![\"tartuffe_gbg\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/tartuffe_gbg.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Tartuffe<\/strong> Moli\u00e8re var en m\u00e5ngsysslande scenkonstn\u00e4r och pseudonym verksam p\u00e5 1600-talet. Av honom har jag i G\u00f6teborg sett Hustruskolan, Don Juan och Den inbillingssjuke; fast pj\u00e4sen sist i uppr\u00e4kningen var s\u00e5 usel att jag gick i paus. St\u00f6rst intryck gjorde en teveinspelning av Den girige fr\u00e5n Dramaten med en formidabel Johan Rabeus. Detta \u00e4r tredje g\u00e5ngen Tartuffe s\u00e4tts upp p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater, en upps\u00e4ttning d\u00e4r regiss\u00f6r Tobias Theorell beh\u00e5llit de rimmade alexandrinerna samtidigt som han g\u00f6r diverse blinkningar till v\u00e5r samtid. <\/p>\n Tartuffe \u00e4r en sedel\u00e4rande komedi om att ur ett underifr\u00e5nperspektiv vara en bedragare, genomsk\u00e5dad av alla utom Orgon och hans \u00e4n mer f\u00f6rblindade mor. Att bedragaren av Orgon erbjuds dottern men \u00e5tr\u00e5r hustrun \u00e4r ett bevis p\u00e5 dramats originella struktur. Tales\u00e4ttet synden straffar sig sj\u00e4lv, blir efter diverse lustiga och listiga situationer en sj\u00e4lvuppfyllande profetia. Tales\u00e4ttet utg\u00f6r denna klassikers sensmoral. Naturligtvis f\u00f6rbj\u00f6d kyrkan att man uppf\u00f6rde Moli\u00e9res skandal\u00f6sa manus, d\u00e5 de ans\u00e5g att f\u00f6rfattaren h\u00e4dat genom att visa upp en f\u00f6rslagen narr som g\u00f6mmer sig bakom p\u00e5st\u00e5dd fromhet. Tartuffe tar varje tillf\u00e4lle han kan att h\u00e4nvisa till en gudomlig makt, vilket ger honom extra framg\u00e5ng hos de redan fr\u00e4lsta. Noterar att G\u00f6ran Greider i programh\u00e4ftet uttrycker sympati f\u00f6r anti-hj\u00e4lten i fr\u00e5ga: \u201dHan \u00e4r en rutinerad fattiglapp som n\u00e4stlar sig in i en ganska sj\u00e4lvgod och statusfixerad borgarfamilj.\u201d <\/p>\n Pj\u00e4sens fem akter serveras i ett tilltalande format, ity att upps\u00e4ttningen endast \u00e4r 2 \u00bd timma inlusive paus. Allt b\u00f6rjar med n\u00e5gra sekunders barockmusik som abrupt avbryts av pumpande techno n\u00e4r rid\u00e5n g\u00e5r upp. I \u00f6ppningsscenen befinner vi oss allts\u00e5 i nutid, i \u00f6vrigt \u00e4r det mer diffust. Kl\u00e4dsel och maner verkar f\u00f6rh\u00e5llandevis tidstroget. Ett stort undantag utg\u00f6r David Rangborg som g\u00f6r den hetsige sonen som blir f\u00f6rvisad ut ur fadershuset. Mest karakt\u00e4ristiska samtidsmark\u00f6rer en portabel dj-utrustning med h\u00f6rlurar, en orange luftfylld soffa samt en mobilkamera. All rekvisita och spektakul\u00e4r intrig inramas av brunaktig scenografi. Vridbara h\u00f6ga bl\u00e4nkande v\u00e4ggar med ing\u00e5ngar, vars konstruktion har likheter med en labyrint. Det \u00e4rCl\u00e9ante och hans syskonbarn som festar loss i f\u00f6rsta scenen, fast ih\u00e4rdigt argumenterande sv\u00e4rmor \u00e4r p\u00e5 bes\u00f6k.<\/p>\n Inger Hayman har uppvisning n\u00e4r hon l\u00e4xar upp sin omgivning. Utmaningen f\u00f6r sk\u00e5despelarna best\u00e5r i att kunna n\u00e5 ut, trots att repliker ska f\u00f6rmedlas i form av rimmade alexandriner. \u00c4r helt avg\u00f6rande med r\u00e4tt tajming, att v\u00e5ga vila lagom l\u00e4nge i pj\u00e4sens gyllene \u00f6gonblick. Alla i ensemblen f\u00f6rm\u00e5r inte hela v\u00e4gen att undvika att rabbla sina verser, \u00e4ven om de \u00e4r beundransv\u00e4rt skickliga i att memorera otympliga textmassor. Fredrik Evers \u00e4r n\u00e5got oj\u00e4mn i sin roll pr\u00e4glad av resonemang, men han \u00f6vertygar i l\u00e4ngden. Carina M Johansson i sin b\u00e4rande biroll \u00e4r exemplariskt giftig. Verkar \u00e4lska att g\u00f6ra s\u00e5dana h\u00e4r n\u00e4bbiga figurer vars sarkasmer hon levererar med str\u00e5lande frasering. Thomas Nystedt kommer bli sv\u00e5r att ers\u00e4tta n\u00e4r han g\u00e5r i pension, \u00e4ger alltid scenen med sitt f\u00f6rf\u00f6riska spel. I Tartuffe g\u00f6r han tv\u00e5 imponerande rollgestaltningar i slutskedet. Tova Magnusson \u00e4r f\u00f6r mig mest k\u00e4nd fr\u00e5n filmens v\u00e4rld. Hennes starka och levande hustruportr\u00e4tt har en tydlig satirisk udd, n\u00e5got som s\u00e4rskilt m\u00e4rks i hennes subtila