{"id":92563,"date":"2015-03-26T10:35:11","date_gmt":"2015-03-26T09:35:11","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92563"},"modified":"2015-03-26T10:35:11","modified_gmt":"2015-03-26T09:35:11","slug":"jag-heter-mikael-en-traffsaker-och-trovardig-beskrivning-av-smygrasism","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92563","title":{"rendered":"Jag heter Mikael &#8211;  en tr\u00e4ffs\u00e4ker och trov\u00e4rdig beskrivning av \u201dsmygrasism\u201d"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/jaghetermikael.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/jaghetermikael-300x221.jpg\" alt=\"jaghetermikael\" width=\"300\" height=\"221\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-92564\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/jaghetermikael-300x221.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/jaghetermikael.jpg 758w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Jag heter Mikael<\/strong><br \/>\nAv Alan Drury<br \/>\nRegi Magnus Nilsson<br \/>\nLjus Figge Holmberg<br \/>\nI samarbete med Oktoberteatern<br \/>\n&#8211; Stockholms stadsteater Kilen den 25 mars 2015<\/p>\n<p>N\u00e4r man f\u00e5r insyn i Mikaels hem och vardag, blir jag v\u00e4ldigt obekv\u00e4m och illa till mods. Hela hans hemmamilj\u00f6 och sociala n\u00e4tverk \u00e4r obefintligt och n\u00e4stan kubistiskt kontrollerat. Varje meningsl\u00f6s sak p\u00e5 sin plats. Jag hade inte kunnat sova en natt i det hemmet.<br \/>\nAllt i  denna gr\u00e5aktiga Mikael ska f\u00f6lja vissa formul\u00e4r, f\u00e4rgkoder, sj\u00e4lvklarheter och moraliska regler, b\u00e5de hemma och p\u00e5 jobbet. Jag m\u00e5r d\u00e5ligt \u00f6ver den tristes och fr\u00e5nvaro av vardagliga kulturella utbyten eller vettiga m\u00e4nniskor i hans liv. Han har inte varit med om mycket skoj h\u00e4r i livet. Stackars sate! P\u00e5 samma s\u00e4tt som en hund som f\u00e5r stryk som valp och blir aggressiv, vill man se lite mellan fingrarna till en b\u00f6rjan. Man hoppas att n\u00e5got kan fostra honom till b\u00e4ttre tankar. Andefattigheten lyser dock med sin totala n\u00e4rvaro. Hela tiden l\u00e4gger Mikael dessutom en uttv\u00e4ttad trasmatta, kontrollerat p\u00e5 sin plats, i rummet. Hans f\u00f6ruts\u00e4ttningar eller livsvillkor f\u00f6rb\u00e4ttras inte av att han neutralt beskriver hur han tillhandah\u00e5ller elartiklar p\u00e5 ett komponentleveransf\u00f6retag. Jag vet inte om jag hade klarat av att leva hans liv! D\u00e4rmed vet jag inte heller om jag kan d\u00f6ma honom s\u00e5 h\u00e5rt. Det \u00e4r som Strindberg s\u00e4ger, \u201dsv\u00e5rt att vara att vara m\u00e4nniska\u201d.<\/p>\n<p>Det \u00e4r en tr\u00e4ffs\u00e4ker och trov\u00e4rdig beskrivning av \u201dsmygrasism\u201d som kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning bjuder p\u00e5. Tomas Nordstr\u00f6m g\u00f6r en fantastisk tolkning av en m\u00e4nniskas v\u00e4g att utveckla med rasistiska l\u00f6sningar p\u00e5 sitt livs olycka. Det \u00e4r inte ofta en sk\u00e5despelare kan f\u00e4ngsla dig i en hel timme i ett s\u00e5dant l\u00e5ngsamt tempo. Men Tomas g\u00f6r ett str\u00e5lande jobb!<\/p>\n<p>Mikael beh\u00f6ver, med sitt liv som insats, skylla ifr\u00e5n sig. Med sm\u00e5 sm\u00e5 steg v\u00e4xer Mikael mer in i apatiska beteenden och k\u00e4nner av utanf\u00f6rskap i sin egen vardag. Ingen gillar honom p\u00e5 jobbet, folk kallar honom \u201dLillhitler\u201d och hans fru bedrog honom f\u00f6r att han enligt henne saknade manlighet (han fick skylla sig sj\u00e4lv). Det \u00e4r nog f\u00f6r tufft att ta tag i andra orsaker? Enkla l\u00f6sningar och f\u00f6rklaringar kryper in p\u00e5 sin plats.<\/p>\n<p>Mikael imponeras av \u201dstarkt engagemang\u201d och finner genom sin nyvunna v\u00e4nskap, i den h\u00f6gerextremiste, \u00f6verseende med enkla l\u00f6sningar. Hans egna tillkortakommanden i livet f\u00e5r de sj\u00e4lvklara svaren. Kanske blir det s\u00e5 n\u00e4r man k\u00e4nner sig oviktig, \u00f6verk\u00f6rd och ensam i v\u00e4rlden? Det f\u00f6rklarar ju en del, men g\u00f6r en arg, ledsen och besviken p\u00e5 den m\u00e4nskliga naturen. Jag ville skrika, \u201dshame on you!\u201d, men det g\u00f6r jag naturligtvis inte. Jag h\u00e5ller tyst och h\u00e5ller mig till teaterns konventioner dvs sk\u00e5despelare spelar och publiken lyssnar i tysthet.<br \/>\nMin mormor som inte kunde tiga still om den svenska tyskv\u00e4nligheten under andra v\u00e4rldskriget, sa alltid \u201ddet \u00e4r inte nazisterna i sig som \u00e4r din st\u00f6rsta fiende. Med dem kan man eventuellt resonera och kn\u00e4cka deras luftslott. Det \u00e4r de utan egen stark vilja och saknar meningsfullhet som \u00e4r de farligaste. De som v\u00e4nder kappan efter vinden och kan s\u00e4lja sin egen morsa f\u00f6r 50 \u00f6re\u201d.<\/p>\n<p>Foto: Karin Alfredsson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Jag heter Mikael Av Alan Drury Regi Magnus Nilsson Ljus Figge Holmberg I samarbete med Oktoberteatern &#8211; Stockholms stadsteater Kilen den 25 mars 2015 N\u00e4r man f\u00e5r insyn i Mikaels hem och vardag, blir jag v\u00e4ldigt obekv\u00e4m och illa till mods. Hela hans hemmamilj\u00f6 och sociala n\u00e4tverk \u00e4r obefintligt och n\u00e4stan kubistiskt kontrollerat. Varje meningsl\u00f6s [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-92563","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92563","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=92563"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92563\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":92567,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92563\/revisions\/92567"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=92563"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=92563"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=92563"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}