{"id":89391,"date":"2014-11-17T20:29:33","date_gmt":"2014-11-17T18:29:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=89391"},"modified":"2014-11-17T21:48:46","modified_gmt":"2014-11-17T19:48:46","slug":"filmrecension-nightcrawler-skakar-om-sin-publik-i-bade-mage-och-sinne","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=89391","title":{"rendered":"Filmrecension: Nightcrawler – skakar om sin publik i b\u00e5de mage och sinne"},"content":{"rendered":"

\"Nightcrawler\"<\/a><\/p>\n

Nightcrawler<\/strong>
\nBetyg 4
\nRegi Dan Gilroy
\nMed Jake Gyllenhaal, Rene Russo, Bill Paxton m.fl.<\/p>\n

Jake Gyllenhaal g\u00f6r sig kanske allra b\u00e4st n\u00e4r han f\u00e5r agera maniskt besatt av n\u00e5got, eller \u00e5tminstone lite konstig i st\u00f6rsta allm\u00e4nhet. Som i \u201cDonnie Darko\u201d (2001), d\u00e4r han som trulig ton\u00e5ring ramlar \u00f6ver tidsresande och andra sci fi-relaterade fenomen. Eller i true crime-m\u00e4sterverket \u201cZodiac\u201d (2007) som den politiska sk\u00e4mttecknaren Robert Graysmith, mannen som \u00e4gnade \u00e5ratal \u00e5t att kartl\u00e4gga Zodiac-m\u00f6rdaren som h\u00e4rjade i Kalifornien p\u00e5 1960- och 70-talet. I musikvideon till \u201cTime to Dance\u201d (2012) med franska The Shoes, \u00f6verraskade Gyllenhaal som iskall psykopatm\u00f6rdare. Att han tv\u00e5 \u00e5r senare i Dan Gilroys \u201cNightcrawler\u201d personifierar en gravt st\u00f6rd individ, k\u00e4nns d\u00e4rf\u00f6r som en naturlig utveckling. Hans rollfigur Louis Bloom \u00e4r en gatsmart diversearbetare med h\u00f6ga ambitioner och v\u00e4lsmort munl\u00e4der. Hans arena \u00e4r ett mestadels nattligt Los Angeles. N\u00e4r tillf\u00e4lle bjuds att vara skjutj\u00e4rnsfotograf och dokumentera brottsplatser, \u00e4r han inte sen att nappa p\u00e5 det som ska komma att bli hans levebr\u00f6d, om \u00e4n ett moraliskt tvivelaktigt s\u00e5dant. Bloom \u00e4r n\u00e4mligen beredd att bokstavligen talat g\u00e5 \u00f6ver lik f\u00f6r att kunna pl\u00e5ta sensationella bilder av v\u00e5ldsd\u00e5d, som han sedan s\u00e4ljer till tv-stationer. Med metodisk noggrannhet l\u00e4r han sig snabbt att g\u00f6ra pengar p\u00e5 folks olycka.<\/p>\n

Det ligger n\u00e4ra till hands att l\u00e4sa in en samh\u00e4llskritik; skildringen av hur en paparazzimentalitet letar sig in i nyhetsbevakningen, kriminaljournalistik paketerad som realityunderh\u00e5llning. Riktigt obehagligt blir det n\u00e4r Rene Russos cyniskt kalkylerande tv-producent deklarerar att nyheter \u00e4r som mest intressanta n\u00e4r brott beg\u00e5s av etniska minoriteter och offren \u00e4r vita, v\u00e4lb\u00e4rgade medborgare. \u201cUrban crime creeping into the suburbs\u201d, \u00e4r prio i skapandet av en s\u00e4ljande story. Blooms frilansande asgam kan ses som en destruktiv produkt av det mediesamh\u00e4lle vi lever i. Den d\u00e4r ofta dubi\u00f6sa gr\u00e5zonen mellan nyheter och underh\u00e5llning. <\/p>\n

Filmen<\/a> v\u00e4cker dessutom fr\u00e5gor om oss som \u00e5sk\u00e5dare och v\u00e5rt eget ansvar inf\u00f6r det vi passivt konsumerar och aktivt vidaresprider. Vad h\u00e4nder med oss n\u00e4r vi utan k\u00e4llkritik delar spektakul\u00e4ra bilder och filmklipp i sociala medier? Vad h\u00e4nder n\u00e4r m\u00e4nniskov\u00e4rde och integritet reduceras i jakten p\u00e5 \u201clikes\u201d? \u201cNightcrawler\u201d f\u00f6rmedlar en r\u00e5 blandning av lika delar avsmak och skuld, n\u00e5got James Newton Howards filmmusik, likt ett samvetets mortel, hj\u00e4lper till att hamra in. Det \u00e4r en bedrift att som filmskapare skaka om sin publik i b\u00e5de mage och sinne. Hatten av f\u00f6r Dan Gilroy.
\nText: Anders Nilsson<\/strong><\/p>\n