{"id":94095,"date":"2015-06-07T11:05:41","date_gmt":"2015-06-07T10:05:41","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=94095"},"modified":"2015-07-14T09:45:36","modified_gmt":"2015-07-14T08:45:36","slug":"skivrecension-soak-before-we-forgot-how-to-dream%e2%80%a8","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=94095","title":{"rendered":"Skivrecension: SOAK – Before We Forgot How to Dream\u2028"},"content":{"rendered":"

\"soak\"<\/a><\/p>\n

Artist: SOAK
\nTitel: Before We Forgot How to Dream
\nBetyg: 3<\/strong><\/p>\n

SOAK levererar ett fint f\u00f6rsta album med flera ber\u00f6ringspunkter, en debut som lovar gott inf\u00f6r framtiden. Men i l\u00e4ngden n\u00e5r hon inte fram d\u00e5 ledan och tristessen sl\u00e5r till.<\/p>\n

Med en sm\u00e4rtsam st\u00e4mma sjunger den 16-\u00e5riga Bridie Monds-Watson fr\u00e5n Irland, om ton\u00e5rs\u00e5ngest, skilsm\u00e4ssa och olycklig k\u00e4rlek. Inledningsfrasen \u201dA teenage heart is an unguided dart\u201d sammanfattar skivan. Before We Forgot How to Dream<\/em> \u00e4r tr\u00e4ffs\u00e4ker, som en dartpil rakt i hj\u00e4rtat p\u00e5 den oskuldsfulla ungdomen, vibrerande och vacker, fylld med sm\u00e4rtsamma minnen och jobbiga k\u00e4nslor som h\u00f6r ton\u00e5ren till. B a noBody<\/em> \u00e4r en uppv\u00e4xtskildring med en Bridie i identitetskris, en perfekt liknelse av \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n ton\u00e5ring till vuxen. \u201cBlud\u201d behandlar f\u00f6r\u00e4ldrarnas skilsm\u00e4ssa, ett i popmusiksammanhang ovanligt \u00e4mne, h\u00e4r framf\u00f6rt med styrka och fysisk n\u00e4rvaro.<\/p>\n

Bridie, idag en tuff och sj\u00e4lvs\u00e4ker artist ikl\u00e4dd silvrig jacka och slitna jeans, fick sitt genombrott 2012 d\u00e5 Chvrches valde att sl\u00e4ppa singeln Blud<\/em> p\u00e5 deras label Goodbye Records. Tre \u00e5r tidigare tog hon upp gitarren f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen och b\u00f6rjade skriva egna l\u00e5tar, flera av vilka hamnat p\u00e5 debutplattan Before We Forgot How to Dream<\/em>. \u00a0Det \u00e4r naivt och k\u00e4nslofyllt, personligt och naket, med Bridies vackra s\u00e5ngr\u00f6st som ledsn\u00f6re i en kall och br\u00e4cklig v\u00e4rld: \u201cThey dont know what love is. Throwing it around like its worthless.\u201d<\/p>\n

Musiken, en blandning av soul och folk med inspiration fr\u00e5n brittiska The Foals och the 1975, \u00e4r fin och avskalad; med piano, akustisk gitarr och str\u00e5kar. Men f\u00e5 l\u00e5tar sticker ut. F\u00f6rutom fiolbaserade A Dream to Fly<\/em> och orkestrala Oh Brother<\/em> l\u00e5ter l\u00e5tarna snarlika. Melodierna flyter ihop och blandas samman.\u00a0Bridies debutalbum saknar dynamik och sp\u00e4nning. Och Bridie befinner sig stundtals farligt n\u00e4ra tr\u00e5kighetens brant. Det r\u00e4cker inte med att ha k\u00e4nslofyllda texter f\u00f6r att skapa ett bra album. Det kr\u00e4vs en indrapering i sp\u00e4nnande musik och ett bibeh\u00e5llet engagemang hos lyssnaren fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut.<\/p>\n

Med Before We Forgot How to Dream<\/em> lyser en ny ung talang upp en klarbl\u00e5 pophimmel. Men lyskraften \u00e4r svag. Bridie Monds-Watson har k\u00e4nsla men musiken blir enahanda. \u2028Before we forgot have to dream har sina stunder, men n\u00e5r inte hela v\u00e4gen.<\/p>\n

Text: Petter Stjernstedt<\/strong><\/p>\n