{"id":93245,"date":"2015-05-04T16:39:01","date_gmt":"2015-05-04T15:39:01","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93245"},"modified":"2015-05-05T09:02:16","modified_gmt":"2015-05-05T08:02:16","slug":"amerikanska-ekvilibrister-dragplaster-pa-veckolang-festival-gmlstn-jazzfest-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93245","title":{"rendered":"Amerikanska ekvilibrister dragpl\u00e5ster p\u00e5 veckol\u00e5ng festival \u2013 Gmlstn jazzfest i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/rigmor.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/rigmor.jpg\" alt=\"rigmor\" width=\"450\" height=\"675\" class=\"aligncenter size-full wp-image-93252\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/rigmor.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/rigmor-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><\/a><\/p>\n<p>G\u00f6teborgsbaserade B\u00e4ck Brothers har bytt lokal n\u00e5gra g\u00e5nger, huserar numera p\u00e5 Holy Moly, en krog lika tr\u00e5ng som ber\u00f6mda Glen Miller Caf\u00e9. Denna g\u00e5ng sammanf\u00f6ll deras klubb med Internationella jazzdagen. Har h\u00f6rt dem cirka tre g\u00e5nger tidigare, bland annat p\u00e5 Nef. Man spelade tv\u00e5 gener\u00f6sa set, varp\u00e5 ett jam tog vid. Att den stimmiga kn\u00f6kfulla lokalen \u00f6verr\u00f6stade l\u00e5gm\u00e4lda nyanser var ett aber. Den homogena kvartetten gillar g\u00e4ster. Vid detta speciella tillf\u00e4lle var huvudg\u00e4sten Christina von B\u00fclow, tenorist fr\u00e5n K\u00f6penhamn. Mellansnacket sk\u00f6tte habile saxofonisten broder Anders, drivande kapellm\u00e4stare p\u00e5 elpiano broder David, bas trakterade Samuel Olsson (vars v\u00e4lljudande trumpet plockades fram emellan\u00e5t), of\u00f6ruts\u00e4gbara fills adderade trummisen Tommy Larsson. Musiken var till sin karakt\u00e4r \u00f6ppen och varm, snabb bebop varvades med finst\u00e4mda ballader. Solistutrymme fanns i flertalet kompositioner. F\u00f6rsta minuterna var jag dock konfunderad.<br \/>\n<a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/gmlnjazz2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/gmlnjazz2-300x200.jpg\" alt=\"gmlnjazz2\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"alignright size-medium wp-image-93250\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/gmlnjazz2-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/gmlnjazz2.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Mjukstarten var inte bara trevande utan n\u00e5got osynkad. I n\u00e5gra sammanbindande takter hittade bandet sj\u00e4lvf\u00f6rtoendet. Sedan satt det mesta som sm\u00e4ck. P\u00e5 repertoaren fanns mycket Ellington j\u00e4mte exempelvis Horace Parlan och Cannonball Adderley. Om jag h\u00f6rde r\u00e4tt framf\u00f6rdes n\u00e5gra h\u00f6gst njutbara stycken av och med von B\u00fclow. Charmades lika mycket av ett knippe up tempo-l\u00e5tar som n\u00e5gra l\u00e5ngsamma ljuvliga kompositioner. I andra set hade Maggan Evmark p\u00e5 bas och s\u00e5ng en framtr\u00e4dande roll tillsammans med Boje Strotman p\u00e5 congas.<br \/>\nBl\u00e5sarna var duktiga med m\u00e5nga dueller, men gjorde inget riktigt personligt avtryck. Tyckte b\u00e4st om den avsp\u00e4nda helheten med smeksamma toner till snyggt komp samt att musikerna upprepade g\u00e5nger hade ett f\u00f6rtr\u00e4ffligt samspel; som i finalens oemotst\u00e5ndliga Things ain\u00b4t what they used to be.