{"id":91277,"date":"2015-02-13T01:29:43","date_gmt":"2015-02-13T00:29:43","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=91277"},"modified":"2015-04-02T15:09:29","modified_gmt":"2015-04-02T14:09:29","slug":"tobias-jesso-jr-jag-tror-inte-att-jag-ar-typen-som-kommer-att-imponera-pa-folk","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=91277","title":{"rendered":"Tobias Jesso Jr: ”Jag tror inte att jag \u00e4r typen som kommer att imponera p\u00e5 folk”"},"content":{"rendered":"

\"jessojr\"<\/a><\/p>\n

2012 stod Jesso inf\u00f6r ett v\u00e4gval. Som basist, bland annat \u00e5t pops\u00e5ngerskan Melissa Cavatti och som medlem i den The Killers-influerade gruppen The Sessions, hade han k\u00e4mpat sig fram som musiker i Los Angeles med m\u00e5ttlig framg\u00e5ng. Hans visum var p\u00e5 v\u00e4g att g\u00e5 ut och han letade efter en anledning att stanna. Ist\u00e4llet blev han p\u00e5k\u00f6rd av en bil n\u00e4r han var ute och cyklade. Dagen d\u00e4rp\u00e5 fick han reda p\u00e5 att hans mamma diagnosticerats\u00a0med cancer. Bruten, men inte slagen \u00e5terv\u00e4nde han hem till Vancouver f\u00f6r att ta ett jobb p\u00e5 en flyttfirma, samtidigt som han p\u00e5 sin systers piano skrev de l\u00e5tar som utg\u00f6r hans debutalbum Goon<\/em> som sl\u00e4pps senare i mars.<\/p>\n

Hur k\u00e4nde du n\u00e4r du flyttade hem till Vancouver igen?<\/strong><\/p>\n

– Det k\u00e4ndes som att jag hade studsat runt en del, jag visste inte vad jag skulle g\u00f6ra, jag ville bara ha lite trygghet i mitt liv. Jag \u00e5terv\u00e4nde till Vancouver och t\u00e4nkte att jag beh\u00f6vde ett jobb jag skulle kunna ha en l\u00e5ng tid fram\u00f6ver. S\u00e5 jag tog ett jobb p\u00e5 min kompis flyttfirma. Musik t\u00e4nkte jag bara ha som en hobby, n\u00e5got jag skulle kunna l\u00e4ra mina framtida barn.<\/p>\n

Varf\u00f6r flyttade du till Los Angeles fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan?<\/strong><\/p>\n

– Jag blev erbjuden att kompa en popartist, s\u00e5 jag tackade ja och de flyttade ner mig till Los Angeles, sedan blev det bara att jag stannade kvar n\u00e4r jobbet var klart.<\/p>\n

Bor du fortfarande kvar i Vancouver?<\/strong><\/p>\n

– Jag flyttade precis till Los Angeles igen!<\/p>\n

I Hollywood<\/em> sjunger du om en person som f\u00f6rst f\u00f6rs\u00f6ker lyckas, men i slut\u00e4ndan tror att han ska d\u00f6 i Hollywood. Handlar den om dina egna erfarenheter av Los Angeles?<\/strong><\/p>\n

– Yeah, jag menar, det var delvis s\u00e5 jag k\u00e4nde. Hollywood \u00e4r en konstig plats. M\u00e5nga hopp och dr\u00f6mmar kommer dit, m\u00e5nga av dem klarar sig inte ut. S\u00e5 jag var r\u00e4dd att det kanske skulle vara jag.<\/p>\n

Brukar dina l\u00e5tar vara sj\u00e4lvbiografiska?<\/strong><\/p>\n

– Jag skriver om personliga saker. Vet inte om jag medvetet f\u00f6rs\u00f6ker skriva sj\u00e4lvbiografiskt, vissa l\u00e5tar har jag ju bara hittat p\u00e5. True Love<\/em> handlar om en man och en kvinna. Vilka \u00e4r de? D\u00e4r ber\u00e4ttar jag bara en historia. Men f\u00f6r det mesta n\u00e4r du skriver texter, s\u00e5 \u00e4r det l\u00e4ttast att skriva om dig sj\u00e4lv.<\/p>\n

