{"id":92230,"date":"2015-03-15T19:56:53","date_gmt":"2015-03-15T18:56:53","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92230"},"modified":"2015-04-19T09:56:30","modified_gmt":"2015-04-19T08:56:30","slug":"kulturbloggen-moter-natalie-prass","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92230","title":{"rendered":"Natalie Prass: ”Den h\u00e4r skivan visar att jag inte \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r att vara feminin”"},"content":{"rendered":"

\"NataliePrass_Press\"<\/a><\/p>\n

Den talangfulla singer-songwritern Natalie Prass \u00e4r i Stockholm f\u00f6r att spela p\u00e5 Cirkus, och det \u00e4r uppenbart hur hon njuter av att karri\u00e4ren \u00e4ntligen tagit fart efter att ha v\u00e4ntat l\u00e4nge innan hennes hyllade debutalbum \u00e4ntligen sl\u00e4pptes i januari i \u00e5r. Hon tog sig till Skandinavien till slut, \u00e4ven om Danmark aldrig fick ta emot henne kv\u00e4llen f\u00f6re Stockholm p\u00e5 grund av strul med flygresan fr\u00e5n Dublin.<\/p>\n

V\u00e5rt samtal g\u00e5r desto smidigare, f\u00f6rutom en distraherande servit\u00f6r som tassar runt oss och serverar te. Just den h\u00e4r servit\u00f6ren g\u00e5r under namnet Ryan Adams, Prass turn\u00e9kamrat under ett antal spelningar i Europa. N\u00e4r Prass inte kunde spela i K\u00f6penhamn hoppade Adams in i hennes st\u00e4lle ikl\u00e4dd en svartvit kl\u00e4nning och framf\u00f6rde hennes l\u00e5tar som \u201dNatalie SAS\u201d i en gest av civil olydnad.<\/p>\n

Du missade spelningen i K\u00f6penhamn ig\u00e5r kv\u00e4ll p\u00e5 grund av flygstrul. Vad h\u00e4nde?<\/strong><\/p>\n

– Det var n\u00e5got fel i deras datasystem, de kunde inte se att vi hade betalat alla fem biljetterna. Bokningen fanns och vi hade mailbekr\u00e4ftelsen, men det var min manager som hade bokat det med sitt kreditkort och det hade vi inte med oss. S\u00e5 de l\u00e4t oss inte g\u00e5 ombord, sedan har de tagit betalt tre g\u00e5nger f\u00f6r biljetterna och jag har fortfarande inte f\u00e5tt tillbaka pengarna.<\/p>\n

– D\u00e4rf\u00f6r missade jag spelningen ig\u00e5r, vilket jag aldrig g\u00f6r. S\u00e4rskilt n\u00e4r det inte \u00e4r ens eget fel, vi var d\u00e4r i tid och allt men \u00e4nd\u00e5 sl\u00e4ppte de inte ombord oss. Riktigt frustrerande att vara p\u00e5 flygplatsen bokstavligt talat hela dagen. Sedan \u00e5kte vi till London och \u00f6vernattade f\u00f6r att resa hit tidigt i morse.<\/p>\n

Men Ryan \u00e5kte till K\u00f6penhamn och s\u00e5g till att \u201cdu\u201d var d\u00e4r \u00e4nd\u00e5.<\/strong><\/p>\n

– Ja, det blev ett lyckligt slut n\u00e4r Ryan kl\u00e4dde ut sig till mig! Vad han gjorde var helt otroligt, jag brukar ha en svartvit kl\u00e4nning, s\u00e5 han fick tag p\u00e5 en s\u00e5dan och gick ut och spelade mina l\u00e5tar som \u201dNatalie SAS\u201d. Han \u00e4r j\u00e4tterolig, det k\u00e4nns som en perfekt turn\u00e9, vi \u00e4r b\u00e5da fulla av uppt\u00e5g.<\/p>\n

Inte f\u00f6r att du \u00e4r gammal, men du har h\u00e5llit p\u00e5 n\u00e5gra \u00e5r. Att sl\u00e4ppa sitt f\u00f6rsta album som 28-\u00e5ring, hur skiljer det sig fr\u00e5n att g\u00f6ra det i yngre \u00e5r tror du?<\/strong><\/p>\n

