![\"Kvartett\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/kvartett.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
\u201dKvartett\u201d av Heiner M\u00fcller
\nAv: Heiner M\u00fcller
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Lars Bjurman
\nRegi: Sofia Jupither
\nScenografi: Lars \u00d6stbergh
\nKostym: Maria Geber
\nLjus: Magnus Mikaelsen
\nLjud: Magnus Ericsson
\nMask: Johanna Ruben
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Stockholms Stadsteater den 5 februari 2015<\/p>\n
Du beh\u00f6ver inte veta att M\u00fcller h\u00e4mtat sin inspiration till \u201dKvartett\u201d fr\u00e5n fransmannen Pierre Chodelos de Laclos\u2019 roman \u201dBrevromanen\u201d (1782), f\u00f6r att uppskatta de vackra omskrivningarna i manuset. Inte heller beh\u00f6ver du ha sett n\u00e5gon av filmerna Farligt beg\u00e4r (1988) eller En dj\u00e4vulsk romans (1999) f\u00f6r att insett att k\u00e4rleken \u00e4r en allt f\u00f6r farlig lek att leka med.<\/p>\n
I drygt en timme lyckas tv\u00e5 sk\u00e5despelare i svart och vit trollbinda publiken, med stora och starka ord, som b\u00e5de \u00e4r sp\u00e4nnande, lockande, vitsig och sensuell, men ocks\u00e5 ofta vidrigt penetrerande in i k\u00f6tt, blod, skuld och skam.
\nScenen best\u00e5r enbart av ett betongblock i ett stelt u-formande manifest. D\u00e4r emellan r\u00f6r sig dramatiken i upp och nedg\u00e5ngar, samtidigt som m\u00f6rk aska omringar dem. Man k\u00e4nner ocks\u00e5 mycket tydligt att det farliga spel som de spelat, d\u00e4r man utgett sig f\u00f6r att enbart ge k\u00f6ttets lustar fritt utrymme, ocks\u00e5 br\u00e4nner s\u00f6nder allt vackert dem emellan. Allt \u00e4r br\u00e4nt till botten och f\u00f6rst\u00f6rt, eftersom de aldrig velat\/kunnat ge sanna och\/eller \u00e4kta k\u00e4nslor en chans. Stolthet och of\u00f6rst\u00e5nd har hindrat dem att kunna g\u00e5 till botten. Rollkarakt\u00e4ren Merteuil har nog inte trott att hon n\u00e5gonsin velat eller kunnat beh\u00f6va engagera sitt hj\u00e4rta i det som praktiskt ha tillfredsst\u00e4llt hennes kropp. Det \u00e4r inte f\u00f6rr\u00e4n Valmont, p\u00e5 riktigt blir k\u00e4r i n\u00e5gon annan, som hon inser hur hon bedragit sig sj\u00e4lv. Hon blir svartsjuk, synisk och f\u00f6rs\u00f6ker locka tillbaka Valmont med h\u00e5rda ord och f\u00f6rf\u00f6relsetekniker. Allt f\u00f6r att testa alla gr\u00e4nser som g\u00e5r f\u00f6r att tr\u00e4nga igenom den k\u00e4rleksbubbla som hans f\u00f6r\u00e4lskelse medf\u00f6r. Men det \u00e4r naturligtvis f\u00f6rg\u00e4ves.<\/p>\n
![\"Kvartett\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/kvartett2.jpg\")
<\/a>Det mest underbara med f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r det helt fantastiska spr\u00e5ket. Det h\u00f6rs och m\u00e4rks s\u00e5 tydligt att det svenska- och det tyska spr\u00e5ket g\u00f6r varandra r\u00e4ttvisa. Det m\u00e4rks ocks\u00e5 att Heiner M\u00fcller inte enbart var dramatiker, utan ocks\u00e5 lyriker och poet. \u00d6vers\u00e4ttaren Lars Bjurman har gjort ett gediget arbete. Vilka ordvitsar, vilken blandning av sk\u00e4mt och bildliga uttryck. Jag blir enormt inspirerad av att finna originalmanuset. Man b\u00e5de log, skrattade, rynkade pannan och k\u00e4nde \u00e4ckel i samma mening. Jag \u00e4r inte l\u00e4ttf\u00f6rf\u00f6r med ord, men h\u00e4r sparkades benen undan.<\/p>\n