{"id":93189,"date":"2015-04-30T09:16:05","date_gmt":"2015-04-30T08:16:05","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93189"},"modified":"2015-05-18T14:21:44","modified_gmt":"2015-05-18T13:21:44","slug":"valkommen-till-prekariatet-oerhort-satirisk-och-skarp-uppfriskande-och-befriande","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93189","title":{"rendered":"V\u00e4lkommen till prekariatet – oerh\u00f6rt satirisk och skarp, uppfriskande och befriande"},"content":{"rendered":"

\"prekariatet\"<\/a><\/p>\n

V\u00e4lkommen till prekariatet
\nManus Johanna Emanuelsson
\nId\u00e9 och regi Helena Sandstr\u00f6m
\nScenografi och ljus Josefin Hinders
\nProjektioner Tanja Byrne
\nMusik Jaquline Ronneklew
\nRegiassistent Sofia Wigand
\nF\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 Kilen, Stockholms stadsteater den 29\/4 2015<\/p>\n

Att st\u00e5 utan f\u00f6r samh\u00e4llet \u00e4r ingen enkel match, det vet alla som n\u00e5gon g\u00e5ng varit arbetsl\u00f6s. Det \u00e4r till och med jobbigt n\u00e4r man n\u00e5gorlunda frivilligt valt att vara \u201dmellan jobb\u201d som det s\u00e5 fint och politiskt korrekt heter. Den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen belyser ett steg till, d.v.s. alla dessa timmanst\u00e4llda, visstidsanst\u00e4llda och underbetalada som b\u00e4r v\u00e5rt samh\u00e4lle, utan tack eller personlig trygghet p\u00e5 jobbet. De blir murbruk som sl\u00e4ngs in d\u00e4r de beh\u00f6vs f\u00f6r att andra ska kunna k\u00e4nna sig trygga i fasta och inrutade positioner. <\/p>\n

Jag trodde nog n\u00e5gonstans att f\u00f6rest\u00e4llningen skulle vara mycket mer tungrodd och proklamerande av env\u00e4gspolitik av n\u00e5got slag. Tack och lov och pris f\u00f6r att det inte var s\u00e5. F\u00f6rest\u00e4llningen hade genomg\u00e5ende en glimt i \u00f6gonvr\u00e5n d\u00e4r sj\u00e4lvkritik och det egna ansvaret ocks\u00e5 var b\u00e4rare av den situation som arbetsmarknaden erbjuder. Vi \u00e4r ju samh\u00e4llet och vi har de politiker vi v\u00e4ljer att ha.<\/p>\n

I en collageformigt ber\u00e4ttande ger tv\u00e5 sk\u00e5despelare i joggingbyxor och t-shirt blandade situationer och p\u00e5lysningar kring hur det \u00e4r att styras av en marknadsekonomi d\u00e4r varje sj\u00e4l kan ers\u00e4ttas, \u201dVi kallas undersk\u00f6terskor, f\u00f6r att vi varje dag n\u00e4r vi kommer hem, g\u00e5r under\u201d.
\nF\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r oerh\u00f6rt satirisk och skarp, vilket \u00e4r v\u00e4ldigt uppfriskande och befriande p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. F\u00f6r en g\u00e5ngs skull slipper man tramsig och l\u00e4ttsm\u00e4lt \u201dkiss-och-bajs-humor\u201d och man k\u00e4nner den knivvassa kritiken med b\u00e5de djup- och bred f\u00f6rankring. De skratt som kom \u00f6ver mina l\u00e4ppar grundade sig enbart p\u00e5 h\u00e4ftiga \u201daha-upplevelser\u201d.<\/p>\n

De stora b\u00e4rarna av kv\u00e4llens vikta budskap, \u00e4r de tv\u00e5 sk\u00e5despelarna. Man kan inget annat \u00e4n vara enormt imponerad av den tighthet och delat ansvar f\u00f6r scenutrymmet som dessa tv\u00e5 yrkesm\u00e4n tar. I de danser som utf\u00f6rdes p\u00e5 scen s\u00e5g man ocks\u00e5 en balansg\u00e5ng i givandet och tagandet, p\u00e5 ett rytmiskt vis som var b\u00e5de vackert och r\u00e4ttvist. Det \u00e4r med f\u00f6rhoppning jag g\u00e4rna ser dem b\u00e5da i andra sammanhang fram\u00f6ver. N\u00e5gon borde absolut ge dem mer jobb och d\u00e5 inte timmanst\u00e4llning i n\u00e5gon pool. Hade jag r\u00e5d skulle jag anst\u00e4lla dem tryggt och omg\u00e5ende.<\/p>\n