– Jag var 25 n\u00e4r skivan spelades in och jag hade sl\u00e4ppt tv\u00e5 EP:s innan dess, jag trodde verkligen inte att det skulle ta s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ng tid. Men p\u00e5 s\u00e4tt och viss \u00e4r jag glad att det gjorde det, jag menar, jag f\u00f6rs\u00f6ker se det positiva i det efter pl\u00e5gan att beh\u00f6va v\u00e4nta de h\u00e4r \u00e5ren som den l\u00e5g p\u00e5 v\u00e4nt. Under tiden har jag spelat in tv\u00e5 skivor till, men jag k\u00e4nde tydligt att den h\u00e4r m\u00e5ste ges ut f\u00f6rst. Det k\u00e4ndes inte logiskt att ge ut n\u00e5got nyare n\u00e4r jag visste att den h\u00e4r var s\u00e5 speciell. Jag l\u00e4rde mig definitivt mycket om mig sj\u00e4lv och jag gick in i en riktigt m\u00f6rk period under ett \u00e5r n\u00e4r jag ifr\u00e5gasatte om jag ville forts\u00e4tta med musik eller inte.<\/p>\n

– N\u00e4r jag fyllde 26 var skivan klar, och jag var lite naiv och trodde att den skulle komma ut den sommaren, men att det skulle ta tre \u00e5r trodde jag aldrig. Alla inblandade utvecklade en v\u00e4nskap och vi har en v\u00e4ldigt speciell relation musikm\u00e4ssigt. S\u00e5 jag ins\u00e5g att det inte var s\u00e5 mycket jag kunde g\u00f6ra mer \u00e4n att lita p\u00e5 dem, de vet b\u00e4st, Spacebomb v\u00e4xer och f\u00e5r st\u00f6rre resurser. Ist\u00e4llet spelade jag med andra, skaffade nya erfarenheter t\u00e4nkte att det l\u00f6ser sig. Men sedan i januari precis innan albumet verkligen skulle sl\u00e4ppas kom all min r\u00e4dsla tillbaka \u00f6ver att den var s\u00e5 gammal.<\/p>\n

Varf\u00f6r tog det egentligen s\u00e5 l\u00e5ng tid?<\/strong><\/p>\n

– D\u00e4rf\u00f6r att Spacebomb v\u00e4xte och gick igenom en massa interna f\u00f6r\u00e4ndringar med hur f\u00f6retaget skulle drivas. Spacebomb var inte mer \u00e4n p\u00e5 id\u00e9stadiet n\u00e4r jag b\u00f6rjade jobba med dem, det var inte ett skivbolag \u00e4nnu vid den tiden. Jag ville bara jobba med de h\u00e4r killarna, det k\u00e4ndes r\u00e4tt och var s\u00e5 sp\u00e4nnande. Det p\u00e5minde lite om Stax-grejen, men mer om hur det gjorde underverk f\u00f6r Nashville n\u00e4r Jack White f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan flyttade dit, och hur hela undergroundscenen fick n\u00e4ring. Jag hade flyttat till Nashville innan Jack kom dit och s\u00e5 fort han anl\u00e4nt och gjorde sin grej b\u00f6rjade allt blomstra.<\/p>\n

– S\u00e5 ungef\u00e4r p\u00e5 den v\u00e4gen var det, men det k\u00e4ndes coolt att g\u00f6ra skivan med st\u00f6ttande v\u00e4nner som jag v\u00e4xte upp med. \u00c4ven om jag bodde i Music City k\u00e4ndes det naturligt och meningsfullt att \u00e5ka hem till Richmond.<\/p>\n

Jag vet att du och Matthew E. White har k\u00e4nt varandra l\u00e4nge, men \u00e4r det samma sak med Trey Pollard?<\/strong><\/p>\n

– Nej. Jag k\u00e4nde till Trey, f\u00f6rst\u00e5s, han var k\u00e4nd som musikgurun, den knasiga jazzgitarristen och vi gick b\u00e5da i samma skola. S\u00e5 jag visste vem han var, men han gick ut innan jag b\u00f6rjade high school. S\u00e5 det var lite h\u00e4ftigt.<\/p>\n

Och Trey turnerar med dig ocks\u00e5. Det m\u00e5ste k\u00e4nnas bra och tryggt att ha med sig personer du k\u00e4nner v\u00e4l?<\/strong><\/p>\n

– Ja, jag k\u00e4nner mig s\u00e5 hedrad! Jag \u00e4r sj\u00e4lv en person som trivs med att alltid ha folk omkring mig som jag litar p\u00e5 och tycker om.<\/p>\n

Soundet p\u00e5 skivan, har du alltid l\u00e5tit s\u00e5 eller \u00e4r det n\u00e5got som har utvecklats genom \u00e5ren?<\/strong><\/p>\n

– Jag har alltid f\u00f6rs\u00f6kt skriva lite mer inriktat p\u00e5 standards, p\u00e5 klassiskt l\u00e5tskrivande, men har aldrig kunnat spela in ett album p\u00e5 det s\u00e4ttet eftersom jag inte hade kunskapen att g\u00f6ra str\u00e5karrangemang som Trey g\u00f6r eller bl\u00e5s som Matt. Det hade jag aldrig klarat av att g\u00f6ra p\u00e5 egen hand.<\/p>\n