<\/p>\n<p>Arrang\u00f6rerna Eric Arellano &amp; Maria Rylander tackade alla vars st\u00f6d gjort att jazzfesten kunnat f\u00f6rverkligas f\u00f6r andra \u00e5ret. I \u00e4rlighetens namn har initiativtagarna gett den ett mytomspunnet skimmer, \u00e4ven om jag f\u00f6rst\u00e5tt att musikerna k\u00e4nner sig v\u00e4l omh\u00e4ndertagna. Vad jag m\u00e4rkt har \u00e4nnu inte den musikintresserade allm\u00e4nheten hittat till Kviberg. Med tanke p\u00e5 att de har volont\u00e4rer att tillg\u00e5 vill jag se mer av skyltar, affischer och programh\u00e4ften \u00f6verallt p\u00e5 stan. I \u00e5r fanns en uppsj\u00f6 konserter i centrala G\u00f6teborg som var gratis, eller bara kostade en spottstyver i entr\u00e9. Jag hade bokat in mig p\u00e5 restaurangspelning f\u00f6r att se Fredrik Lindborg &amp; friends, men tyv\u00e4rr r\u00e4ckte varken tiden eller orken. Laddade ist\u00e4llet f\u00f6r kulmen, som gick av stapeln sista festivaldygnet vid Kvibergs kasernomr\u00e5de. P\u00e5 dagen familjedag med ansiktsm\u00e5lning, amat\u00f6rorkestrar med mera. Kv\u00e4llstid gavs diverse konserter. Evenemanget vars syfte \u00e4r att spegla modern jazzig musik och metodiskt bygga en plattform, hade fr\u00e5ng\u00e5tt systemet med festivalpass, vilket gjorde att somliga h\u00e4ngde i Kantinen medan flertalet hade skaffat sig biljett till den stora konserthallen. F\u00f6rst n\u00e5gra sporadiska intryck fr\u00e5n gratisutbudet i Katinens kombinerade auditorium och utsk\u00e4nkningsst\u00e4lle. M\u00e4rk v\u00e4l, dessa rader ska INTE betraktas som renodlade recensioner. Ska s\u00e4gas att mina \u00f6ron hade beh\u00f6vt skarpare inst\u00e4llning f\u00f6r att genomtr\u00e4nga rummets sorl. Till r\u00e5ga p\u00e5 allt fanns emellan\u00e5t basljud som dr\u00e4nkte piano och andra spr\u00f6da toner. Lyssnade en kvart p\u00e5 Soil Collectors, vars k\u00e4nnetecken \u00e4r kontrastverkan och l\u00e5nga sekvenser av schaman-pr\u00e4glat sound. De best\u00e5r av tv\u00e5 kvinnor p\u00e5 elektronik, r\u00f6st och klaviatur samt trumslagare.<\/p>\n<p>Hannah Tolf och hennes v\u00e4nner har sk\u00f6rdat framg\u00e5ngar utomlands. F\u00f6rsta tio minuterna var som ett enda l\u00e5ngt intro, alltf\u00f6r utdraget och f\u00f6rsynt enligt mig. Men jag hade s\u00e4keligen berikats av hel konsert i annan milj\u00f6. Unity Jazz Club presenterade s\u00e5ngerskan Anna lundqvists Quintet. De firade b\u00e5de 10-\u00e5rs jubileum och release. M\u00e5ste erk\u00e4nna att de har existerat utan min vetskap. S\u00e5ngen sv\u00e4vande och tydlig, \u201dtevek\u00e4ndisen\u201d Bj\u00f6rn Almgrens saxofoner sparsamt f\u00f6rekommande fast med fascinerande intensiva solon, ofta tassande trummor, stadigt markerad bas av Mattias Gr\u00f6nros vars instrument dominerade f\u00f6r kraftigt medan vikariende pianisten hade en otacksam uppgift att f\u00f6rs\u00f6ka n\u00e5 ut. Trots sv\u00e5righeter att f\u00e5 grepp om musiken gav den mersmak. En annan ny bekantskap var Malin W\u00e4ttring 4 vars liveakt gl\u00e4djande nog hade samlat rej\u00e4lt mycket folk. Saxofonisten som tyckte det var en \u00e4ra att f\u00e5 spela p\u00e5 hemmaplan, b\u00f6rjade med titell\u00e5ten fr\u00e5n senaste skivan. Det var stls\u00e4kert, en hel del skalor och s\u00e4kert mycket improvisation.<br \/>\nDen inledningsvis grumliga basen angav tonen i andra l\u00e5ten. Underbara pianisten Naoko Sakata hade tyv\u00e4rr en undanskymd roll s\u00e5 l\u00e4nge jag lyssnade. Blev f\u00f6rtjust i det h\u00e4ndelserika trumspelet fr\u00e5n Anna Lund, uppskattade polyrytmiken och den vackra avrundningen i samspel med Sakata. Blev en lagom utmaning att ta till sig denna nya musik.