{"id":93147,"date":"2015-04-27T12:45:03","date_gmt":"2015-04-27T11:45:03","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93147"},"modified":"2015-04-27T12:45:03","modified_gmt":"2015-04-27T11:45:03","slug":"corpo-storsta-utropstecknet-pa-spretig-bunkerfest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93147","title":{"rendered":"Corpo st\u00f6rsta utropstecknet p\u00e5 spretig Bunkerfest"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/04\/dunkerfest450.jpg\" alt=\"dunkerfest450\" width=\"450\" height=\"253\" class=\"aligncenter size-full wp-image-93149\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/04\/dunkerfest450.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/04\/dunkerfest450-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><\/p>\n<p>I Victoriaskolans aula i G\u00f6teborg anordnades f\u00f6r sj\u00e4tte g\u00e5ngen en fest av kulturf\u00f6reningen  Bunkern, en f\u00f6rening best\u00e5ende av 140 musiker \u2013 de flesta med jazzig inriktning \u2013 vars replokaler \u00e4r bel\u00e4gna i omr\u00e5det.  Av de sex g\u00e5nger den genomf\u00f6rts har jag varit publik vid tre tillf\u00e4llen. Denna g\u00e5ng ingick arrangemanget i Gml Stn jazzfestival.  Undrar d\u00e5 varf\u00f6r s\u00e5 sorgligt f\u00e5 personer letat sig hit? Synd att tillst\u00e4llningen  mest blir ett s\u00e4tt f\u00f6r de  medverkande att visa upp f\u00f6r varandra och sina kompisar var de befinner sig i sitt skapande.  Ljudtekniker var ingen mindre \u00e4n Harald Svensson, vars kunnande borgade f\u00f6r mycket god ljud\u00e5tergivning. Ska vidare noteras att m\u00e5nga kvinnor f\u00f6rekom p\u00e5 scen, vilket \u00e4r en medveten strategi ocks\u00e5 f\u00f6r Gml stn jazzfestival. <\/p>\n<p>F\u00f6rst ut var en nybildad trio p\u00e5 piano, kontrabas och marimba som  inte hade n\u00e5got samr\u00f6re  med jazz; ens i dess vidaste definition. Gissar att Prostagma fann varandra p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan. Linus Fredin och Henrik Magnusson hade skrivit gruppens originalkompositioner. P\u00e5 det relativt ovanliga instrumentet marimba h\u00f6rdes Ellen Sj\u00f6  Sander. Linus som sk\u00f6tte mellansnacket ber\u00e4ttade att ursprungstanken var att ocks\u00e5 ha med  slagverk.  Titlarna p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l de fladdriga kompositionerna som p\u00e5 gruppens namn h\u00e4mtas fr\u00e5n  grekiska eller latin. Musiken hade avgjort  kvaliteter, men var inte l\u00e4tt att f\u00e5nga. Man lyckades inte connecta, utan var introverta. Ganska ofta p\u00e5minde deras toner som studsade runt i rummet om nervig kammarmusik med ryska drag. Tredje stycket hade dock en mer sammanh\u00e5llande karakt\u00e4r. <\/p>\n<p>Corpo har vad jag kallar f\u00f6r instant appeal. De har funnits l\u00e4nge, medlemmarna spelar i andra grupper och lagom l\u00e5nga soloutflykter uppmuntras. Sj\u00e4lva beskriver de vad de h\u00e5ller p\u00e5 med som nordiskt pr\u00e4glade improvisationer, kombinerat med inslag fr\u00e5n s\u00f6dra latituderna och i centrum en markerad puls. Den som presenterar \u00e4r naturligt nog han som skriver de flesta l\u00e5tarna. Denne genommusikaliske man heter Mikael God\u00e9e. Omg\u00e4rdar den 58-\u00e5rige sopransaxofonisten g\u00f6r nestorn Lars-Erik Norrstr\u00f6m p\u00e5 klaviatur, Eminenta Ebba Westerberg p\u00e5 slagverk, den lite mer tillbakadragne skicklige Thomas Markusson p\u00e5 kontrabas och som ers\u00e4ttare attraktionen Johan Birgenius p\u00e5 trummor. Man \u00f6ppnade i dur med ett tilltalande tema, \u00f6vergick till ett raffinerat samspel percussion \u2013 bl\u00e5s, n\u00e4sta fas  en \u00f6verg\u00e5ng utan keyboard. S\u00e5 d\u00e4r l\u00e4ckert l\u00e4t det i cirka fyrtio minuter. Utan att g\u00f6ra avkall p\u00e5 sin grundpuls f\u00f6rekom frekventa skiftningar av tempo, takter och volym. Polyrytmiken gifte sig med sk\u00f6na slingor fr\u00e5n sax och klaviatur. Mitt i briljerade Norrstr\u00f6m genom att piska upp st\u00e4mningen n\u00e5gra sn\u00e4pp.. En anm\u00e4rkningsv\u00e4rt h\u00e4rlig l\u00e5t betitlad 414, var en hyllning till stadsdelen Majorna. Kvintetten med sina utm\u00e4rkta solister avslutade \u00f6msom meditativt \u00f6msom medryckande i ett stuk som doftade Jan Garbarek. Efter\u00e5t pratade jag b\u00e5de med God\u00e9 och Westerberg. F\u00f6reslog f\u00f6r den sistn\u00e4mnde, att gruppen som \u00e4r v\u00e4rd en plats i rampljuset, borde f\u00e5 ge konsert p\u00e5 G\u00f6teborgs Kulturkalas.