En sak \u00e4r s\u00e4kert och det \u00e4r att n\u00e4r man \u00e4r n\u00e5got insatt i n\u00e5gon bransch s\u00e5 har man s\u00e5 mycket l\u00e4ttare att f\u00f6rst\u00e5 satiren inom det omr\u00e5det. Man beh\u00f6ver f\u00e5 k\u00e4nna sig helt ber\u00f6rd f\u00f6r att kunna bli helt tr\u00e4ffad av det satiriska budskapet. Att d\u00e4rmed skriva ett manus om utanf\u00f6rskapet, att man inte k\u00e4nner sig beh\u00f6vd och kan bli utnyttjad p\u00e5 arbetsmarknaden, \u00e4r s\u00e5ledes helt r\u00e4tt i tiden. De flesta kan k\u00e4nna av den r\u00e4dslan.
\nF\u00f6rest\u00e4llningen var 90 minuter l\u00e5ng, vilket \u00e4r i l\u00e4ngsta laget oavsett hur bra en f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r. Antingen skulle man beh\u00f6vt ha en paus i mitten eller ocks\u00e5 skulle man ha kunnat korta ner och dra \u00e5t kritiken n\u00e5got och strama upp manuset. Att dessutom ha med manusf\u00f6rfattaren m.fl. efter\u00e5t i ett publiksamtal helt oannonserat, \u00e4r att g\u00e5 \u00f6ver sina befogenheter och f\u00f6rv\u00e4nta sig f\u00f6r mycket av en betalande publik. Dock k\u00e4nde man sig som en bov i alla fall n\u00e4r man f\u00f6rsiktigt var tvungen att smyga sig ut.<\/p>\n

I upps\u00e4ttningen var nog s\u00e5ngerskan och musiken den st\u00f6rsta f\u00f6rundran. Varf\u00f6r fanns hon med? Inledningsvis var musiken s\u00e5 h\u00f6g att man var tvungen att h\u00e5lla f\u00f6r \u00f6ronen, men blev l\u00e4gre och mer melodisk med tiden. D\u00e4remot var det v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att h\u00f6ra vad hon sj\u00f6ng och det man h\u00f6rde fyllde inte direkt n\u00e5got syfte i handlingen. Den enda mening i texterna som k\u00e4ndes klockren och klok, var den i sista s\u00e5ngen, \u201dI pray you find some peace\u201d. Dessutom tror jag att n\u00e4r sk\u00e5despelarna \u00e4r fantastiska p\u00e5 det de g\u00f6r, klarar man inte heller av att man har en talande s\u00e5ngerska p\u00e5 scen som enbart och bara \u00e4r sig sj\u00e4lv, n\u00e4r hon nog borde agera n\u00e4r hon tar en sk\u00e5despelarplats p\u00e5 scen. Avst\u00e5endet mellan sk\u00e5despelarkonst och vanligt tal, blev helt enkelt f\u00f6r l\u00e5ngt.<\/p>\n

Jag gladde mig mycket \u00e5t kv\u00e4llens satir. Det var mycket l\u00e4nge sedan jag s\u00e5g en f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r s\u00e5 mycket i samh\u00e4llet fick sig en s\u00e5dan \u201dfet k\u00e4nga\u201d. Satiren \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r ett samh\u00e4lles trov\u00e4rdighet som stat och det \u00e4r d\u00e4r man kan s\u00e4ga saker snyggt \u201drakt p\u00e5\u201d p\u00e5 ett s\u00e4tt som vi ibland beh\u00f6ver f\u00e5 h\u00f6ra och kanske inte annars kan f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n

MEDVERKANDE P\u00c5 SCENEN<\/strong>
\nMedverkande Nils Granberg
\nMedverkande Sandra Medina
\nMedverkande Jaquline Ronnekle<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

V\u00e4lkommen till prekariatet Manus Johanna Emanuelsson Id\u00e9 och regi Helena Sandstr\u00f6m Scenografi och ljus Josefin Hinders Projektioner Tanja Byrne Musik Jaquline Ronneklew Regiassistent Sofia Wigand F\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 Kilen, Stockholms stadsteater den 29\/4 2015 Att st\u00e5 utan f\u00f6r samh\u00e4llet \u00e4r ingen enkel match, det vet alla som n\u00e5gon g\u00e5ng varit arbetsl\u00f6s. Det \u00e4r till och med […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[11995,4955,7643],"class_list":{"0":"post-93189","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-prekariatet","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teaterkritik","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93189","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=93189"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93189\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":93194,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93189\/revisions\/93194"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=93189"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=93189"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=93189"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}