{"id":92149,"date":"2015-03-14T07:21:50","date_gmt":"2015-03-14T06:21:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92149"},"modified":"2015-04-12T09:20:16","modified_gmt":"2015-04-12T08:20:16","slug":"ingenbarnsland-pa-goteborgs-stadsteater-forkroppsligandet-av-ung-krigare-olmarkers-tour-de-force","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=92149","title":{"rendered":"Ingenbarnsland p\u00e5 G\u00f6teborgs stadsteater – F\u00f6rkroppsligandet av ung krigare Olmarkers tour de force"},"content":{"rendered":"

\"Ola<\/a><\/p>\n

Ingenbarnsland<\/strong>
\nAv \u00c5sa Lindholm efter Eija Hetekivi Olsson
\nRegi Carolina Fr\u00e4nde Medverkande Victoria Olmarker
\nScenografi Carolina Fr\u00e4nde
\nKostym och Mask Patricia Svajger
\nLjus Max Mitle
\nLjud Karin Bloch-J\u00f6rgensen
\nDramaturg Sisela Lindblom
\nPremi\u00e4r 13 mars 2015, Nya Studion, G\u00f6teborgs stadsteater<\/p>\n

F\u00f6r att b\u00f6rja fr\u00e5n b\u00f6rjan om hur jag fick nys om detta verk, m\u00e5ste jag utg\u00e5 fr\u00e5n sociala medier. F\u00f6r inte s\u00e5 v\u00e4rst m\u00e5nga \u00e5r sedan ans\u00f6kte en kvinna om min v\u00e4nskap. Hon hade uppt\u00e4ckt att vi bodde i samma stad, h\u00f6ll ig\u00e5ng med jogging och hade varit med i samma skrivarf\u00f6rening. N\u00e5got \u00e5r senare kom Ingenbarnsland ut, vilket ledde till att f\u00f6rfattaren dels exponerades h\u00e5rt i media, dels blev unisont hyllad f\u00f6r sin sj\u00e4lvbiografiska romandebut. Jag fick aldrig n\u00e5gon intervju eller pratstund med den nu omsusade Eija Hetekivi Olsson. Fick h\u00e5lla till godo med att sluka boken, presentera den och i n\u00e4rvaro av Eija h\u00e5lla f\u00f6redrag n\u00e4r hon tilldelades Stig Sj\u00f6din pris. Dessa mina texter har publicerats i fackliga klubbtidningen P\u00e5 alla plan, Dala-Demokraten samt tidningen Arbetet. I likhet med flertalet l\u00e4sare drabbades jag av den ursinniga vreden, den spirande frig\u00f6relseprocessen, den spr\u00e5kliga uppfinningsrikedomen och de omskakande anekdoterna. Jag tyckte d\u00e5 att Ella Lemhagen skulle vara idealisk om n\u00e5got produktionsbolag ville g\u00f6ra en filmatisering.<\/p>\n

Hur som haver, G\u00f6teborgs Stadsteater har en mindre scen dedikerad nyskriven, oftast svensk dramatik. I det h\u00e4r fallet heter hon som bearbetat texten f\u00f6r scen \u00c5sa Lindholm. Hon har ,som jag uppfattar det, gjort ett collage av Miiras liv genom grundskolan. Hon inleder med vad som \u00e4r \u00f6ppningen p\u00e5 romanen, det vill s\u00e4ga en sekvens n\u00e4r huvudpersonen markerar sitt revir. Hon vevar frenetiskt mot en av de tafsande pojkarna. Miira lider av diverse bokstavskombinationer, men f\u00e5r varken hj\u00e4lp eller diagnos. Hon st\u00e4ller till med mycket bekymmer i sin konstanta v\u00e4gran att ta skit. Det m\u00e4rkv\u00e4rdiga \u00e4r emellertid, destruktiva dragen till trots, att hon ruvar p\u00e5 en n\u00e4rmast ofattbar potential. F\u00f6r att bli n\u00e5got h\u00e4r i v\u00e4rlden m\u00e5ste man anstr\u00e4nga sig, enligt Miira g\u00e4ller det att till\u00e4gna sig smartb\u00f6cker. <\/p>\n

Hon \u00e4r enda barnet i en finsk familj som bosatt sig i sterila missgynnade G\u00f6teborgsf\u00f6rorten G\u00e5rdsten. Pappa monterar bilar p\u00e5 Volvo medan mamma kr\u00f6ker sin onda rygg som trappst\u00e4dare. P\u00e5 somrarna semestrar de i Finland, vilket inneb\u00e4r munter l\u00e4sning d\u00e5 f\u00f6rfattaren leker med v\u00e5ra f\u00f6rdomar. Stackars Miira k\u00e4nner sig \u00e5sidosatt och f\u00f6rnedrad av att g\u00e5 i vad hon kallar f\u00f6r finnballeklass. <\/p>\n

