{"id":90872,"date":"2015-02-01T11:13:37","date_gmt":"2015-02-01T09:13:37","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90872"},"modified":"2015-02-14T11:08:38","modified_gmt":"2015-02-14T10:08:38","slug":"mormor-gar-pa-dockteater-ofelia-och-skuggorna","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90872","title":{"rendered":"Mormor g\u00e5r p\u00e5 dockteater : Ofelia och skuggorna"},"content":{"rendered":"

\"Ofelia<\/a><\/p>\n

Ofelia och skuggorna<\/a><\/strong>
\nAv Michael Ende
\nDramatisering Lena Stefenson
\nRegi Helena Nilsson
\nLjus Raimo Nyman
\nKomposit\u00f6r Niklas Brommare
\nDockmakare Thomas Lundqvist
\nDockmakare Kay Tinb\u00e4ck Du R\u00e9es
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Marionetteatern i Stockholm 31 januari 2015:<\/p>\n

Marionetteatern \u00e4r Sveriges f\u00f6rsta dockteaterscen och sedan 2003 ing\u00e5r teatern i Stockholms stadsteater som en verksamhet med egen konstn\u00e4rlig ledning. Marionetteaterns utbud riktar sig fr\u00e4mst till barn, men man skapar \u00e4ven f\u00f6rest\u00e4llningar f\u00f6r vuxna. <\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u201dOfelia och skuggorna\u201d st\u00e4ller h\u00f6ga krav p\u00e5 sin publik redan fr\u00e5n start. \u00c5sk\u00e5darna b\u00f6r fysisk klara av att avnjuta f\u00f6rest\u00e4llningen fr\u00e5n en sittplats p\u00e5 golvet i cirka trettio minuter. En l\u00e4tt match f\u00f6r ett barn i fem\u00e5rs\u00e5ldern och upp\u00e5t, som ju \u201dOfelia och skuggorna\u201d v\u00e4nder sig till, men kanske sv\u00e5rare f\u00f6r en mormor med v\u00e4rkande rygg. Kultur ska njutas med alla sinnen p\u00e5 vid gavel, men det \u00e4r sv\u00e5rt att sl\u00e4ppa loss feromonerna n\u00e4r kroppen st\u00e4ndigt vill byta st\u00e4llning f\u00f6r att slippa myror i benen.<\/p>\n

\"Ofelia<\/a>Sk\u00e5despelet \u00e4ger rum i ett t\u00e4lt och vi intar v\u00e5ra platser medels hasning genom en iglooliknande tygtunnel. Sp\u00e4nning fr\u00e5n start, men jag t\u00e4nker att handikappade och \u00e4ldre f\u00e5r det besv\u00e4rligt.
\nN\u00e5ja, f\u00f6rest\u00e4llningen v\u00e4nder sig i f\u00f6rsta hand till barn. Och den unga publiken \u00e4r f\u00f6rtjust \u00f6ver de vackra projiceringarna av st\u00e4der, hav och k\u00e4nslan av att befinna sig l\u00e5ngt, l\u00e5ngt ner under vattenytan. Det visuella uttrycket \u00e4r den st\u00f6rsta beh\u00e5llningen av f\u00f6rest\u00e4llningen som k\u00e4nns rumphugget kort, trots att ryggen v\u00e4rker n\u00e5got efter en halvtimmes lotusst\u00e4llning.<\/p>\n

Huvudpersonen, dockan Olivia, \u00e4r uttrycksfull och m\u00e4rkligt m\u00e4nsklig i sitt varande. Men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 de vackra skuggspelen i t\u00e4ltdukens tak som stj\u00e4l showen.<\/p>\n

Den unga publiken ropar spontant r\u00e4tt ut i rymden:
\n\u201dJag ser fiskar!\u201d \u201d\u00c5h, vilken stooor!\u201d \u201dOj, d\u00e4r en val!\u201d \u201dO, nu blev det helt gult!\u201d
\nP\u00e5 slutet f\u00e5r publiken prova att sj\u00e4lva g\u00f6ra skuggspel med vackra fiskar p\u00e5 pinnar. Dockm\u00e4staren fr\u00e5gar: \u2013 \u00c4r det n\u00e5gon som vill prova? Och till min f\u00f6rtjusning h\u00f6r jag mig sj\u00e4lv s\u00e4ga: \u2013 Jag vill!<\/p>\n

Avslutningsvis kan till\u00e4ggas att den vackra och v\u00e4l valda musiken f\u00f6rh\u00f6jer upplevelsen till ett litet stycke magisk stund.
\nText: Marja Koivisto<\/strong><\/p>\n

\"Ofelia<\/a><\/p>\n

Foto: Petra Hellberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ofelia och skuggorna Av Michael Ende Dramatisering Lena Stefenson Regi Helena Nilsson Ljus Raimo Nyman Komposit\u00f6r Niklas Brommare Dockmakare Thomas Lundqvist Dockmakare Kay Tinb\u00e4ck Du R\u00e9es Premi\u00e4r p\u00e5 Marionetteatern i Stockholm 31 januari 2015: Marionetteatern \u00e4r Sveriges f\u00f6rsta dockteaterscen och sedan 2003 ing\u00e5r teatern i Stockholms stadsteater som en verksamhet med egen konstn\u00e4rlig ledning. Marionetteaterns […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-90872","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90872","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=90872"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90872\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":90880,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90872\/revisions\/90880"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=90872"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=90872"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=90872"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}