{"id":90689,"date":"2015-01-24T12:00:04","date_gmt":"2015-01-24T10:00:04","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90689"},"modified":"2015-02-14T11:06:38","modified_gmt":"2015-02-14T10:06:38","slug":"den-besynnerliga-handelsen-med-hunden-om-natten-valskriven-valspelad-pjas-med-ett-viktigt-syfte-och-budskap","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90689","title":{"rendered":"Den besynnerliga h\u00e4ndelsen med hunden om natten – v\u00e4lskriven, v\u00e4lspelad pj\u00e4s med ett viktigt syfte och budskap"},"content":{"rendered":"

\"denbesynnerliga\"<\/a><\/p>\n

Den besynnerliga h\u00e4ndelsen med hunden om natten<\/strong>
\nAv Simon Stephens efter en roman av Mark Haddon
\n\u00d6vers\u00e4ttning Ulf Peter Hallberg
\nRegi: Moqi Simon Trollin
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Helsingborgs Stadsteater 23 januari 2015<\/p>\n

Christoffer Boone, 15 \u00e5r, hittar en natt en h\u00f6gaffel i sin tr\u00e4dg\u00e5rd. Klockan \u00e4r sju minuter \u00f6ver tolv, det \u00e4r ingenting m\u00e4rkv\u00e4rdigt med h\u00f6gaffeln f\u00f6rutom det faktum att den har spetsat grannens hund Wellington. Christoffer best\u00e4mmer sig f\u00f6r att hitta hundens baneperson.<\/p>\n

Pj\u00e4sens titel \u00e4r ett citat fr\u00e5n Sir Arthur Conan Doyles bok Silverbl\u00e4sen fr\u00e5n 1892. En Polis fr\u00e5gar Holmes: \u201d\u00c4r det n\u00e5got annat ni tycker jag borde unders\u00f6ka\u201d? \u201dJa, Den besynnerliga h\u00e4ndelsen med hunden om natten\u201d, svarar Holmes.
\nS\u00f6kandet efter sanningen om de d\u00f6da hunden tar Christoffer ut p\u00e5 en resa d\u00e4r han tvingas uppt\u00e4cka sanningar och l\u00f6gner son involverar honom och hans familj. Trots titeln, trots inledningen, trots h\u00e4nvisningen till Holmes \u00e4r detta ingen deckare – det \u00e4r en pj\u00e4s om Christoffer och hans syn p\u00e5 v\u00e4rlden, samt v\u00e4rldens syn p\u00e5 honom.
\nChristoffers \u00e4r speciell. Han kan alla v\u00e4rldens l\u00e4nder utantill, alla huvudst\u00e4der och alla primtal upp till 7507. Han f\u00f6rst\u00e5r inte metaforer, men blir lugn av tanken p\u00e5 universums o\u00e4ndlighet. Han hatar ber\u00f6ring och han talar alltid sanning. Pj\u00e4sens regiss\u00f6r Moqi Simon Trollin beskriver honom som \u201dl\u00e4ttare autist\u201d. \u00d6verbeg\u00e5vad inom vissa omr\u00e5den, men med stora sociala begr\u00e4nsningar.<\/p>\n

\"denbesynnerliga2\"<\/a>Christoffer har fram tills nu levt ett r\u00e4tt skyddat liv, han har knappt aldrig l\u00e4mnat sitt kvarter och sin skola, han hat aldrig interagerat med ok\u00e4nda. Hans of\u00f6rm\u00e5ga att hantera metaforer, vardagens sm\u00e5 vita l\u00f6gner och hans enorma intresse f\u00f6r de sm\u00e5 detaljer andra anser vara ointressanta g\u00f6r att han upplever v\u00e4rlden som kaotisk och of\u00f6rst\u00e5elig. Omgivningen \u00e5 andra sidan upplever honom som konstig, aggressiv och otrevlig.
\nDen besynnerliga h\u00e4ndelsen med hunden om natten visar hur sv\u00e5rt det kan vara att f\u00f6rst\u00e5 en annan individ. Trots att pj\u00e4sen behandlat ett allvarligt \u00e4mne lockar den ofta till skratt. Vi, publiken, pendlar mellan att s\u00e5v\u00e4l sympatisera med Christoffer som att tycka att han \u00e4r en dryg p\u00e5tr\u00e4ngande individ som vi i v\u00e5r vardag f\u00f6rmodligen skulle undvika.<\/p>\n

Samtliga sk\u00e5despelare g\u00f6r en mycket bra insats, men jag vill framh\u00e5lla Gustav Berg i rollen Christoffer. Han \u00e4r lysande.<\/p>\n

Dekoren \u00e4r r\u00f6rlig. Diverse vardagsf\u00f6rem\u00e5l \u00e5ker in och ut fr\u00e5n scenen p\u00e5 r\u00f6rliga plattformar. Dekorens r\u00f6rlighet g\u00f6r scenen r\u00f6rig, och det anv\u00e4nds strategiskt f\u00f6r att placera publiken i Christoffers huvud. S\u00e5 upplever han den v\u00e4rld vi andra anser vara logisk.<\/p>\n

Scenkl\u00e4derna \u00e4r vardagskl\u00e4der med undantag f\u00f6r de scener d\u00e5 Christoffer ensam skall anv\u00e4nda offentliga transportmedel. Genom helt\u00e4ckande ljusbruna kroppsstrumpor och ansiktsmasker anonymiseras de personer han m\u00f6ter. Det \u00e4r ett effektivt grepp f\u00f6r att visa hur han ser ok\u00e4nda.<\/p>\n

Den besynnerliga h\u00e4ndelsen med hunden om natten \u00e4r en v\u00e4lskriven, v\u00e4lspelad pj\u00e4s med ett viktigt syfte och budskap. Ska jag rikta n\u00e5gon negativ kritik mot pj\u00e4sen \u00e4r det faktum att de scener som ska illustrera Christoffers upplevelse av en f\u00f6r honom kaotisk omgivning \u00e4r f\u00f6r m\u00e5nga och f\u00f6r l\u00e5nga.
\nText: Peter Johansson<\/strong> <\/p>\n

I rollerna:<\/strong>\u00a0Gustav Berg, Evamaria Bj\u00f6rk, Eva Ekengren, Michalis Koutsogiannakis, Torbj\u00f6rn Lindberg, Sonja Lindblom,\u00a0Jan Vesala,\u00a0Pia \u00d6rjansdotter
\nFoto: David Skoog<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den besynnerliga h\u00e4ndelsen med hunden om natten Av Simon Stephens efter en roman av Mark Haddon \u00d6vers\u00e4ttning Ulf Peter Hallberg Regi: Moqi Simon Trollin Premi\u00e4r p\u00e5 Helsingborgs Stadsteater 23 januari 2015 Christoffer Boone, 15 \u00e5r, hittar en natt en h\u00f6gaffel i sin tr\u00e4dg\u00e5rd. Klockan \u00e4r sju minuter \u00f6ver tolv, det \u00e4r ingenting m\u00e4rkv\u00e4rdigt med h\u00f6gaffeln […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[11755,11756,3469,7643],"class_list":{"0":"post-90689","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-den-besynnerliga-hunden","11":"tag-lunds-stadsteater","12":"tag-malmo","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90689","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=90689"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90689\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":90695,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90689\/revisions\/90695"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=90689"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=90689"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=90689"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}