{"id":92214,"date":"2015-03-15T13:29:52","date_gmt":"2015-03-15T12:29:52","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92214"},"modified":"2015-03-15T19:40:31","modified_gmt":"2015-03-15T18:40:31","slug":"terry-pratchett-rip","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92214","title":{"rendered":"Terry Pratchett RIP: Lycka till p\u00e5 resan och h\u00f6r av dig om du hittar n\u00e5gra drakar"},"content":{"rendered":"

\"pratchett\"<\/a><\/p>\n

”D\u00f6den kommer till oss alla, mer s\u00e4kert \u00e4n skatter (Sir Pratchetts eget sk\u00e4mt). Han dog den 12 mars, endast 66 \u00e5r gammal. De senaste 8 \u00e5ren k\u00e4mpade han mot tidig Altzheimer. Passande nog dog han hemma, i s\u00e4ngen, med katten bredvid sig p\u00e5 t\u00e4cket.<\/p>\n

Under de \u00e5ren han var sjuk kunde uttalade han sig ofta i fr\u00e5gan om d\u00f6dshj\u00e4lp. Han var f\u00f6respr\u00e5kare frivillig d\u00f6dshj\u00e4lp och tyckte att det borde vara en sj\u00e4lvklart att var och en skulle ha r\u00e4tt att fatta ett s\u00e5dant beslut. Han led av att k\u00e4nna sin intellektuella kapacitet (som var ansenlig) tyna bort.<\/p>\n

Terry Pratchett blev en av englands mest framg\u00e5ngsrika f\u00f6rfattare. Han b\u00f6rjade skriva tidigt och publicerade sin f\u00f6rsta novell i tidiga ton\u00e5ren. M\u00e5nga b\u00f6cker f\u00f6ljde. Den sista serien b\u00f6cker hette The Long Earth och ber\u00e4ttar hur det blev n\u00e4r vi uppt\u00e4cker ett o\u00e4ndligt antal parallella versioner av v\u00e5r planet. En ritning som upptacks p\u00e5 internet ber\u00e4ttar hur du kan bygga en enkel apparat som g\u00f6r det m\u00f6jligt att stega mellan v\u00e4rldarna. F\u00f6rutom att de \u00e4r helt tomma p\u00e5 m\u00e4nniskor….<\/p>\n

Denna serie skrev han tillsammans med Neil Gaiman, ett samarbete som p\u00e5g\u00e5tt i 30 \u00e5r. Fyra b\u00f6cker \u00e4r skrivna men de hade kontrakt p\u00e5 fler i serien. Jag hoppas att Neil Gaiman avslutar den.<\/p>\n

Det \u00e4r m\u00e5nga som s\u00f6rjer Terry Pratchetts bortg\u00e5ng. Hans typ av humor \u00e4r s\u00e4llsynt. S\u00e4llsynt f\u00f6r att den f\u00f6ruts\u00e4tter att l\u00e4saren \u00e4r intelligent och kr\u00e4ver en viss eftertanke. Terry Pratchetts humor bygger inte p\u00e5 kvinnof\u00f6rakt eller rasism men driver hejdl\u00f6st med sm\u00e5aktighet, girighet och f\u00f6rdomar. Allt det som vi dagligen m\u00e5ste \u00f6vervinna f\u00f6r att vara m\u00e4nniskor. Respektfullt, k\u00e4rleksfullt och alltid glimten i \u00f6gat. Satir n\u00e4r den \u00e4r som b\u00e4st. Vi f\u00e5r n\u00e4stan g\u00e5 tillbaka till Jonathan Swift och hans Gullivers resor f\u00f6r att hitta dess like. Old school.
\nDet kan vara l\u00e4mpligt att minnas Dylan Thomas dikt Do not go gently into that good night. F\u00f6rsta strofen lyder s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n

Do not go gentle into that good night,
\nOld age should burn and rave at close of day;
\nRage, rage against the dying of the light.<\/p>\n

Terry Pratchett protesterade n\u00e4r hans hj\u00e4rna b\u00f6rjade slockna. Han lyckades dock inte lura d\u00f6den (som han ofta ber\u00e4ttat detaljerat om i sina b\u00f6cker (han har till exempel en h\u00e4st som heter Binky och en betj\u00e4nt som heter Alfred).<\/p>\n

Trots att Terry Pratchett verkar k\u00e4nna d\u00f6den s\u00e5 v\u00e4l lyckades han inte lura honom. Kanske lika bra eftersom det \u00e4r l\u00f6nl\u00f6st och bara irriterar D\u00f6den.”<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

”D\u00f6den kommer till oss alla, mer s\u00e4kert \u00e4n skatter (Sir Pratchetts eget sk\u00e4mt). Han dog den 12 mars, endast 66 \u00e5r gammal. De senaste 8 \u00e5ren k\u00e4mpade han mot tidig Altzheimer. Passande nog dog han hemma, i s\u00e4ngen, med katten bredvid sig p\u00e5 t\u00e4cket. Under de \u00e5ren han var sjuk kunde uttalade han sig ofta […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-92214","post","type-post","status-publish","format-standard","category-litteratur","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92214","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=92214"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92214\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":92218,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/92214\/revisions\/92218"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=92214"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=92214"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=92214"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}