{"id":94239,"date":"2015-06-11T09:46:45","date_gmt":"2015-06-11T08:46:45","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=94239"},"modified":"2015-06-12T18:35:58","modified_gmt":"2015-06-12T17:35:58","slug":"exklusiv-intervju-med-krister-henriksson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=94239","title":{"rendered":"Exklusiv intervju med Krister Henriksson"},"content":{"rendered":"

\"20150529Akristerhenrikssonmats02\"<\/a>
\nM\u00f6tet jag sett fram emot sker p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater 29\/5\u00a0p\u00e5 exakt samma st\u00e4lle d\u00e4r jag intervjuade Sven Wolter f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. \u00c4r naturligt nog lite sp\u00e4nd, \u00e4ven om jag s\u00e5ledes inte \u00e4r helt ovan vid att tr\u00e4ffa konstn\u00e4rer av denna yttersta kaliber. Krister \u00e4r inledningsvis lite avvaktande, men samtidigt \u00f6ppen. Omg\u00e5ende f\u00f6rmedlar han, till mig och min fotograferande kusin, valda delar ur sin tillvaro p\u00e5 ett h\u00f6gst gener\u00f6st s\u00e4tt och ut\u00f6kar den tid jag f\u00e5tt till f\u00f6rfogande. Under sin entr\u00e9 visar han upp senaste bokink\u00f6pet, Martin Luuks debutroman vars titel han kommenterar. Jag \u00f6verl\u00e4mnar som g\u00e5va n\u00e5gra relevanta egenproducerade texter, varvid Krister ger ber\u00f6m f\u00f6r att jag blivit \u201dgodk\u00e4nd\u201d av Ebba Witt Brattstr\u00f6m. Hur jag l\u00e4st p\u00e5 framg\u00e5r delvis av inriktningen p\u00e5 fr\u00e5gorna. Ska noteras att jag recenserade Karlsson p\u00e5 taket i positiva ordalag f\u00f6r Kulturbloggen. N\u00e4mner f\u00f6r den mycket meriterade mannen att \u00f6ppningsfr\u00e5gan garanterat h\u00e5ller h\u00f6gre kvalitet, \u00e4n den Stina Dabrowski st\u00e4llde, i en av de mest omtalade av de m\u00e5nga intervjuer Krister gjort.<\/p>\n

Hur mycket varierar olika f\u00f6rest\u00e4llningar av Karlsson p\u00e5 taket avseende kommentarer fr\u00e5n de minsta (Karlsson inbjuder ju ocks\u00e5 till medverkan genom att be om hj\u00e4lp och st\u00e4lla fr\u00e5gor)?<\/strong>
\n– Man kan s\u00e4ga s\u00e5 h\u00e4r: Hade det varit Broadway skulle vi ha spelat f\u00f6rst\u00a0en m\u00e5nad\u00a0 i exempelvis Detroit. H\u00e4r i G\u00f6teborg hade vi publik tv\u00e5 g\u00e5nger innan premi\u00e4r, vilket inte \u00e4r mycket f\u00f6r en f\u00f6rest\u00e4llning direkt beroende av sin publik. Vi repeterade som i ett skyddsrum, visste inte hur det vi konstruerat p\u00e5 teaterns olika avdelningar skulle fungera. Det var gl\u00e4djande och f\u00f6rv\u00e5nande att barnen \u00e4r med s\u00e5 mycket, \u00e4r s\u00e5 delaktiga. Efter tjugofem f\u00f6rest\u00e4llningar l\u00e4r man sig en teknik, ett s\u00e4tt att hantera situationen. Vi har idag en annan s\u00e4kerhet och d\u00e4rmed en annan beredskap \u00e4n vi hade p\u00e5 premi\u00e4ren. Premi\u00e4rer \u00e4r varje g\u00e5ng vidriga att ta sig igenom. De kan liknas vid en trafikolycka d\u00e4r man k\u00f6r av v\u00e4gen och\u00a0undrar hur gick det h\u00e4r till. N\u00e4r jag t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 premi\u00e4rer infinner sig fr\u00e5gan var jag med, \u00a0\u00e4r ett slags chocktillst\u00e5nd helt olikt det vi repeterat i.<\/p>\n