<\/p>\n<p>Jag har f\u00f6ljt Bohusl\u00e4n Big Band &#8211; storbandet vars drivkraft \u00e4r nya, g\u00e4rna \u00f6verraskande projekt \u2013 sedan sent 80-tal p\u00e5 Roffe Ericssons tid. De har idag lika h\u00f6g status som sveriges nationalorkester (det vill s\u00e4ga G\u00f6teborgs symfoniker). Rigmor Gustafsson var nyligen intervjuad i Kulturbloggen. Hennes vokala konster har jag njutit av live ett halvdussin g\u00e5nger, s\u00e5g henne senast med trio i Kungsbacka f\u00f6r drygt en m\u00e5nad sdean. Deras gemensamma konsert blev en n\u00e4ra nog full\u00e4ndad upplevelse. I fr\u00e5nvaro av Nils Landgren, hade rutinerade Johan Borgstr\u00f6m sittandes uppdraget som dirigent. Slog mig efter\u00e5t att just den kombo av tradition och nyskrivet som framf\u00f6rdes, inneb\u00e4r att de kan rymmas i festivalens koncept. Somliga s\u00e5nger hade f\u00e5tt nyskrudade arr av exempelvis geniet Magnus Lindgren, duktige H\u00e5kan Brostr\u00f6m eller dansken S\u00f6rensen. Komposit\u00f6rer p\u00e5 den fylliga repertoaren var bland andra storfr\u00e4sare som Gershwin, Strayhorn, Legrand, Torm\u00e9, Ellington, Bacharach och Mercer\/Arlen. Man startade swingbetonat, bl\u00e5sarna var omg\u00e5ende p\u00e5 hugget. I Born to be blue hade trumpetaren Samuel Olsson ett l\u00e4ckert solo i det h\u00f6ga registret uppbackad av orkestern. F\u00f6rv\u00e5nades av hur l\u00e5ngt fram i ljudmixen basen l\u00e5g, vilket var till f\u00f6rf\u00e5ng f\u00f6r pianot. (Jag p\u00e5pekade obalansen f\u00f6r den ansvarige som \u00e5tg\u00e4rdade.) I \u00f6vrigt var ljudet ypperligt. Rigmor demonstrerade frikostigt sin f\u00f6rk\u00e4rlek till scat, bland annat i ljuvliga Where is the love. Utan \u00e5t att h\u00e4nge sig \u00e5t uppvisning visar den framg\u00e5ngsrika kvinnan med glimten i \u00f6gat, enast\u00e5ende h\u00f6g kvalitet, vet precis hur hon ska f\u00f6rh\u00e5lla sig till skiftande omgivningar. Hon har ett karakt\u00e4ristiskt h\u00e4ng i r\u00f6sten och \u00e4r makal\u00f6s p\u00e5 att frasera oavsett tempo. I ett radband av p\u00e4rlor vill jag s\u00e4rskilt lyfta fram ett suggestivt stycke av Bobby Timmons d\u00e4r storbandet agerade k\u00f6r, den str\u00e5lande tolkningen av Come rain or come shine p\u00e5 duo med fabul\u00f6se Tommy Kotter samt hennes egna statement med p\u00e5drivande bl\u00e5s betitlad I was made the way I am. Sist n\u00e4mnda l\u00e5t var en av flera r\u00f6kare i krysset. Frapperades \u00e5terigen av hur fenomenalt samspelta man \u00e4r i BBB. Bl\u00e5sarnas ensemblespel \u00e4r i v\u00e4rldsklass. Solistinsatser har jag dock h\u00f6rt \u00e4n mer inspirerade andra g\u00e5nger live, bortsett fr\u00e5n n\u00e4mnda medlemmar kom \u00f6vriga solister inte riktigt ig\u00e5ng. Betyget som helhet blir \u00e4nd\u00e5 mycket h\u00f6gt. Jag \u00e4r f\u00f6rvissad om att publiken p\u00e5 drygt 250 personer k\u00e4nde att de fick valuta f\u00f6r sin investering.<\/p>\n<p>Festivalens mest hippa akt var utan tvekan 11-manna kollektivet Snarky Puppy. De kommer fr\u00e5n olika delstater, har sin bas i New York och \u00e4r v\u00e4ldigt produktiva vad betr\u00e4ffar studiojobb och turn\u00e9er. Har senaste \u00e5ren lirat p\u00e5 b\u00e5de Fasching och Nef, vilket g\u00e5tt mig f\u00f6rbi. Nu blev denna exklusiva bokning snabbt sluts\u00e5ld. F\u00f6r den som vill studera hur kollektivet &#8211; bel\u00f6nade med Grammy f\u00f6r b\u00e4sta r&amp;b performance 2014 &#8211; l\u00e5ter live rekommenderas You tube. H\u00e4rf\u00f6rare av de tekniskt drivna instrumentalisterna \u00e4r basisten, komposit\u00f6ren och arrang\u00f6ren Michael League. Gruppen \u00e4r s\u00e5 egensinnig att referenser \u00e4r vanskliga. Man \u00e4r mestadels mer fusion \u00e4r funk, r\u00f6r sig i