{"id":91803,"date":"2015-03-02T19:55:51","date_gmt":"2015-03-02T18:55:51","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=91803"},"modified":"2015-03-02T19:55:51","modified_gmt":"2015-03-02T18:55:51","slug":"house-of-cards-urquhart-vs-underwood","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=91803","title":{"rendered":"House of cards – Urquhart vs Underwood"},"content":{"rendered":"

\"houseofcards_frankunderwood\"<\/a><\/p>\n

Klar varning f\u00f6r Spoilers \u2013 l\u00e4s p\u00e5 egen risk.<\/p>\n

Den som h\u00e4ndelsevis har levt i villfarelsen att House of cards \u00e4r en amerikansk orginalserie har levt i en bekv\u00e4m l\u00f6gn. 1990 m\u00f6tte den engelska TV-publiken den h\u00e4nsynl\u00f6se och manipulative Francis Urquhart, chief whip f\u00f6r det konservativa partiet i den BBC-producerade miniserien House of cards. 1995 s\u00e4ndes den tredje och avslutande delen av trilogin. Jag kommer inte ih\u00e5g om den n\u00e5gonsin s\u00e4ndes i Sverige.<\/p>\n

I v\u00e4ntan p\u00e5 s\u00e4song 3 av House of cards roade jag mig med att se House of cards och kan inte l\u00e5ta bli att g\u00f6ra n\u00e5gra j\u00e4mf\u00f6relser.<\/p>\n

B\u00e5da serierna leds av lysande sk\u00e5despelare. Ian Richardson \u00e4r en klassiskt skolad sk\u00e5despelare, som tillbringat mer tid p\u00e5 teaterscenen \u00e4r framf\u00f6r kameran. Hans Francis Urquhart \u00e4r en kontrollerad l\u00e5gm\u00e4ld individ som utan att visa den minsta k\u00e4nsla manipulerar och krossar s\u00e5v\u00e4l v\u00e4n och fiende.<\/p>\n

Kevin Spacey \u00e5 andra sidan har gjort sitt b\u00e4sta arbete framf\u00f6r kameran. Han vann en Oscar f\u00f6r American Beauty och en f\u00f6r sin insats i The Usual suspects (De misst\u00e4nkta). Hans version av Francis (Underwood) \u00e4r betydligt mer h\u00f6gljudd och bombastisk, men lika h\u00e4nsynsl\u00f6s.<\/p>\n

En stor skillnad \u00e4r det faktum att Spacey spelar en total politisk opportunist utan egentligt ideologisk agenda f\u00f6rutom makt, medan Richardssons karakt\u00e4r \u00e4r en klart definierad engelsk konservativ politiker.
\nClaire Underwood(Robin Wright) har en betydligt mer framtr\u00e4dande roll \u00e4n Elisabeth Urquhart(Diane Fletcher), vilket kan bero p\u00e5 att Wright \u00e4r ett betydligt st\u00f6rre namn \u00e4n vad Diane Fletcher var d\u00e5. \u00c5 andra sidan \u00e4r Claire Underwood en mjukis j\u00e4mf\u00f6rt med Elisabeth Urquhart.<\/p>\n

D\u00e4r den amerikanska varianten \u00e4r snabbare och mer h\u00f6gljudd \u00e4r den brittiska mer \u00e4n beh\u00e4rskad. Jag vet inte om det \u00e4r tidens anda eller en konsekvens av kulturskillnaden mellan amerikansk och brittisk TV. F\u00f6rmodligen b\u00e5de och.
\nS\u00e4song tre av Netflix version av House och cards \u00e4r den hittills svagaste. Hittills har Francis Underwood utk\u00e4mpat sina slag i en relativt dold v\u00e4rld d\u00e4r han kunnat agera bakom de politiska kulisserna. Nu n\u00e4r han intagit \u00e4mbetet som President blir j\u00e4mf\u00f6relsen med TV-serien Vita Huset (West Wing) ofr\u00e5nkomlig, och i den j\u00e4mf\u00f6relsen faller House of Cards platt.<\/p>\n

N\u00e4r vi l\u00e4mnar Francis Underwood befinner han sig i starten av en prim\u00e4rvalskampanj d\u00e4r han har en seri\u00f6s utmanare som vare sig kan k\u00f6pas eller hotas. Hans fru har gett honom ett slag som i en amerikansk politisk kontext g\u00f6r att han inte kan vinna ett presidentval, vilket g\u00f6r att jag undrar hur en eventuell s\u00e4song fyra ska se ut nu n\u00e4r de brittiska st\u00f6dhjulen inte l\u00e4ngre kan anv\u00e4ndas.<\/p>\n

Efter att ha sett samtliga tre s\u00e4songer av BBC-serien och de tre s\u00e4songer som s\u00e4nts p\u00e5 Netflix kan jag konstatera att den amerikanska versionen r\u00e4tt v\u00e4l f\u00f6ljer den grundhistoria som lagts fast i det engelska originalet. Jag kan ocks\u00e5 konstatera att om Netflix velat h\u00e5lla sig till den brittiska grundhistorien borde de ha l\u00e5tit Underwoods korthus rasa samma vid avslutningen av s\u00e4song tre,<\/p>\n

Jag tvivlar p\u00e5 att Netflix v\u00e5gar avsluta sin version av House of cards med att l\u00e5ta The First Lady arrangera ett terrorattentat i syfte att offentligt m\u00f6rda sin make \u2013 The President, tillika Commander in chief. Det \u00e4r en f\u00f6r stor utmaning av den amerikanska sj\u00e4lvbilden och synen p\u00e5 president\u00e4mbetet.<\/p>\n

Men, trots allt, tar jag f\u00f6r givet att det blir en s\u00e4song fyra eftersom avslutningen av s\u00e4song tre var alldeles f\u00f6r vek f\u00f6r att vara seriens avslutning. Dessutom tj\u00e4nar Netflix alldeles f\u00f6r mycket pengar p\u00e5 House of cards f\u00f6r att avsluta efter tre s\u00e4songer.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Klar varning f\u00f6r Spoilers \u2013 l\u00e4s p\u00e5 egen risk. Den som h\u00e4ndelsevis har levt i villfarelsen att House of cards \u00e4r en amerikansk orginalserie har levt i en bekv\u00e4m l\u00f6gn. 1990 m\u00f6tte den engelska TV-publiken den h\u00e4nsynl\u00f6se och manipulative Francis Urquhart, chief whip f\u00f6r det konservativa partiet i den BBC-producerade miniserien House of cards. 1995 […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[44,62,20],"tags":[11875],"class_list":["post-91803","post","type-post","status-publish","format-standard","category-chadie","category-medie-och-kulturpolitik","category-film","tag-house-of-cards","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91803","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=91803"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91803\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":91805,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91803\/revisions\/91805"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=91803"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=91803"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=91803"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}