![\"Anita](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/slutspel.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Slutspel<\/strong> En man, \u00f6vert\u00e4ckt av smutsiga lakan, sitter i en hemmasnickrad rullstol mitt p\u00e5 scenen som ser ut som ett soprum. P\u00e5 ena sidan av mannen i den sjaskiga rullstolen st\u00e5r tv\u00e5 stora soptunnor i h\u00e5rdplast och soprummet \u00e4r m\u00f6rkt, smutsigt och r\u00f6rigt.<\/p>\n Peter Andersson som Hamm och Lars Lind som Clov \u00e4r en perfekt bes\u00e4ttning av rollerna. De h\u00e4nder mycket i deras spel mellan dem. Hamm styr och st\u00e4ller och har makten, men kanske \u00e4nd\u00e5 inte. Det \u00e4r bara Lars Linds Clov som kan r\u00f6ra, som kan ta sig ifr\u00e5n hela situationen.<\/p>\n I de tv\u00e5 soptunnorna bor Hamms mamma och pappa, som f\u00f6rlorat sina ben i en trafikolycka. Pappan, Nagg, spelas Ingvar Hirdwall och mamma Nell av Anita Ekstr\u00f6m. De \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s ett dr\u00f6mteam att ha i soptunnorna. \u00c4ven om Beckett inte vill att dramat ska tolkas \u00e4r det sv\u00e5rt f\u00f6r oss i dagens Sverige som \u00e4r v\u00e4rldens mest \u00e5ldersdiskriminerande land att inte se den tydliga symboliken i att tv\u00e5 grovt skadade \u00e4ldre m\u00e4nniskor f\u00e5r leva i soptunnor.<\/p>\n \u00c4r dessa fyra de sista \u00f6verlevande varelserna efter att jorden g\u00e5tt under? Kanske. Det spelar dock ingen roll, egentligen. Vilka \u00e4r Hamm och Clov? M\u00e5nga har spekulerat kring detta och en del har dragit paralleller till Shakespeares Kung Lear eller Hamlet eller till bibliska motiv eller menat att de \u00e4r clowner. Beckett sj\u00e4lv tog avst\u00e5nd fr\u00e5n s\u00e5dana tolkningar och har ist\u00e4llet sl\u00e4ngt ur sig att de \u00e4r Didi och Gogo (fr\u00e5n ”I v\u00e4ntan p\u00e5 Godot”) p\u00e5 gamla dar eller att det \u00e4r Beckett\u00a0sj\u00e4lv och hans fru.<\/p>\n Det spelar dock ingen roll vilka Hamm och Clov \u00e4r. De \u00e4r tv\u00e5 m\u00e4nniskor som haft n\u00e5gon slags f\u00f6rh\u00e5llande alldeles f\u00f6r l\u00e4nge.<\/p>\n Beckett sj\u00e4lv avvisade \u00f6verhuvudtaget tolkningar av ”Slutspel” och har sagt: Slutspel skall bara vara spel. Inget mindre. Allts\u00e5 ingen tanke p\u00e5 g\u00e5tor eller l\u00f6sningar. F\u00f6r s\u00e5dana allvarsmakerier finns det universitet, kyrkor, stamfik och s\u00e5 vidare.<\/em><\/p>\n Nja, s\u00e4ger jag. Det g\u00e5r inte att l\u00e5ta bli att se ”Slutspel” som ett drama som st\u00e4ller de stora existentiella fr\u00e5gorna, som i scenen n\u00e4r Hamm, Clov och Nagg (Hamms pappa) ber till Gud och f\u00f6rs\u00f6ker h\u00f6ra om n\u00e5gon svarar. Beskrivningarna av livet i soprummet \u00e4r ocks\u00e5 starka beskrivningar av vad livet \u00e4r, hur f\u00e5ngade vi \u00e4r i denna existens.