![\"varjedagartjuvensdag\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/06\/varjedagartjuvensdag.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Varje<\/a> dag \u00e4r tjuvens dag<\/a> En man \u00e5terv\u00e4nder till Nigeria efter m\u00e5nga \u00e5r i New York. Han landar i ett Lagos som \u00e4r laddat med barndomens minnen men ocks\u00e5 n\u00e5got fr\u00e4mmande: v\u00e5ld, en pl\u00f6tslig vaksamhet. Ber\u00e4ttaren tar in staden genom att r\u00f6ra sig genom den, i buss eller bil; inte s\u00e4llan fastnar han i en av de evighetsl\u00e5nga bilk\u00f6er som tillh\u00f6r dagarnas rytm. F\u00f6rfattaren Teju Cole n\u00e5dde internationell framg\u00e5ng med sin f\u00f6rra roman, \u00d6ppen stad, som kom p\u00e5 svenska 2013. Teju Cole \u00e4r f\u00f6rfattare, fotograf och konsthistoriker och bor i New York men har sitt ursprung i Nigeria. I ”\u00d6ppen stad” skildrar han New York. ”Varje dag \u00e4r tjuvens dag” \u00e4r egentligen Teju Coles debutroman, men den kom p\u00e5 svenska f\u00f6rst tv\u00e5 \u00e5r efter bok nummer tv\u00e5. I ”Varje dag \u00e4r tjuvens dag” skildrar han en man som \u00e5terv\u00e4nder till Lagos och Nigeria efter m\u00e5nga \u00e5r utomlands. Teju Cole experimenterar med lyckosamt resultat med romanens form och boken \u00e4r, som Svenska Dagbladets recensent<\/a> uttrycker det en roman hopsatt av en m\u00e4ngd olika format: Det \u00e4r en stark ber\u00e4ttelse som k\u00e4nns i min mage – det k\u00e4nns v\u00e4ldigt \u00e4kta och n\u00e4ra. Spr\u00e5ket \u00e4r sparsmakat, v\u00e4l genomt\u00e4nkt och de bilder han m\u00e5lar fram i ber\u00e4ttelsen s\u00e4ger s\u00e5 mycket. Mannen som \u00e4r bokens jag bes\u00f6ker Nationalmuseet i Lagos och blir oerh\u00f6rt besviken – p\u00e5 museet utomlands i v\u00e4stv\u00e4rlden har han sett mycket mer och finare statyer, bilder och skulpturer fr\u00e5n Nigerias konstskatt. Den bilden ber\u00e4ttar mycket om kolonialismen. Samtidigt hittar han till musikkonservatoriet som drivs av privata vinstintressen och d\u00e4r finns mycket mer av kulturellt v\u00e4rde. En skr\u00e4mmande bild av hur kommersiella vinstintressen \u00e4r det som styr utvecklingen i hans Nigeria.<\/p>\n Teju Cole r\u00f6r sig blixtsnabbt mellan det lilla och det stora och ger en fascinerande inblick i ett Nigeria som nu f\u00f6r\u00e4ndras snabbt. Romanen, ess\u00e4n, biografin och fotografierna \u00e4r en bok om tjuvar. Om kolonialtidens djupa s\u00e5r, om en stat som stj\u00e4l fr\u00e5n sina medborgare, om ropet som ljuder \u00f6ver marknadsplatsen, Tjuv! och vad en mobb \u00e4r kapabel till.<\/p>\n Ur G\u00f6teborgspostens recension<\/a>: Aftonbladets recensent<\/a> \u00e4r kluven:
\nF\u00f6rfattare: Teju Cole
\nSpr\u00e5k: Svenska
\nUtgiven: 2015-03
\nF\u00f6rlag: Natur Kultur<\/a>
\n\u00d6vers\u00e4ttare: Ragnar Str\u00f6mberg
\nISBN: 9789127141100 <\/p>\n
\nH\u00e4r finns yahoo yahoo, de unga m\u00e4n som skickar spammejl \u00f6ver hela v\u00e4rlden, en gammal k\u00e4rlek, korrumperade poliser och tjuvar. \u00d6verallt vill de han m\u00f6ter ha mutor, oavsett om det \u00e4r kriminella som annars kommer att sl\u00e5 honom eller poliser eller andra tj\u00e4nstem\u00e4n.<\/p>\n
\nVisst har \u201dVarje dag \u00e4r tjuvens dag\u201d sin ram: den b\u00f6rjar och slutar i New York och d\u00e4remellan skildras en resa till Lagos, skriven ur det odefinierade jagets perspektiv. Men bortsett fr\u00e5n det skulle den kunna vara lite vad som helst: dagbok, klippbok, reseskildring, reportagebok, autofiktiv lek, ess\u00e4, fragmentarisk (sj\u00e4lv)biografi).<\/em><\/p>\n
\nCole r\u00f6r sig i staden och skildrar ett kaotiskt och korrumperat Lagos som k\u00e4nns igen fr\u00e5n andra exilf\u00f6rfattare, som Chimamanda Ngozi Adichie och Sefi Atta. Precis som de s\u00f6ker han efter \u2013 och han anv\u00e4nder Tomas Transtr\u00f6mers ord \u2013 solkatterna, glimtarna av det andra. Han hittar det, men kan heller inte undvika tyngre \u00e4mnen som kolonialismen, historien som aldrig ifr\u00e5gas\u00e4tts och sv\u00e5righeten att hitta nigeriansk litteratur i Nigeria.<\/em><\/p>\n
\nJag trodde att det skulle bli l\u00e4tt att skriva om den h\u00e4r boken. 175 sidor, spr\u00e5ket \u00e4r enkelt och vackert och iscens\u00e4ttningen av varje kapitel kongenial med ber\u00e4ttarens reflektioner om Nigeria. Som uts\u00f6kta f\u00f6nster mot staden finns dessutom Coles personliga sm\u00e5 svartvita foton fr\u00e5n Lagos med, ett grepp jag gillar skarpt.
\nMen lika g\u00e4ckande som id\u00e9n om hemmet \u00e4r bokens ber\u00e4ttare. F\u00f6r att citera romanen (som citerar Churchill) \u00e4r han n\u00e5got av en g\u00e5ta innesluten i ett mysterium. Han verkar lite endimensionell, ena stunden som h\u00e4mtad ur en 1800-talsroman, n\u00e4stan som ett utrikesreportage av s\u00e4g \u00c5sne Seierstad, och ibland lutar det \u00e5t litter\u00e4r memoar.<\/em><\/p>\n