\"20150529Akristerhenrikssonmats03\"<\/a>Hur sammanfattar du ditt g\u00e4stspel i G\u00f6teborg och hur kom det till st\u00e5nd?<\/strong>
\n– Hela id\u00e9n \u00e4r mitt initiativ. Jag hade varit i West End och avslutat Wallander. Anna Takanen (teaterns konstn\u00e4rlige ledare fram tills nyligen) bad mig att komma och g\u00f6ra n\u00e5got. Hon hade v\u00e4ntat sig n\u00e5got helt annorlunda. Jag hade f\u00e5tt anbud fr\u00e5n teatrar i Stockholm om om att g\u00f6ra Ibsen, Kung Lear eller Fadern. Kung Lear inneh\u00e5ller s\u00e5 mycket text att l\u00e4ra sig, vilket jag inte hade lust med. Jag \u00e4r snart sjuttio \u00e5r. Det g\u00e5r v\u00e4ldigt fort n\u00e4r du f\u00f6rv\u00e4ntas ta steget in i gubb\u00e5ldern. Min fru Cecilia sa \u2019du ser tung ut\u2019. Jag replikerade \u2019 jag k\u00e4nner inte n\u00e5gon gl\u00e4dje\u2019. Min fru som \u00e4r min skydds\u00e4ngel kom fram till att jag skulle bryta loppet. Hon tyckte jag skulle g\u00f6ra Karlsson, en l\u00e4ttsam och rolig roll, p\u00e5pekade att jag aldrig hade spelat f\u00f6r barn. Anna blev f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver mitt val, undrade om jag menade allvar. N\u00e4r jag bekr\u00e4ftade att s\u00e5 var fallet, sa hon ’fantastiskt d\u00e5 g\u00f6r vi den\u2019.<\/p>\n

Min tanke var att vuxna inte skulle g\u00e5 f\u00f6r barnens skull och ha tr\u00e5kigt sj\u00e4lva. Hade en upplevelse n\u00e4r Harry Potter-b\u00f6ckerna kom ut (l\u00e4ste in dem som ljudb\u00f6cker). Jag l\u00e4ste f\u00f6r min d\u00e5 tio\u00e5rige son, det\u00a0var jag som drev p\u00e5. Vuxna har lika stor gl\u00e4dje av att se v\u00e5r upps\u00e4ttning , jag\u00a0vill f\u00e5 dem att fr\u00e5ga sig: kan teater vara s\u00e5 h\u00e4r? Det kan vara en komplikation n\u00e4r det bara \u00e4r vuxna i publiken som ibland varit fallet.\u00a0Karlsson var en utmaning f\u00f6r mig. Jag hade sett flera upps\u00e4ttningar som jag inte begrep mig p\u00e5, eftersom han blev en sagofigur. Jag funderade p\u00e5 vem han \u00e4r, varf\u00f6r han har propeller p\u00e5 ryggen och varf\u00f6r han bor p\u00e5 taket. Jag ville g\u00f6ra honom som en Nor\u00e9n-figur. Patti Smith var med i Ystad p\u00e5 en inspelning av en Wallander-film, eftersom hon \u00e4r helt hooked p\u00e5 denna karakt\u00e4r. N\u00e4r Henning Mankell trots sin cancersjukdom bj\u00f6d hem Patti till sig, var jag med n\u00e4r hon tillsammans med sin gitarrist spelade f\u00f6r en skara p\u00e5 sju personer i cirka en kvart. Hon s\u00e5g patinerat rockig ut med trasiga jeans och stripigt h\u00e5r. Min po\u00e4ng \u00e4r att Karlsson hade kunnat bli Patti, men han misslyckades. Hans konstn\u00e4rliga beg\u00e5vning var inte tillr\u00e4cklig. (Idag \u00e4r marknadsf\u00f6ring och mediakontakter lika viktigt\u00a0om n\u00e5gon\u00a0ska bli framg\u00e5ngsrik som konstn\u00e4r.)<\/p>\n

