{"id":93776,"date":"2015-05-23T06:11:18","date_gmt":"2015-05-23T05:11:18","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93776"},"modified":"2015-06-21T07:04:49","modified_gmt":"2015-06-21T06:04:49","slug":"den-svenska-apans-100-roda-drommar-ingen-gar-ifran-den-har-uppsattningen-oberord","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93776","title":{"rendered":"Den svenska apans 100 r\u00f6da dr\u00f6mmar &#8211; Ingen g\u00e5r ifr\u00e5n den h\u00e4r upps\u00e4ttningen ober\u00f6rd"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/denrodaapans.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/denrodaapans-225x300.jpg\" alt=\"denrodaapans\" width=\"225\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-93778\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/denrodaapans-225x300.jpg 225w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/denrodaapans-768x1024.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/denrodaapans.jpg 1500w\" sizes=\"auto, (max-width: 225px) 100vw, 225px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>\u201dDen svenska apans 100 r\u00f6da dr\u00f6mmar\u201d<\/strong><br \/>\nText: fritt efter Joakim Pirinen<br \/>\nRegi och bearbetning: Nils Poletti<br \/>\nKostymtecknare: Lena Lindgren<br \/>\nLjusdesign\/scenografi: Markus Granqvist<br \/>\nKomposit\u00f6r: Daniel Rossetti, Jonas S\u00f6derqvist<br \/>\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: <a href=\"http:\/\/turteatern.se\">Turteatern<\/a> i K\u00e4rrtorp den 22 maj 2015<\/p>\n<p>Bara titeln i sig sj\u00e4lv gav en hel del att t\u00e4nka p\u00e5 innan f\u00f6rest\u00e4llningen. Vilka apor finns i Sverige? Menar de riktiga apor? Varf\u00f6r r\u00f6da dr\u00f6mmar? Pratar de politik h\u00e4r eller menar de bokstavligen r\u00f6da dr\u00f6mmar? Dock visste jag redan fr\u00e5n b\u00f6rjan att n\u00e5got av Joakim Pirinen inte kommer att serveras som sondmat. Det g\u00e4llde att vara f\u00f6rberedd p\u00e5 att tugga i sig kritiker p\u00e5 h\u00f6g niv\u00e5. Jag \u00e5t intensivt.<br \/>\nInledningsscenen b\u00f6rjar med n\u00e5gon typ av djurisk djungeldans, som genom sin nakenhet skulle ha kunnat vara provocerande. Av n\u00e5gon \u201dlustig\u201d anledning var den inte det minsta det och i j\u00e4mf\u00f6relse med \u00f6vriga scener i produktionen, rena rama l\u00e4ttheten i uttryck. Det k\u00e4ndes inte ens jobbigt och barheten upplevedes helt naturlig i sammanhanget.<\/p>\n<p>Upps\u00e4ttningen saknade dock helt och h\u00e5llet n\u00e5gon markant b\u00f6rjan, mitt eller slut. Scenerna kunde ha sats ihop i vilken ordning som helst, n\u00e4stan. Den bestod ist\u00e4llet av mindre scener, som mer eller mindre \u00f6verlappar varandras syften. Vid vissa tillf\u00e4llen kunde det k\u00e4nnas f\u00f6rvirrande, d\u00e5 man g\u00e4rna hade velat bygga ihop n\u00e5gon form av logik fr\u00e5n det ena m\u00f6nstret, med det andra. Till slut gav man dock upp p\u00e5 att helt se n\u00e5gon vettig story och fokuserade p\u00e5 de st\u00f6rre och mindre budskapen i varje ord, mening eller kroppsspr\u00e5k. Det var sk\u00f6nt n\u00e4r man kunde sl\u00e4ppa det vanliga behovet av ordningsf\u00f6ljd.<\/p>\n<p>Att ge etablissemanget en stor fet sm\u00e4ll p\u00e5 k\u00e4ften, var helt klart hela upps\u00e4ttningens syfte. Ingen gick s\u00e4ker. Efter f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6rs\u00f6kte jag t\u00e4nka efter vilken eller vilka eventuella grupper som inte f\u00e5tt p\u00e5 \u201dtafsen\u201d. Vem stod utan skuld och kunde kasta n\u00e4sta sten? Den starkaste satiren riktades mot pedofiler, politiker, enskilda k\u00e4nda f\u00f6rfattare, rasister och mot pornografin. En ytlig v\u00e4rld som g\u00e4rna obestraffat juckar sig fram h\u00e4r i v\u00e4rlden med makt, smil, fnitter och l\u00f6gner. Hela tiden p\u00e5 andras bekostnad. Dessutom var man ironisk mot m\u00e4n, kvinnor, komiker och religi\u00f6sa. Komikerns s\u00e4rst\u00e4llning i v\u00e5rt samh\u00e4lle var v\u00e4ldigt klockren i