{"id":92370,"date":"2015-03-20T21:24:58","date_gmt":"2015-03-20T20:24:58","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92370"},"modified":"2015-03-20T21:24:58","modified_gmt":"2015-03-20T20:24:58","slug":"ofa-monster-gladjande-att-tanka-att-vi-kan-styra-over-vara-egna-monster-och-bli-van-med-dem","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92370","title":{"rendered":"\u00d6FA: Monster – gl\u00e4djande att t\u00e4nka att vi kan styra \u00f6ver v\u00e5ra egna monster och bli v\u00e4n med dem"},"content":{"rendered":"

\"ofamonster\"<\/a><\/p>\n

\u00d6FA: Monster
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenserar: torsdagen den 19 mars 2015
\nav Zebra Dans, Stockholm<\/p>\n

Det finns v\u00e4ldigt m\u00e5nga olika typer av monster i den h\u00e4r v\u00e4lden, och vad vi tolkar eller har tolkat som monster\u00f6st har varierat mycket under \u00e5rhundraden. Likt en l\u00e4rare fr\u00e5n sin kateder informerades vi om detta, i inledningen av den h\u00e4r pedagogiska- och happening betonade dramat.<\/p>\n

Vi i publiken satt vid klassformsliknande b\u00e4nkar i en u-form, d\u00e4r det var f\u00e4st \u201dmonster h\u00e5r\u201d undertill. Vi kunde se varandra och sk\u00e5despelarna samtidigt och hela tiden. Avst\u00e5ndet mellan publiken och sk\u00e5despelarna fanns inte, och n\u00e4r som helst kunde man ha en mikrofon under n\u00e4san och en sk\u00e5despelare framf\u00f6r sig som st\u00e4llde en fr\u00e5ga. En del av barnen tyckte det var kul, men m\u00e5nga kunde aldrig svara p\u00e5 en fr\u00e5ga och ganska m\u00e5nga barn och vuxna s\u00e5g v\u00e4ldigt obekv\u00e4ma ut. Kanske var det meningen att vi skulle k\u00e4nna s\u00e5 i denna p\u00e5visning om vad monster kan vara? En tryckt st\u00e4mning la sig omedelbart.<\/p>\n

Det var v\u00e4ldigt energigivande att se s\u00e5 m\u00e5nga unga kvinnliga sk\u00e5despelare med kraft att tala h\u00f6gt, skrika ut sin \u00e5ngest och sl\u00e5ss verklighetstroget. Dock vet jag inte om jag h\u00e5lla med om att man ska uppmana till bejakandet av v\u00e5ld n\u00e4r man blir arg. Det m\u00e5ste finnas b\u00e4ttre s\u00e4tt att ta itu med sin vrede och sina inre monster, kan jag tycka. Pubertala ton\u00e5ringar beh\u00f6ver inte h\u00f6ra att v\u00e5ld \u00e4r \u201drensande f\u00f6r systemet\u201d. Snarare kanske man ska ge unga andra verktyg f\u00f6r att kunna resonera i de sammanhang vi blir osams. Syftet varf\u00f6r vi fick bevittna ett slagsm\u00e5l p\u00e5 scen k\u00e4ndes d\u00e4rmed inte helt sj\u00e4lvklart.<\/p>\n

Jag tyckte det var oerh\u00f6rt h\u00e4ftigt att f\u00f6rest\u00e4llningen inte hade en hel historia att ber\u00e4tta i logisk f\u00f6ljd. Ist\u00e4llet var det sm\u00e5 sketchliknande scener efter varandra. De kunde lika g\u00e4rna ha spelats i en annan ordning. Dock k\u00e4ndes det som att ton\u00e5ringarna i publiken inte riktigt f\u00f6rstod handlingen i sin helhet. De kunde inte s\u00e4tta plustecken mellan de olika scenerna och f\u00e5 ett st\u00f6rre dramapedagogiskt budskap att \u201dsuga p\u00e5 i slutendan\u201d. F\u00f6rest\u00e4llningen blev d\u00e4rmed lite f\u00f6r intellektualiserad och passade inte helt f\u00f6r yngre ton\u00e5ringar.
\nDet som ber\u00f6rde mig allra mest och som verkligen p\u00e5visade kvinnornas h\u00e4rliga kraft, var de gemensamma r\u00f6relser\/danser som de gjorde. De var inte alls totalt koreograferade eller tighta, utan var trots de liknande r\u00f6relserna, v\u00e4ldig individuella och visade p\u00e5 deras inre k\u00e4nslor p\u00e5 en vackert och genuint s\u00e4tt. M\u00e5nga barn kunde dock inte riktigt hantera r\u00f6relsem\u00f6nstrens och k\u00e4nslornas intensivitet och reagerade med att skratta sig nerv\u00f6st igenom dessa partier.<\/p>\n

Slutscenen var definitivt den gulligaste man kan t\u00e4nka sig, n\u00e4r de allihop blev ett gammalt urmonster med flera \u00f6gon. Tillsammans satt de ihop i denna strumpliknande bubbla och dansade som det goaste monster man kan t\u00e4nka sig. Jag vet inte om den unga publiken kopplade ihop n\u00e5got med det h\u00e4r eller om de bara skrattade f\u00f6r att de var s\u00e5 bed\u00e5rande. F\u00f6r mig var det s\u00e5 gl\u00e4djande att t\u00e4nka att vi kan styra \u00f6ver v\u00e5ra egna monster och bli v\u00e4n med dem. Det \u00e4r d\u00e5 man slutar upp med att vara r\u00e4dd och v\u00e4xer med sina uppgifter.<\/p>\n

Foto: M\u00e4rta Thisner<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00d6FA: Monster F\u00f6rest\u00e4llning som recenserar: torsdagen den 19 mars 2015 av Zebra Dans, Stockholm Det finns v\u00e4ldigt m\u00e5nga olika typer av monster i den h\u00e4r v\u00e4lden, och vad vi tolkar eller har tolkat som monster\u00f6st har varierat mycket under \u00e5rhundraden. Likt en l\u00e4rare fr\u00e5n sin kateder informerades vi om detta, i inledningen av den h\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[11924,4955,7643,11925],"class_list":{"0":"post-92370","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-ofa-monster","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teaterkritik","12":"tag-zebradans","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92370","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=92370"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92370\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":92375,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92370\/revisions\/92375"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=92370"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=92370"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=92370"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}