Karlsson sk\u00e4ms f\u00f6r att han inte blev ett namn, insisterar d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 att han \u00e4r b\u00e4st. Och\u00a0eftersom det inte finns n\u00e5gon b\u00e4ring i p\u00e5st\u00e5endet blir han gr\u00e5tf\u00e4rdig. Var en uppgift jag gav mig sj\u00e4lv att f\u00e5 fram detta. Det har blivit som jag t\u00e4nkt mig. Att det blev just G\u00f6teborg beror p\u00e5 att jag g\u00e4stspelade h\u00e4r med Doktor Glas f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Visade sig att jag kom att \u00e4lska Stora scenen. Den har r\u00e4tt proportioner i motsats till Dramaten, man kommer l\u00e4tt i kontakt med publiken. Varit sk\u00f6nt att familjen inte \u00e4r med, \u00e4r v\u00e4rt att vara ifr\u00e5n dem om materialet man jobbar med \u00e4r bra. (Nu \u00e4r i och f\u00f6r sig mina barn stora.)<\/p>\n

Jag har sett flera lyckade monologer h\u00e4r i huset, men det var n\u00e5got unikt med din upps\u00e4ttning av Doktor Glas, som jag hade ynnesten att se p\u00e5 ett Dramaten du tog med storm. Varf\u00f6r hade du och pj\u00e4sen s\u00e5dan hypnotisk p\u00e5verkan?<\/strong>
\n– Jag \u00e4r producent, tar initiativ till vad jag vill g\u00f6ra. Jag \u00e4r ocks\u00e5 dramaturg. N\u00e4r jag l\u00e4ste manus k\u00e4ndes det som att jag sj\u00e4lv hade skrivit, f\u00f6ljde mitt tempament, min natur, blir d\u00e4rf\u00f6r en\u00a0s\u00e5 bra kollision mellan teater och text. Jag spelade Doktor Glas \u00f6ver tv\u00e5hundra g\u00e5nger och jag kunde k\u00e4nna st\u00f6rre ensamhet \u00e4n honom p\u00e5 hoppl\u00f6sa teatrar, till exempel den i Kalix. Processen var ett h-e, vill inte g\u00f6ra om den. Men varenda g\u00e5ng efter f\u00f6rsta repliken var det bara att \u00e5ka med. Under s\u00f6mnl\u00f6sa hotelln\u00e4tter kunde jag dra partier. Det\u00a0\u00e4r en makal\u00f6s text j\u00e4mf\u00f6rbar med n\u00e5gra av Transtr\u00f6mmers dikter. Den slog an en str\u00e4ng, eggade mig, stimulerade mig.
\nI intervju hos Alex Schulman h\u00e4vdade du att teatern\u00a0befinner<\/strong> sig\u00a0utanf\u00f6r livet.<\/strong>\u00a0Kan du f\u00f6rklara hur du t\u00e4nker<\/strong>? Jag har filmat och spelat mycket teater, fyller som sagt sjuttio snart. Jag kan st\u00e4lla mig fr\u00e5gan: Har jag levat? Jag kommer fram till att mina st\u00f6rsta \u00f6gonblick varit p\u00e5 scen, \u00e4r n\u00e5got speciellt att g\u00e5 in p\u00e5 scen. S\u00e5 fort jag f\u00e5r p\u00e5 mig flygselen (den som g\u00f6r att Karlsson kan flyga)<\/em>) blir jag som en pigg hund, vilket \u00e4r j-a stimulerande. En tv\u00e5timmarsf\u00f6rest\u00e4llning k\u00e4nns svindlande kort, \u00e4r lika f\u00f6rv\u00e5nad varje g\u00e5ng. All annan tid k\u00e4nns l\u00e5ng medan\u00a0tiden p\u00e5 scen k\u00e4nns fruktansv\u00e4rt kort. Mesta delen av min vakna tid har jag tillbringat p\u00e5 scen, ett tillst\u00e5nd som p\u00e5minner om det i en tryckkokare. Jag vill komma till teatern s\u00e5 sent som m\u00f6jligt, l\u00e4mna s\u00e5 snabbt som m\u00f6jligt, st\u00e5r inte ut att vara d\u00e4r privat. Jag f\u00e5r n\u00e4stan panik, har s\u00e4kert p\u00e5 grund av min l\u00e4ggning s\u00e5rat, kanske verkat snorkig. F\u00f6rut d\u00f6k jag. D\u00e5 k\u00e4nner man l\u00e4tthet, vill andas under vattnet. Det tillst\u00e5ndet\u00a0kan j\u00e4mf\u00f6ras med hur det \u00e4r att vara p\u00e5 scen, l\u00e4tt och behagligt \u00e4ven om det varit sv\u00e5rt innan.<\/p>\n

