nsla. En avslutande reflektion blir \u00e4nd\u00e5 att saker och ting \u00e4r b\u00e4ttre idag.<\/em><\/p>\n

– Det \u00e4r s\u00e5 mycket som har f\u00f6r\u00e4ndrats i branschen. F\u00f6r mig \u00e4r det roligare och intressantare nu. Att vara sj\u00e4lv och inte ligga p\u00e5 n\u00e5got bolag. Jag s\u00e4ljer faktiskt mer skivor nu \u00e4n p\u00e5 90-talet d\u00e5 jag l\u00e5g p\u00e5 ett litet svenskt bolag. De n\u00e5dde aldrig ut och hade aldrig r\u00e5d att n\u00e5 ut. Och man kunde inte n\u00e5 ut d\u00e5 heller. 80-talet \u00e4r lite skillnad f\u00f6r d\u00e5 var det lite mer intensivt skivbolagst\u00e4nk. D\u00e5 kunde man synas i vissa tidningar, radion spelade en mycket och kom det en platta s\u00e5 spelades flera l\u00e5tar fr\u00e5n den. Sedan hade man singlar som l\u00e5g i ”heta h\u00f6gen.” Men det \u00e4r roligare nu, mycket roligare. Du beh\u00f6ver inte tillfredsst\u00e4lla n\u00e5got skivbolag.<\/p>\n

Bes\u00f6k andersf.com<\/a> f\u00f6r mer information och turn\u00e9datum.<\/p>\n

Text: Mikael Gr\u00f6nlund<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Han \u00e4r en raritet inom den svenska musikscenen. Anders F R\u00f6nnblom har st\u00e4ndigt g\u00e5tt sin egen v\u00e4g. Letat efter nya sound, nya infallsvinklar. I en st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5ende resa. De senaste tio \u00e5ren har varit otroligt produktiva med studioalbum, liveskivor, en biografi och en omfattande samling. Han har trogna fans som kallas f\u00f6r F-Heads. Nu \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,7],"tags":[12134],"class_list":{"0":"post-94730","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-intervju","7":"category-musik","8":"tag-anders-f-ronnblom","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/94730","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=94730"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/94730\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":94734,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/94730\/revisions\/94734"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=94730"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=94730"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=94730"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}