{"id":90865,"date":"2015-01-31T12:58:35","date_gmt":"2015-01-31T10:58:35","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90865"},"modified":"2015-02-14T11:07:28","modified_gmt":"2015-02-14T10:07:28","slug":"skivrecension-belle-and-sebastian-girls-in-peacetime-want-to-dance","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90865","title":{"rendered":"Skivrecension: Belle and Sebastian – Girls in Peacetime Want to Dance"},"content":{"rendered":"

\"belleandsebastian\"<\/a><\/p>\n

Artist: Belle and Sebastian
\nTitel: Girls in Peacetime Want to Dance
\nBetyg: 3<\/strong><\/p>\n

Lite disco m\u00e5r man inte d\u00e5ligt av, om man bortser fr\u00e5n en kollega som p\u00e5 en julfest br\u00f6t b\u00e4gge fotlederna i ett \u00f6gonblick av Michael Jackson-delirium p\u00e5 dansgolvet. Men gn\u00e4llet \u00f6ver att indiepopens mest h\u00f6gaktade band \u00e4r f\u00f6r mycket spegelkula p\u00e5 nya albumet kommer enbart fr\u00e5n de som fortfarande sitter och gr\u00e5ter \u00f6ver att Lazy Line Painter Jane<\/em> och The State I\u2019m In<\/em> snart \u00e4r 20 \u00e5r gamla. N\u00e5gonstans m\u00e5ste man f\u00f6rst\u00e5 att artister utvecklas, s\u00e5vida men inte heter AC\/DC eller Modern Talking, men det \u00e4r ju en annan sak. Dessutom \u00e4r det ofattbart att jag n\u00e4mner dessa i en Belle and Sebastian-recension, men i alla fall.<\/p>\n

En sak man m\u00e5ste komma ih\u00e5g n\u00e4r man b\u00f6rjar sukta efter Tigermilk<\/em> och If You’re Feeling Sinister<\/em> \u00e4r att skottarna var ett helt annat band d\u00e5. Jag syftar n\u00e4rmast p\u00e5 originalbasisten Stuart Davids begr\u00e4nsningar p\u00e5 sitt instrument och hur han h\u00f6ll sig till enklast m\u00f6jliga framf\u00f6rande. N\u00e4r Bobby Kildea ersatte honom inf\u00f6r I\u2019m Waking Up To Us<\/em>-singeln \u00f6ppnades helt andra m\u00f6jligheter och bandet kunde, j\u00e4mf\u00f6rt med tidigare, ta ut sv\u00e4ngarna betydligt mer fr\u00e5n Dear Catastrophe Waitress<\/em> och fram\u00e5t.<\/p>\n

Girls in Peacetime Want to Dance<\/em> \u00e4r ingen renodlad discoplatta, utan leker med genren i endast en knapp handfull l\u00e5tar. Albumets problem ligger s\u00e5ledes inte i vilken inriktning musiken tar, snarare i l\u00e5tskrivandet som \u00e4r det svagaste sedan Fold Your Hands Child, You Walk Like A Peasant<\/em>. Med det sagt var den sistn\u00e4mnda dock inte helt utan stora h\u00f6jdpunkter, vilket jag ocks\u00e5 m\u00e5ste ge Girls in Peacetime<\/em>… \u00e4nd\u00e5. Singeln The Party Line<\/em> \u00e4r charmig i sin ambition att bryta ny mark, i The Book of You<\/em> kommer l\u00e5gm\u00e4lda Sarah Martin till sin r\u00e4tt och solskenspopen i Allie<\/em> \u00e4r ett frejdigt lyckopiller.<\/p>\n

S\u00e5 l\u00e4nge Stuart Murdoch vill f\u00e5 det att sv\u00e4nga \u00e4r jag beredd att l\u00e5ta min g\u00e4ngliga lekamen \u00e5ka med p\u00e5 resan, men jag hoppas att det inte dr\u00f6jer l\u00e4nge innan han hittar sin l\u00e5tskrivarmojo igen.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: The Book of You, The Party Line, Allie<\/p>\n

Text: Tommy Juto<\/strong><\/p>\n