<\/p>\n<p>Lisen Rylander L\u00f6ve \/ Johan Birgenius \u00e4r en experimentell duo med samma s\u00e4ttning som Jack Brothers. Handlar allts\u00e5 om en tenorsax tillsammans med ett m\u00e5ngfasetterat trummande. Lisens utforskande p\u00e5 saxofon samsas inte bara med Johans rytmiska uppbackning\/ utbrott.  Ljuden f\u00f6rst\u00e4rks, f\u00f6rl\u00e4ngs och f\u00f6rvr\u00e4ngs  av ett antal effektboxar. Kvinnan i duon har ett lika \u00f6ppet f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till elektronik h\u00e4r som n\u00e4r hon spelar i Midaircondo. Deras tv\u00e5 f\u00f6rsta stycken var totala kontraster sinsemellan. Of\u00f6ruts\u00e4gbarheten var deras signum. Ibland sp\u00e4nnande att lyssna p\u00e5, ibland tappade jag lite fokus. Man avslutade angen\u00e4mt med ett repetitivt och suggestivt sound.<\/p>\n<p>Becka &#038; the funky flakes hette niomannabandet som avrundade den sena kv\u00e4llen, startades i h\u00f6stas av unga agiterande s\u00e5ngerskan Rebecka Lindstedt. De framf\u00f6r feministisk funk samtidigt som de serverar en historielektion. De deklarade fr\u00e5n scen att de vill mer \u00e4n att bara underh\u00e5lla, \u00e4ven om de var v\u00e4rda en st\u00f6rre och dansande publik. Mitt f\u00f6rsta intryck andades skepticism. L\u00e4t helt enkelt otajt och trevande! Som tur var styrdes det upp omg\u00e5ende. De h\u00e4mtar  fr\u00e4mst sitt material fr\u00e5n  r\u00e5 70-tals funk, skriven av ofta f\u00f6bisedda kvinnor. Ett typexempel \u00e4r Betty Davis (en g\u00e5ng gift med legenden och min j\u00e4ttefavorit Miles) , vars frispr\u00e5kiga l\u00e5tar gruppen hyser stor f\u00f6rk\u00e4rlek till. De blandar sin repertoar med n\u00e5gra av Beckas egna alster. Var kul att h\u00f6ra henne rappa om sig sj\u00e4lv. Som sista l\u00e5t sj\u00f6ng hon My funk av Candy Dulfer. I sina b\u00e4sta stunder l\u00e4t The funky flakes som ett intensivt JB:s, men sj\u00e4vklart inte riktigt med deras stadga. Det k\u00f6nsblanade bandet inneh\u00e5ller hyggliga solister, bland andra Hampus Andersson p\u00e5 fender rhodes (om uppfattade r\u00e4tt). Och bl\u00e5ssektionen \u00e4r underbart samtrimmad, slutar p\u00e5 tiondel. Malin Almgren p\u00e5 trummor hade en ansvarsfull syssla och bortsett inledningar till intimare avsnitt med bl\u00e5sare fungerade sv\u00e4ngfaktorn. Min var emellertid Annika T\u00f6rnqvist p\u00e5 fet funkbas. Har s\u00e4llan h\u00f6rt n\u00e5gon i en grupp utan meriter som dominerat s\u00e5 kraftigt, som varit s\u00e5 avg\u00f6rande f\u00f6r det positiva utdelade mitt ber\u00f6m omg\u00e5ende efter\u00e5t.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>I Victoriaskolans aula i G\u00f6teborg anordnades f\u00f6r sj\u00e4tte g\u00e5ngen en fest av kulturf\u00f6reningen Bunkern, en f\u00f6rening best\u00e5ende av 140 musiker \u2013 de flesta med jazzig inriktning \u2013 vars replokaler \u00e4r bel\u00e4gna i omr\u00e5det. Av de sex g\u00e5nger den genomf\u00f6rts har jag varit publik vid tre tillf\u00e4llen. Denna g\u00e5ng ingick arrangemanget i Gml Stn jazzfestival. Undrar [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-93147","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93147","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=93147"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93147\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":93150,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/93147\/revisions\/93150"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=93147"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=93147"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=93147"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}