{"id":92901,"date":"2015-04-15T21:58:04","date_gmt":"2015-04-15T20:58:04","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92901"},"modified":"2015-05-05T10:27:45","modified_gmt":"2015-05-05T09:27:45","slug":"lower-dens-jag-tror-att-mitt-forhallande-till-livet-har-forandrats-och-det-ar-darfor-musiken-ar-annorlunda","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92901","title":{"rendered":"Lower Dens: ”Jag tror att mitt f\u00f6rh\u00e5llande till livet har f\u00f6r\u00e4ndrats, och det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r musiken \u00e4r annorlunda”"},"content":{"rendered":"

\"Jana<\/a><\/p>\n

P\u00e5 sitt tredje och mest l\u00e4ttillg\u00e4ngliga album hittills, Escape From Evil<\/em>, v\u00e4nder Baltimore-bandet Lower Dens blicken fr\u00e5n den krautrock-influerade indiepop som pr\u00e4glade 2012 \u00e5rs Nootropics<\/em> till ett noir-doftande 80-tal. Kulturbloggen mailade med bandets frontfigur\u00a0Jana Hunter.<\/p>\n

Du skrev delar av ert nya album, Escape from Evil<\/em>, i turn\u00e9bussen n\u00e4r ni turnerade med Sharon Van Etten. \u00c4r det enkelt f\u00f6r dig att skriva l\u00e5tar n\u00e4r du \u00e4r p\u00e5 turn\u00e9, och vilken inverkan har de olika milj\u00f6erna haft p\u00e5 albumet?<\/strong><\/p>\n

– Det \u00e4r enklare att skriva vissa typer av l\u00e5tar n\u00e4r du \u00e4r p\u00e5 turn\u00e9. Distraktion hj\u00e4lper p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Det hindrar dig fr\u00e5n att fokusera p\u00e5 det br\u00e5dskande behovet att skapa n\u00e5got bra, och till\u00e5ter dig skapa utan att s\u00e4tta n\u00e5gon standard. Jag \u00e4r \u00f6vertygad om att de olika landskapen och kulturerna har haft en inverkan, men jag kan inte s\u00e4ga hur. Jag tror att resandet i sig hade en st\u00f6rre inverkan \u00e4n destinationerna.<\/p>\n

Hur kom du fram till titeln Escape From Evil<\/em>, och vilken ondska \u00e4r det du f\u00f6rs\u00f6ker fly fr\u00e5n? \u00c4r det en specifik ondska som existerar i dagens samh\u00e4lle, eller \u00e4r det n\u00e5got mer abstrakt?<\/strong><\/p>\n

– Escape From Evil<\/em> \u00e4r titeln p\u00e5 en bok av Ernest Becker. Jag f\u00f6rs\u00f6ker inte fly undan n\u00e5got; snarare f\u00f6rs\u00f6ker jag t\u00e4nka p\u00e5 vad ”ondska” \u00e4r i v\u00e5ra liv, i mitt liv, och komma p\u00e5 ett s\u00e4tt att bli av med det, eller vad f\u00f6r r\u00e5d jag kan ge till andra. Jag vill vara lycklig, jag vill att andra ska vara lyckliga, och jag vill att lyckan ska vara best\u00e5ende och rik och meningsfull. Jag t\u00e4nker ofta p\u00e5 hur vi \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rankrade i kapitalism, hur finansiell framg\u00e5ng st\u00e4lls mot sj\u00e4lva tanken p\u00e5 gemenskap, och hur vi i grunden konkurrerar om allt med alla hela tiden.<\/p>\n

Hur brukar l\u00e5tid\u00e9er komma till dig? \u00c4r det en intuitiv process? Har metoden f\u00f6r\u00e4ndrats sedan era tidigare album?<\/strong><\/p>\n

