{"id":92381,"date":"2015-03-20T21:45:33","date_gmt":"2015-03-20T20:45:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92381"},"modified":"2015-03-20T21:45:33","modified_gmt":"2015-03-20T20:45:33","slug":"blinka-lilla-stjarna-pa-folkteatern-forundran-ledstjarna-i-varm-valgjord-barnpjas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92381","title":{"rendered":"Blinka lilla stj\u00e4rna p\u00e5 Folkteatern &#8211; F\u00f6rundran ledstj\u00e4rna i varm v\u00e4lgjord barnpj\u00e4s"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/blinkalilla.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/blinkalilla-300x200.jpg\" alt=\"blinkalilla\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-92386\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/blinkalilla-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/blinkalilla.jpg 700w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Blinka lilla stj\u00e4rna<\/strong><br \/>\nRegi\/Musik:<br \/>\nLars-Eric Brossner<br \/>\nId\u00e9: Sara Wikstr\u00f6m<br \/>\nSceografi\/Kostym\/Docka:<br \/>\nHeidi Saikkonen<br \/>\nLjus: Anna Wemmert<br \/>\nDockmakare: Lars Carlsson<br \/>\nUrpremi\u00e4r 20 mars 2015 p\u00e5 Vita Scenen, Folkteatern, G\u00f6teborg<\/p>\n<p>Premi\u00e4ren sammanf\u00f6ll med v\u00e4rldsteaterdagen f\u00f6r barn och unga. Som om det inte vore nog med s\u00e5dan slumpens sk\u00f6nhet, intr\u00e4ffade  ganska omg\u00e5ende efter premi\u00e4ren, en s\u00e4llsynt och i \u00e4rlighetens namn sv\u00e5ruppt\u00e4ckt solf\u00f6rm\u00f6rkelse. I Blinka lilla stj\u00e4rna riktar s\u00e5v\u00e4l Bianca som publiken \u00e5terkommande blickarna upp\u00e5t, mot himalvalvets lysande stj\u00e4rnor \u00e5sk\u00e5dliggjorda  av ett antal lyspunkter i den lilla salongen.  Fundersamma Bianca g\u00f6rs av Sara Wikstr\u00f6m, en ytterst uttrycksfull sk\u00e5despelare med tidigare erfarenhet av att spela f\u00f6r de yngsta. Har f\u00f6r egen del uppskattat hennes rollprestationer alldeles s\u00e4rskilt mycket i Folkteaterns Orestien, Tre K\u00e4rlekar och i m\u00e4sterverket R\u00e4ls.<\/p>\n<p>   Jag har f\u00f6rs\u00f6kt mig p\u00e5 n\u00e5gra g\u00e5nger tidigare att skriva om f\u00f6rest\u00e4llningar d\u00e4r m\u00e5lgruppen \u00e4r nischad. Visst \u00e4r det en ynnest att f\u00e5 tr\u00e4da in i en annan v\u00e4rld, men vid varje tillf\u00e4lle m\u00e5ste jag justera mina sensorer. I teater f\u00f6r de i l\u00e5gstadie\u00e5ldern skruvar regiss\u00f6ren upp de reglage han f\u00f6rfogar \u00f6ver. Sara Wikstr\u00f6m ska p\u00e5 egen hand \u00e4ga scenen, beh\u00e5lla greppet om \u00e5sk\u00e5darna i en trekvart. D\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rmedlar hon episoder fr\u00e5n sin uppv\u00e4xt med st\u00f6rre gester och tydligare tonfall \u00e4n annars. Detta \u00e4r ingen v\u00e4rdering utan ett konstaterande av hur genren i sig.  Barnen klarade att beh\u00e5lla koncentrationen och jag hade g\u00e4rna h\u00f6rt dem resonera om hur de uppfattade ber\u00e4ttelsen.