F\u00f6rutom influenserna fr\u00e5n countrysoul h\u00f6r jag Disneyfilmer, Cole Porter och klassiskt l\u00e5tskrivande som du sj\u00e4lv n\u00e4mnde, s\u00e4rskilt i It Is You<\/em>. Har det varit en stor influens?<\/strong><\/p>\n

– Den sortens musik \u00e4r nog inpr\u00e4ntad i en, tror jag. Jag \u00e4lskar storband, 40-talet, 50-talet. Hela den amerikanska l\u00e5tskrivartraditionen. N\u00e4r jag skrev den l\u00e5ten lyssnade jag v\u00e4ldigt mycket p\u00e5 s\u00e5nt. S\u00e5 jag skrev en hel bunt med l\u00e5tar i den stilen, jazzl\u00e5tar, standards, och den var en av dem.<\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt har du f\u00e5tt en hel del lovord f\u00f6r albumet. Hur hanterar du det?<\/strong><\/p>\n

– Det \u00e4r s\u00e5klart trevligt, men jag \u00e4r ocks\u00e5 realist. Att folk tar emot den s\u00e5 v\u00e4l \u00e4r smickrande. \u00c4rligt talat hade jag ingen aning om hur det skulle bli, jag k\u00e4nde mig r\u00e4tt bortkopplad fr\u00e5n skivan eftersom det var s\u00e5 l\u00e4nge sedan jag gjorde den. Allt jag ville var att den skulle ges ut och f\u00e5 en \u00e4rlig chans. Folk kunde ha avskytt den, men det var om\u00f6jligt f\u00f6r mig att veta. It Is You<\/em> f\u00f6rv\u00e4ntade jag mig helt klart att den skulle f\u00f6rbrylla folk, att den skulle vara l\u00e5ten ingen brydde sig om eller n\u00e5got, och lustigt nog \u00e4r den nu m\u00e5nadens l\u00e5t p\u00e5 BBC 2 som spelar den varje dag! Otroligt.<\/p>\n

F\u00f6r mig \u00e4r det ett h\u00e4lsotecken att en s\u00e5dan l\u00e5t kan hamna i rampljuset, det inger hopp.<\/strong><\/p>\n

– Ja, det \u00e4r verkligen ett bra tecken.<\/p>\n

Violently<\/em> \u00e4r tvekl\u00f6st en av \u00e5rets b\u00e4sta l\u00e5tar hittills. Kan du ber\u00e4tta bakgrunden till den?<\/strong><\/p>\n

– Jag skrev den l\u00e5ten s\u00e5 himla fort. Det \u00e4r den enda l\u00e5ten jag skrev helt p\u00e5 egen hand, jag skrev den under en lektion n\u00e4r jag gick p\u00e5 college och gjorde texten och melodin i huvudet. S\u00e5 jag fick g\u00e5 ut f\u00f6r att g\u00e5 p\u00e5 toaletten och smet iv\u00e4g genom korridoren. Av n\u00e5gon anledning gillar jag det ekande ljudet inne p\u00e5 toaletten n\u00e4r jag \u00e4r ensam. Det \u00e4r d\u00e5 alla id\u00e9er kommer! Lite kn\u00e4ppt, haha! I grund och botten handlar den om l\u00e4ngtan och om att vilja ha n\u00e5got man inte kan f\u00e5, att tr\u00f6ttna p\u00e5 att l\u00e5tsas vara bara en v\u00e4n n\u00e4r det finns alla m\u00f6jliga anledningar till att man inte kan vara ihop.\u00a0Inspelningen var k\u00e4nslosam, ganska tung.<\/p>\n

Str\u00e5karna \u00e4r ganska dramatiska.<\/strong><\/p>\n

– Ja, Trey \u00f6vertr\u00e4ffade sig sj\u00e4lv d\u00e4r. Vi hade Gal Costa och hennes version av Baby<\/em> som referens, den p\u00e5 hennes sj\u00e4lvbetitlade album fr\u00e5n 1969. L\u00e5tarna \u00e4r inte alls lika varandra, utan det vi ville f\u00e5nga var hur l\u00e5ten sakta byggdes upp och hur str\u00e5karna blev maffigare och maffigare med en stor f\u00f6rl\u00f6sning i slutet. Vi var alla besatta av det albumet.<\/p>\n

