{"id":90700,"date":"2015-01-25T09:43:23","date_gmt":"2015-01-25T07:43:23","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90700"},"modified":"2015-02-14T11:09:16","modified_gmt":"2015-02-14T10:09:16","slug":"omradet-pa-folkteatern-robert-soderberg-fomidabel-i-angestfylld-thriller","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90700","title":{"rendered":"Omr\u00e5det p\u00e5 Folkteatern: Robert S\u00f6derberg fomidabel i \u00e5ngestfylld thriller"},"content":{"rendered":"

\"omradetFolkteatern\"<\/a><\/p>\n

Omr\u00e5det – De \u00f6vergivna<\/strong>
\nAv: Dennis Kelly
\nRegi och \u00f6vers\u00e4ttning: Kim Lantz
\nLjus- och ljudkomposition: Peter Weicht
\nScenrum: Kim Lantz, Jon Riks\u00e9n, Peter Weicht
\nFolkteatern i G\u00f6teborg
\nPremi\u00e4r s\u00f6ndag 18 januari 2015
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 23 januari 2015<\/p>\n

Ett svartkl\u00e4tt medel\u00e5lders par har precis satt sig vid matbordet i halvm\u00f6rkret. De \u00e4r i f\u00e4rd med att avnjuta en romantisk middag. Sonen befinner sig hos farmor. Dennis och Ellen har p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt lyckats ordna sin tillvaro, bortsett fr\u00e5n att de bor i ett otryggt omr\u00e5de. Paret hinner dock inte sk\u00f6rda frukterna av sitt arrangemang f\u00f6rr\u00e4n de f\u00e5r ov\u00e4lkommet bes\u00f6k. Brodern, som har anf\u00f6rtrotts nycklar, kommer inst\u00f6rtandes i l\u00e4genheten med blodig vit skjorta. Detta \u00e4r \u00f6ppningsscenen i en ganska nyskriven uppfordrande enaktare av prisbel\u00f6nte engelsmannen Dennis Kelly (1970). Kim Lantz, som \u00f6versatte den f\u00f6r Dalateatern, har sagt att pj\u00e4sen blir den sista han regisserar innan han pensionerar sig.<\/p>\n

Upps\u00e4ttningen \u00e4r ett samarbete mellan Folkteatern, Stadsmissionen och den blomstrande r\u00f6rliga ensemblen – best\u00e5ende mestadels av amat\u00f6rer – med det missvisande namnet Unga Folkteatern. P\u00e5 en givande heldag f\u00f6r ett antal \u00e5r sedan s\u00e5g jag tio\u00e5rsjubil\u00e9et. P\u00e5 sistone har jag sett tre av deras produktioner, varav ett par har spelats i Johanneskyrkan. Ofta har resultatet blivit utomrdentligt. Man g\u00f6r inget halvhj\u00e4rtat. Av v\u00e4lunderr\u00e4ttad k\u00e4lla har jag f\u00e5tt reda p\u00e5, att de tre sk\u00e5despelarna inte \u00e4r fr\u00e4mmande f\u00f6r den milj\u00f6 detta kammarspel kretsar kring, \u00e4ven om deras yrken anges vara pr\u00e4st, socionom och f\u00f6re detta takl\u00e4ggare. I marknadsf\u00f6ringen av Omr\u00e5det \u2013 de \u00f6vergivna har man varit tydlig med att vi kommer f\u00e5 bevittna en feel bad \u2013historia, vilket g\u00f6r oss kanske mer mottagliga. Jag blir tagen och hajar till n\u00e4r ber\u00e4ttelsen f\u00e5r alltfler konturer, alltfler niv\u00e5er av komplikationer. Men ov\u00e4ntat nog infinner sig ingen klump i halsen, ingen t\u00e5r i \u00f6gonen eller n\u00e5gon svett i armh\u00e5lorna. <\/p>\n

