{"id":93131,"date":"2015-04-25T08:11:37","date_gmt":"2015-04-25T07:11:37","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93131"},"modified":"2015-05-16T17:02:17","modified_gmt":"2015-05-16T16:02:17","slug":"filmrecension-masterskapet-en-vinnarfilm","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=93131","title":{"rendered":"Filmrecension: M\u00e4sterskapet – en vinnarfilm"},"content":{"rendered":"

\"masterskapet\"<\/a><\/p>\n

M\u00e4sterskapet<\/strong>
\nBetyg 4
\nRegi Morgan Matthews
\nMed Asa Butterfield, Rafe Spall, Sally Hawkins, Jo Yang m.fl.<\/p>\n

Vissa skolelever hatar att r\u00e4kna, andra deltar i matteolympiader. Britten Nathan (Asa Butterfield) tillh\u00f6r den senare kategorin och \u00e4r en introvert ton\u00e5ring, som anses vara inom autismspektrat. Den svenska \u00f6vers\u00e4ttningen av originaltiteln X+Y, \u00e4r olyckligt missvisande. M\u00e4sterskapet handlar i grund och botten om (a)social kommunikation \u2013 att hitta jaget n\u00e4r man betraktas som \u201cannorlunda\u201d. Som det mattegeni han \u00e4r, blir Nathan snart uppt\u00e4ckt av en desillusionerad mattel\u00e4rare (Rafe Spall), som lever genom sin adept. De ansluter till den brittiska olympiska matematiktruppen och \u00e5ker till Taipei f\u00f6r att vinna \u00e4ra och respekt. En hj\u00e4rntrust av individer som umg\u00e5s som b\u00e4st n\u00e4r de l\u00f6ser komplexa ekvationer och om\u00f6jlighetsteorem.<\/p>\n

M\u00e5bra-st\u00e4mningen \u00e4r inte absolut. Det g\u00e5r att l\u00e4sa in en underliggande kritik mot vuxnas behov av att drilla unga talanger till stord\u00e5d, p\u00e5 bekostnad av lusten till l\u00e4rande. I en av filmens mest hj\u00e4rtsk\u00e4rande scener, konstaterar en yngling med sj\u00e4lvskadebeteende: \u201cDet \u00e4r okej att vara konstig s\u00e5 l\u00e4nge man \u00e4r beg\u00e5vad, annars \u00e4r man bara konstig\u201d. En annan lysande koppling g\u00f6rs mellan musikens och matematikens universella spr\u00e5k. I ett visuellt l\u00e4ckert montage enligt gyllene snittets princip, ljuder tonerna av ett klassiskt stycke, som f\u00f6r att visa att matematisk struktur \u00e4ven g\u00e5r att finna i naturen, rentav i livet sj\u00e4lvt.<\/p>\n

P\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt liknar mot alla odds-uppl\u00e4gget amerikanska sportfilmer, d\u00e4r det egentligen inte \u00e4r t\u00e4vlingen i sig som \u00e4r det viktigaste, utan den personliga resan. Sk\u00f6nt nog slipper man de v\u00e4rsta av genrem\u00e4ssiga avarter. Det h\u00e4r \u00e4r brittisk finess och \u201cpreppy\u201d naturvetarmys, utan att bli sentimental high school-pekoral. Mest intressant \u00e4r konflikten som uppst\u00e5r n\u00e4r maniskt kontrollbehov m\u00f6ter hj\u00e4rtats irrationella logik. F\u00f6r en inrutad person som Nathan, blir m\u00f6ten med flickor omv\u00e4lvande, en r\u00f6rande brytpunkt mellan f\u00f6rnuft och k\u00e4nsla. I kampen mot sig sj\u00e4lv, i str\u00e4van att vara n\u00e5gon, v\u00e4cks fr\u00e5gor om vad som p\u00e5 ett m\u00e4nskligt plan verkligen betyder n\u00e5got. D\u00e4r \u00e4r filmen en vinnare.
\nText: Anders Nilsson<\/strong><\/p>\n