{"id":90895,"date":"2015-02-01T15:07:55","date_gmt":"2015-02-01T13:07:55","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90895"},"modified":"2015-02-01T15:07:55","modified_gmt":"2015-02-01T13:07:55","slug":"tomas-sista-revy-god-cocktail-gjord-pa-skamt-och-vemod","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90895","title":{"rendered":"Tomas sista revy – God cocktail gjord p\u00e5 sk\u00e4mt och vemod"},"content":{"rendered":"

\"tomassistarevy\"<\/a><\/p>\n

Senaste tio\u00e5rsperioden har jag varit storkonsument av teater och annan scenkonst. Om jag m\u00e5ste v\u00e4lja den scen som ber\u00f6rt allra mest, v\u00e4ljer jag spontant slutscenen i G\u00f6teborgs Stadsteaters upps\u00e4ttning av P\u00e5kl\u00e4daren. Tomas von Br\u00f6msen p\u00e5kl\u00e4dare personifierade den avundsamme or\u00e4ttvist behandlade m\u00e4nniskan. Alla vi bl\u00f6diga i publiken kunde ofr\u00e5nkomligen identifiera oss, med n\u00e5gon som hade alla sk\u00e4l i v\u00e4rlden att k\u00e4nna sig f\u00f6rsm\u00e5dd.<\/p>\n

Avund \u00e4r ett utm\u00e4rkande drag hos de figurer som von Br\u00f6msen haft mest framg\u00e5ng med, s\u00e5v\u00e4l p\u00e5 scen som p\u00e5 bioduken. I den fantastiska dokument\u00e4rfilmen Liv till varje pris (om Bo Widerberg) avsl\u00f6jar privatpersonen Tomas att han hyst n\u00e4rbesl\u00e4ktade egenskaper, genom att ber\u00e4tta att han sett upp till den coole Tommy Berggren som vid ett slumpartat m\u00f6te g\u00f6r sig on\u00e5bar. Det finns hos flera p\u00e5hittade personer och honom sj\u00e4lv i Tomas sista revy karakt\u00e4rer med denna l\u00e4ggning, det vill s\u00e4ga att tycka synd om sig sj\u00e4lva. Paradexempet \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s hans kanske mest v\u00e4lk\u00e4nde gubbe, servit\u00f6ren p\u00e5 V\u00e4rdshuset nedanf\u00f6r som i andra aktens \u00f6ppning anser sig vara ber\u00e4ttigad att \u00e4ntra himmelriket genom p\u00e4rleporten.<\/p>\n

Sitter f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen inkl\u00e4md i den kupol som utg\u00f6r revytemplet Lisebergsteatern. Kv\u00e4llens stj\u00e4rna kommer in genom en sidod\u00f6rr, sm\u00e5pratar med publiken, fr\u00e5gar varifr\u00e5n vi kommer, blir avbruten av fingerat telefonsamtal, sl\u00e5r an en b\u00e5de kaxig och sj\u00e4lvironisk ton, d\u00e4refter blir han alls\u00e5ngsledare. Vi delges f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r den underh\u00e5llning som stundar. Tomas kommer genomf\u00f6ra en soare med mestadels p\u00e5hittade personer, vilka befinner sig p\u00e5 ett \u00e4ldreboende. Regisserar g\u00f6r den rutinerade revyr\u00e4ven Bo Hermansson vars samarbeten med Br\u00f6msen har klassikerstatus. Assisterar honom g\u00f6r Malin Stenb\u00e4ck och Rudy Addo – uppt\u00e4cktes av Br\u00f6msen n\u00e4r de stod tillsammans p\u00e5 scen i lyckosamma upps\u00e4ttningen av Pygmalion p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater – i form av s\u00e5ng, stepp och repliker. De kan sina saker men g\u00f6r inget st\u00f6rre avtryck. Nestorn Sven-Eric Dahlberg \u00e4r kapellm\u00e4stare med pianot placerat l\u00e4ngst fram till v\u00e4nster. F\u00f6rst efter paus blir hans orkester synlig. Tyv\u00e4rr var jag inte speciellt f\u00f6rtjust \u00f6verlag i den musikaliska inramningen. Flera arrangemang var f\u00f6r gl\u00e4ttiga och statiska. H\u00f6jdpunkter f\u00f6rekom dock. Rappandet om boendet i barndomen p\u00e5 R\u00e4ntm\u00e4stargatan och det n\u00e4rmast obligatoriska klarinettspelet f\u00f6rgyllde.<\/p>\n