deras tolkning. Jag log \u00e5t det faktum att m\u00e5nga manliga komiker tror de \u00e4r roliga bara d\u00e5 de \u00e4r vulg\u00e4ra och v\u00e5gar s\u00e4ga knulla femton g\u00e5nger i samma mening. <\/p>\n<p>Vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen var blottningen av \u201dsanningen\u201d med sarkasmen s\u00e5 obehaglig att jag v\u00e4nde och vred mig i min stol. Min inre r\u00f6st sa, \u201dsn\u00e4lla sluta, nu f\u00e5r det vara nog\u201d. Vid n\u00e5got tillf\u00e4llen gick de s\u00e5 l\u00e5ngt i sina uttryck att de gav mig fysiskt illam\u00e5ende. Efter\u00e5t k\u00e4ndes det dock viktigt att jag hade f\u00e5tt lov att bli utsatt f\u00f6r det. Det var som en inflammerad tand, som beh\u00f6vde dras ut ur munnen och spolas ren.<br \/>\nDet enda som genomg\u00e5ende var lite f\u00f6rbryllande var en del rolltolkningar. Jag f\u00f6rstod inte riktigt po\u00e4ngen i skrikande hysteriska kvinnor, snorande dialekter eller allt f\u00f6r komplicerade anf\u00f6randen. Gl\u00e4djande var dock att en del av kvinnorna spelade m\u00e4n ibland och att en del av rollkarakt\u00e4rerna inte alls var k\u00f6nsbest\u00e4mda utan snarare var transsexuellt pr\u00e4glade. K\u00f6nsroller byttes ocks\u00e5 med varandra och gjorde att den normativa ordningen p\u00e5 saker och ting bara k\u00f6rdes ner i den allm\u00e4nna k\u00f6ttkvarnen.<\/p>\n<p>Scenkostymerna i den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen var hela tiden \u201doutstanding\u201d, med inspiration fr\u00e5n inf\u00f6dingar, indianer och japanska ninjakrigare. Minoriteter som alltid tar skada i ett samh\u00e4lle som str\u00e4var efter likformighet. Men h\u00e4r slogs de tillbaka. Allra mest fascinerande av scenkostymerna var den byggda dinosaurien som kom in och h\u00e4lsade p\u00e5 publiken. Den var gjord p\u00e5 secondhandkl\u00e4der, n\u00e4tvajrar, en gammal ryggs\u00e4ck och ett paraply. Glatt kunde jag ocks\u00e5 konstatera att med eltejp kan man l\u00f6sa och st\u00f6dja det mesta! <\/p>\n<p>Ingen m\u00e4nniska gick ifr\u00e5n den h\u00e4r upps\u00e4ttningen ober\u00f6rd. Tusen tankar och intryck snurrar runt i hj\u00e4rnan. Jag \u00e4r \u00f6vertygad om att den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen kommer att bo kvar inom mig ett par dagar. Flera g\u00e5ngar kommer nya budskap och tankar att formas i mig och rassla genom systemet som ett flipperspel. D\u00e4rmed var det h\u00e4r inget sk\u00e5despel jag kommer att f\u00f6rlora p\u00e5.<\/p>\n<p><strong>P\u00e5 scen:<\/strong><br \/>\nMarie Ahl, Rebecca Westholm, Py Huss-Wallin, Sandra Redlaff, Emil Brulin och Marcus V\u00f6geli<\/p>\n<p><strong>Foto: KlaraG<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>\u201dDen svenska apans 100 r\u00f6da dr\u00f6mmar\u201d Text: fritt efter Joakim Pirinen Regi och bearbetning: Nils Poletti Kostymtecknare: Lena Lindgren Ljusdesign\/scenografi: Markus Granqvist Komposit\u00f6r: Daniel Rossetti, Jonas S\u00f6derqvist F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: Turteatern i K\u00e4rrtorp den 22 maj 2015 Bara titeln i sig sj\u00e4lv gav en hel del att t\u00e4nka p\u00e5 innan f\u00f6rest\u00e4llningen. Vilka apor finns i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[7862,4955,12288,7643,6008],"class_list":{"0":"post-93776","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-nils-poletti","11":"tag-scenkonst","12":"tag-teater","13":"tag-teaterkritik","14":"tag-turteatern","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93776","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=93776"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93776\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":93779,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93776\/revisions\/93779"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=93776"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=93776"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=93776"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}