{"id":92312,"date":"2015-03-19T07:03:06","date_gmt":"2015-03-19T06:03:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92312"},"modified":"2015-03-19T07:03:06","modified_gmt":"2015-03-19T06:03:06","slug":"stoneface-duckface-pa-teater-de-vill-haftig-berattarteknik-for-tonaringar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92312","title":{"rendered":"Stoneface Duckface p\u00e5 Teater De Vill – h\u00e4ftig ber\u00e4ttarteknik f\u00f6r ton\u00e5ringar"},"content":{"rendered":"

\"stonefaceduckface\"<\/a><\/p>\n

Stoneface Duckface
\nRegiss\u00f6r: Robert Jelinek
\nManusf\u00f6rfattare: Emma Brostr\u00f6m
\nLjuss\u00e4ttare: Lina Benneth
\nLjuddesign: Fredrik S\u00f6derberg
\nScenograf: Caroline Romare
\n– premi\u00e4r p\u00e5 Teater De Vill den 18 mars 2015<\/p>\n

I helvitt b\u00f6rjar v\u00e5r f\u00f6rest\u00e4llning. B\u00e5de scenen och de b\u00e5da sk\u00e5despelarna \u00e4r t\u00e4ckta i vitt, n\u00e4r de m\u00f6ter publiken i denna inst\u00e4ngda och kantiga formation. Man f\u00e5r en k\u00e4nsla av att man \u00e4r i n\u00e4rheten av en whiteboard i ett klassrum eller att man befinner sig p\u00e5 en allm\u00e4n toalett n\u00e5gonstans. Det \u00e4r dock en smutsig k\u00e4nsla i denna vita renhet som verkar d\u00f6lja en hel del. Det k\u00e4nns som om alla bekymmer kan ha \u201dtipexats\u201d \u00f6ver f\u00f6r att d\u00f6lja saker man inte f\u00e5r s\u00e4ga eller k\u00e4nna (\u201dJag sa inte det d\u00e4r ordet man inte f\u00e5r s\u00e4ga\u201d)<\/p>\n

Tjejen \u00e4r duckface, flickan som k\u00e4nner pressen att hon m\u00e5ste le hela tiden, sminka sig och b\u00e4ra bh, trots att hon bara \u00e4r elva \u00e5r och faktiskt inte vill. Killen \u00e4r Stoneface, grabben som g\u00f6mmer sig bakom solglas\u00f6gon och som inte vill titta p\u00e5 skr\u00e4ckfilm eller kl\u00e4mma flickor p\u00e5 br\u00f6sten, men g\u00f6r i alla fall. Ingen av dem vill gr\u00e5ta s\u00e5 att n\u00e5gon ser eller bli som sina f\u00f6r\u00e4ldrar. F\u00f6rest\u00e4llningen handlar om sm\u00e4rtan att v\u00e4xa upp som ton\u00e5ring, att en stund vara liten, n\u00e4sta stor och sedan k\u00e4nna grupptrycket fr\u00e5n alla h\u00e5ll att vara n\u00e5gon annat \u00e4n det man egentligen \u00e4r. Man m\u00e5ste vara som alla andra, det \u00e4r ju normen som styr. B\u00e5da h\u00e5ller med om att de \u201dForever alone\u201d som kommer att g\u00e4lla. Det \u00e4r enda s\u00e4ttet att \u00f6verleva sin uppv\u00e4xt.<\/p>\n

Det h\u00e4ftigaste med f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r ber\u00e4ttartekniken. Sk\u00e5despelarna byter snabbt och effektivt karakt\u00e4rer med varandra och ber\u00e4ttar b\u00e5da sina historier samtidigt. Ingen kronologisk ordning alls. Det g\u00f6r verkligen inget att man inte vet vems historia man f\u00f6ljer. Det \u00e4r lite som att s\u00f6ka p\u00e5 Google, man har fler f\u00f6nster och ber\u00e4ttelser ig\u00e5ng samtidigt. Dessutom kan man klicka vidare p\u00e5 ett sp\u00e5r, f\u00f6r att sedan klicka sig tillbaka. De \u00e4r en, men ocks\u00e5 tv\u00e5, och deras ber\u00e4ttelser g\u00e5r ihop.<\/p>\n

Den enda g\u00e5ngen som karakt\u00e4rerna verkar k\u00e4nna n\u00e5gon form av inre lugn, frid och harmoni med sig sj\u00e4lv \u00e4r n\u00e4r de dyker in i ett chattrum. D\u00e4r kan de skapa sin egen v\u00e4rld och d\u00f6lja de sidor de vill och bejaka andra. Det \u00e4r ocks\u00e5 i detta chattrum som de slutligen finner varandra och flyr fr\u00e5n den p\u00e5tvingade vardagsformen,\u201dIRL\u201d (in real life).
\nTempot i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r mycket h\u00f6g, precis som i en actionfilm med m\u00e5nga klipp. Jag k\u00e4nner hur mitt hj\u00e4rta b\u00f6rjar sl\u00e5 snabbare. Vi upplever den vardag som nog m\u00e5nga unga upplever idag. Ingen ro alls, utan snabbt och med massor av intryck hela tiden. Man m\u00e5ste konstant dokumentera sitt liv och vara med, och det man f\u00f6rlorar i hastigheten \u00e4r sin egen utvecklig och sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Jag tro f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r mest l\u00e4mpad f\u00f6r unga i l\u00e4gre ton\u00e5ren och inte f\u00f6r yngre barn. Jag tror att man beh\u00f6ver kunna relatera till sig sj\u00e4lv v\u00e4ldigt mycket f\u00f6r att binda ihop scenbilderna och f\u00e5 ut maximalt av handlingen som dundrar snabbt f\u00f6rbi i turbofart.<\/p>\n

Sk\u00e5despelare: Alexander Lindman, Maria Grudemo El Hayek<\/p>\n