I programh\u00e4ftet finns att l\u00e4sa en lite luddig utl\u00e4ggning av Leif Zern om scenkonstens undervegetation, en milj\u00f6 han anser beh\u00f6vs. H\u00e4r placerar han revyn som vill roa f\u00f6r stunden, g\u00e4rna med vulg\u00e4r pr\u00e4gel. Det ekivoka har f\u00f6ljaktligen en dominant st\u00e4llning i Tomas sista revy, inneh\u00e5ller fler sexuella anspelningar \u00e4n f\u00f6rv\u00e4ntat. Tre bevis: En bonde i Smygehuk, historien med Dr. Forselius samt sj\u00e4lvklart den bedagade ungm\u00f6n som passerat 70-\u00e5rs strecket. H\u00e4r finns \u00e5tskilliga hisnande ordlekar och publikens skratt duggar t\u00e4tt. <\/p>\n

Ett annat tema som introduceras omg\u00e5ende \u00e4r \u00e5tervinning, vilket g\u00e5r igen i revyns underrubrik. Det mest genomg\u00e5ende str\u00e5ket \u00e4r annars en p\u00e5taglig melankoli \u00f6ver att vid sjuttioett \u00e5rs \u00e5lder inse att man genomlevt huvudparten av den tid man f\u00e5tt. Br\u00f6msens pr\u00e4stfigur tar till liknelsen med en bussresa, d\u00e4r avstigning sker f\u00f6r olika personer vid helt skiftande tidpunkt. Tillkortakommanden och kroppsliga \u00e5kommor \u00e4r ett tacksamt \u00e4mne f\u00f6r en komiker. Den rullstolsburne gubben som uppfunnit en apparat som kan h\u00e4lla upp en sup och den ordl\u00f6se clownen som g\u00e4ckar oss med kropskontroll, \u00e4r karakt\u00e4rer som g\u00e5r fr\u00e5n det dr\u00e5pliga till det vemodiga. <\/p>\n

Som f\u00f6rmodat inskr\u00e4nker sig Br\u00f6msen till att summera sin karri\u00e4r som revyartist, utesluter sina m\u00e5nga f\u00f6rn\u00e4mliga seri\u00f6sa roller \u00e4ven om genierna Mozart och Skakespeare \u00e4r inkluderade. Han startar dialog med eller g\u00e5r i polemik mot n\u00e5gra r\u00f6ster som ljuder i salongen. Vi k\u00e4nner igen Povel Ramel, Gerd Hegnell och naturligtvis buskiskungen Sten-\u00c5ke Cederh\u00f6k. Kul grepp! Jag m\u00e5ste emellertid tillst\u00e5 att, fast jag var n\u00f6jd efter\u00e5t, inte alls var lika ber\u00f6rd som f\u00f6rv\u00e4ntat. Kan bero p\u00e5 flera orsaker. Har inte sett Tomas revyer tidigare annat \u00e4n p\u00e5 teve. Jag \u00e4r en orutinerad revypublik, f\u00f6rst\u00e5r inte alltid att uppskatta att f\u00f6r en komiker \u00e4r det lika viktigt hur n\u00e5got framf\u00f6rs som sj\u00e4lva inneh\u00e5llet. Och om en j\u00e4mf\u00f6r med exempelvis Claes Eriksson och hans tv\u00e5 solorevyer \u00e4r Galenskaparnas ledare en betydligt mer avancerad textf\u00f6rfattare. Br\u00f6msen \u00e4r mest intresserad av allm\u00e4nm\u00e4nskliga egenskaper och relationer, inte av att likt Fria Pro och Nationalteatern (sett dem b\u00e5da) driva politiska teser. <\/p>\n

Tomas sammanst\u00e4llda sketcher drar folk f\u00f6r att de \u00e4r fyndiga och t\u00e4nkv\u00e4rda, ibland hysteriskt roliga. Men jag f\u00f6redrar \u00e4nd\u00e5 den sk\u00e5despelare i honom som ruskat om mig i Peer Gynt och Tok Alfred p\u00e5 Folkteatern och i Pygmalion och P\u00e5kl\u00e4daren p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Senaste tio\u00e5rsperioden har jag varit storkonsument av teater och annan scenkonst. Om jag m\u00e5ste v\u00e4lja den scen som ber\u00f6rt allra mest, v\u00e4ljer jag spontant slutscenen i G\u00f6teborgs Stadsteaters upps\u00e4ttning av P\u00e5kl\u00e4daren. Tomas von Br\u00f6msen p\u00e5kl\u00e4dare personifierade den avundsamme or\u00e4ttvist behandlade m\u00e4nniskan. Alla vi bl\u00f6diga i publiken kunde ofr\u00e5nkomligen identifiera oss, med n\u00e5gon som hade alla […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[2159,4734,4955,11780],"class_list":["post-90895","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-goteborg","tag-revy","tag-scenkonst","tag-tomas-von-bromsen","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90895","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=90895"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90895\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":90899,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90895\/revisions\/90899"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=90895"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=90895"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=90895"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}