N\u00e4r b\u00f6rjade du skriva din egen musik?<\/strong><\/p>\n

– I high school. Jag k\u00f6pte en gitarr fr\u00e5n en av mina l\u00e4rare. Och jag hade spelat saxofon n\u00e4r jag var yngre. Men jag k\u00f6pte en gitarr och b\u00f6rjade skriva egna l\u00e5tar n\u00e4r jag var tolv.<\/p>\n

Kan du ber\u00e4tta om dina tidigare musikaliska projekt? Var det sv\u00e5rt att skriva s\u00e5 direkta l\u00e5tar f\u00f6r det h\u00e4r albumet?<\/strong><\/p>\n

– Jag har bara spelat i band eftersom jag inte velat\u00a0sjunga. Fr\u00e5n folk-inspirerade till pop-inspirerade band. N\u00e4r jag sedan best\u00e4mde mig f\u00f6r att g\u00f6ra allt sj\u00e4lv med ett piano var allt nytt. Det var nytt att sjunga, nytt att spela piano, och nytt att skriva alla texter. Allt som h\u00e4nde var nytt f\u00f6r mig, men det var riktigt uppfriskande. Jag kunde g\u00f6ra exakt vad jag ville!<\/p>\n

Vad uppmuntrade dig till att bli s\u00e5ngare?<\/strong><\/p>\n

– Haha, jag \u00e4r ingen s\u00e5ngare. Kanske \u00e4r jag l\u00e5tskrivare, sedan \u00e4r jag miljoner andra saker innan jag \u00e4r en s\u00e5ngare. Det var bara n\u00e5got jag gjorde. Jag trodde inte att s\u00e5 m\u00e5nga skulle h\u00f6ra det. Kanske mina v\u00e4nner, kanske skulle jag kunna visa min framtida familj att jag laddat upp en l\u00e5t p\u00e5 YouTube. N\u00e5got i den stilen. Det h\u00e4r var jag inte beredd p\u00e5. S\u00e5 jag st\u00f6rde mig inte p\u00e5 att det var min r\u00f6st. N\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 min r\u00f6st i musikindustrin st\u00f6r det mig, eftersom jag inte \u00e4r en bra s\u00e5ngare, men n\u00e4r jag bara sjunger f\u00f6r min egen skull g\u00f6r det ingen skillnad. D\u00e5 \u00e4r det bara min r\u00f6st.<\/p>\n

Just a Dream<\/em> var den f\u00f6rsta l\u00e5ten du skrev n\u00e4r du kom tillbaka till Vancouver, eller hur? Hur kom den l\u00e5ten till? F\u00f6rs\u00f6kte du medvetet skriva en l\u00e5t eller kom den bara av sig sj\u00e4lv?<\/strong><\/p>\n

– Det st\u00e4mmer. Jag vaknade upp fr\u00e5n en dr\u00f6m d\u00e4r jag hade en fru och en 1 dag gammal bebis. Och apokalypsen var p\u00e5 v\u00e4g. Jag \u00e5kte till jobbet den dagen och ber\u00e4ttade f\u00f6r min kompis som \u00e4gde flyttfirman om dr\u00f6mmen. Hela id\u00e9en fascinerade mig. Var det min framtida fru jag hade sett? Jag k\u00e4nde inte igen henne.\u00a0Jag f\u00f6rs\u00f6kte g\u00e5 igenom dr\u00f6mmen i mitt huvud. Vad hette bebisen? Jag minns inte. Det k\u00e4ndes s\u00e5 levande, men vad hette bebisen? Och vad sade jag till den? N\u00e4r jag t\u00e4nkte \u201dvad sade jag till bebisen i dr\u00f6mmen?\u201d, b\u00f6rjade jag t\u00e4nka \u201dvad skulle jag s\u00e4ga till min unge om jag faktiskt hade en?\u201d. Hur s\u00e4ger du till en 1 dag gammal bebis att den ska d\u00f6? N\u00e4r jag skrev l\u00e5ten hade jag refr\u00e4ngen och melodin, och b\u00f6rjade bara sjunga \u201dyesterday I had a baby \/ now she’s one day old and she looks just like her old lady\u201d.<\/p>\n

