{"id":93981,"date":"2015-06-02T20:32:43","date_gmt":"2015-06-02T19:32:43","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93981"},"modified":"2015-06-21T07:05:09","modified_gmt":"2015-06-21T06:05:09","slug":"10-hojdpunkter-fran-primavera-sound","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93981","title":{"rendered":"10 h\u00f6jdpunkter fr\u00e5n Primavera Sound"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/06\/sleaterkinney.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-93982\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/06\/sleaterkinney-300x206.jpg\" alt=\"sleaterkinney\" width=\"300\" height=\"206\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/06\/sleaterkinney-300x206.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/06\/sleaterkinney-1024x703.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Ett och ett halvt decennium\u00a0efter att den grundades forts\u00e4tter Primavera Sound i Barcelona \u00e5r efter \u00e5r att rada upp \u00e5tminstone ett av Europas\u00a0mest sp\u00e4nnande\u00a0festivalprogram. Kulturbloggen var p\u00e5 plats och h\u00e4r \u00e4r v\u00e5ra\u00a0tio h\u00f6jdpunkter fr\u00e5n \u00e5rets upplaga av festivalen:<\/p>\n<p><strong>1. Sleater-Kinney<\/strong><\/p>\n<p>Efter tio \u00e5rs uppeh\u00e5ll \u00e5terv\u00e4nde Sleater-Kinney, som f\u00f6ddes ur riot\u00a0grrrl-r\u00f6relsen i mitten av 90-talet, med det imponerande comebackalbumet\u00a0<em>No Cities to Love.\u00a0<\/em>Trots att de f\u00e5r klassas som veteraner p\u00e5 Primavera inger\u00a0Brownstein, Tucker och Weiss\u00a0ett av festivalens piggaste och mest\u00a0energiska intryck. De nya l\u00e5tarna k\u00e4nns minst lika vitala som det \u00e4ldre materialet. F\u00f6r en viss mj\u00f6lkfri, svensk festival\u00a0som satsar p\u00e5 j\u00e4mst\u00e4lldhet k\u00e4nns Sleater-Kinney som en given bokning.<\/p>\n<p><strong>2. Unknown Mortal Orchestra<\/strong><\/p>\n<p>Efter att ha inlett med <em>Like Acid Rain<\/em> fr\u00e5n senaste albumet <em>Multi-Love<\/em> hinner Ruban Nielson och hans Unknown Mortal Orchestra, som inf\u00f6r denna turn\u00e9 fyllt ut ljudbilden\u00a0med en keyboardist, \u00e4ven spela flera h\u00f6jdpunkter fr\u00e5n sina tidigare album. Det blir alls\u00e5ng i refr\u00e4ngen i <em>So Good at Being in Trouble<\/em> och<em> Ffunny Ffrends<\/em> g\u00e5r verkligen hem live med sitt medryckande intro &#8212; \u00e4ven om det \u00e4r finalen med just <em>Multi-Love<\/em> och <em>Can&#8217;t Keep Checking My Phone<\/em> som visar varf\u00f6r Unknown Mortal Orchestra \u00e4r ett av\u00a0v\u00e4rldens just nu allra b\u00e4sta band. Och n\u00e4r Ruban under <em>Stage or Screen<\/em> dumpar gitarren hinner han till och med g\u00e5 ned i spagat och visa upp sina allra fr\u00e4ckaste Prince-moves.<\/p>\n<p><strong>3. Foxygen<\/strong><\/p>\n<p>Festivalens galnaste spelning stod Foxygen f\u00f6r. Efter att ha st\u00e4llt in sitt f\u00f6rra bes\u00f6k 2013 gjorde Kalifornienbandet, med dubbelalbumet <em>&#8230;And Star Power<\/em> i ryggen, \u00e4ntligen Primaveradebut. I andra l\u00e5ten, <em>On Blue Mountain<\/em>, dansar s\u00e5ngaren Sam France\u00a0som en manisk ringledare, han \u00e4r bortom all kontroll och det k\u00e4nns som att bandet \u00e4r p\u00e5 randen till att falla is\u00e4r vilken sekund som helst &#8212; samtidigt som det \u00e4r s\u00e5 otroligt underh\u00e5llande att se p\u00e5. De v\u00e4ljer bort n\u00e5gra hits; <em>San Francisco<\/em> spelas bara knastrigt upp p\u00e5 vinyl och <em>How Can You Really<\/em> f\u00e5r inte plats i l\u00e5tlistan, men vad g\u00f6r det nu\u00a0n\u00e4r det n\u00e4stan \u00e4r s\u00e5 utflippat att det kokar \u00f6ver.