kroppsspr\u00e5k. Hon k\u00e4nns betydligt mer modern \u00e4n sin hoppl\u00f6se make. <\/p>\n Eric Ericsson har varit otroligt produktiv senaste \u00e5ren. Han kan verkligen hantverket och synes njuta lika mycket av att f\u00e5nga publiken som Carina M Johansson. Han har f\u00e5tt erbjudanden som passat honom, ofta ganska kyliga och mekaniska roller med mycket driv och dominans i sig. Han \u00e4r lika s\u00e4ker i Tartuffe som han var i Pygmalion och Sylvi. Antar att han och regiss\u00f6ren samarbetat om utformandet av hans sansl\u00f6st roliga simulering av sj\u00e4lvskadebeteende. \u00c4nd\u00e5 m\u00e5ste jag medge att jag v\u00e4ldigt s\u00e4llan blir gripen av denne akt\u00f6r, snarare uppskattar jag honom som yrkesman. Dragpl\u00e5stret Johan Ulveson, fr\u00e5n Lorry och mycket annat, tillh\u00f6r ocks\u00e5 den ganska stora skara som har sin nisch. I hans fall till s\u00e4tt och r\u00f6relser op\u00e5litliga vingliga figurer vare sig de bfinner sig i under- eller \u00f6verl\u00e4ge. Orgons f\u00f6rvandling fr\u00e5n familjetyrann till \u00f6mklig stackare g\u00f6r Ulveson p\u00e5 ett s\u00e4tt som lockar till flera skrattanfall. Ingen i publiken kommer bli besviken. Hans scenn\u00e4rvaro firar de truimfer en p\u00e5 f\u00f6rhand f\u00f6rmodat. M\u00e5ste vara en ynnest f\u00f6r honom att f\u00e5 g\u00f6ra succ\u00e9 efter en l\u00e5ng period av sv\u00e5r sjukdom. <\/p>\n Hade stora f\u00f6rv\u00e4ntningar som kanske inte \u00f6verkreds, men de infriades vilket \u00e4r gott nog. Sk\u00e5despelarna, \u00e4ven det yngre gardet med Nina Haber i spetsen, g\u00f6r samtliga utm\u00e4rkta insatser. D\u00e4rut\u00f6ver ges som framg\u00e5tt kraftiga \u00f6verbetyg till n\u00e5gra av upps\u00e4ttningens mest lyskraftiga sk\u00e5despelare. M\u00f6jligen \u00e4r det p\u00e5 plats med en marginell braslapp. Emellan\u00e5t blir det lite stillast\u00e5ende n\u00e4r sjok av Allan Bergstrands finurliga \u00f6vers\u00e4ttning ska tr\u00f6skas igenom. Annars h\u00e5ller jag med min teaterkunniga mor att vi bevittnade riktig teater. Teater som inte bara gav oss munterhet och professionellt agerande, utan dessutom v\u00e4rdefulla insikter i hyckleriets natur vars konsekvenser vi dagligen tvingas brottas med. Med:<\/strong> Tartuffe Av Moli\u00e8re \u00d6vers\u00e4ttning Allan Bergstrand Regi Tobias Theorell Scenografi Magdalena \u00c5berg Kostym Alex Tarrag\u00fcel Rubio Ljus Ellen Ruge Musikarrang\u00f6r Gustav Nordmark Mask Maria Agaton Dramaturgi Cecilia \u00d6lveczky (text) Lucas Svensson (f\u00f6rest\u00e4llning) Premi\u00e4r G\u00f6teborgs Stadsteater 12 december 2014 Moli\u00e8re var en m\u00e5ngsysslande scenkonstn\u00e4r och pseudonym verksam p\u00e5 1600-talet. Av honom har jag i G\u00f6teborg sett […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[2163,5633,7643],"class_list":["post-90046","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-goteborgs-stadsteater","tag-tartuffe","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90046","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=90046"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90046\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":90051,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/90046\/revisions\/90051"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=90046"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=90046"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=90046"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv Moli\u00e8re
\n\u00d6vers\u00e4ttning Allan Bergstrand
\nRegi Tobias Theorell
\nScenografi Magdalena \u00c5berg
\nKostym Alex Tarrag\u00fcel Rubio
\nLjus Ellen Ruge
\nMusikarrang\u00f6r Gustav Nordmark
\nMask Maria Agaton
\nDramaturgi Cecilia \u00d6lveczky (text) Lucas Svensson (f\u00f6rest\u00e4llning)
\nPremi\u00e4r G\u00f6teborgs Stadsteater 12 december 2014<\/p>\n
\nText: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n
\nJohan Ulveson (Orgon)
\nEric Ericsson (Tartuffe)
\nTova Magnusson (Elmire)
\nCarina M Johansson (Dorine)
\nNina Haber (Mariane)
\nDavid Rangborg (Damis)
\nFredrik Evers (Cl\u00e9ante)
\nAdam Lundgren (Val\u00e8re)
\nInger Hayman (Madame Pernelle)
\nThomas Nystedt (Loyal\/polisofficer)
\nFoto: Ola Kjelbye<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"