{"id":92576,"date":"2015-03-27T12:28:22","date_gmt":"2015-03-27T11:28:22","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92576"},"modified":"2015-03-27T12:28:22","modified_gmt":"2015-03-27T11:28:22","slug":"skivrecension-twin-shadow-eclipse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92576","title":{"rendered":"Skivrecension: Twin Shadow – Eclipse"},"content":{"rendered":"

\"twinshadow\"<\/a><\/p>\n

Artist: Twin Shadow
\nTitel: Eclipse
\nBetyg: 2<\/strong><\/p>\n

\u00d6verm\u00e4ttat, \u00f6verproducerat och svulstigt. Tre ord jag aldrig trodde mig beh\u00f6va anv\u00e4nda f\u00f6r att beskriva de annars s\u00e5 ypperliga Twin Shadow. Men med Eclipse<\/em> tar bandet en ny, sorgfylld riktning, fr\u00e5n smalt till brett,\u00a0indie- till storband. Debaser Medis till Ericsson Globe. Twin Shadow sl\u00e5r p\u00e5 stora trummor och \u00f6ser p\u00e5 med pomp\u00f6sa str\u00e5kar och maffiga gitarrsolon.<\/p>\n

S\u00e5ngaren George Lewis Jr:s f\u00f6rk\u00e4rlek till 80-talet har aldrig varit tydligare. Fr\u00e5n att p\u00e5 tidigare alster lekt och sm\u00e5fl\u00f6rtat med den tidens sound och man\u00e9r till att h\u00e4r fullst\u00e4ndigt dr\u00e4nka musiken i svulstiga upptempo slingor och filmiska riff. Teatern och kitschen \u00e4r som bortbl\u00e5st n\u00e4r George kommer ut som skaml\u00f6s 80-tals romantiker.<\/p>\n

Efter succ\u00e9n med Forget<\/em> (2010) och Confess<\/em> (2012) k\u00e4nde den Florida-f\u00f6dda s\u00e5ngaren f\u00f6r att bredda sig och bytte label, fr\u00e5n indie-etiketten 4AD till giganterna Warner Bros. Och med ett nytt skivbolag f\u00f6ljer\u00a0ett nytt sound, en ny publik och en ny tid. F\u00f6r att f\u00e5nga en ny, st\u00f6rre lyssnarkrets och f\u00e5 tillg\u00e5ng till de st\u00f6rre scenerna var breddningen n\u00f6dv\u00e4ndig. Men sj\u00e4lv gr\u00e5ter jag floder \u00f6ver det \u00f6desdigra beslutet.<\/p>\n

Eclipse<\/em> \u00e4r dramatisk och filmisk,\u00a0l\u00e5tarna st\u00f6rre, ljudet h\u00f6gre och produktionen mer v\u00e4lpolerad, som gjord f\u00f6r surroundsystemen p\u00e5 de st\u00f6rre arenorna. Resultatet \u00e4r en andefattig, f\u00f6ruts\u00e4gbar och tr\u00e5kig 80-talsnostalgi med den cheesy Old Love\/New Love<\/em> som den st\u00f6rsta downern. Texterna \u00e4r tunna och fantasil\u00f6sa k\u00e4rlekshistorier och musiken orimligt uppbl\u00e5st och storslagen. Twin Shadow sparar inte p\u00e5 krutet utan pumpar p\u00e5 med bombastiska trummor, tunga basg\u00e5ngar och synthesizers. Det tidigare sparsmakade \u00e4r som bortbl\u00e5st. En g\u00e5ng lyckas Lewis, som fortfarande har k\u00e4nsla f\u00f6r snygga hooks, att f\u00f6rf\u00f6ra med filmiska When the Lights Turn Down<\/em>. Annars \u00e4r det platt fall.<\/p>\n

Efter skivan kan vi dela upp karri\u00e4ren i ett f\u00f6re och ett efter. F\u00f6re \u00f6verg\u00e5ngen till Warner d\u00e5 Lewis var en k\u00e4nslosam R&B- och popartist som f\u00f6rsiktigt fl\u00f6rtade med 80-talet. Och ett Efter d\u00e5 bandet slutade spela teater och gick \u201cpowerballad all the way\u201d. Nu \u00e4r fr\u00e5gan – \u00c4r beslutet definitivt eller kommer Twin Shadow att inse sitt misstag? Ingen vet, men ni kan nog r\u00e4kna ut mina f\u00f6rhoppningar.<\/p>\n

Text: Petter Stjernstedt<\/strong><\/p>\n