<\/p>\n<p><strong>4. Tobias Jesso Jr.<\/strong><\/p>\n<p>Den kanadensiske pianosensationen g\u00f6r festivalens charmigaste spelning. Efter att ha v\u00e4rmt upp med en cover p\u00e5 Big Stars <em>Thirteen<\/em> spelas s\u00e5v\u00e4l f\u00f6rra \u00e5rets YouTube-demo <em>True Love<\/em>\u00a0samt st\u00f6rre delen av det 70-talsdoftande debutalbumet <em>Goon.\u00a0<\/em>Ensam p\u00e5 scen lyckas han kanske inte riktigt \u00f6verr\u00f6sta allt som f\u00f6rsigg\u00e5r samtidigt p\u00e5 de angr\u00e4nsande scenerna, men han lyckas p\u00e5 n\u00e5got vis l\u00f6sa detta och snarare v\u00e4nda det till sin f\u00f6rdel med hj\u00e4lp av sin\u00a0karismatiska scenn\u00e4rvaro.<\/p>\n<p><strong>5. Mikal Cronin<\/strong><\/p>\n<p>P\u00e5 sitt tredje soloalbum\u00a0k\u00e4nns det som att powerpop-hj\u00e4lten Mikal Cronin f\u00e5tt tillr\u00e4ckligt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende f\u00f6r att verkligen leva upp till den potential som de tidigare albumen hintade om. P\u00e5 festivalens egen amfiteater inleder han\u00a0med <em>Turn Around<\/em> och <em>Made My Mind Up<\/em> innan han river av <em>Apathy<\/em> fr\u00e5n debuten. D\u00e4refter trappas st\u00e4mningen bara upp innan<em>\u00a0ii) Gold<\/em>\u00a0f\u00f6ljt av <em>vi) Circle<\/em> s\u00e4tter punkt p\u00e5 vad som \u00e4r en av festivalens mest \u00f6vertygande spelningar.<\/p>\n<p><strong>6. Viet Cong<\/strong><\/p>\n<p>Danny Christiansen ansluter sig till de tidigare Women-medlemmarna Matt Flegel\u00a0och Mike Wallace samt\u00a0Monty Munro fr\u00e5n\u00a0Chad VanGaalens liveband,\u00a0och tillsammans\u00a0blandar de noise med\u00a0komplexa, dekonstruerade melodier. Resultatet: den b\u00e4sta postpunken p\u00e5 l\u00e4nge. L\u00e5tar som <em>Continental Shelf<\/em> och <em>Silhouettes<\/em> framf\u00f6rs med otrolig tyngd och mastodontavslutningen med <em>Death<\/em> g\u00e5r helt enkelt inte att v\u00e4rja sig emot. Missa dem inte p\u00e5 Stay Out West i sommar.<\/p>\n<p><strong>7. DIIV<\/strong><\/p>\n<p>Det har g\u00e5tt tre \u00e5r sedan den tidigare Beach Fossils-gitarristen Zachary Cole Smith albumdebuterade med sitt dr\u00f6mska och shoegazeinfluerade projekt DIIV. Under dessa \u00e5r har\u00a0han skapat rubriker av flera olika anledningar, tyv\u00e4rr har det inte alltid handlat om musiken, vad som \u00e4r klart \u00e4r dock att bandets popularitet \u00f6kat\u00a0markant och uppf\u00f6ljaren \u00e4r definitivt ett av \u00e5rets mest efterl\u00e4ngtade album. H\u00e4r\u00a0blandas aggressivitet med melodier, n\u00e5gra nya l\u00e5tar bjuds det p\u00e5 under Primavera, \u00e4ven om h\u00f6jdpunkten \u00e4r avslutningen med <em>Doused<\/em>.