L\u00e5ten har en 70-tals-\/singer-songwriterk\u00e4nsla. Satte den tonen f\u00f6r de efterf\u00f6ljande l\u00e5tarna?<\/strong><\/p>\n

– Jag lyssnade inte p\u00e5 70-talsmusik, kanske gillade jag bara ackorden eftersom det var vad som kom naturligt n\u00e4r jag l\u00e4rde mig spela piano. Jag k\u00e4nde till Randy Newman, men de andra jag j\u00e4mf\u00f6rts med visste jag inte vilka de var. 70-talet var inget jag str\u00e4vade efter. Jag ville bara skriva en l\u00e5t och det var vad som kom ut. N\u00e4r jag v\u00e4l b\u00f6rjade lyssna p\u00e5 70-talsmusik s\u00e5 f\u00f6ll de andra l\u00e5tarna in i det, men d\u00e5 hade jag redan skrivit en del. Mycket av albumet hade jag skrivit innan jag ens kom att t\u00e4nka p\u00e5 att stilen var lite 70-tal.<\/p>\n

Hade du n\u00e5gra s\u00e4rskilda influenser i \u00e5tanke n\u00e4r du skrev albumet?<\/strong><\/p>\n

– Sj\u00e4lvklart visste jag att det skulle vara lite Randy Newman \u00f6ver det, eftersom det bara var jag och ett piano. Medan jag skrev demos skickade JR musik. Han skickade Todd Rundgren, Biff Rose, och massa s\u00e5dant.<\/p>\n

Hur kom du i kontakt med JR White? Var du sj\u00e4lv ett fan av Girls?<\/strong><\/p>\n

– Jag skickade ett e-mail. Girls hade precis splittrats och jag skrev n\u00e5got i stil med \u201ddet kommer att ordna sig, kompis\u201d. Han svarade och bad mig ringa honom, vilket jag gjorde, och det var nog det b\u00e4sta som n\u00e5gonsin h\u00e4nt mig.<\/p>\n

Ut\u00f6ver White har \u00e4ven Patrick Carney, fr\u00e5n The Black Keys, och Ariel Rechtshaid, som \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r sitt arbete med artister som Sky Ferreira och Blood Orange, varit med och producerat skivan. Hur var det att jobba med olika producenter?<\/strong><\/p>\n

– Det var otroligt! Jag \u00e4lskar producenter eftersom de har ett s\u00e5 annorlunda syns\u00e4tt p\u00e5 allt. Det var fantastiskt att hoppa runt, de var alla s\u00e5 olika. Var och en var bra p\u00e5 sitt eget s\u00e4tt. Och det \u00e4r skumt, producenter har n\u00e5gonting gemensamt. Jag kan inte s\u00e4tta fingret p\u00e5 vad, det har jag inte lyckats klura ut \u00e4n, men n\u00e5got \u00e4r det. Jag har b\u00f6rjat t\u00e4nka \u201dden d\u00e4r snubben \u00e4r s\u00e4kert producent\u201d, s\u00e5 s\u00e4ger de \u201dhey, jag \u00e4r producent\u201d. Det \u00e4r n\u00e5got med dem. De har en annorlunda personlighet \u00e4n l\u00e5tskrivare. L\u00e5tskrivare \u00e4r ofta korta. Jag \u00e4r tv\u00e5 meter s\u00e5 jag kanske egentligen inte \u00e4r en artist. Man ska inte h\u00e5rdra, men det \u00e4r roligt att s\u00e5 m\u00e5nga stora l\u00e5tskrivare \u00e4r s\u00e5 sm\u00e5 m\u00e4nniskor!<\/p>\n