Varf\u00f6r ber\u00f6r dina ofta besatta gestalter s\u00e5 mycket, till exempel Hoffman i Veranda f\u00f6r en tenor?<\/strong>
\n– Jag \u00e4r en ganska h\u00e4ngiven sk\u00e5dis som inte gillar att fuska. N\u00e4r jag f\u00f6rst fick rollen som Hoffman lades filmen ner i f\u00f6rsta v\u00e4ndan, \u00e4r vanligt att du inte vet om inspelningen blir av. I ett senare skede gavs klartecken. D\u00e5 tackade jag nej f\u00f6r att jag hade best\u00e4mt mig f\u00f6r att vara med pappa, som insjuknat i cancer utan att man kunde erbjuda sm\u00e4rtlindring. Jag ville vara med p\u00e5 hans resa. Jag ber\u00e4ttade vilken bra roll det var, varvid han bad mig g\u00f6ra den. Han bad mig ocks\u00e5 vara med i\u00a0sitt d\u00f6ds\u00f6gonblick, eftersom \u2019d\u00f6den inte blir bra p\u00e5 film\u2019. Genom att visa hur sm\u00e4rtan ger sig till k\u00e4nna ville pappa hj\u00e4lpa mig tolka rollen. N\u00e4r vi skulle g\u00f6ra d\u00f6dsscenen i Veranda f\u00f6r en tenor tyckte jag att jag inte kan imitera, vilket jag framf\u00f6rde till Lisa Ohlin som \u00e4r en bra regiss\u00f6r. Lisa gav mig fria h\u00e4nder. Noggranna f\u00f6rberedelser vidtog. N\u00e4r jag hade\u00a0gjort scenen utan omtagningar blev det bisarrt. Vem kvider undrar jag d\u00e5, varvid jag uppt\u00e4cker att det \u00e4r ju jag. Var som att min pappa tagit boning i mig. Denna h\u00e4ndelse\u00a0har jag beskrivit i Sommar. (Till saken h\u00f6r att jag hade ber\u00e4ttat att jag som del av min research lyssnat p\u00e5 hans tv\u00e5 lysande program fr\u00e5n 90-talet<\/em>.)<\/p>\n

\"20150529Akristerhenrikssonmats01\"<\/a>Jag har dig p\u00e5 n\u00e4thinnan fr\u00e5n teves\u00e4nda Som l\u00f6ven i Vallombrosa. Vilken relation har du till Lars Nor\u00e9ns dramatik? (<\/strong>Talar om att jag finns\u00a0n\u00e4mnd i En dramatikers dagbok tack vare intervju f\u00f6r LO-tidningen i samband med att\u00a0Nor\u00e9n\u00a0v\u00e4rvades till Folkteatern.)<\/em>
\n– Det var en pj\u00e4s han inte satte upp sj\u00e4lv. Jag jobbade med honom p\u00e5 radioteatern, vilket var det mest berikande jag upplevt som sk\u00e5despelare. Jag gillar hans pretenti\u00f6sa allvar och fnittrighet, \u00e4r h\u00e4rligt att\u00a0vara tillsammans med honom. Jag f\u00e5r ofta fr\u00e5gan om favorotregiss\u00f6rer och vem jag skulle viljat ha som regiss\u00f6r f\u00f6r Doktor Glas. Finns annars\u00a0inga jag l\u00e4ngtar efter att komma till. Vill ha en relativt klyftig dialog, inte f\u00e5 ber\u00e4ttat hur jag ska agera. Jag vill g\u00f6ra och pr\u00f6va f\u00f6r att d\u00e4refter f\u00e5 reaktioner.<\/p>\n

Du verkar ha ett intimt f\u00f6rh\u00e5llande till sk\u00f6nlitteratur. Vilka f\u00f6rfattare l\u00e4ser du helst? <\/strong>
\n– F\u00f6rr l\u00e4ste jag in mycket. Den allvarsamma leken och P\u00e5 spaning efter den tid som flytt \u00e4r tv\u00e5 titlar. Jag slutade med inl\u00e4sningar av ljudb\u00f6cker n\u00e4r jag fick i uppdrag att arbeta med tr\u00e5kiga deckare. Tre absoluta favoriter \u00e4r Transtr\u00f6mmer, S\u00f6derberg och Proust. Jag har bara s\u00f6kt mig till s\u00e5dan literatur som kan betyda n\u00e5got. En flykting korsar sitt sp\u00e5r har haft en\u00a0avg\u00f6rande inverkan p\u00e5 mitt liv. Boken av Sandemose fick mig att bryta upp fr\u00e5n fiskarmilj\u00f6n i Grisslehamn, ett samh\u00e4lle d\u00e4r Jantelagen var stark.<\/p>\n

