{"id":90064,"date":"2014-12-14T14:35:11","date_gmt":"2014-12-14T12:35:11","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90064"},"modified":"2014-12-14T14:35:11","modified_gmt":"2014-12-14T12:35:11","slug":"elvaaringen-om-saltkrakan-jag-alskade-alltihop","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=90064","title":{"rendered":"Elva\u00e5ringen om Saltkr\u00e5kan: Jag \u00e4lskade alltihop"},"content":{"rendered":"

\"saltkrakanPress\"<\/a><\/p>\n

Saltkr\u00e5kan<\/strong>
\nIntimanteatern, Stockholm,
\nPremi\u00e4r 13 december 2014<\/p>\n

P\u00e5 sj\u00e4lvaste Lucia-dagen g\u00e5r jag p\u00e5 premi\u00e4r p\u00e5 Astrid Lindgrens \u201dSaltkr\u00e5kan\u201d p\u00e5 Intiman-teatern i Stockholm. Med mig \u00e4r min elva\u00e5riga dotter. Vi har tidigare p\u00e5 dagen deltagit i en anti-rasistisk demonstration vid Slussen med 3 000 deltagare, s\u00e5 kontrasten \u00e4r sl\u00e5ende.<\/p>\n

Inledningsvis kan s\u00e4gas att Intiman \u00e4r just en v\u00e4ldigt intim teater. Mysiga lokaler och med fin sikt fr\u00e5n alla platser i salongen. Nog s\u00e5 viktigt f\u00f6r en fin teaterupplevelse.<\/p>\n

Det \u00e4r 50-\u00e5rsjubileum f\u00f6r Astrid Lindgrens \u201dSaltkr\u00e5kan\u201d. 1964 hade den premi\u00e4r i SVT och s\u00e4ndes i 13 TV-avsnitt och ocks\u00e5 senare som fyra biofilmer. Astrids \u00f6vriga verk har alltid b\u00f6rjat med en bok som sedan filmatiserats, men inte Saltkr\u00e5kan. Den tillkom som en best\u00e4llningsproduktion av SVT.<\/p>\n

Teaterf\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjar med att vi m\u00f6ts av en vacker scenografi. Vi hamnar visuellt direkt p\u00e5 Saltkr\u00e5kan. Gistna sj\u00f6bodar, den fallf\u00e4rdiga Snickarg\u00e5rden, saltst\u00e4nkta bryggor, sk\u00e4rg\u00e5rdsvegetation och \u00e4ven ett vattenbryn, d\u00e4r en hel del sk\u00e5despelare f\u00e5r dyka i under f\u00f6rest\u00e4llningen \u2013 till publikens stora f\u00f6rtjusning. Det \u00e4r kul n\u00e4r vuxna m\u00e4nniskor tvingas i plurret. \u201dFarbror Melker, varf\u00f6r badar du alltid med kl\u00e4derna p\u00e5?\u201d<\/p>\n

Snart g\u00f6r ocks\u00e5 en livslevande B\u00e5tsman entr\u00e9 p\u00e5 scenen, och jublet stiger i salongen. F\u00f6rest\u00e4llningen bevistas \u00e4ven av ett antal andra levande v\u00e4sen, vilka inte verkar fara illa av medverkan, f\u00f6r att lugna djurens v\u00e4nner.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarinsatserna \u00e4r mediokra, men v\u00e4gs upp av den smittande gl\u00e4djen i den samspelta ensemblen. De sk\u00e5despelare som utm\u00e4rker sig mest hittas i biroller, som Ulf Blixts fiskargubbe och Petronella Westers Tant Sj\u00f6blom.<\/p>\n

Och s\u00e5 \u00e4r det ju s\u00e5 att Astrid Lindgrens magiska ber\u00e4ttelser kan ingen ta k\u00e5l p\u00e5. \u00c4ven i ett folklustspel, som man kan kalla kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning, flyger de bevingade orden. Det g\u00e5r inte att v\u00e4rja sig, man f\u00f6rtrollas. \u201dDenna dagen \u2013 ett liv\u201d.<\/p>\n

Under f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6rst\u00e5r man ocks\u00e5 hur mycket den sj\u00e4lfulla filmmusik av Ulf Bj\u00f6rlin betydde f\u00f6r originalproduktionen d\u00e5 det begav sig 1964. Introt med den visslande trallvisan och Malins s\u00e5ng till exempel som v\u00e4ver ihop dialog och handling till ett mystiskt \u00e4ventyr.<\/p>\n

Regiss\u00f6ren K\u00e5lle Gunnarsson har gjort ett fint jobb. Ur den 13 avsnitt l\u00e5nga originalversionen har han valt att lyfta fram de h\u00e4ndelser som speglar det Lindgrenska vemodet. M\u00f6rka moln hopar sig \u00f6ver Saltkr\u00e5kan och d\u00f6den och de falska anklagelserna tar plats p\u00e5 scen i den skenbara vardagsidyllen. \u201dIbland \u00e4r det sv\u00e5rt. Men man m\u00e5ste st\u00e5 ut med det.\u201d \u2013 som Astrid beskriver det tunga i livet.<\/p>\n

Det \u00e4r stora k\u00e4nslor n\u00e4r B\u00e5tsman anklagas f\u00f6r att ha bitit ihj\u00e4l S\u00f6dermans\u00a0f\u00e5r och Pelles kanin Jocke. Tjorven v\u00e5ndas och gr\u00e5ter: <\/p>\n

\u00c5h, jag har inte brytt mig om honom s\u00e5 mycket som jag borde. <\/p>\n

En storm i ett vattenglas \u00e4r fortfarande en storm. Det \u00e4r s\u00e5 h\u00e4r det \u00e4r i livet. Ibland \u00e4r det sv\u00e5rt. B\u00e5de f\u00f6r stora och sm\u00e5.<\/p>\n

Men historien, som vi alla vet, slutar lyckligt som sig b\u00f6r. N\u00e4r vi g\u00e5r ut fr\u00e5n teatern fr\u00e5gar jag mitt teaters\u00e4llskap vad hon tyckte om f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

– Jag \u00e4lskade alltihop, svarar elva\u00e5ringen.<\/p>\n

Text: Marja Koivisto<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Saltkr\u00e5kan Intimanteatern, Stockholm, Premi\u00e4r 13 december 2014 P\u00e5 sj\u00e4lvaste Lucia-dagen g\u00e5r jag p\u00e5 premi\u00e4r p\u00e5 Astrid Lindgrens \u201dSaltkr\u00e5kan\u201d p\u00e5 Intiman-teatern i Stockholm. Med mig \u00e4r min elva\u00e5riga dotter. Vi har tidigare p\u00e5 dagen deltagit i en anti-rasistisk demonstration vid Slussen med 3 000 deltagare, s\u00e5 kontrasten \u00e4r sl\u00e5ende. Inledningsvis kan s\u00e4gas att Intiman \u00e4r just […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-90064","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90064","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=90064"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90064\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":90067,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90064\/revisions\/90067"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=90064"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=90064"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=90064"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}