{"id":93353,"date":"2015-05-07T22:08:06","date_gmt":"2015-05-07T21:08:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93353"},"modified":"2015-05-26T15:01:19","modified_gmt":"2015-05-26T14:01:19","slug":"radsla-urholkar-sjalen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93353","title":{"rendered":"R\u00e4dsla urholkar sj\u00e4len – en stark ber\u00e4ttelse om hur r\u00e4dslor d\u00f6dar k\u00e4rlek"},"content":{"rendered":"

\"R\u00e4dsla<\/a><\/p>\n

R\u00e4dsla urholkar sj\u00e4len<\/strong>
\nAv Rainer Werner Fassbinder
\n\u00d6vers\u00e4ttning Ulf Peter Hallberg
\nScenversion Irena Kraus
\nRegi Nadja Weiss
\nScenografi Mikael Varhelyi
\nKostym Kajsa Larsson
\nLjus Ellen Ruge
\nLjud Michael Breschi och H\u00e5kan \u00c5slund
\nProjektioner Emil Klang
\nMask Johanna Ruben
\nPremi\u00e4r 7 maj 2015 p\u00e5 Klarascenen, Stockholms stadsteater<\/p>\n

Tyskland under 1970-talet. En medel\u00e5lders tysk \u00e4nka, Emmi, som f\u00f6rs\u00f6rjer sig som st\u00e4derska tr\u00e4ffar en tjugo \u00e5r yngre man, Salem, arbetskraftsinvandrare fr\u00e5n Marocko. De blir f\u00f6r\u00e4lskade – men det \u00e4r en k\u00e4rlek som omgivningen inte kan f\u00f6rst\u00e5 eller acceptera. Handlingen i den tyske store legendariske filmskaparen Rainer Werner Fassbinders film ”R\u00e4dsla urholkar sj\u00e4len” har blivit en teaterf\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 Stockholms stadsteater.<\/p>\n

\u00c4mnet \u00e4r skr\u00e4mmande aktuellt, v\u00e4rlden och m\u00e4nniskorna har kanske blivit n\u00e5got mer \u00f6ppna ohc accepterande n\u00e4r det handlar om en relation mellan tv\u00e5 m\u00e4nniskor med olika kulturell bakgrund men om denna relation dessutom \u00e4r mellan tv\u00e5 m\u00e4nniskor d\u00e4r kvinnan \u00e4r mer \u00e4n tjugo \u00e5r \u00e4ldre, d\u00e5 \u00e4r det nog inte s\u00e5 mycket som f\u00f6r\u00e4ndrats. P\u00e5 ett s\u00e4tt skulle k\u00e4rlekshistorien och omgivningens reaktioner lika g\u00e4rna kunna utspela sig idag – fast en del saker \u00e4r \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ldigt annorlunda nu fyrtio \u00e5r senare. Salem \u00e4r arbetskraftsinvandrare, han kom till Tyskland f\u00f6r att den tyska industrin beh\u00f6vde arbetare. Utan alla dessa arbetsimmigranter hade det tyska ekonomiska undret inte kunnat ske. Idag finns n\u00e4stan ingen s\u00e5dan arbetskraftsinvandring – majoriteten av invandrare flyr fr\u00e5n f\u00f6rtryck och or\u00e4ttvisor ist\u00e4llet. I dagens europeiska l\u00e4nder \u00e4r arbetsl\u00f6sheten h\u00f6g och extra h\u00f6g \u00e4r den bland m\u00e4nniskor som kommer fr\u00e5n andra l\u00e4nder, vilket jag kan t\u00e4nka mig \u00f6kar sp\u00e4nningarna i samh\u00e4llet. En sak som jag ocks\u00e5 funderar \u00f6ver \u00e4r att scenversionen framf\u00f6r allt handlar om Emmis anh\u00f6rigas, v\u00e4nners och bekantas reaktioner p\u00e5 Salem. Ber\u00e4ttelsen ber\u00f6r inte s\u00e5 mycket de arabiska reaktionerna p\u00e5 deras relation. Jag undrar: \u00e4r Salem troende muslim, exempelvis? Jag undrar ocks\u00e5 om m\u00e5nga invandrare fr\u00e5n muslimska l\u00e4nder i dagens samh\u00e4lle tagit mer fasta p\u00e5 sin egen bakgrund och \u00e4r mer tydliga med sin muslimska identitet i dagens europeiska samh\u00e4llen?<\/p>\n

Nadja Weiss som regisserar s\u00e4ger i ett pressmeddelande:
\n\u2013 R\u00e4dsla, utanf\u00f6rskap och identitet \u00e4r fr\u00e5gor som fascinerar mig. Fassbinders film handlar om allt det. R\u00e4dsla g\u00f6r oss farliga. Och de som inte \u00e4r r\u00e4dda sticker i \u00f6gonen p\u00e5 andra. Emmis och Salems k\u00e4rlek v\u00e4cker omgivningens f\u00f6rdomar och s\u00e4tter deras relation p\u00e5 prov men det g\u00f6r dem ocks\u00e5 starka tillsammans. Efter ett tag b\u00f6rjar dock r\u00e4dslan och motst\u00e5ndet bryta ner dem.<\/p>\n