<br \/>\nPrisade dramatikern Mats Kjellbye samarbetade senast med den likaledes prisbel\u00f6nta regiss\u00f6ren Lars Eric Brossner i Bortom tr\u00e4dgr\u00e4nsen. Denna g\u00e5ng har Sara Wikstr\u00f6m varit en viktig bidragsgivare till det stoff som historien formerar sig kring. P\u00e5 v\u00e4gen in till Folkteaterns vita scen kan man g\u00e5 i p\u00e5m\u00e5lade fotsp\u00e5r. <\/p>\n<p>P\u00e5 ena v\u00e4ggen syns Biancas livscykel i form av en m\u00e4ngd fastsatta skor. N\u00e4r vi installerat oss blir det m\u00f6rkt, ovan n\u00e4mnda stj\u00e4rnor tindrar medan vi omges av Brossners rogivande musik. Sedan t\u00e4nds ljuset. Under denna \u00f6ppnande sekvens har Wikstr\u00f6m gjort entr\u00e9 utan att vi m\u00e4rkt hur. Hon sitter bortv\u00e4nd p\u00e5 en plattform ett par meter ifr\u00e5n f\u00f6rsta raden. Den ganska rapsodiska ber\u00e4ttelse hon gestaltar, tror jag triggar barnen att t\u00e4nka vidare sj\u00e4lva.  Varf\u00f6r blev livet p\u00e5 ett visst s\u00e4tt? Hur skulle det vara om den lilla flickan, kunde ringa till framtiden f\u00f6r att f\u00e5 veta vad som h\u00e4nda henne? <\/p>\n<p>Pj\u00e4sen \u00e4r uppbyggd av mycket filosoferande tankar och obesvarade fr\u00e5gor. Till sin hj\u00e4lp att bolla id\u00e9er och i en r\u00f6rande scen visa Biancas omh\u00e4ndertagande f\u00f6rm\u00e5ga, finns en docka i tyg och tr\u00e4.  F\u00f6rutom att h\u00e4nf\u00f6rt betrakta stj\u00e4rnor utmanade rollfiguren som flicka naturens krafter. Vi ser sk\u00e5despelarens kropp skaka effektfullt n\u00e4r vinden viner p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrahemmets tak. Min tolkning efter\u00e5t i samspr\u00e5k med publikv\u00e4rd, \u00e4r att Wikstr\u00f6m, Kjellbye och Brossner gestaltar ett sorgearbete. Det handlar om minnen av en lillasyster, vars storasyster bek\u00e4nner att hon en g\u00e5ng agerade elakt. D\u00e4rf\u00f6r tvingas hon leva med skulden och skammen.<\/p>\n<p>Helt pl\u00f6tsligt sl\u00e5r det mig att f\u00f6rest\u00e4llningen \u2013 med undantag av en utl\u00e4ggning om f\u00f6rtretlig koskit &#8211;  i princip saknar skratt,  Visst \u00e4r det v\u00e4rt att beundra teaterm\u00e4nniskor som inte v\u00e4jer f\u00f6r sv\u00e5ra viktiga fr\u00e5gest\u00e4llningar?  Trion Lars Eric, Mats och Sara har skapat meningsfull, emellan\u00e5t magisk, barnteater, vars stora f\u00f6rtj\u00e4nst \u00e4r att tilltala en ung publik i \u00f6gonh\u00f6jd. <\/p>\n<p>Foto: Lina Ikse<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Blinka lilla stj\u00e4rna Regi\/Musik: Lars-Eric Brossner Id\u00e9: Sara Wikstr\u00f6m Sceografi\/Kostym\/Docka: Heidi Saikkonen Ljus: Anna Wemmert Dockmakare: Lars Carlsson Urpremi\u00e4r 20 mars 2015 p\u00e5 Vita Scenen, Folkteatern, G\u00f6teborg Premi\u00e4ren sammanf\u00f6ll med v\u00e4rldsteaterdagen f\u00f6r barn och unga. Som om det inte vore nog med s\u00e5dan slumpens sk\u00f6nhet, intr\u00e4ffade ganska omg\u00e5ende efter premi\u00e4ren, en s\u00e4llsynt och i \u00e4rlighetens [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[543,1820,2159,7643],"class_list":{"0":"post-92381","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-barnteater","10":"tag-folkteatern","11":"tag-goteborg","12":"tag-teaterkritik","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92381","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=92381"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92381\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":92387,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92381\/revisions\/92387"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=92381"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=92381"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=92381"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}