{"id":90548,"date":"2015-01-18T11:15:31","date_gmt":"2015-01-18T09:15:31","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90548"},"modified":"2015-01-18T21:11:27","modified_gmt":"2015-01-18T19:11:27","slug":"fran-premiaren-av-schimmerpfennigs-vintersolstand-pa-dramaten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90548","title":{"rendered":"Fr\u00e5n premi\u00e4ren av Schimmerpfennigs Vintersolst\u00e5nd p\u00e5 Dramaten"},"content":{"rendered":"

\"Vintersolst\u00e5nd<\/a><\/p>\n

Vintersolst\u00e5nd
\nAv Roland Schimmerpfennig
\nDramatens lilla scen
\nPremi\u00e4r den 17 januari 2015<\/p>\n

Traditionellt brukar man h\u00f6fta och s\u00e4ga att vi har fem sinnen, \u00e4ven om de flesta forskare vill h\u00e4vda att vi har betydligt fler \u00e4n s\u00e5. P\u00e5 teatern brukar vi vanligtvis titta mest. P\u00e5 dagens premi\u00e4r fick jag prova p\u00e5 att bli grundl\u00e4ggande regisserad som publik, av en r\u00f6st som sa \u00e5t mig vad jag skulle v\u00e4lja se p\u00e5 scen. Syntolkning helt enkelt. R\u00f6sten sa hur jag skulle uppfatta handlingen och vad jag kunde f\u00f6rv\u00e4nta mig av karakt\u00e4rerna. Stora bilder visades pedagogiskt p\u00e5 v\u00e4ggar och ibland inv\u00e4ntade sk\u00e5despelarna ocks\u00e5 regi av r\u00f6sten som om de inte visste vad som skulle komma. Mina h\u00f6rselintryck blev totalt bombarderade med information\/handling\/k\u00e4nslor samtidigt som sk\u00e5despelarna agerade d\u00e4refter p\u00e5 scen. Till en b\u00f6rjan var det h\u00e4r v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande och intressant f\u00f6r tankem\u00f6nstret i huvudet och i handlingen som bars fram\u00e5t. Dock var beskrivningarna fr\u00e5n r\u00f6sterna s\u00e5 detaljrika att jag under f\u00f6rsta aktens slut h\u00f6ll p\u00e5 att somna f\u00f6r att hj\u00e4rnan helt enkelt inte orkade med den ing\u00e5ende styrningen s\u00e5 l\u00e4nge. \u00c4ven om det var annorlunda och utmanande att l\u00e5ta h\u00f6rseln f\u00e5 best\u00e4mma det som sj\u00e4lvklart mest \u00e4r ett synintryck, fick man helt enkelt nog. Inf\u00f6r andra akten var jag tvungen att st\u00e4nga av min h\u00f6rsel n\u00e5got f\u00f6r att finna kraft att h\u00e4nga med till slutet.<\/p>\n

Rollkarakt\u00e4rerna blev p\u00e5 grund av denna unika framtr\u00e4dandeteknik v\u00e4ldig stereotypa och i viss m\u00e5n klich\u00e9m\u00e4ssiga. Det hindrade dock inte publiken fr\u00e5n att skratta en hel del. \u00c4nnu en g\u00e5ng blev jag p\u00e5mind om att humor inte \u00e4r densamma. Ibland sken dock en djupare tolkning av karakt\u00e4rerna fram och d\u00e5 framf\u00f6rallt i Albert den neurotiska maken (Johan Holmberg) och i Corinna den pilska sv\u00e4rmodern (Irene Lindh). B\u00e5da gav mer nyanserade tolkningar p\u00e5 sina roller. Jag vet att det s\u00e4kert kan anses oerh\u00f6rt ytligt och att det kanske inte \u00e4r helt politiskt korrekt, men vad det \u00e4r fantastiskt att se en kvinna som snart fyller 70 \u00e5r (Irene Lindh) vara s\u00e5 oerh\u00f6rt vacker, sexig och kvinnlig i sin rollkarakt\u00e4r. Den m\u00f6jligheten ges inte kvinnor s\u00e5 ofta p\u00e5 scen i den \u00e5ldern.<\/p>\n

Kv\u00e4llens st\u00f6rsta bravad var ensemblens s\u00e5nginsats. Sk\u00e5despelarna h\u00e4rmade olika instrument och sj\u00f6ng i st\u00e4mmer. Det var s\u00e5 skickligt och bra gjort att publiken gl\u00f6mde konventionen om appl\u00e5derandet och gav visslingar och appl\u00e5der mitt under p\u00e5g\u00e5ende f\u00f6rest\u00e4llning. Det sv\u00e5raste i och med den musikaliska insatsen, var att f\u00f6rst\u00e5 karakt\u00e4ren Rudolphs (Magnus Ehrner) huvudsakliga syfte. Han ledde de andra i n\u00e5gon typ av musikalisk trans och han var diregenten. Jag fr\u00e5gar mig bara, varf\u00f6r? Jag f\u00f6rstod inte syftet med det, s\u00e5 \u00e4ven om det var vackert f\u00f6r \u00f6ronen, fann jag ingen mening med att de sj\u00f6ng eller varf\u00f6r Rudolph ledde dem.<\/p>\n

Sammanfattningsvis gladde jag mig mest \u00e5t det katastrofala julfirandet som pj\u00e4sen erbj\u00f6d. Inte f\u00f6r att jag p\u00e5 n\u00e5got vis missunnar mina k\u00e4ra medm\u00e4nniskor att ha en underbar och fr\u00f6jdefull jul. Utan f\u00f6r att det ligger en h\u00e4rlig befrielse i att erk\u00e4nna att det nog finns en hel del panik kring julfirande, sl\u00e4ktingar och de perfekta julklapparna. En \u00e5ngest som vi inte g\u00e4rna vill prata om och som m\u00e5nga nog, precis som karakt\u00e4rerna i \u201dVintersolst\u00e5nd\u201d, dricker lite f\u00f6r mycket vin p\u00e5 grund utav.<\/p>\n

Text: Lotta Altner<\/strong><\/p>\n

Relaterat: recension i Teatermagasine<\/a>t<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vintersolst\u00e5nd Av Roland Schimmerpfennig Dramatens lilla scen Premi\u00e4r den 17 januari 2015 Traditionellt brukar man h\u00f6fta och s\u00e4ga att vi har fem sinnen, \u00e4ven om de flesta forskare vill h\u00e4vda att vi har betydligt fler \u00e4n s\u00e5. P\u00e5 teatern brukar vi vanligtvis titta mest. P\u00e5 dagens premi\u00e4r fick jag prova p\u00e5 att bli grundl\u00e4ggande regisserad […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-90548","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90548","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=90548"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90548\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":90553,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90548\/revisions\/90553"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=90548"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=90548"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=90548"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}