– Ibland uppenbarar sig l\u00e5tar fr\u00e5n etern p\u00e5 det s\u00e4ttet vi tror att det kanske \u00e4r f\u00f6r de beg\u00e5vade, men enligt min erfarenhet \u00e4r det oftast slutprodukten av l\u00e5nga arbetstimmar och f\u00f6rfining. Det kan vara att jag \u00e4r b\u00e4ttre p\u00e5 redigering \u00e4n att f\u00e5nga n\u00e5got i sin essens. Det h\u00e4r albumet skrevs kollaborativt i vissa stadier, och p\u00e5 datorn i andra. Nootropics<\/em> skrevs f\u00f6rst p\u00e5 en dator och sedan i studion med bandet. Twin-Hand Movement<\/em> skrevs n\u00e4stan helt och h\u00e5llet som f\u00f6rstatagningar p\u00e5 looppedaler. Opiater brukade vara en n\u00f6dv\u00e4ndig del i de f\u00f6rsta stegen av skrivandet p\u00e5 de tv\u00e5 f\u00f6rsta albumen, men inte l\u00e4ngre.<\/p>\n

P\u00e5 vilka s\u00e4tt tycker du att det h\u00e4r albumet skiljer sig fr\u00e5n 2012 \u00e5rs Nootropics<\/em>? Var det n\u00e5got s\u00e4rskilt du str\u00e4vade efter att g\u00f6ra annorlunda sett till soundet eller produktionen den h\u00e4r g\u00e5ngen?<\/strong><\/p>\n

– De tv\u00e5 albumen \u00e4r n\u00e4stan varandra motsatser, men den st\u00f6rsta skillnaden \u00e4r graden av emotionellt engagemang i skrivandet. Nootropics<\/em> var av design mer k\u00e4nslom\u00e4ssigt fr\u00e5nvarande, \u00e4mnet kr\u00e4vde det. Escape From Evil<\/em> \u00e4r s\u00e5 n\u00e4ra det h\u00e4r bandet kommit till att sl\u00e4ppa garden k\u00e4nslom\u00e4ssigt. Texterna tar upp verkliga \u00e4mnen som p\u00e5verkat oss starkt, och jag tror att l\u00e5tarna bara kunde bli som de blev p\u00e5 grund av det. Det finns ett sken \u00f6ver allt vi g\u00f6r — det \u00e4r om\u00f6jligt f\u00f6r oss att inte dra \u00e5t det h\u00e5llet — men det h\u00e4r \u00e4r f\u00f6rsta samlingen l\u00e5tar som g\u00f6r det sv\u00e5rt f\u00f6r mig att h\u00e5lla mig samman p\u00e5 scen. Samtidigt \u00e4r ljudet avskalat och raffinerat. Vi kunde skala bort flera lager av reverb och distortion och fokusera p\u00e5 texturer som k\u00e4ndes n\u00e4rmre och varmare. Jag tycker att vi gjorde markanta framsteg i l\u00e5tskrivandet i och med det h\u00e4r albumet, och jag ville att produktionen skulle f\u00f6rtydliga det.<\/p>\n

Bitvis k\u00e4nns det h\u00e4r albumet renare, mer optimistiskt och mindre krautrockigt \u00e4n era tidigare album. Vad tror du den utvecklingen beror p\u00e5? Har din relation till musik f\u00f6r\u00e4ndrats de senaste \u00e5ren?<\/strong><\/p>\n

– Jag vet inte om det \u00e4r mindre krautrockigt, eller om n\u00e5got vi gjort varit krautrock. Vi var helt klart mer influerade av vissa grupper som f\u00e5tt den st\u00e4mpeln, men hur skulle ett modernt amerikanskt band som oss n\u00e5gonsin kunna hoppas p\u00e5 att r\u00e4knas bland dem. V\u00e5r musik, som s\u00e5 mycket annat som g\u00f6rs nuf\u00f6rtiden, \u00e4r en sammanslagning av s\u00e5 m\u00e5nga saker. Den sannaste ben\u00e4mningen p\u00e5 det vi g\u00f6r jag kan komma p\u00e5 \u00e4r rockmusik. Under det paraplyet har vi haft s\u00e5 mycket spelrum och lyckats skapa egna sound. Avsikten var att g\u00f6ra n\u00e5gonting mer positivt med det h\u00e4r albumet, men f\u00f6r den sakens skull inte skygga f\u00f6r sv\u00e5rare saker, utan snarare besegra dem med l\u00e5tar och resa sig \u00f6ver dem. Sucker’s Shangri-La<\/em> handlar om beroende, och att i slut\u00e4ndan f\u00e5 kontroll \u00f6ver det. Soci\u00e9t\u00e9 Anonyme<\/em> handlar om att v\u00e4gra l\u00e5ta sig vallas mot de klippor som \u00e4r underh\u00e5llningsbranschen. Jag tror att mitt f\u00f6rh\u00e5llande till livet har f\u00f6r\u00e4ndrats och det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r musiken \u00e4r annorlunda.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta singeln fr\u00e5n albumet var To Die in L.A.<\/em>. Kan du ber\u00e4tta om tankarna bakom dess musikvideo?<\/strong><\/p>\n