<\/p>\n ”Slutspel” \u00e4r p\u00e5 ett s\u00e4tt f\u00f6rst\u00e5s m\u00f6rk och pessimistisk, men i regi av Thommy Berggren har den ocks\u00e5 en hel del humor. Beckett skrev Slutspel 1957, fem \u00e5r efter I v\u00e4ntan p\u00e5 Godot. Det k\u00e4nns som att dessa tv\u00e5 draman h\u00f6r ihop. De \u00e4r tv\u00e5 varianter av ett likartat tema, fast f\u00f6r mig \u00e4r ”I v\u00e4ntan p\u00e5 Godot” ett av teaterhistoriens stora m\u00e4sterverk medan ”Slutspel” inte kommer upp p\u00e5 samma niv\u00e5. \u00c5 andra sidan \u00e4r ”Slutspel” varmare och ger lite mer hopp om att vara m\u00e4nniska. D\u00e4r finns \u00e4nd\u00e5 n\u00e5gon form av slut p\u00e5 dramat. B\u00e5da \u00e4r dock starka draman, underbart absurda.<\/p>\n
\nAv Samuel Beckett
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Lill-Inger Eriksson och G\u00f6ran O Eriksson
\nRegi: Thommy Berggren
\nScenografi: Anna Asp och Torulf Wetterot
\nKostym: Lotta Petersson
\nLjus: Alarik Lilliestierna
\nLjud: Michael Breschi och H\u00e5kan \u00c5slund
\nMask: Maria Lindstedt
\nPremi\u00e4r 6 mars p\u00e5 Klarascenen p\u00e5 Stockholms stadsteater<\/p>\n![\"Peter](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/sltuspelpeterandersson.jpg\")
Mannen i rullstolen \u00e4r blind och kan inte g\u00e5, det \u00e4r Hamm och det \u00e4r han som best\u00e4mmer. Snart kommer Clov in, en smal man kl\u00e4dd i svarta kl\u00e4der som ser ut att vara\u00a0utslitna paltor\u00a0fr\u00e5n en betj\u00e4nt. Hamm best\u00e4mmer och Clov m\u00e5ste g\u00f6ra som Hamm s\u00e4ger: h\u00e4mta trappstolen och kika ut genom de sm\u00e5 f\u00f6nstren, h\u00e4mta tyghunden, h\u00e4mta b\u00e5tshaken. Men ibland s\u00e4ger Clov nej. Det \u00e4r f\u00f6r tidigt f\u00f6r den lugnande tabletten.<\/em><\/p>\n
![\"Anita](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/slutspel3.jpg\")
<\/a>Sk\u00e5despelarna f\u00e5r h\u00f6gsta betyg av mig f\u00f6r sina roller liksom scenografin, kostym och ljus. Allt samverkar och blir en perfekt Beckettf\u00f6rest\u00e4llning. Kanske lite f\u00f6r ljus och varm f\u00f6r att Beckett\u00a0skulle vara n\u00f6jd, fast det vet man ju \u00e4nd\u00e5 inte. F\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 premi\u00e4ren hade bara tv\u00e5 minus: ljudet var svagt emellan\u00e5t och \u00e4ven om jag satt p\u00e5 femte raden kunde jag inte h\u00f6ra riktigt allt. Det tror jag ensemblen ser till att teknikerna l\u00f6ser till kommande f\u00f6rest\u00e4llningar. Det andra som var minus var inget som regiss\u00f6r, sk\u00e5despelare eller ensemble kunde p\u00e5verka: jag hade f\u00e5tt plats l\u00e4ngst ut p\u00e5 kanten p\u00e5 h\u00f6ger sida och d\u00e5 s\u00e5g jag inte allt p\u00e5 scen. S\u00e5 om du best\u00e4ller biljett till f\u00f6rest\u00e4llningen: se till att f\u00e5 plats mer i mitten av salongen och absolut inte p\u00e5 h\u00f6gerkanten.<\/p>\n