![\"Elisabeth](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/hoffmanfolkoperan.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Hoffmans \u00e4ventyr<\/strong> Hoffmans \u00e4ventyr i regi av Linus Fellbom \u00e4r en mycket egen, unik f\u00f6rest\u00e4llning – originaloperan \u00e4r nedbantad till halva tiden, en f\u00f6rest\u00e4llning som annars tar fyra timmar uppf\u00f6rs p\u00e5 tv\u00e5 timmar p\u00e5 Folkoperan. \u00c4nd\u00e5 k\u00e4nns det inte som att det g\u00e5r snabbt undan.<\/p>\n F\u00f6rest\u00e4llningen kommer v\u00e4ldigt n\u00e4ra publiken. Det k\u00e4nns som att vi \u00e4r en del av scenen, d\u00e4r \u00e4r inget avst\u00e5nd alls n\u00e4stan. P\u00e5 scenen syns en bar, ett l\u00e5ngt barbord upptag stor del av scenen och i sk\u00e5pen bakom barbordet st\u00e5r flaskor med alkoholdrycker. I l\u00e5ngsam takt kommer en orkestermedlem i taget insl\u00e4ntrande och b\u00f6rjar spela. N\u00e4r orkestern \u00e4r fulltalig fylls baren av g\u00e4ster, alla kl\u00e4der i en stil som f\u00e5r mig att k\u00e4nna att jag hamnat i 1800-talet. Till h\u00f6ger p\u00e5 scenen sitter en sliten \u00e4ldre man med stripigt tunt vitt h\u00e5r. Det \u00e4r Hoffman, en alkoholindr\u00e4nkt poet.<\/p>\n Pl\u00f6tsligt t\u00e4nder bartendern en slags r\u00f6k som sk\u00f6ljer \u00f6ver Hoffman och han kastar av sig sin peruk och ytterrocken och blir m\u00e5nga \u00e5r yngre. Svensk opera har brist p\u00e5 unga m\u00e4n som \u00e4r tenorer, har jag h\u00f6rt. Det \u00e4r synd f\u00f6r Jesper Taube<\/a> m\u00e5 vara en duktig s\u00e5ngare men \u00e4r trots allt n\u00e4rmare 45 \u00e5r – och f\u00f6r rollen som en ung Hoffman skulle en yngre man \u00e4nd\u00e5 vara mer intressant. S\u00e5 blir det ofta p\u00e5 svenska operaf\u00f6rest\u00e4llningar, medel\u00e5lders s\u00e5ngare ska f\u00f6rest\u00e4lla unga m\u00e4n.<\/p>\n Den f\u00f6rsta k\u00e4rleken visade sig vara en docka. Man kan ju undra vad det fanns i den r\u00f6ken som gjorde att Hoffman inledde en relation med en docka … Ja det finns en hel del symbolik som \u00e4r intressant kring detta. Den tredje k\u00e4rleken s\u00e4ljer Hoffman f\u00f6r en bl\u00e4ndande ring. <\/p>\n Under alla tre m\u00f6tena i mittet med sina tre k\u00e4rlekar dyker Lindorf upp och s\u00e4tter ig\u00e5ng det som g\u00f6r att allt g\u00e5r \u00e5t skogen. Lindorf \u00e4r en \u00e4ldre man som finns i baren ocks\u00e5 d\u00e5 Hoffman \u00e4r gammal. Lindorf och Hoffman verkar ha n\u00e5gon slags hatf\u00f6rh\u00e5llande.<\/p>\n En stor del av spelet och scenen upptas just av de tv\u00e5 medel\u00e5lders herrarna Lindorf och Hoffman. Med tanke p\u00e5 att tre kvinnor ocks\u00e5 har viktiga roller blir det lite trist med den manliga dominansen.