Nina Hakkarinen, Kim Bredefeldt och inte minst Robert S\u00f6derberg vet hur obehag framkallas, hur repliker ska f\u00e5 effekt samt hur man agerar i samklang. Varf\u00f6r reagerar d\u00e5 inte min kropp som f\u00f6rv\u00e4ntat? Tror paradoxalt nog att det beror p\u00e5 att man bottnar s\u00e5 v\u00e4l i sina starkt utmejslade roller, \u00e4ven om karakt\u00e4ren Dennis emellan\u00e5t \u00e4r sv\u00e5r att greppa. Trion har var f\u00f6r sig ETT tonfall och EN upps\u00e4ttning uttryck. Kroppspr\u00e5k, pauser och r\u00f6stl\u00e4ge har de antagligen jobbat fram tillsammans med rutinerade regiss\u00f6ren Lantz. Men jag uppfattar det som att de h\u00e4mtar fr\u00e5n sig sj\u00e4lva. H\u00e4r \u00e4r jag ute p\u00e5 djupt vatten, fast jag vill \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ka analysera mina intryck. Hakkarinens roll \u00e4r intensiv, kompromissl\u00f6s och h\u00e4ngiven uppgiften. Hon kr\u00e4nger med sin st\u00e5ndpunkt och f\u00f6rs\u00f6ker vara slug. En stark prestation som \u00e4nd\u00e5 inte riktigt kan m\u00e4ta sig med pj\u00e4sens motor. En motor som mycket medvetet g\u00f6r allt utom att spinna p\u00e5 j\u00e4mna mjuka varvtal, tv\u00e4rtom \u00e4gnar sig figuren Liam \u00e5t att manipulera och h\u00e4rska. Det m\u00e4rks att S\u00f6derberg blivit en full\u00e4ndad sk\u00e5despelare, vars lyskraft g\u00f6r att han likt en \u00d6rjan Ramberg p\u00e5 Dramaten kan \u00e4ga den tr\u00e5nga scenen. <\/p>\n

Hur l\u00e5ngt \u00e4r du beredd att g\u00e5 f\u00f6r att skydda ett syskon\/ en anh\u00f6rig? Hur avsk\u00e4rmad och likgiltig inf\u00f6r \u201dandra sorts m\u00e4nniskor\u201d kan du vara? Hur mycket i livet avg\u00f6rs av or\u00e4ttvisor respektive eget taget ansvar? Det \u00e4r s\u00e5dana h\u00e4r sv\u00e5rbem\u00e4strade fr\u00e5gor som hyllade Omr\u00e5det handlar om. Missunsamme Dennis beskriver sin brist p\u00e5 tillh\u00f6righet: \u201dJag \u00e4r som vore jag en d\u00f6d katt p\u00e5 er soffa. \u201dUpps\u00e4ttningen \u00e4r sparsam p\u00e5 scenografi. Finns emellertid en stark symbolik i ett kramdjur som hela tiden finns med. Och den gripande uppl\u00f6sningen ges en extra dimension i och med sonens ankomst. Vidare b\u00f6r noteras att publiken sitter runtom bara metrar ifr\u00e5n det kusliga som utspelas p\u00e5 scen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Omr\u00e5det – De \u00f6vergivna Av: Dennis Kelly Regi och \u00f6vers\u00e4ttning: Kim Lantz Ljus- och ljudkomposition: Peter Weicht Scenrum: Kim Lantz, Jon Riks\u00e9n, Peter Weicht Folkteatern i G\u00f6teborg Premi\u00e4r s\u00f6ndag 18 januari 2015 F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 23 januari 2015 Ett svartkl\u00e4tt medel\u00e5lders par har precis satt sig vid matbordet i halvm\u00f6rkret. De \u00e4r i f\u00e4rd med […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1820,2159,4955,7643],"class_list":{"0":"post-90700","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-folkteatern","11":"tag-goteborg","12":"tag-scenkonst","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90700","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=90700"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90700\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":90704,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90700\/revisions\/90704"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=90700"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=90700"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=90700"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}