![\"folkefiende\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/folkefiende.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
En folkefiende<\/strong> N\u00e4r man h\u00f6r ordet \u201dfolkefiende\u201d (folkfiende) s\u00e5 drabbas man av en stark k\u00e4nsla av obehag. Det \u00e4r n\u00e4stan bland det vidrigaste man kan t\u00e4nka sig, dvs. n\u00e5gon f\u00f6rr\u00e5der sitt eget folk. Man kan g\u00e4rna kritisera eller tycka illa om det land som burit en i sitt sk\u00f6te, men att bedra moderlandet kan det n\u00e4stan inte finnas n\u00e5gon f\u00f6rl\u00e5telse f\u00f6r. Eller kan det de?<\/p>\n I stadsteaterns tolkning \u00e4r Leif den hyperenergiska och sj\u00e4lvupptagna mannen. Leif har man till en b\u00f6rjan inte direkt mycket till \u00f6vers f\u00f6r. Han \u00e4r en jobbig j\u00e4vel, \u00e4ven om man bortser fr\u00e5n hans belastade brottsregister. Man f\u00f6rst\u00e5r inte att n\u00e5gon \u00f6ver huvudtaget st\u00e5r ut med honom. Att han skulle vara dryg och dum, \u00e4r snarare en underdrift \u00e4n n\u00e5got annat. Trots att v\u00e5ld inte \u00e4r n\u00e5got jag tar till, s\u00e5 t\u00e4nker jag \u201dKan inte n\u00e5gon sl\u00e5 ner honom och f\u00e5 tyst p\u00e5 den d\u00e4r dumma j\u00e4veln\u201d.<\/p>\n Scenen \u00e4r inledningsvis helt kal och svart. Det enda man ser \u00e4r en markerad ruta med varningstejp. En v\u00e4gg \u00f6ppnas och sk\u00e5despelarna kommer marscherandes in med en rullvagn, med mera rekvisita p\u00e5. En dialog mellan sk\u00e5despelare och publik p\u00e5b\u00f6rjas i en talkshowliknande atmosf\u00e4r med snabba klatschiga \u00f6verlappningar. Vi blir inf\u00f6rst\u00e5dda i att man arbetar fram en scen h\u00e4r och att vi \u00e4r delaktiga i de skapade processer som sker genom det. P\u00e5 brun kartong blir sk\u00e5despelarna mallar och tryck f\u00f6r kroppens former i fasta positioner. Det blir en f\u00f6rsf\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r de demokratiska processer som man g\u00e4rna vill g\u00f6ra oss uppm\u00e4rksamma p\u00e5. Publiken tillfr\u00e5gas om r\u00e4tt och fel och att engagera sig p\u00e5 olika vis. De fasta strukturer som blir \u00e4r d\u00e4rmed lika mycket v\u00e5rt ansvar som sk\u00e5despelarnas. Det som var mest fascinerande p\u00e5 scen var de m\u00e5nga ut\u00e5tagerande karakt\u00e4rerna som genom olika proklamerande tal kunde och ville tala f\u00f6r sig. St\u00e4ndigt sattes du p\u00e5 pottkanten, \u00e5 ena sidan och \u00e5 andra sidan. Sanningen blev skamfilad g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. F\u00f6r du kunde k\u00e4nna sympati f\u00f6r personen, samtidigt som du avskydde hans val. \u00c4nnu en g\u00e5ng slogs jag av det faktum att n\u00e5gonstans i mig, s\u00e5 \u00f6nskar jag att alla m\u00e4nniskor med illvilja mot m\u00e4nskligheten, skulle ha en varningstriangel i pannan, s\u00e5 man visste att de enbart handlade i egen sak. Men s\u00e5 enkel \u00e4r ju inte sanningen. V\u00e5ra sanningar g\u00e5r inte ihop och det egna intresset kommer v\u00e4ldigt ofta emellan. Vi kommer heller aldrig ifr\u00e5n det aktiva valet i tuffa fr\u00e5gor. Stoppa huvudet i sanden, \u00e4r enbart en kortare l\u00f6sning.