{"id":91149,"date":"2015-02-09T11:56:35","date_gmt":"2015-02-09T10:56:35","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=91149"},"modified":"2015-02-09T11:56:35","modified_gmt":"2015-02-09T10:56:35","slug":"mens-med-teater-tamauer-vansinnigt-kul-och-nyttig-lektion","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=91149","title":{"rendered":"Mens med Teater Tamauer:  Vansinnigt kul och nyttig lektion"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/mens_teatertamauer.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/mens_teatertamauer-212x300.jpg\" alt=\"mens_teatertamauer\" width=\"212\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-91150\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/mens_teatertamauer-212x300.jpg 212w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/mens_teatertamauer.jpg 252w\" sizes=\"auto, (max-width: 212px) 100vw, 212px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Mens<\/strong><br \/>\nManus: Anders Friberg, Helena Gezelius och \u00c5sa Gustafsson<br \/>\nOriginaltexter: Anders Friberg, Frida Ulvegren*, Helena Gezelius, Lisa Rydberg*, Lotta Sj\u00f6berg*, Sara Olausson* och \u00c5sa Gustafsson<br \/>\nRegi: Anders Friberg<br \/>\nScenografi &#038; kostym: Heidi Saikkonen<br \/>\nPremi\u00e4r p\u00e5 Teater Tamauer i G\u00f6teborg 6 februari 2015<\/p>\n<p>Teater Tamauer \u00e4r en cirka tjugo \u00e5r gammal frigrupp som b\u00e5de spelar f\u00f6r barn och vuxna. Man h\u00e5ller till p\u00e5 lagom lilla Hagateatern i G\u00f6teborg.  G\u00e5r jag n\u00e5gra \u00e5r tillbaka i tiden  blev jag v\u00e4ldigt tilltalad av deras upps\u00e4ttningar Pigan och Whatever love means. Dessa pj\u00e4ser bygger liksom MENS p\u00e5 grafiskt material (mer eller mindre sammanh\u00e4ngande tecknade historier). I den aktuella upps\u00e4ttningen heter antologin i fr\u00e5ga \u201dKvinnor ritar bara serier om mens.\u201d Manus har den manlige regiuss\u00f6ren Anders Friberg skrivit tillsammans med sk\u00e5despelarna.<br \/>\nVi f\u00e5r vara med om en mycket munter timma, fast ju sj\u00e4lva oangen\u00e4ma (?) oundvikliga \u00e4mnet inte precis inbjuder till skratt.  Blandniningen mellan humor och allvar \u00e4r underbart v\u00e4lavv\u00e4gd. Mitt  aningen reserverade sinnelag, gentemot en pj\u00e4s jag inte personligen kan ha tilltr\u00e4de till f\u00f6rsvann omg\u00e5ende.   Helena Gezelius &#038; \u00c5sa Gustafsson g\u00f6r kaxig entr\u00e9 i svart med skiftande acessoarer i form av tamponger och bindor. De visar upp sig som p\u00e5 en catwalk med en stolt trotsighet. Sedan tar de scengolvet i anspr\u00e5k f\u00f6r att tejpa upp menscykelns olika faser. D\u00e4refter har de publiken i sin hand, en publik som bombarderas med tokiga infall, vilket leder till flera gapskratt.\u00b4<\/p>\n<p>Mixen av information och praktiska exempel kr\u00e4ver sk\u00e5despelare som kan tillf\u00f6ra mycket.  Duon klarar f\u00f6rst\u00e5s med bravur att ha koll p\u00e5 vad texten ber\u00e4ttar om  hum\u00f6rsv\u00e4ngningar och hyperaktivitet, kroppsfunktioner och omv\u00e4rldens syn p\u00e5 m\u00e5natliga bl\u00f6dningar. Det de tillf\u00f6r \u00e4r fr\u00e4mst det icke-verbala agerandet. Kroppsspr\u00e5ket fullkomligen fl\u00f6dar av fantasifulla krumbukter hos \u00c5sa och Helena. De till\u00e5ts spela ut och spela \u00f6ver, n\u00e5got som ger  denna konstupplevelse drag av slap stick \u2013 humor. Ett s\u00e5dant of\u00f6rgl\u00f6mligt \u00f6gonblick \u00e4r n\u00e4r den forna Rally-medarbetaren (klassisk humorshow i P3) demonstrerar hur olidligt det \u00e4r att ha vallningar genom att \u00f6ppna en d\u00f6rr backstage. Helenas  mimik och koreografi har h\u00f6g kvalitet.  I synnerhet \u00c5sa, vars senaste show jag lovordade, har en f\u00e4bless f\u00f6r att med m\u00f6rk r\u00f6st imitera docerande m\u00e4n.  En l\u00e4ngre obeskrivligt galen scen inneh\u00e5llande illustrationer p\u00e5 bl\u00e4dderblock, \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6r v\u00e4ldigt dr\u00e5pligt varf\u00f6r menstruation genom historien varit s\u00e5 nedv\u00e4rderat och undanskuffat. Den st\u00f6rsta v\u00e4lg\u00e4rningen med denna produktion f\u00e5r f\u00f6rmodas vara ifr\u00e5gas\u00e4ttandet av normer. Vad \u00e4r normalt n\u00e4r det handlar om kvinnors kroppar? <\/p>\n<p>Ska till\u00e4gga att vi bj\u00f6ds p\u00e5 minst tre nykomponerade minimalistiska s\u00e5nger. De fungerade fint som inramning och andh\u00e4mtningspaus. Appl\u00e5derna var starka efter\u00e5t och spontant h\u00f6rdes fr\u00e5n de medverkande att de var medvetna om att de hade lyckats.<\/p>\n<p>Sk\u00e5despelare: Helena Gezelius och \u00c5sa Gustafsson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Mens Manus: Anders Friberg, Helena Gezelius och \u00c5sa Gustafsson Originaltexter: Anders Friberg, Frida Ulvegren*, Helena Gezelius, Lisa Rydberg*, Lotta Sj\u00f6berg*, Sara Olausson* och \u00c5sa Gustafsson Regi: Anders Friberg Scenografi &#038; kostym: Heidi Saikkonen Premi\u00e4r p\u00e5 Teater Tamauer i G\u00f6teborg 6 februari 2015 Teater Tamauer \u00e4r en cirka tjugo \u00e5r gammal frigrupp som b\u00e5de spelar f\u00f6r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[4955,11800,7643],"class_list":["post-91149","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-scenkonst","tag-teater-tamauer","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91149","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=91149"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91149\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":91153,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91149\/revisions\/91153"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=91149"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=91149"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=91149"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}