{"id":92459,"date":"2015-03-22T14:27:40","date_gmt":"2015-03-22T13:27:40","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92459"},"modified":"2015-03-22T14:27:40","modified_gmt":"2015-03-22T13:27:40","slug":"sedan-med-annan-teater-goda-ansatser-aven-om-sacken-inte-knyts-ihop","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92459","title":{"rendered":"Sedan med Annan Teater: Goda ansatser \u00e4ven om s\u00e4cken inte knyts ihop"},"content":{"rendered":"

\"sedanteater\"<\/a><\/p>\n

Sedan<\/strong>
\nProduktionsteam: Ida Feltzin, Jenny Runsten och Hanna Wald\u00e9n
\nF\u00f6rfattare och dramaturg: Therese Ramstedt
\nRegiss\u00f6r: Maria Hesse
\nRegiassistent: Kien Ngo
\nGrafisk design: Johanna Sevholt
\nKonst: Lina Karlsson
\nPremi\u00e4r med Annan Teater, g\u00e4stspel p\u00e5 Cinnober Teater 21 mars 2015<\/p>\n

ANNAN teater \u00e4r sedan n\u00e5gra \u00e5r tillbaka en av de fasta grupperna inom G\u00f6teborgs Studentteater. I programf\u00f6rklaringen anger de normkritik och att se det absurda i tillvaron som deras grej. Dessa frejdiga amat\u00f6rer g\u00e4stspelar p\u00e5 Cinnober Teater med sin tredje produktion. Man spelar i en ganska tr\u00e5kig lokal bel\u00e4gen i Masthugget, l\u00e4ngs det s\u00e5 kallade teaterstr\u00e5ket.<\/p>\n

Vi sitter p\u00e5 l\u00e4ktare och ser tre parallellhandlingar. \u00d6vergripande tema \u00e4r arbetsmarlnadens orimliga krav p\u00e5 nytillkomna med adekvat utbildning.. M\u00e5nga pedagogiska och dr\u00e5pliga scener serveras. I sin iver att vara anst\u00e4llningsbara visar akt\u00f6rerna hur de utan bet\u00e4nkligheter kr\u00e4lar i stoftet, en konsekvens av oj\u00e4mlikheten inom n\u00e4ringslivet. Andra m\u00e4nskliga drag som blottas: irrationella impulser och v\u00e5rt behov av att g\u00f6ra positivt intryck.
\nAnna-Karin Weivert g\u00f6r entr\u00e9 i rollen som (v\u00e4nt)assistent p\u00e5 ett eventkontor. Strax efter\u00e5t dyker hennes snofsige sj\u00e4lvupptagne chef upp. Hon spelas av Alma Trischler, vilket ger en fyndig tvist p\u00e5 begreppet k\u00f6nsmaktsordning. Tredje akt\u00f6ren att inta scen \u00e4r Anton Ekenberg i rollen som den f\u00f6rsynte jobbs\u00f6kande Rikard.. Scenografin utg\u00f6rs av tre ovala svarta justerbara bord, tre enorma gummibollar att sitta p\u00e5 samt tre plastblommor som st\u00e4ndigt arrangeras om. Den komiska knyckfulla anst\u00e4llningsintervjun slutar lyckligt. Ekenbergs inbundne man g\u00f6r intryck p\u00e5 sin blivande bekv\u00e4me chef, uppfattas b\u00e5de som kompetent och attraktiv. <\/p>\n

I andra roller g\u00f6r sk\u00e5despelarna kraftfulla markeringar och festliga utfall mot osunda f\u00f6reteelser. Vad som avses \u00e4r det gesch\u00e4ft som v\u00e4nder sig till de som inte kommit in, eller som tagit sig in men blivit olyckliga, p\u00e5 en inhuman arbetsmarknad; vars mantra om flexibilitet h\u00e5ller p\u00e5 att f\u00f6rg\u00f6ra stora delar av en hel generation. V\u00e4ldigt kul att se dessa r\u00e5d illustreras, fast kontentan \u00e4r sorglig. <\/p>\n

Therse Ramstedt, som st\u00e5r f\u00f6r manus, har haft som m\u00e5ls\u00e4ttning att ifr\u00e5gas\u00e4tta invanda m\u00f6nster. En m\u00e5ls\u00e4ttning hon uppfyller f\u00f6rh\u00e5llandevis v\u00e4l. Vad h\u00e4nder med individer som vill utvecklas, men som m\u00e5ste underordna sig f\u00e4rdiga strukturer? Karakt\u00e4rerna i SEDAN har olika \u00f6verlevnadsstrategier. N\u00e5gra exempel \u00e4r jogging, shopping och yoga. Assistenten med sitt in\u00f6vade leende, f\u00e5r utlopp f\u00f6r sin frustration genom att ilsket gl\u00e4fsa i mikrofon. Till saken h\u00f6r att hon tr\u00e4ffar p\u00e5 nyanst\u00e4llde Rikard p\u00e5 pubens \u00d6ppna scen. Mot ett glas vin g\u00f6r de medverkande en kort show. Hon framf\u00f6r monolog medan han i solglas\u00f6gon, kilt och k\u00e4ngor k\u00f6r ett fr\u00e4ckt dansnummer. Trischler i bl\u00e5st\u00e4ll och keps syns i rollen som pub\u00e4gare vars dr\u00f6m \u00e4r att sjunga schlagers. <\/p>\n

Sk\u00e5despelarna \u00e4r duktiga rakt \u00f6ver. Deras tonfall och kroppsspr\u00e5k sitter perfekt, vilket m\u00e4rks s\u00e4rskilt tydligt n\u00e4r de agerar talk\u00f6r. Extra plus i kanten f\u00f6r energiska Anna-Karin Weivert. Visst \u00e4r det sympatiskt att materialet de framf\u00f6r \u00e4r nyskrivet. Men jag har inv\u00e4ndningar mot upps\u00e4ttningen. Regiss\u00f6r Maria Hesse l\u00e5ter pj\u00e4sen bli f\u00f6r mycket av tabl\u00e5er och utdragna scener. Anser ocks\u00e5 att olika tr\u00e5dar i manus borde tvinnats ihop b\u00e4ttre. Exponerandet av ansiktsuttryck i all \u00e4ra, men slutet k\u00e4ndes v\u00e4ldigt of\u00e4rdigt. <\/p>\n

Teatermagasinet har ocks\u00e5 recenserat f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sedan Produktionsteam: Ida Feltzin, Jenny Runsten och Hanna Wald\u00e9n F\u00f6rfattare och dramaturg: Therese Ramstedt Regiss\u00f6r: Maria Hesse Regiassistent: Kien Ngo Grafisk design: Johanna Sevholt Konst: Lina Karlsson Premi\u00e4r med Annan Teater, g\u00e4stspel p\u00e5 Cinnober Teater 21 mars 2015 ANNAN teater \u00e4r sedan n\u00e5gra \u00e5r tillbaka en av de fasta grupperna inom G\u00f6teborgs Studentteater. I programf\u00f6rklaringen […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-92459","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92459","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=92459"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92459\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":92463,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92459\/revisions\/92463"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=92459"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=92459"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=92459"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}