gr\u00e4nslandet mellan och bortom Mahavishnu Orchestra, Average White Band och Spyro Gyra. P\u00e5 scenen framf\u00f6r de euforiska fansen var det mycket xl-t\u00e4nkande. Egentligen totalt on\u00f6digt att ha tre gitarrister, \u00e4ven om det blev m\u00e5nga riff och n\u00e5gra utstr\u00e4ckta solon \u00e4r de ofta underordnade huvudsakliga soundet. Sex stycken keyboards k\u00e4ndes ocks\u00e5 ganska \u00f6verfl\u00f6digt, liksom att i och med inhoppet av Andr\u00e9 Ferrari p\u00e5 snare drum(?) ha tre slagverkare. Men det \u00e4r s\u00e5 Snarky Puppy vill ha sina gigs. Ett annat signum \u00e4r att n\u00e5gra g\u00e5nger varva starkt och snabbt med lyriskt och l\u00e5ngsamt, vilket gav oss chansen att h\u00e4mta andan. Unisont \u00e4r bl\u00e5sarna oklanderliga. Vidare vore det tj\u00e4nstefel om jag inte noterade att en av de tv\u00e5 f\u00e4rgade i bandet var rent \u00f6verj\u00e4vlig (urs\u00e4kta svordomen). Trumslagare Robert \u201dSput\u201d Searight l\u00e4mnade ibland eventuell melodi bakom sig, r\u00f6jde ist\u00e4llet ny mark f\u00f6r sina obegripligt snabba rytmiska kaskader. Det stora bandet \u00e4r f\u00f6r kliniska, f\u00f6r angel\u00e4gna om att blixtsnabbt avbryta g\u00e5ngbara grooves mitt i; f\u00f6r att jag helhj\u00e4rtat ska vilja lyssna p\u00e5 dem i inspelad form. Vore \u00f6nskv\u00e4rt om de fick till fler hits som White cap och den magnifika Lingus. Att publiken \u2013 som st\u00e4llde sig upp flera g\u00e5nger och till och med headbangade &#8211; \u00e4nd\u00e5 gick hem n\u00f6jda i den kyliga majnatten efter n\u00e4rmare 1 \u00bd timmes extas kan jag n\u00e4stan garantera.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93147\">Obs Den recension som Kulturbloggen publicerat fr\u00e5n den s\u00e5 kallade Bunkerfesten 25\/4 var f\u00f6rsta rapport fr\u00e5n \u00e5rets internationella festival f\u00f6r modern jazz i G\u00f6teborg. <strong>H\u00e4r kan du l\u00e4sa den.<\/strong><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/gmlnjazz1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-93249\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/gmlnjazz1.jpg\" alt=\"gmlnjazz1\" width=\"300\" height=\"450\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/gmlnjazz1.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/gmlnjazz1-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Foto: Marko Vesterinen<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>G\u00f6teborgsbaserade B\u00e4ck Brothers har bytt lokal n\u00e5gra g\u00e5nger, huserar numera p\u00e5 Holy Moly, en krog lika tr\u00e5ng som ber\u00f6mda Glen Miller Caf\u00e9. Denna g\u00e5ng sammanf\u00f6ll deras klubb med Internationella jazzdagen. Har h\u00f6rt dem cirka tre g\u00e5nger tidigare, bland annat p\u00e5 Nef. Man spelade tv\u00e5 gener\u00f6sa set, varp\u00e5 ett jam tog vid. Att den stimmiga kn\u00f6kfulla [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[11999,2159],"class_list":["post-93245","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","tag-gmlstn-jazzfest","tag-goteborg","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93245","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=93245"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93245\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":93254,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93245\/revisions\/93254"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=93245"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=93245"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=93245"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}