{"id":91745,"date":"2015-02-27T09:52:42","date_gmt":"2015-02-27T08:52:42","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=91745"},"modified":"2015-02-27T10:23:24","modified_gmt":"2015-02-27T09:23:24","slug":"fosterlandet-pa-goteborgs-stadsteater-det-finska-kynnet-blottas-i-markvardigt-maraton","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=91745","title":{"rendered":"Fosterlandet p\u00e5 G\u00f6teborgs stadsteater: Det finska kynnet blottas i m\u00e4rkv\u00e4rdigt maraton"},"content":{"rendered":"

\"fosterlandet\"<\/a><\/p>\n

Fosterlande
\ntAv Lucas Svensson
\nRegi Anna Takanen
\nPremi\u00e4r 25 februari 2015 p\u00e5 G\u00f6teborgs stadsteater<\/p>\n

Jag har som hastigast tr\u00e4ffat Kjell West\u00f6 och med stor beh\u00e5llning l\u00e4st n\u00e5gra av den prisade finlandssvenske f\u00f6rfattarens romaner. Han \u00e4r en av dem som medverkar med text i det mycket p\u00e5kostade tv\u00e5spr\u00e5kiga programmet. West\u00f6 har liksom regiss\u00f6r Anna Takanen, indirekt erfarenhet av historiens st\u00f6rsta evakuering av barn. Deras pappor skickades n\u00e4mligen till Sverige f\u00f6r att de skulle f\u00e5 slippa umb\u00e4randen. Finska f\u00f6r\u00e4ldrar s\u00e4nde omkring 72 000 krigsbarn till svenska fosterf\u00f6r\u00e4ldrar och barnhem, varav cirka 15 000 blev kvar. Min mamma hade ett s\u00e5dant barn i sin sm\u00e5skoleklass. Av denna dramatiska omflyttning har G\u00f6teborgs st\u00f6rsta talteaterscen gjort en mastodontsatsning. F\u00f6r manus st\u00e5r Lucas Svensson, numera dramaturg p\u00e5 Stadsteatern, vars estetik kan vara ganska utmanande. Vad jag f\u00f6rst\u00e5tt har Takanen ocks\u00e5 l\u00e4mnat bidrag till pj\u00e4sen.<\/p>\n

\"fosterlandet2\"<\/a>Upps\u00e4ttningen k\u00e4ndes oj\u00e4mn och minst sagt tung i gumpen. Ett definitivt problem \u00e4r formatet. Upps\u00e4ttningen varar i i omkring fyra timmar och fyrtio minuter inklusive tv\u00e5 pauser. L\u00e4ngden i sig skulle kunna hanteras bra av mottagaren, om det funnes samma sp\u00e4nning som i lika l\u00e5nga Bibeln f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Men h\u00e4r blir tyv\u00e4rr f\u00f6rsta akten p\u00e5 tok f\u00f6r mastig. N\u00e4r krigsbarnet sj\u00e4lv efterhand tr\u00e4der fram i helfigur som pensionerad polis och brottningstr\u00e4nare (Iwar Wiklander) \u00e5tertar pj\u00e4sen greppet om \u00e5sk\u00e5daren. Att man best\u00e4mt sig f\u00f6r att g\u00f6ra Fosterlandet lika tillg\u00e4nglig oavsett om biljettinnehavaren bara beh\u00e4rskar svenska eller finska, g\u00f6r att detta drama stundom tappar styrfart. \u00c4nd\u00e5 anv\u00e4nds textmaskin ganska flitigt. V\u00e4ldigt konstigt blir det n\u00e5gra g\u00e5nger n\u00e4r n\u00e5gon karakt\u00e4r v\u00e4xlar \u00f6ver till det spr\u00e5k hen sagt sig vara of\u00f6rm\u00f6gen till. Sedan ska till\u00e4ggas att hela ensemblen har pluggat in ett antal finska fraser, vilket i sig \u00e4r m\u00e4kta imponerande.<\/p>\n

P\u00e5 80-talet s\u00e5g jag Willy Russells musikal Blodsbr\u00f6der b\u00e5de i London och i G\u00f6teborg. Denna publiksucc\u00e9 som h\u00e4r hemma s\u00e5gades friskt av sura recensenter, handlar om en\u00e4ggstvillingar som genom en adoption f\u00e5r totalt motsatta liv. \u00c5tminstone krigsbarnet vars f\u00f6rnamn f\u00f6rsvenskas till John, \u00e4r ivrig att betona skillnader och antyda or\u00e4ttvisor gentemot sin bror som blev kvar i Finland (Thomas Backlund). Pj\u00e4sen erbjuder roliga och r\u00f6rande scener mellan de br\u00f6der som i pj\u00e4sens nutid umg\u00e5s i fin f\u00f6rbr\u00f6dring. Vad betr\u00e4ffar deras telefonsamtal utan substans, blir det lite f\u00f6r mycket av den varan \u00e4ven om vi skrattar gott f\u00f6rsta g\u00e5ngerna.<\/p>\n