Du har varit professor i scenisk gestaltning med inriktning p\u00e5 n\u00e4rvaro och avsp\u00e4nning. Hur har du l\u00e4rt dig dessa egenskaper s\u00e5 v\u00e4l?<\/strong>
\n– Jag vill t\u00e4nka att det beror p\u00e5 \u00f6vning, disciplin och vilja; snarare \u00e4n beg\u00e5vning. N\u00e4r jag var professor s\u00e5g jag ultimata beg\u00e5vningar som tyv\u00e4rr var slarviga och missbrukade sin talang. I beg\u00e5vning ligger ordet g\u00e5va, man\u00a0m\u00e5ste se till att den inte rostar. Det \u00e4r roligare att t\u00e4nka enligt denna devis: Jag klarar rollen om jag ges tllr\u00e4cklig tid, har n\u00e4rvaron som kr\u00e4vs och\u00a0 dedikerar mig till uppgiften.<\/p>\n

Vad g\u00f6r du helst n\u00e4r du kopplar av fr\u00e5n ditt kr\u00e4vande jobb?<\/strong>
\n– Vet inte! Mitt yrke \u00e4r min hobby. (Jag skjuter in att jag upprepade g\u00e5nger h\u00f6rt honom s\u00e4ga att han saknar hobby<\/em>.) Min bror har fiskaff\u00e4r vilket inneb\u00e4r h\u00e5rt jobb med uppstigning tidigt p\u00e5 morgonen. Om man jobbar p\u00e5 sjukhus har man kanske inte heller plats f\u00f6r hobbies i sitt liv, man blir f\u00f6r tr\u00f6tt av sitt arbete.<\/p>\n

Jag undrar efter att mina fr\u00e5gor \u00e4r avverkade, enligt den rutin som Krister \u00e4r f\u00f6rtrogen med, om han vill komplettera. Han k\u00e4nner sig n\u00f6jd. Jag ber\u00e4ttar aprop\u00e5 kr\u00e4vande jobb att mitt skrivande mest \u00e4r en oavl\u00f6nad\u00a0syssla, att jag sedan snart tjugo\u00e5tta \u00e5r haft heltid p\u00e5 G\u00f6teborgs brevterminal.N\u00e4r jag avsl\u00f6jar att jag inte v\u00e5gat ringa Tommy Berggren f\u00f6r att be om intervju, kommenterar film- och teaterstj\u00e4rnan mittemot mig att Tommy \u00e4r en v\u00e4ldigt bra regiss\u00f6r som han jobbat ihop med. I skrivande stund har Krister Henriksson kvar tv\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningar av sitt dr\u00f6mprojekt Karlsson p\u00e5 taket i G\u00f6teborg. H\u00e5ll utkik efter eventuell forts\u00e4ttning p\u00e5 annan ort.<\/p>\n

Foto: M\u00e5rten Carlsson<\/p>\n

\"20150529Akristerhenrikssonmats03\"<\/a><\/p>\n

\"20150529Akristerhenrikssonmats05\"<\/a><\/p>\n

\"20150529Akristerhenrikssonmats07\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

M\u00f6tet jag sett fram emot sker p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater 29\/5\u00a0p\u00e5 exakt samma st\u00e4lle d\u00e4r jag intervjuade Sven Wolter f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. \u00c4r naturligt nog lite sp\u00e4nd, \u00e4ven om jag s\u00e5ledes inte \u00e4r helt ovan vid att tr\u00e4ffa konstn\u00e4rer av denna yttersta kaliber. Krister \u00e4r inledningsvis lite avvaktande, men samtidigt \u00f6ppen. Omg\u00e5ende f\u00f6rmedlar han, till […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,20,30],"tags":[],"class_list":["post-94239","post","type-post","status-publish","format-standard","category-intervju","category-film","category-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/94239","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=94239"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/94239\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":94284,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/94239\/revisions\/94284"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=94239"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=94239"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=94239"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}