{"id":89645,"date":"2014-11-28T21:04:42","date_gmt":"2014-11-28T19:04:42","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=89645"},"modified":"2015-01-31T22:30:29","modified_gmt":"2015-01-31T20:30:29","slug":"recension-av-the-judge-med-robert-downey-jr-och-duvall","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=89645","title":{"rendered":"Recension av The Judge med Robert Downey Jr och Duvall"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/11\/The-Judge-Robert-Downey-Jr._Robert-Duvall_article_story_large.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/11\/The-Judge-Robert-Downey-Jr._Robert-Duvall_article_story_large-300x200.jpg\" alt=\"The-Judge-Robert-Downey-Jr._Robert-Duvall_article_story_large\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-89648\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/11\/The-Judge-Robert-Downey-Jr._Robert-Duvall_article_story_large-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/11\/The-Judge-Robert-Downey-Jr._Robert-Duvall_article_story_large.jpg 1012w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>The Judge<br \/>\nBetyg 3<br \/>\nRegi David Dobkin<br \/>\nMed Robert Downey Jr., Robert Duvall, Vera Farmiga m.fl.<\/p>\n<p>Ta p\u00e5 \u201cThe American Dream\u201d-glas\u00f6gonen. Visualisera sedan Robert Downey Jr. som \u201ccity slicker\u201d i Chicago, som p\u00e5 grund av familjesk\u00e4l \u00e5terv\u00e4nder till sin hemstad i Indiana. L\u00e4gg d\u00e4rtill en frostig fader och son-relation, incestu\u00f6sa romanser, rednecks och krogslagsm\u00e5l. L\u00e5ter det som 140 roande minuter? Visst, jag klandrar ingen som avf\u00e4rdar \u201cThe Judge\u201d som en klich\u00e9fest utan like, men tack vare starkt sk\u00e5despeleri kommer filmmakarna undan med n\u00e5gorlunda heder i beh\u00e5ll. <\/p>\n<p>Det \u00e4r f\u00f6rst och fr\u00e4mst uppfriskande att se Downey Jr. i en hyfsat nedtonad roll, med betoning p\u00e5 hyfsat. Redan n\u00e5gra minuter in i filmen har hans onelinerstinna f\u00f6rsvarsadvokat hunnit pinka revir bland kollegor. N\u00e4r han f\u00e5r anledning att hemv\u00e4nda och \u00e5terse resten av familjen \u2013 far och tv\u00e5 br\u00f6der \u2013 m\u00f6ts attityder som leder till f\u00f6rvecklingar. Downey Jr. fungerar visserligen ganska bra som den f\u00f6rlorade sonen Hank Palmer, men det \u00e4r Rubert Duvall som skiner mest som Palmer den \u00e4ldre, domaren Joseph som sj\u00e4lv hamnar i klammer med r\u00e4ttvisan. Far och son m\u00e5ste motvilligt umg\u00e5s och gamla s\u00e5r rivs upp. N\u00e4r premissen \u00e4r etablerad g\u00e5r resten av handlingen att r\u00e4kna ut p\u00e5 en nanosekund. Faktum kvarst\u00e5r, huvudrollsduons samspel gnistrar till rej\u00e4lt ett par g\u00e5nger. Alltid sev\u00e4rda Vera Farmiga, Vincent D\u2019Onofrio och Billy Bob Thornton g\u00f6r vad de kan med sina biroller. \u00c4ven Grace \u201cTwin Peaks\u201d Zabriskie \u00e4r med p\u00e5 ett h\u00f6rn, \u00e4n en g\u00e5ng typecastad som hysterika.<\/p>\n<p>Filmen har en v\u00e4rdekonservativ sensmoral och lokalpatriotisk ton, som skr\u00e4ddarsydd att fl\u00f6rta med mellanv\u00e4sternhj\u00e4rtan. Balansg\u00e5ngen mellan allvar och (medveten?) klich\u00e9 \u00e4r inte en helt l\u00e4tt uppgift, men tack vare musiken blir det aldrig olidligt smetigt. Den som sitter kvar under eftertexterna f\u00e5r njuta av Willie Nelsons Coldplay-cover av \u201cThe Scientist\u201d, vars f\u00f6rsta strofer ringar in filmens andemening: \u201cCome up to meet you, tell you I&#8217;m sorry. You don&#8217;t know how lovely you are\u201d. Amerikansk folksj\u00e4l betonas annars av Tim Myers, Lucinda Williams, Gram Parsons, Fleetwood Mac med flera. Bon Ivers underbara \u201cHolocene\u201d h\u00f6rs i en scen. St\u00f6rst plats tar dock Thomas Newmans mix av specialskriven folk- och orkestermusik, att etablera k\u00e4nslor av v\u00e4rme och trygghet, ett slags sinnesro \u00e4ven i tragiska stunder. <\/p>\n<p>Det ska till ett cyniskt hj\u00e4rta f\u00f6r att inte bli det minsta ber\u00f6rd av Robert Duvalls \u00e5ldrade domare i \u201cThe Judge\u201d. Jag erk\u00e4nner, jag \u00e4r svag f\u00f6r s\u00e5nt h\u00e4r. Trots en v\u00e4lbekant, lite gammaldags tematik utan st\u00f6rre \u00f6verraskningar, sitter jag d\u00e4r i biosalongen med vattniga \u00f6gon. Det \u00e4r n\u00e4stan orov\u00e4ckande befriande att mentalt drapera sig i den amerikanska flaggan och l\u00e5ta k\u00e4nsloregistret kittlas av ett v\u00e4lspelat, sm\u00e5romantiskt, r\u00e4tteg\u00e5ngsdrama. En och annan (ofrivillig) t\u00e5r borde vara bevis nog f\u00f6r att filmmagisk verksh\u00f6jd \u00e4r uppn\u00e5dd.<\/p>\n<p><strong>Text: Anders Nilsson<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>The Judge Betyg 3 Regi David Dobkin Med Robert Downey Jr., Robert Duvall, Vera Farmiga m.fl. Ta p\u00e5 \u201cThe American Dream\u201d-glas\u00f6gonen. Visualisera sedan Robert Downey Jr. som \u201ccity slicker\u201d i Chicago, som p\u00e5 grund av familjesk\u00e4l \u00e5terv\u00e4nder till sin hemstad i Indiana. L\u00e4gg d\u00e4rtill en frostig fader och son-relation, incestu\u00f6sa romanser, rednecks och krogslagsm\u00e5l. L\u00e5ter [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20],"tags":[],"class_list":["post-89645","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89645","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=89645"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89645\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":89647,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89645\/revisions\/89647"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=89645"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=89645"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=89645"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}