{"id":91979,"date":"2015-03-07T11:32:18","date_gmt":"2015-03-07T10:32:18","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=91979"},"modified":"2015-03-07T11:32:18","modified_gmt":"2015-03-07T10:32:18","slug":"alla-dagar-alla-natter-lattsmallt-och-underhallande-familjedrama-om-kvinnlig-forsoning-och-frigorelse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=91979","title":{"rendered":"Alla dagar, alla n\u00e4tter – L\u00e4ttsm\u00e4llt och underh\u00e5llande familjedrama om kvinnlig f\u00f6rsoning och frig\u00f6relse"},"content":{"rendered":"

\"Lena<\/a><\/p>\n

Alla dagar, alla n\u00e4tter <\/strong>
\nManus och regi Margareta Garpe
\nScenografi och kostym Per A Jonsson
\nLjus Magnus Mikaelsen
\nLjud Lisa Norman
\nKomposit\u00f6r Joe Williamson
\nMask Maria Reis
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen, Stockholms stadsteater 5 mars 2015<\/p>\n

Margareta Garpe slog 1974 igenom med det feministiska dramat \u201dJ\u00f6sses flickor\u201d tillsammans med Suzanne Osten. \u201dAlla dagar, alla n\u00e4tter\u201d hade premi\u00e4r p\u00e5 Dramaten 1992 men spelas nu \u00e5ter p\u00e5 Stadsteatern omskriven till nutid.<\/p>\n

Vi f\u00e5r f\u00f6lja tre generationer kvinnor – de vuxna systrarna Krista och Nita, Kristas ton\u00e5rsdotter Jonna och den \u00e5ldrande modern Alice. Krista, spelad av Lena B Eriksson, \u00e4r den intellektuella storasystern som valt att g\u00e5 sin egen v\u00e4g. Med n\u00f6d och n\u00e4ppe f\u00f6rs\u00f6rjer hon sig p\u00e5 sitt skrivande, lever som ensamst\u00e5ende mor och \u00e4r i relation med den gifte f\u00f6rsvarsadvokaten Henrik. Hon har h\u00e5llit sig undan fr\u00e5n sin k\u00e4rnfamilj men tvingas i samband med faderns d\u00f6d och moderns insjuknande \u00e5ter till kontakt. Nita hennes yngre syster, spelad av Cecilia Frode, \u00e4r den sk\u00f6tsamma \u201dduktiga flickan\u201d som under alla \u00e5r fogat sig. Hon lever i ett p\u00e5 ytan perfekt familjeliv med man och barn och i n\u00e4ra kontakt med modern. <\/p>\n

Syskonrivalitet och kvinnof\u00f6rtryck beskriver b\u00e4st de b\u00e5da systrarnas livsrealiteter och \u00e4r pj\u00e4sens genomg\u00e5ende teman. Efter faderns arv f\u00e5r den \u00e4ldre systern Krista, som enligt modern vid f\u00f6dsel \u201df\u00f6ddes utan att be om lov\u201d, \u00e4rva en v\u00e4rdel\u00f6s garnsnurra med patent och ett jaktgev\u00e4r. Pr\u00e4ktiga lillasyster Nita \u201dbel\u00f6nas\u201d f\u00f6r sin foglighet med familjens sommarstuga p\u00e5 Bj\u00f6rkudden. Systrarnas relation genomsyras av bitterhet och avundsjuka vilket yttrar sig i syrliga kommentarer dem emellan – \u201dDu \u00e4r en smitare Christa – alltid g\u00f6mt dig bakom b\u00f6cker\u201d eller Christas st\u00e4ndiga f\u00f6rm\u00e5ga att bokstavera h\u00f6gt f\u00f6r Nita som har dyslexi. <\/p>\n