<\/p>\n Kv\u00e4llen bj\u00f6d trots de tunga budskapen p\u00e5 en hel del skratt. Proggs\u00e5ngaren J\u00f6rgen hade klockrena ironiska kommentarer men visade sig ocks\u00e5 var f\u00f6rtjust i att s\u00e4lja en och annan skiva, till i stort sett vilket pris som helst. I den patetiska Andreas som v\u00e4grade inse vinsten i att vara reporter f\u00f6r en gratis tidning, ser vi mannen i medel\u00e5lderskris som sett alldeles f\u00f6r m\u00e5nga d\u00e5liga porrfilmer. Sanningen \u00e4r att b\u00e5da dessa karakt\u00e4rer ocks\u00e5 har sitt pris. Det handlar enbart om det finns en k\u00f6pare d\u00e4r ute. <\/p>\n Det jobbiga med tilltron till m\u00e4nskligheten, genom detta drama, \u00e4r att desto mer du l\u00e4r k\u00e4nna de \u201dgoda\u201d karakt\u00e4rerna s\u00e5 uppskattar du Leif. Med hans eventuella fascistiska fasoner s\u00e5 vet du i alla fall var du har. Han byter inte \u00e5sikt beroende p\u00e5 hur det bl\u00e5ser, han st\u00e5r fast i sina \u00f6vertygelser. Han \u00e4r plump och synisk, men han har r\u00e4tt i sak om nu sanningen verkligen \u00e4r en enda \u00e5sikt som kan levereras.<\/p>\n I rollerna: <\/strong> Foto: Petra Hellberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" En folkefiende Fritt efter Henrik Ibsen Bearbetning och regi Alexander M\u00f8rk-Eidem Scenografi och kostym Erlend Birkeland Ljus William Wenner Ljud Lisa Norman Mask Anna Jensen Arktoft Premi\u00e4r p\u00e5 Stadsteatern i Stockholm den 6 december 2014 N\u00e4r man h\u00f6r ordet \u201dfolkefiende\u201d (folkfiende) s\u00e5 drabbas man av en stark k\u00e4nsla av obehag. Det \u00e4r n\u00e4stan bland det […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[11662,2411,4955,5420,12288,7643],"class_list":["post-89852","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-en-folkefiende","tag-ibsen","tag-scenkonst","tag-stockholms-stadsteater","tag-teater","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89852","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=89852"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89852\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":89857,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89852\/revisions\/89857"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=89852"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=89852"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=89852"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nFritt efter Henrik Ibsen
\nBearbetning och regi Alexander M\u00f8rk-Eidem
\nScenografi och kostym Erlend Birkeland
\nLjus William Wenner
\nLjud Lisa Norman
\nMask Anna Jensen Arktoft
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Stadsteatern i Stockholm den 6 december 2014<\/p>\n
\nGenom att sk\u00e5despelarna bryter konventionerna kring hur de f\u00e5r anv\u00e4nda scenutrymmet s\u00e5 beh\u00f6ver publiken ifr\u00e5gas\u00e4tta hur de har m\u00f6jlighet att f\u00e5 lov att reagera. Att smita fr\u00e5n personliga beslut \u00e4r inte m\u00f6jligt och man k\u00e4nner sig mer \u00e4n vanligt delaktig i de som blir till p\u00e5 scen. Man t\u00e4nker, \u201dSkulle det d\u00e4r kunnat ha varit jag i en tr\u00e4ngd situation?\u201d F\u00f6r den vane teaterbes\u00f6karen \u00e4r det h\u00e4r oerh\u00f6rt sp\u00e4nnande och givande. D\u00e4remot kunde en del av publiken nog k\u00e4nna sig os\u00e4kra p\u00e5 hur de skulle f\u00e5 lov att reagera med j\u00e4mna mellanrum. D\u00e4rf\u00f6r kom det sj\u00e4lvklart ett och annat gapskratt eller tillk\u00e4nnagivande vid ol\u00e4mpliga tillf\u00e4llen. <\/p>\n
\nLeif Stockman Leif Andr\u00e9e
\nKajsa Stockman Kajsa Ernst
\nLouise Stockman Louise Peterhoff
\nCilla Stockman Cilla Thorell
\nNiklas Kiil Niklas Falk
\nJ\u00f6rgen Billing J\u00f6rgen Thorsson
\nAndreas Hovstad Andreas Kundler
\nJanne Aslaksen Jan Mybrand
\nPeter Horster Peter Eggers<\/p>\n