Ber\u00e4ttandet hoppar kronologiskt mellan 40-talets krigs\u00e5r och 2007 n\u00e4r finska nationen jubilerade. Den som f\u00f6rst g\u00f6r entr\u00e9 \u00e4r Johns \u00f6msom aggressiva, \u00f6msom k\u00e4rlekst\u00f6rstande dotter ( Tanja Lorentzon); som i och med att hon skrivit boken Fosterlandet \u00e4r dramats sammh\u00e5llande l\u00e4nk. Medan hennes far grubblar p\u00e5 deras relation och sin livsinst\u00e4llning, \u00e4r det ist\u00e4llet hon som blivit traumatiserad. Aprop\u00e5 tidens g\u00e5ng \u00e5terkommer en nyckelreplik fr\u00e5n Birgitta Ulfssons \u00e5dersdigna Elsa: Var b\u00f6rjar historien? Ett obegripligt nedslag g\u00f6rs n\u00e4r vi landar i en mytomspunnen konsert p\u00e5 Ullevi med the Boss -85 (jag var d\u00e4r). Visst \u00e4r det kul att f\u00e5 l\u00e4ttsamt agerande till rockstomp, Mattias Nordkvist i \u00f6msint akustisk version av I\u00b4m on fire samt spektakul\u00e4r breakdans. Men \u00e4ven om mellanspelet piggade upp, var det oerh\u00f6rt malplacerat. Hj\u00e4pler inte att br\u00f6derna umgicks f\u00f6rtroligt i samband med att de bes\u00f6kte konserten. St\u00f6rdes ocks\u00e5 av frossandet i schablonbilder fr\u00e5n ett Finland som slets i tu av krigets fasor. Ynglingarna i uniform var ordkarga och tafatta. Flickorna var fulla av k\u00e4ttja och sprit som de halsade fr\u00e5n medhavda pluntor. Kvinnor som i bastun piskade varandra med bj\u00f6rkris var en annan typisk schablon. Lagom sorgen tangos\u00e5ng levererades f\u00f6rst\u00e5s, b\u00e5de fr\u00e5n scen och i foaj\u00e9n under pauserna. P\u00e5 ett ofta \u00f6vertydligt s\u00e4tt f\u00f6rmedlas att finl\u00e4ndare ger uttryck f\u00f6r direkta sinnesr\u00f6relser, inga finesser. Den unga heta Elsa p\u00e5pekar att hon och den blivande barnafadern agerar i fel ordning n\u00e4r de dansar efter att kroppsligt f\u00f6renats.<\/p>\n

Jag har inte n\u00e4mnt scenografin. Jag kan visualisera de cyklande milit\u00e4rerna, John med brynja och sportbag, den d\u00f6ende Elsa i sin sjukhuss\u00e4ng, de roterande pontonbryggorna, interi\u00f6ren fr\u00e5n Finska f\u00f6reningen samt ett klipp ur filmen Ok\u00e4nd soldat. Vid scenens v\u00e4nstra sida fanns det piano som komposit\u00f6ren Matti Ollikainen trakterade. Han \u00e4r en utomordentlig teatermusiker som jag h\u00f6rt i energiska Franska trion. Matti \u00e4r en mycket positiv tillg\u00e5ng f\u00f6r hela detta j\u00e4tteprojekt. Vill understryka att det otroligt rutinerade paret Ulfsson & Wiklander g\u00f6r helgjutna insatser. Med den \u00e4ran tacklar de ett knepigt manus med en del egendomliga replikskiften. Av birollerna gillar jag fr\u00e4mst Johan Gry i rollen som finne med bred g\u00f6teborgsdialekt och Emelie Strandberg som omt\u00e4nksam fostermamma. Vidare b\u00f6r n\u00e4mnas de m\u00e5nga barnstatisterna som tillf\u00f6r en stark k\u00e4nslom\u00e4ssig dimension. <\/p>\n

Hade upps\u00e4ttningen reducerats med halvannan timme hade jag kanske varit lika entusiastisk som den premi\u00e4rpublik som n\u00e4stan omedelbart gav st\u00e5ende ovationer. Det var f\u00f6r komplext f\u00f6r mycket bredvid-material och f\u00f6r mycket spr\u00e5k\u00f6vningar f\u00f6r att till fullo tilltala mig.
\n\"fosterlandet3\"<\/a><\/p>\n

Foto: Ola Kjelbye<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fosterlande tAv Lucas Svensson Regi Anna Takanen Premi\u00e4r 25 februari 2015 p\u00e5 G\u00f6teborgs stadsteater Jag har som hastigast tr\u00e4ffat Kjell West\u00f6 och med stor beh\u00e5llning l\u00e4st n\u00e5gra av den prisade finlandssvenske f\u00f6rfattarens romaner. Han \u00e4r en av dem som medverkar med text i det mycket p\u00e5kostade tv\u00e5spr\u00e5kiga programmet. West\u00f6 har liksom regiss\u00f6r Anna Takanen, indirekt […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[11870,2163,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-91745","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-fosterlandet","11":"tag-goteborgs-stadsteater","12":"tag-scenkonst","13":"tag-teater","14":"tag-teaterkritik","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91745","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=91745"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91745\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":91759,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91745\/revisions\/91759"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=91745"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=91745"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=91745"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}