Pj\u00e4sen rekapitulerar hennes irrf\u00e4rder och nystart, hennes underl\u00e4ge och r\u00e4ttvisepatos, hennes p\u00e5hittighet och empati. Mycket av vad f\u00f6rfattarens alter ego upplever borde rimligen ge trauman f\u00f6r resten av livet. Lika grymt som roligt att ta del av, vilket g\u00e4ller lika mycket f\u00f6r bokl\u00e4saren som f\u00f6r teaterbes\u00f6karen. I pj\u00e4sen finns ett koncentrat av ett obetalbart avsnitt d\u00e4r rollfiguren strider f\u00f6r en fritidsg\u00e5rd, genom att skriva till Gunnareds stadsdelsn\u00e4mnd\/f\u00f6rsamling. Jag \u00e4r os\u00e4ker p\u00e5 hur \u00f6versk\u00e5dlig intrigen \u00e4r f\u00f6r de som inte har l\u00e4st boken, eller tagit reda p\u00e5 tillvaron Miira pr\u00e4glas av. Regiss\u00f6r Carolina Fr\u00e4nde, som jag senast uppskattade i helkvinnliga collaget Crime Scenes p\u00e5 samma scen, g\u00f6r p\u00e5 ett ryckigt s\u00e4tt nedslag i ett antal av bokens mustigaste h\u00e4ndelser. Ett antal g\u00e5nger har hon lagt in n\u00f6dv\u00e4ndiga pauser. I detta frustande vildsinta drama fyllt av frustration och passion beh\u00f6vs tid f\u00f6r \u00e5terh\u00e4mtning. Mitt i pj\u00e4sen ligger Olmarker med utspridd kropp medan k\u00e4nda tong\u00e5ngar fr\u00e5n Sabeldansen pulserar. D\u00e4refter t\u00e4nds ljuset i salongen. Ett grepp jag inte riktigt fattade vitsen med. Murrigt brunt \u00e4r den genomg\u00e5ende f\u00e4rgen p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l scen som Olmarkers kl\u00e4der. N\u00e5gon egentlig scenografi existerar inte i upps\u00e4ttningen, vilket ger \u00e4nnu st\u00f6rre utrymme \u00e5t solisten vi besk\u00e5dar.<\/p>\n

Eija Hetekivi Olsson rusade snabbt upp p\u00e5 scen, efter att de stipulerade hundra minuterna av p\u00e5frestningar f\u00f6r monologens uttolkare var \u00f6ver. Hennes innerliga tack till Victoria Olmarker, tror jag s\u00e5 gott som samtliga i premi\u00e4rpubliken kunde h\u00e5lla med om. Vem i landet skulle ha varit mer \u00f6vertygande som den stridande, smarta och reflekterande tjejen? Inledningsvis h\u00e5ller hon ett orimligt h\u00f6gt tempo, vilket g\u00f6r att artikulationen tar skada. Och efter drygt en timma blev jag lite fundersam, p\u00e5 om dramats ende akt\u00f6r skulle lyckas, med att h\u00e5lla oss fj\u00e4ttrade vid sin huvudpersons resa genom uppv\u00e4xten. Jag kunde andas ut eftersom hon gick i m\u00e5l som vinnare. Sammantaget g\u00f6r Olmarker en fantastisk insats. Hon \u00e4r en sann komedienne med total kroppskontroll, vilket m\u00e4rktes i skrattpillret Don Quijote. I detta kraftprov samverkar hennes makal\u00f6sa motorik med osviklig tajming i replikerna. Och hon har adderat en ofantlig vrede, ett tonl\u00e4ge mestadels p\u00e5 h\u00f6gvarv och en kaxig viljeanstr\u00e4ngning lika stenh\u00e5rd som milj\u00f6n i f\u00f6rorten. Gestaltandet av kampen d\u00e4r en supertaggad klassmedveten feminist segrar \u2013 inte bara p\u00e5 l\u00f6parbanan \u2013 \u00e4r en tuff utmaning f\u00f6r 45-\u00e5ringen som skaffade sig sin yrkesutbildning utomlands. Att Olmarker med sin monologkonst fixar att f\u00f6rkroppsliga Miira f\u00f6rtj\u00e4nar bragdst\u00e4mpel. <\/p>\n

Foto: Ola Kjelbye<\/p>\n