\"R\u00e4dsla<\/a>Ber\u00e4ttelsen \u00e4r skr\u00e4mmande trov\u00e4rdig och sk\u00e5despelarna – Bashkim Neziraj som Salem och Malin Ek som Emmi – \u00e4r mycket bra, som \u00e5sk\u00e5dare k\u00e4nner jag med dem b\u00e5da, jag k\u00e4nner deras gl\u00e4dje och starka k\u00e4rlek och jag k\u00e4nner deras f\u00f6rtvivlan. Fast \u00e4nd\u00e5 tycker jag mig sakna Salems och hans arabiska v\u00e4nner och bekantas reaktioner p\u00e5 det tyska kulturm\u00f6nstret och beteendet.<\/p>\n

Scenografin \u00e4r mycket smart. N\u00e4r vi kliver in i salongen m\u00f6ts vi av en scen d\u00e4r nio rader med stolar st\u00e5r uppst\u00e4llda, som om scenen \u00e4r en spegel till publiken. Smart och starkt. Nio rader med elva stolar i varje rad – det \u00e4r i stort sett all rekvisita. Till det kommer videoprojektioner p\u00e5 bakre v\u00e4ggen som f\u00f6rst\u00e4rker st\u00e4mningar och k\u00e4nslor – och ljudeffekter, som regnet – och musik. Musiken \u00e4r en viktig del av f\u00f6rest\u00e4llningen och musiken talar till publiken. F\u00f6rutom nykomponerad musik ingick utdrag ur bland annat Vico Torrianis ”Du Schwarzer Zigeuner” och Natacha Atlas ”Habibe”.<\/p>\n

Jag har redan n\u00e4mnt att Malin Ek och Bashkim Neziraj \u00e4r helt r\u00e4tt i sina rollkarakt\u00e4rer – men \u00f6vriga ensemblen f\u00e5r ocks\u00e5 mycket v\u00e4l godk\u00e4nt: Ann-Sofie Rase, Jessica Liedberg, Christer Fant och Kalle Westerdahl v\u00e4xlar mellan flera roller, vilket fungerar mycket bra. De byter ett kl\u00e4desplagg, \u00e4ndrar kroppsuttryck och genast tr\u00e4der en ny karakt\u00e4r fram. Det \u00e4r bra av regiss\u00f6ren att g\u00f6ra detta val, det k\u00e4nns att det \u00e4r teater och inte film.<\/p>\n

Det \u00e4r inte helt l\u00e4tt att g\u00f6ra en scenversion av en film men jag tycker att regiss\u00f6ren Nadja Weiss med hj\u00e4lp av Irena Kraus scenversion lyckats v\u00e4l. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en timme och fyrtio minuter och tar upp ett av de viktigaste \u00e4mnena f\u00f6r oss m\u00e4nniskor: om r\u00e4tten att \u00e4lska den vi \u00e4lskar. Den skildrar ocks\u00e5 hur r\u00e4dsla river s\u00f6nder och f\u00f6rminskar oss. Det h\u00e4r \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som i allra h\u00f6gsta grad \u00e4r bra f\u00f6r gymnasieklasser att se och efter\u00e5t prata om.<\/p>\n

I rollerna<\/strong>
\nEmmi Malin Ek
\nSalem Bashkim Neziraj
\nBarbara Ann-Sofie Rase
\nKrista Jessica Liedberg
\nEugen Christer Fant
\nBruno Kalle Westerdahl<\/p>\n

Foto: Petra Hellberg<\/strong><\/p>\n

\"MEDVERKANDE<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

R\u00e4dsla urholkar sj\u00e4len Av Rainer Werner Fassbinder \u00d6vers\u00e4ttning Ulf Peter Hallberg Scenversion Irena Kraus Regi Nadja Weiss Scenografi Mikael Varhelyi Kostym Kajsa Larsson Ljus Ellen Ruge Ljud Michael Breschi och H\u00e5kan \u00c5slund Projektioner Emil Klang Mask Johanna Ruben Premi\u00e4r 7 maj 2015 p\u00e5 Klarascenen, Stockholms stadsteater Tyskland under 1970-talet. En medel\u00e5lders tysk \u00e4nka, Emmi, som […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[4871,12007,4955,5420,12288,7643],"class_list":["post-93353","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-radsla","tag-rainer-werner-fassbinder","tag-scenkonst","tag-stockholms-stadsteater","tag-teater","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93353","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=93353"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93353\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":93391,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93353\/revisions\/93391"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=93353"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=93353"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=93353"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}