{"id":93939,"date":"2015-05-31T15:53:08","date_gmt":"2015-05-31T14:53:08","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93939"},"modified":"2015-06-23T10:32:01","modified_gmt":"2015-06-23T09:32:01","slug":"eldfageln-pa-goteborgs-operan-succeartat-nar-myllrande-streetdance-draperas-i-rysk-skrud","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93939","title":{"rendered":"Eldf\u00e5geln p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan: Succ\u00e9artat n\u00e4r myllrande streetdance draperas i rysk skrud"},"content":{"rendered":"

\"eldfgeln\"<\/a><\/p>\n

Eldf\u00e5geln <\/strong>
\nKoreografi och scenografi Fredrik Benke Rydman
\nDirigent Henrik Schaefer
\nV\u00e4rldspremi\u00e4r 30 maj 2015
\nG\u00f6teborgsOperan Stora scenen<\/p>\n

Bounce uppl\u00f6stes 2010 med en beljublad retrospektiv p\u00e5 Globen Jag har sett dem p\u00e5 G\u00f6teborgs kulturkalas och i samma stad inomhus n\u00e4r de skakade ur sig makal\u00f6sa G\u00f6kboet. Konstn\u00e4rlige id\u00e9sprutan Benke Rydman f\u00f6rnyade deras koncept ytterligare n\u00e5gra sn\u00e4pp n\u00e4r han gjorde Svansj\u00f6n p\u00e5 G\u00f6teborgs-Operan f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. En bl\u00e4ndande nytolkning i v\u00e4rldsklass! Eldf\u00e5geln \u00e4r mot den bakgrunden delvis en fr\u00e4mmande f\u00e5gel.<\/p>\n

Man har valt att uteslutande anv\u00e4nda originalmusiken fr\u00e5n 1909, vilket onekligen f\u00e5r konsekvenser f\u00f6r mig som mottagare. Rydman beskriver den uttrycksfulla musiken som lekfull och komplicerad. Hos Stravinskij finns en dramatisk laddning, men sj\u00e4lvfallet inget beat; n\u00e5got som g\u00f6r att publikfriande moves inte f\u00e5r de appl\u00e5der de f\u00f6rtj\u00e4nar. Och jag ryser inte heller av v\u00e4lbehag f\u00f6rr\u00e4n i den fantastiska finalen. Fredrik Wentzel, h\u00f6gst meriterad streetdansare och elitgymnast, \u00e4r den ende som definitivt bryter igenom. Med sin breakdans best\u00e5ende av bland annat backflips och headspins, g\u00f6r han den spontanklappande publiken salig av lycka. Om han hade gjort dessa osannolika kropps\u00f6vningar ackompanjerad av fet hip hop, hade \u00e5sk\u00e5darna st\u00e5tt upp och skrikit av extas. Nu samlade premi\u00e4rpubliken ihop sitt bifall, genom att efter\u00e5t \u00f6ver\u00f6sa den stora ensemblen med st\u00e5ende ovationer. Benke och n\u00e5gra solodansare bj\u00f6d d\u00e5 p\u00e5 ett h\u00e4rligt extranummer till ett sugande sound som skulle kunna vara h\u00e4mtat fr\u00e5n Snoop Dog. Aviad Arik Herman (Ivan) passar d\u00e5 p\u00e5 att g\u00f6ra en dr\u00e5plig blinkning till traditionell balett.<\/p>\n

Annorlunda med Eldf\u00e5geln \u00e4r ocks\u00e5 att den megastora k\u00f6ren, som koreograferas snyggt och synkat, best\u00e5r av amat\u00f6rer i olika generationer. Den ansvarige f\u00f6r repetitionerna med amat\u00f6rerna, har ber\u00e4ttat intressant om inl\u00e4rning av stegkombinationer, krocken mellan street-stilen och Stravinskij och om hur amat\u00f6rerna i bakgrunden f\u00f6rst\u00e4rker scener mellan huvudrollsinnehavarna. Med inspiration fr\u00e5n en upps\u00e4ttning i Berlin har skaparna av detta mastodontprojekt tagit fasta p\u00e5 kommunikation och inkludering. Tyckte det var lite ostrukturerat inledningsvis, \u00e4ven om nattklubbsinteri\u00f6rerna var tydliga. Vidare g\u00e5r det f\u00f6rst\u00e5s inte att ta in allt som h\u00e4nder p\u00e5 scen i denna dramatiska fresk. Det finns en k\u00e4rlekshistoria. Och framf\u00f6r allt gestaltas en sedvanlig kamp mellan gott och ont, lycka och f\u00f6rtvivlan. Tematiken kretsar kring respekt och dess motsats. Uppoffrande Eldf\u00e5geln symboliserar kraften och modet, sj\u00e4lva f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndring. Men allt \u00e4r inte glasklart om man en inte l\u00e4st p\u00e5. Den laddning som l\u00e5g i att alla dansare, i finalen viftade med var sin fj\u00e4der, f\u00f6rstod jag inte f\u00f6rr\u00e4n jag studerade det fylliga programh\u00e4ftet.<\/p>\n

Operans orkester under ledning av Henrik Schaefer g\u00f6r den nydanande komposit\u00f6ren r\u00e4ttvisa. Ljusdesignern Tobias Hallgren har julafton genom sin orgie av varianter p\u00e5 fr\u00e4ck belysning. Och \u00f6ver hela produktionen sv\u00e4var Benke Rydmans genialitet. \u00c4r minst sagt anm\u00e4rkningsv\u00e4rt att hans fantasi inte ser n\u00e5gra begr\u00e4nsningar. Kroppar, osannolikt akrobatiska i roller som vakter och gangsterkung, kan tillsammans uttrycka det komplexa i att vara k\u00e4mpande m\u00e4nniska. \u00c4ven om jag som framg\u00e5tt saknade pulserande beats, m\u00e5ste upps\u00e4ttningen ges omd\u00f6ment konstn\u00e4rlig triumf.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Eldf\u00e5geln Koreografi och scenografi Fredrik Benke Rydman Dirigent Henrik Schaefer V\u00e4rldspremi\u00e4r 30 maj 2015 G\u00f6teborgsOperan Stora scenen Bounce uppl\u00f6stes 2010 med en beljublad retrospektiv p\u00e5 Globen Jag har sett dem p\u00e5 G\u00f6teborgs kulturkalas och i samma stad inomhus n\u00e4r de skakade ur sig makal\u00f6sa G\u00f6kboet. Konstn\u00e4rlige id\u00e9sprutan Benke Rydman f\u00f6rnyade deras koncept ytterligare n\u00e5gra sn\u00e4pp […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[12042,1128,12041,2164],"class_list":["post-93939","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","tag-benke-rydman","tag-dans","tag-eldfageln","tag-goteborgsoperan","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93939","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=93939"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93939\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":94514,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93939\/revisions\/94514"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=93939"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=93939"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=93939"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}