<\/p>\n<p><strong>8. Torres<\/strong><\/p>\n<p>Ensam\u00a0med gitarr lyckas Mackenzie Scott, eller Torres som hon kallar sig, skapa ett av de h\u00e4r dagarnas\u00a0mest h\u00e4nf\u00f6rande \u00f6gonblick p\u00e5 en nedsl\u00e4ckt teater inne i stan dagen efter det att festivalomr\u00e5det st\u00e4ngt ned. Jag saknar f\u00f6rvisso\u00a0<em>Cowboy Guilt<\/em>\u00a0med dess bubblande\u00a0melodislinga (kanske hade den st\u00f6rt den intima st\u00e4mningen) men imponeras desto mer av <em>New Skin,<\/em>\u00a0<em>Sprinter<\/em>\u00a0samt \u00f6ppningsl\u00e5ten, <em>Honey<\/em>, fr\u00e5n den tv\u00e5 \u00e5r gamla albumdebuten.<\/p>\n<p><strong>9. Kevin Morby<\/strong><\/p>\n<p>60-talet i allm\u00e4nhet och Dylan, Neil Young och Leonard Cohen i synnerhet. Det \u00e4r n\u00e5gra av influenserna som g\u00e5r att urskilja i Kevin Morbys musik. Med tv\u00e5 soloalbum i ryggen fick\u00a0den tidigare Woods-basisten Kevin Morby, som precis sajnat till Dead Oceans, en av de mindre scenernas tidigaste slot. \u00c4ven om\u00a0det inte var festivalens mest kn\u00f6kfulla spelning s\u00e5 \u00e4r l\u00e5tar som <em>All of My Life<\/em>, <em>Motors Running<\/em> och<em> Miles, Miles, Miles<\/em> perfekta att avnjuta just n\u00e4r solen fortfarande ligger p\u00e5.<\/p>\n<p><strong>10. Dan Deacon<\/strong><\/p>\n<p>D\u00f6m inte boken efter omslaget, som man brukar s\u00e4ga. Dan Deacon kanske mer ser ut som en tekniker \u00e4n en musiker, men han \u00e4r extremt underh\u00e5llande p\u00e5 scen. Hans f\u00f6rm\u00e5ga att\u00a0interagera med\u00a0publiken g\u00f6r honom till en perfekt festivalartist. Han f\u00e5r oss att dela p\u00e5 oss\u00a0och skapa en gigantisk dansring i mitten publikhavet &#8212; p\u00e5 en s\u00e5pass stor scen ger det kanske inte samma effekt som p\u00e5 en klubb, men euforin \u00e4r densamma.<\/p>\n<p>Foto: Eric Pamies<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>&nbsp; Ett och ett halvt decennium\u00a0efter att den grundades forts\u00e4tter Primavera Sound i Barcelona \u00e5r efter \u00e5r att rada upp \u00e5tminstone ett av Europas\u00a0mest sp\u00e4nnande\u00a0festivalprogram. Kulturbloggen var p\u00e5 plats och h\u00e4r \u00e4r v\u00e5ra\u00a0tio h\u00f6jdpunkter fr\u00e5n \u00e5rets upplaga av festivalen: 1. Sleater-Kinney Efter tio \u00e5rs uppeh\u00e5ll \u00e5terv\u00e4nde Sleater-Kinney, som f\u00f6ddes ur riot\u00a0grrrl-r\u00f6relsen i mitten av 90-talet, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[9620,8560,9269,12012,8306,8137,11762,11670,9342,9478,11492],"class_list":{"0":"post-93981","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-dan-deacon","8":"tag-diiv","9":"tag-foxygen","10":"tag-kevin-morby","11":"tag-mikal-cronin","12":"tag-primavera-sound","13":"tag-sleater-kinney","14":"tag-tobias-jesso-jr","15":"tag-torres","16":"tag-unknown-mortal-orchestra","17":"tag-viet-cong","18":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93981","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=93981"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93981\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":94002,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93981\/revisions\/94002"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=93981"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=93981"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=93981"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}