Kan du ge n\u00e5got exempel p\u00e5 vad de olika producenterna bidrog med?<\/strong><\/p>\n

– JR var mitt musikaliska uppvaknande. Jag har sj\u00e4lv inga galna influenser, k\u00e4nner inte till massa band, och \u00e4r ingen samlare som gr\u00e4ver efter s\u00e4llsynta skivor. Jag har inte lyssnat p\u00e5 bra musik sedan jag var liten. Allt det \u00e4r hans f\u00f6rtj\u00e4nst. Jisses, vad han blev paff n\u00e4r jag inte k\u00e4nde till Biff Rose! Han l\u00e4rde mig allt om vilken musik jag borde lyssna p\u00e5. Pat Carney l\u00e4rde mig det mesta om musikbranschen, han \u00e4r otroligt smart och kan en massa, s\u00e5 han kunde jag alltid fr\u00e5ga om r\u00e5d. Ariel visade hur professionell en kan vara. Det m\u00e5ste ha tagit tv\u00e5 timmar att spela in Without You<\/em>.<\/p>\n

Albumet g\u00e4stas \u00e4ven av Danielle Haim.<\/strong><\/p>\n

– Hon \u00e4r min Honey Boo Boo. Jag \u00e4lskar henne.<\/p>\n

Hur fick du henne att vara med p\u00e5 albumet?<\/strong><\/p>\n

– Jag fr\u00e5gade inte ens, det bara blev s\u00e5. Men jag \u00e4r glad att hon \u00e4r med. Hon \u00e4r ihop med Ariel. Jag \u00e4lskar alla Haim-tjejerna. De \u00e4r som familj f\u00f6r mig nu!<\/p>\n

Hur skulle du beskriva dina spelningar? Jag upplever m\u00e5nga av dina l\u00e5tar som intima, hur g\u00f6r du f\u00f6r att det ska bli en mer kollektiv upplevelse live?<\/strong><\/p>\n

– Vet inte. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag ser inte mig sj\u00e4lv som en performer. Men det \u00e4r v\u00e4l upp till folk om de vill komma p\u00e5 mina spelningar. Jag tror inte att jag \u00e4r typen som kommer att imponera p\u00e5 folk med mina upptr\u00e4danden. Men gillar du mina demos \u00e4r chansen stor att du ocks\u00e5 kommer gilla mina liveframtr\u00e4danden, f\u00f6r jag kommer mer eller mindre \u00e5terskapa mina demos.<\/p>\n

True Love<\/em> var med p\u00e5 v\u00e5r lista \u00f6ver f\u00f6rra \u00e5rets b\u00e4sta l\u00e5tar<\/a>. Kan du ber\u00e4tta n\u00e5got kring hur den l\u00e5ten skrevs?<\/strong><\/p>\n

– Det \u00e4r en av de enda l\u00e5tarna jag f\u00f6rs\u00f6kt skriva om n\u00e5gon annan \u00e4n mig sj\u00e4lv. Jag ville skriva om ett f\u00f6rh\u00e5llande. Vad finns det att s\u00e4ga mer… jag kan ber\u00e4tta en anekdot om hur jag skrev Hollywood<\/em> ist\u00e4llet.<\/p>\n

Please do!<\/strong><\/p>\n

– Hollywood<\/em> skrevs som ett soundtrack till en Scarlett Johansson-musikvideo. Jag spelade till den, s\u00e5 demon \u00e4r exakt lika l\u00e5ng som Falling Down<\/em>; Tom Waits-l\u00e5ten hon g\u00f6r en cover p\u00e5. Och hon har en musikvideo till den. Om du spelar demoversionen av Hollywood<\/em> \u00f6ver den s\u00e5 m\u00e4rker du hur allt faller p\u00e5 plats.<\/p>\n