{"id":93748,"date":"2015-05-22T06:49:15","date_gmt":"2015-05-22T05:49:15","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93748"},"modified":"2015-05-22T06:49:15","modified_gmt":"2015-05-22T05:49:15","slug":"filmrecension-tomorrowland-spanning-konstanta-overraskningar-och-familjeaction","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93748","title":{"rendered":"Filmrecension: Tomorrowland &#8211; sp\u00e4nning, konstanta \u00f6verraskningar och familjeaction"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/tomorrowland.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/tomorrowland.jpg\" alt=\"tomorrowland\" width=\"300\" height=\"444\" class=\"aligncenter size-full wp-image-93751\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/tomorrowland.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/tomorrowland-203x300.jpg 203w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Titel Tomorrowland<\/strong><br \/>\nBetyg 4<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 23 maj 2015<\/p>\n<p>Brad Bird bjuder p\u00e5 ett riktigt science fiction \u00e4ventyr. Han gjorde sin allra f\u00f6rsta animerade film J\u00e4rnj\u00e4tten redan 1999 och har sedan g\u00e5tt fr\u00e5n att ha varit b\u00e5de manusf\u00f6rfattaren och regiss\u00f6r till Pixars om\u00e5ttligt popul\u00e4ra &#8221;Superhj\u00e4ltarna&#8221; och &#8221;Ratatouille&#8221; och nu visar Brad att han tar ber\u00e4ttandet till andra niv\u00e5er med en s\u00e5dan \u00f6ppenhet. Hans f\u00f6rsta live action film var Mission Impossible 4 fr\u00e5n 2011 med Tom Cruise och Mikael Nyqvist i huvudrollerna och nu tar han sig vidare och tillbaka till Disney. Bird har h\u00e5llit ett t\u00e4tt lock p\u00e5 detaljerna. Att uppt\u00e4cka Tomorrowland f\u00e4rskt \u00e4r en del av dess syfte, en nyt\u00e4nkt ingrediens.<\/p>\n<p>Det kretsar kring en framtida dimension d\u00e4r allt \u00e4r m\u00f6jligt och fl\u00f6dande med inspiration. I Tomorrowland, en framtida stad med h\u00f6ga robotar, elegant torn och byggnader sv\u00e4vandes, d\u00e4r fantasin fl\u00f6dar. D\u00e4r h\u00e4nger m\u00e4nsklighetens \u00f6de p\u00e5 v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att v\u00e5rda unga hj\u00e4rtan och sinnen. Ett \u00e4delt misslyckande om att f\u00f6rs\u00f6ka lyckas. Men ber\u00e4ttelsen f\u00e5r aldrig den \u00f6kning av episk sp\u00e4nning som lovades i b\u00f6rjan. Den tar aldrig riktigt fart.<\/p>\n<p>Historian b\u00f6rjar med tv\u00e5 ber\u00e4ttare som inte kan sluta argumenterar \u00f6ver hur man ber\u00e4ttar sina respektive historier. Den f\u00f6rsta \u00e4r Frank Walker (George Clooney), uppfinnare som ber\u00e4ttar hur han som en ung pojke deltog i 1964 \u00e5rs v\u00e4rldsutst\u00e4llning i New York med sin f\u00f6rsta uppfinning, en jet pack. Id\u00e9n ogillades mycket av domaren Nix (Hugh Laurie) men lyckas locka intresse av den unga tjejen Athena (Raffey Cassidy). Genom en pin han f\u00e5r teleporteras han till Tomorrowland.<\/p>\n<p>Filmen \u00e4ndras sedan till nutid och Casey Newton (Britt Robertson) b\u00f6rjar ber\u00e4tta sin historia. Hon \u00e4r allt Frank inte \u00e4r. Hon tror allt \u00e4r m\u00f6jligt. Hon \u00e4r en ung intelligent och vetenskaplig kvinna i 17-\u00e5rs\u00e5ldern, bor med NASA ingenj\u00f6ren och tillika pappa (Tim McGraw) och lillebror (Pierce Gagnon) i skuggan av NASA stationen i Cape Canaveral, Florida. Hon f\u00e5r en dag ocks\u00e5 en mystisk pin, som n\u00e4r hon ber\u00f6r pl\u00f6tsligt forslas iv\u00e4g till Tomorrowland. Detta \u00e4r filmens snygga visuella trick, ett f\u00f6rspel. Men Casey resa blir kortvarig och efter tv\u00e5 minuter av sightseeing blir hon \u00e5terv\u00e4nd hem. Som &#8221;Tomorrowland&#8221; antyder \u00e4r allt en version av &#8221;Trollkarlen fr\u00e5n Oz&#8221;, men som trots m\u00e5nga f\u00f6rs\u00f6k aldrig f\u00e5r till det over the rainbow.