– Jag ber\u00e4ttade f\u00f6r Cody vad jag tyckte, och om n\u00e5got ville jag att han skulle plocka fr\u00e5n estetiken och tematiken fr\u00e5n filmen To Live and Die in L.A.<\/em>. L\u00e5ten handlar inte om filmen, men det har vissa likheter, och jag stal titeln (v\u00e5r l\u00e5t heter f\u00f6rvisso To Die in L.A.<\/em>). Allt annat \u00e4r en produkt av Codys lika underliga som\u00a0fantastiska hj\u00e4rna. Han n\u00e4mnde att videon var ett museum \u00f6ver den\u00a0besatthet som genomsyrar samtiden: Ashley,\u00a0magic 8 ball, vissa k\u00e4ndisar.\u00a0Det d\u00f6da r\u00e5djuret inspirerades av de hundratals bilder jag skickade Cody som skulle definiera albumets estetisk.<\/p>\n

Tycker du att st\u00e4mningen i l\u00e5ten speglar albumet som helhet? Varf\u00f6r valde ni den l\u00e5ten som f\u00f6rsta singel?<\/strong><\/p>\n

– Den l\u00e5ten \u00e4r en l\u00e4mplig introduktion till albumet, men nej, jag tycker inte att n\u00e5gon av l\u00e5tarna \u00e5terspeglar albumet som helhet. I min mening \u00e4r albumet f\u00f6r komplext f\u00f6r det. Men To Die in L.A.<\/em> \u00e4r en bra maskot.<\/p>\n

Kan du dela med dig av n\u00e5gon rolig eller ov\u00e4ntad anekdot kring hur den l\u00e5ten kom till?<\/strong><\/p>\n

– Efter v\u00e5r inledande skrivsession, och efter \u00e5r av roterande bandmedlemmar, kraschade turn\u00e9bussar och missbruk, best\u00e4mde jag och Geoff oss f\u00f6r att g\u00f6ra l\u00e5tar som var roliga att spela. Enklare och mer upplyftande, vad som \u00e4n kr\u00e4vdes. Det f\u00f6rsta jag gjorde efter den konversationen var att sikta in mig p\u00e5\u00a0den l\u00e5ten, och jag menar likt\u00a0ett rovdjur\u00a0som\u00a0siktar in sig p\u00e5 sitt byte. Den var i moll, jag gjorde den till dur. Den var tv\u00e5 minuter l\u00e5ng med en snabb refr\u00e4ng, jag str\u00e4ckte ut refr\u00e4ngen och gav den den d\u00e4r obstinata melodin. Slutligen, p\u00e5 topp av det, gav jag versen\u00a0den d\u00e4r blinkande synthmelodin. S\u00e5 det fanns ingen \u00e5terv\u00e4ndo, det var officiellt en popl\u00e5t. Jag var s\u00e5 beslutsam, jag tror att hela omvandlingen tog tjugo minuter.<\/p>\n

Inspireras ni av andra Baltimore-band, s\u00e5som Future Islands och Beach House, som varit framg\u00e5ngsrika p\u00e5 sistone?<\/strong><\/p>\n

– Jag \u00e4r glad f\u00f6r deras skull, men den typen av framg\u00e5ng vi str\u00e4var efter \u00e4r den vi kan dr\u00f6mma oss till\u00a0sj\u00e4lva.<\/p>\n