Pj\u00e4sens andra tema – kvinnof\u00f6rtryck – l\u00f6per parallellt och skildras b\u00e4st i systrarnas reservationsl\u00f6sa ansvarstagande i f\u00f6rh\u00e5llande till sina respektive m\u00e4n. Christa sl\u00e4pper sina dr\u00f6mmar om att flytta till Paris s\u00e5 snart hennes obeslutsamma \u00e4lskare Henrik \u201dv\u00e4ljer henne\u201d och Nita flyttar till Bryssel f\u00f6r att r\u00e4dda sitt \u00e4ktenskap med mannen som under alla \u00e5r v\u00e4nstrat. Systrarna \u00e4r inte sena att p\u00e5minner varandra om den andres \u201dkvinnof\u00e4lla\u201d, s\u00e5som \u201dhar alltid tyckt att du varit v\u00e4rd n\u00e5got b\u00e4ttre\u201d. <\/p>\n

Men i samband med faderns d\u00f6d, moderns insjuknande och dottern Jonnas jorden-runt-resa b\u00f6rjar de b\u00e5da systrarnas v\u00e4rldar – med m\u00e4n som alltid sviker – fallera. Rollerna f\u00f6rflyttas och f\u00f6rst\u00e5elsen dem emellan v\u00e4xer. Och frig\u00f6relse och f\u00f6rsoning lurar runt h\u00f6rnet. <\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen utspelar sig mestadels i ett realistiskt vardagsrum \u00e1 IKEA och med hj\u00e4lp av rekvisita s\u00e5som jaktgev\u00e4ret och garnsnurran som f\u00e5r symbolisera det oj\u00e4mlika f\u00f6rh\u00e5llande mellan systrarna och faderns f\u00f6rlegade kvinnosyn. Ber\u00e4ttelsen f\u00f6rs engagerat fram med hj\u00e4lp av kvicka repliker och ett stort m\u00e5tt tragikomik. S\u00e5som Nitas reaktion p\u00e5 mannens otrohetsaff\u00e4r – \u201dVarf\u00f6r finns det ingen dubbelmoral l\u00e4ngre? Att en man behandlar sin hustru lika bra som sin \u00e4lskarinna\u201d eller scenen d\u00e5 Krista faller ut i gapskratt med sin exman \u00f6ver livets absurdum. Resultatet blir h\u00f6g igenk\u00e4nningfaktor och en \u201dl\u00e4ttsm\u00e4lt\u201d pj\u00e4s som likav\u00e4l kunde ha varit ett tv-drama. Karakt\u00e4rerna har emellan\u00e5t \u00f6vertydliga familje- och k\u00f6nsroller vilket g\u00f6r att de f\u00f6rlorar i komplexitet samtidigt som detta bidrar till att tydligg\u00f6ra den dysfunktionella familjedynamiken och de patriarkala strukturerna. <\/p>\n

Margareta Garpe har i Alla dagar, alla n\u00e4tter lyckats med konststycket att p\u00e5 ett l\u00e4ttsm\u00e4lt och underh\u00e5llande s\u00e4tt skildra inte bara en dysfunktionell k\u00e4rnfamiljs konsekvenser p\u00e5 systerskap utan \u00e4ven tv\u00e5 kvinnors v\u00e4g mot f\u00f6rsoning och frig\u00f6relse. Den kan d\u00e4rf\u00f6r rekommenderas varmt – \u00e4ven f\u00f6r den ovane teaterbes\u00f6karen!
\nText: Victoria Kalen<\/strong><\/p>\n

MEDVERKANDE P\u00c5 SCENEN<\/strong>
\nAlice Meta Velander
\nKrista Lena B Eriksson
\nNita Cecilia Frode
\nMartin Lennart J\u00e4hkel
\nJonna Molly Nutley
\nHenrik Bj\u00f6rn Bengtsson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Alla dagar, alla n\u00e4tter Manus och regi Margareta Garpe Scenografi och kostym Per A Jonsson Ljus Magnus Mikaelsen Ljud Lisa Norman Komposit\u00f6r Joe Williamson Mask Maria Reis Premi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen, Stockholms stadsteater 5 mars 2015 Margareta Garpe slog 1974 igenom med det feministiska dramat \u201dJ\u00f6sses flickor\u201d tillsammans med Suzanne Osten. \u201dAlla dagar, alla n\u00e4tter\u201d […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[11893,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-91979","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-maria-garpe","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teater","12":"tag-teaterkritik","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91979","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=91979"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91979\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":91983,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91979\/revisions\/91983"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=91979"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=91979"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=91979"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}