<\/p>\n<p>Det dr\u00f6jer inte l\u00e4nge innan hon f\u00e5r sitt svar av den mystiskt tidl\u00f6sa Athena och &#8221;Tomorrowland&#8221; f\u00f6rvandlas till en paranoid thriller med faror lurar bakom varje h\u00f6rn. Athena ser till s\u00e5 att Casey bes\u00f6ker Frank, som blev f\u00f6rvisad \u00e5r tidigare f\u00f6r att han han g\u00f6ra en h\u00e4pnadsv\u00e4ckande uppt\u00e4ckt om v\u00e4rldens hotande underg\u00e5ng. De tv\u00e5 bildar en far\/dotter relation om kampen f\u00f6r att r\u00e4dda m\u00e4nskligheten. Frank bor i ett vanligt hus som visar sig ha s\u00e5 m\u00e5nga prylar, allt f\u00f6r m\u00e5nga f\u00e4llor, vapen och flyktv\u00e4gar som verkar ha utformats av sj\u00e4lvaste Wallace och Gromit. I en scen attackeras huset av onda, leende robotar, de charmeras av s\u00e5 m\u00e5nga galna uppfinningar att man inte hinner med att f\u00e5nga alla detaljer<\/p>\n<p>Britt Robertson har likheter med Brit Marling. Hon \u00e4r noggrann i sin f\u00f6rsta stora huvudroll, hon hittar en g\u00f6md spot mellan f\u00f6rvirring och sitt bra agerande. Det stora \u00f6verraskande sk\u00e5despelandet kommer fr\u00e5n den unga engelska sk\u00e5despelerskan Raffey Cassidy. Ger en balanserande humor och komik.<\/p>\n<p>N\u00e5got s\u00e5 beundrandev\u00e4rt \u00e4r att en film som heter &#8221;Tomorrowland&#8221; tillbringar s\u00e5 lite tid i Tomorrowland. Det \u00e4r sv\u00e5rt att inte k\u00e4nna sig lurad. Det var n\u00e4mligen Damon Lindel\u00f6f (k\u00e4nd f\u00f6r serien Lost) som har skrivit ber\u00e4ttelsen med Bird och d\u00e4rf\u00f6r vet man egentligen inte vet vad som kommer att h\u00e4nda h\u00e4rn\u00e4st. \u00c4ven n\u00e4r Tomorrowland sjunkit in och man t\u00e4nker till s\u00e5 kan det \u00e4nd\u00e5 vara roligt, roligt genom att be publiken i alla \u00e5ldrar att faktiskt t\u00e4nka p\u00e5 v\u00e5r framtid och milj\u00f6n.<\/p>\n<p>Filmen \u00e4r ett barnsligt underh\u00e5llande \u00e4ventyr med visuellt vackra effekter Detta \u00e4r en film med s\u00e4llsynt yta av sp\u00e4nning, konstanta \u00f6verraskningar och familjeaction. F\u00f6r den tidssp\u00e4nnande musiken st\u00e5r Michael Giacchino f\u00f6r. Han har tidigare jobbat med Brad Bird i hans filmer Superhj\u00e4ltarna, Ratatouille och Mission Impossible 4. Giacchina har \u00e4ven skrivit musiken f\u00f6r Disneys Upp, Bilar 2 och John Carter.<\/p>\n<p><strong>Text: Calle Andersson<\/strong><\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/lWZ7O-RrATY\" frameborder=\"0\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Titel Tomorrowland Betyg 4 Svensk biopremi\u00e4r 23 maj 2015 Brad Bird bjuder p\u00e5 ett riktigt science fiction \u00e4ventyr. Han gjorde sin allra f\u00f6rsta animerade film J\u00e4rnj\u00e4tten redan 1999 och har sedan g\u00e5tt fr\u00e5n att ha varit b\u00e5de manusf\u00f6rfattaren och regiss\u00f6r till Pixars om\u00e5ttligt popul\u00e4ra &#8221;Superhj\u00e4ltarna&#8221; och &#8221;Ratatouille&#8221; och nu visar Brad att han tar ber\u00e4ttandet [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16],"tags":[],"class_list":["post-93748","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93748","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=93748"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93748\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":93753,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93748\/revisions\/93753"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=93748"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=93748"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=93748"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}