\u00c4r det du som spelar piano?<\/strong><\/p>\n

– Nej, det \u00e4r faktiskt Daniel Clarke som spelar i Ryans band. Vad som \u00e4r lustigt med Daniel och mig \u00e4r att jag inte trodde att jag k\u00e4nde honom n\u00e4r han kom in f\u00f6r att g\u00f6ra sitt p\u00e5l\u00e4gg p\u00e5 skivan. Sedan b\u00f6rjade jag spela i Jenny Lewis band, och Ryan och Jenny turnerade ihop n\u00e4r jag fick h\u00f6ra att Daniel var med, han som spelade p\u00e5 min skiva. I n\u00e4sta steg ber\u00e4ttade jag f\u00f6r min syster om honom och hur galet det var att han spelade i Ryans band, och d\u00e5 sa hon \u201dDaniel Clarke? Honom k\u00e4nner jag, jag var j\u00e4ttek\u00e4r i honom n\u00e4r han var med p\u00e5 festen n\u00e4r du fyllde tretton \u00e5r!\u201d, och jag sa \u201dVa??!!!” S\u00e5 jag har foton av honom, mig och min syster fr\u00e5n n\u00e4r jag var tretton i mina gamla fotoalbum! Och nu sitter vi h\u00e4r tillsammans i Stockholm! Riktigt kusligt.<\/p>\n

Med tanke p\u00e5 det albumets genomg\u00e5ende tema m\u00e5ste jag fr\u00e5ga: har du n\u00e5gonsin varit lyckligt k\u00e4r \u2026?<\/strong><\/p>\n

– Haha, jag har hopp om att det en dag kommer att ordna sig!<\/p>\n

Ett \u00e4mne som har debatterats en del p\u00e5 sistone \u00e4r kvinnof\u00f6rakt. Har du r\u00e5kat ut f\u00f6r det?<\/strong><\/p>\n

– Ja, jag vet inte hur det \u00e4r nu, men jag tror att varenda ung tjej har drabbats av det. Helt klart. Tyv\u00e4rr \u00e4r mentaliteten s\u00e5dan. N\u00e4r jag v\u00e4xte upp i Virginia Beach var jag praktiskt taget den enda tjejen som spelade i band och h\u00f6ll p\u00e5 med musik som inte innebar att spela i orkester. Jag k\u00f6rde mitt race och h\u00e4ngde med en enda stor killklubb mitt i en tid n\u00e4r man v\u00e4xte upp och k\u00e4nde sig v\u00e4ldigt obekv\u00e4m, os\u00e4ker p\u00e5 vem man var. S\u00e5 jag armb\u00e5gades definitivt ut, men sedan m\u00e5ste man helt enkelt hitta sitt eget g\u00e4ng.<\/p>\n

– M\u00e5nga tjejer och tjejmusiker, inte alla f\u00f6rst\u00e5s, tror jag m\u00e5ste kompensera med att vara mer grabbig och vissa att de \u00e4r tuffa, och det \u00e4r inget fel med det, men jag har alltid undvikit den sortens personer och bara h\u00e5llit mig till min egen lilla bubbla. Jag har aldrig brytt mig om vad n\u00e5gon annan tyckt om mig och ist\u00e4llet h\u00e5llit mig undan, omedvetet eller medvetet, och den h\u00e4r skivan visar att jag inte \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r att vara feminin. Den \u00e4r ganska oblyg, k\u00e4nslosam och feminin, och jag tror att den kvinnliga andan \u00e4r vad som g\u00f6r den v\u00e4ldigt \u00f6m och vacker. S\u00e5 jag \u00e4r inte r\u00e4dd f\u00f6r att visa det.<\/p>\n

Har du n\u00e5gon g\u00e5ng beh\u00f6vt st\u00e5 upp f\u00f6r dig sj\u00e4lv?<\/strong><\/p>\n

– Under en period n\u00e4r jag spelade i ett band var jag tvungen att morska upp mig lite. Men jag tror att s\u00e5nt kanske h\u00e5ller p\u00e5 att f\u00f6r\u00e4ndras nu f\u00f6r tiden.<\/p>\n

Under inspelningarna av albumet, var det en trygghet att k\u00e4nna Matthew, Trey och de andra s\u00e5 v\u00e4l att du kunde vara rak och \u00e4rlig om du beh\u00f6vde n\u00e4r ni var oense \u00f6ver n\u00e5got?<\/strong><\/p>\n

– Absolut. De \u00e4r toppenkillar.<\/p>\n

Har du arbetat med andra som du inte k\u00e4nt lika v\u00e4l d\u00e4r du haft sv\u00e5rt att g\u00f6ra din \u00e5sikt h\u00f6rd?<\/strong><\/p>\n

– O ja, speciellt ljudkillar! Nej, men det har h\u00e4nt att jag har anl\u00e4nt till ett st\u00e4lle utan min turn\u00e9ledare eller min egen ljudkille och d\u00e5 har jag beh\u00f6vt s\u00e4tta ner foten. Men jag har egentligen inga problem med det.<\/p>\n

Och vi vet ju alla hurdana ljudkillar \u00e4r\u2026<\/strong><\/p>\n

– Exakt, haha! Nej d\u00e5, \u00e4ven om dom \u00e4r s\u00e5na ruskar jag bara av mig det.<\/p>\n