{"id":89650,"date":"2014-11-29T13:06:50","date_gmt":"2014-11-29T11:06:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=89650"},"modified":"2015-02-05T18:28:12","modified_gmt":"2015-02-05T17:28:12","slug":"gatfull-hal-rysare-med-kvinnliga-fortecken","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=89650","title":{"rendered":"G\u00e5tfull hal rysare med kvinnliga f\u00f6rtecken"},"content":{"rendered":"

\"Ola<\/a><\/p>\n

After Work<\/a>
\nG\u00f6teborgs Stadsteater, Nya Studion
\nPremi\u00e4r den 28 november 2014<\/p>\n

Av Sofia Fred\u00e9n har jag sett Lilla livet och Profeten i V\u00e4stra G\u00f6taland, tv\u00e5 civilisationskritiska pj\u00e4ser garnerade med absurda inslag. Denna g\u00e5ng tacklar hon likt Gertrud Larsson i Bl\u00e5vingar ett tacksamt tema: karri\u00e4rkvinnors rivalitet och oro. Fyra handl\u00e4ggare konkurrerar om att f\u00e5 beh\u00e5lla sin anst\u00e4llning, d\u00e5 platschefen Michelle f\u00e5tt direktiv om att ytterligare krympa personalstyrkan. N\u00e4r striden f\u00f6r att beh\u00e5lla jobbet p\u00e5g\u00e5r som v\u00e4rst, fungerar tidiga fredagkv\u00e4llars AW som ett sammanh\u00e5llande kitt, en falsk illusion av trygghet. Trots beg\u00e4ret att inr\u00e4tta livet efter igenk\u00e4nnbara behagliga vanor \u2013 kollegornas samlingspunkt after work fungerar som pj\u00e4sens cirkelr\u00f6relse \u2013 f\u00f6rm\u00e5r karri\u00e4rkvinnorna inte att h\u00e5lla sin \u00e5ngest st\u00e5ngen. Ett f\u00f6nster som alltf\u00f6r l\u00e4tt kan \u00f6ppnas blir sj\u00e4lva motorn f\u00f6r mycket av det m\u00e4rkliga och ot\u00e4cka som h\u00e4nder p\u00e5 scen.<\/p>\n

Regiss\u00f6r Nora Nilsson k\u00e4nner jag som den som fogade ihop s\u00e5v\u00e4l Krossad som Intelligenta homots guide\u2026till s\u00e4rpr\u00e4glade upps\u00e4ttningar p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. Denna g\u00e5ng k\u00e4nde jag mig ganska tom och halvt besviken efter\u00e5t. Men jag tror att historien om de sk\u00f6ra karakt\u00e4rerna kommer v\u00e4xa efterhand, \u00e4ven om jag inte anser att det var n\u00e5got helgjutet verk. Scenografin tycktes mig i sn\u00e5laste laget. De fem svarta stolarna var kvar som interi\u00f6r n\u00e4r milj\u00f6n skiftade fr\u00e5n baren till arbetsplatsen, vilket var en underlig scenl\u00f6sning. Den \u00e5terkommande sv\u00e4vande s\u00e5ng vi h\u00f6rde var passande nog Floating med Julee Cruise, k\u00e4nd fr\u00e5n Twin Peaks. Vad som h\u00e4nder p\u00e5 scen och varf\u00f6r \u00e4r relativt dunkelt och \u00f6ppet f\u00f6r tolkningar. F\u00f6r publiken st\u00e5r det \u00e4ndock klart att rollfigurerna saknar tillit till andra och att de f\u00f6rtvivlat f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla tag i sina inrutade levnadsm\u00f6nster. Man r\u00f6r sig helst i v\u00e4lbekant terr\u00e4ng som parmiddag med grannarna, tankar p\u00e5 helgresor till Barcelona och tv\u00e5 \u00f6lflaskor i h\u00e4nderna j\u00e4mte snacks. \u00c4nd\u00e5 trillar rollfigurerna i gropar, n\u00e5gra i avgrundsdjupa s\u00e5dana.<\/p>\n

Att se Lisa Lindgren g\u00f6ra en hypernerv\u00f6s kringskuren despot, som svassar runt i svart dress, ger upphov till \u00e5skilliga fniss. I det sociala spelet med sin hierarki och sina konventioner \u00e4r det Josefin Neld\u00e9ns h\u00f6ggravida Cissi som mest vill vara till lags. Neld\u00e9n tillf\u00f6r ensemblen friskt blod och hennes sk\u00e5despeleri \u00e4r l\u00e4tt att uppskatta. Carina Boberg f\u00f6rekommer frekvent i samma sorts roller, d\u00e4r hennes karakt\u00e4rer \u00e4r nippriga och besk\u00e4ftiga utan att ha riktig koll. I en harang \u00e4r hon underbart giftig n\u00e4r hon f\u00f6rd\u00f6mer den asociala Irena, vars v\u00e4gran att ber\u00e4tta om sig sj\u00e4lv l\u00e4ggs henne till last. Mimiken hos sk\u00e5despelarna \u00e4r utstuderat elegant och lagom \u00f6verdriven, vilket frambringar ofr\u00e5nkomliga skratt. Samspelet sitter som det ska i detta sp\u00e4nningsladdat drama som skaver. En l\u00e4rdom jag tror Fred\u00e9n vill f\u00f6rmedla \u00e4r att h\u00e5ll inte uppe fasaden, vid personlig kris s\u00f6k hj\u00e4lp. Finns mycket mer att grunna p\u00e5, fast jag inte hade lika stor beh\u00e5llning av detta nyskrivna stycke som helkvinnliga Crime Scenes i samma salong f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

After Work G\u00f6teborgs Stadsteater, Nya Studion Premi\u00e4r den 28 november 2014 Av Sofia Fred\u00e9n har jag sett Lilla livet och Profeten i V\u00e4stra G\u00f6taland, tv\u00e5 civilisationskritiska pj\u00e4ser garnerade med absurda inslag. Denna g\u00e5ng tacklar hon likt Gertrud Larsson i Bl\u00e5vingar ett tacksamt tema: karri\u00e4rkvinnors rivalitet och oro. Fyra handl\u00e4ggare konkurrerar om att f\u00e5 beh\u00e5lla sin […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-89650","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89650","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=89650"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89650\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":90709,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89650\/revisions\/90709"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=89650"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=89650"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=89650"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}