<\/p>\n Orkestern och musiken \u00e4r en av f\u00f6rest\u00e4llningen stora beh\u00e5llningar. Jonas Dominique st\u00e5r f\u00f6r den musikaliska bearbetningen och orkestern beh\u00e4rskar b\u00e5de klassisk repertoar och klezmer och tango, en blandning av musikstilar som ger liv \u00e5t f\u00f6rest\u00e4llningen. Det blir bra med takter fr\u00e5n tango och charads som kompletterar den klassiska musiken. Klarinetten och bandoneon, det argentinska dragspelet, klingar bra tillsammans med tr\u00e4bl\u00e5s och str\u00e5k. Cimbalom, det ungerska hackbr\u00e4det passade in fint ocks\u00e5 och f\u00f6rh\u00f6jde den magiska st\u00e4mningen.<\/p>\n Scenografin och dr\u00e4kterna \u00e4r den andra stora beh\u00e5llningen. Utmaningen var att kl\u00e4derna b\u00e5de skulle signalera 1800-talet men ocks\u00e5 den dr\u00f6mv\u00e4rld\/mardr\u00f6msv\u00e4rld d\u00e4r Hoffman befinner sig. Scenografen utgick fr\u00e5n second hand-plagg fr\u00e5n v\u00e5r tid och sydde om dem med siluetter fr\u00e5n 1800-talet. I programmet s\u00e4ger han: Resultatet \u00e4r flotta och moderiktiga kl\u00e4der i 1800-tals snitt.<\/em><\/p>\n Fr\u00e5gan \u00e4r varf\u00f6r regiss\u00f6ren valt att f\u00f6rkorta ett verk som annars tar fyra timmar. I programmet f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen s\u00e4ger han att n\u00e4r han v\u00e4l kom ig\u00e5ng med att stryka gick det v\u00e4ldigt enkelt, han s\u00e4ger: Jag ser det inte som en storslagen omtolkning utan just som en kondensering.<\/em><\/p>\n Jag \u00e4r skeptisk till det \u00e4r r\u00e4tt v\u00e4g. Inom alla kulturyttringar, s\u00e5v\u00e4l inom musik, film, litteratur, konst med flera, kan pauser, tystnad och vilopunkter vara f\u00f6rdjupande f\u00f6r ett verk. Att kapa bort h\u00e4lften i ett verk kan betyda att viktiga vilopauser som skulle f\u00f6rdjupa karakt\u00e4rerna eller dramat har f\u00f6rsvunnit. Jag tror inte det \u00e4r ett bra s\u00e4tt att f\u00e5 ny publik till opera, om det \u00e4r ett syfte.<\/p>\n
\nMusik Jacques Offenbach
\nText: Jules Barbier, svensk text Alf Henrikson
\nRegi & ljus Linus Fellbom
\nDramaturg: Magnus Lindman
\nMusikalisk bearbetning Jonas Dominique
\nMusikalisk ledare: Marit Strindlund
\nDirigenter: Marit Strindlund\/Jonas Dominique
\nScenografi & kostym: Dan Potra
\nMask & peruk: Ther\u00e9sia Frisk
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Folkoperan, Stockholm, 4 mars 2015<\/p>\n![\"Jesper](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/hoffman2folkoperan-300x202.jpg\")
<\/a>Denna unge Hoffman minns och tr\u00e4ffar sina tre stora k\u00e4rlekar i livet: Olympia, Antonia och Giulietta. Alla tre relationerna slutar olyckligt. Det finns en del intressant i skildringen av dessa tre olika relationer. Antonia d\u00f6r ung f\u00f6r att hon inte kan l\u00e5ta bli att sjunga och hon har en sjukdom som f\u00f6rv\u00e4rras och blir d\u00f6dlig just f\u00f6r att hon sjunger. Vad symboliserar det? Kvinnor som g\u00e5r sin egen v\u00e4g i livet, som satsar p\u00e5 sin egen karri\u00e4r d\u00f6r och f\u00f6rlorar sin k\u00e4rlek? <\/p>\n
![\"hoffman3folkoperan\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/hoffman3folkoperan.jpg\")
<\/a>