![\"denofrivilligeskadespelaren\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/11\/denofrivilligeskadespelaren.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
\u201dDen ofrivillige sk\u00e5despelaren\u201d<\/strong> Det \u00e4r en sp\u00e4nnande id\u00e9 som manusf\u00f6rfattaren inbjuder till, d.v.s. att n\u00e5gon tvingas till att bli sk\u00e5despelare, och d\u00e5 inte enbart p\u00e5 scen, utan ocks\u00e5 i sitt eget liv f\u00f6r att \u00f6verleva och r\u00e4dda den kvinna han \u00e4lskar. Inledningsvis undrar man hur det skulle vara m\u00f6jligt, men inser utmed pj\u00e4sens g\u00e5ng att, \u201dvarf\u00f6r inte\u201d. \u00c5tminstone \u00e4r det en v\u00e4ldigt intressant och utmannande tanke. Det obehagliga \u00e4r ocks\u00e5 att vi p\u00e5minns om att allt f\u00f6r m\u00e5nga \u00e4r mer \u00e4n villiga att st\u00e5 p\u00e5 scen, till vilket pris som helst. Oavsett om man har n\u00e5got vettigt att komma med \u00f6ver huvudtaget. Det verkar som om v\u00e5r tid kr\u00e4ver lite mer \u201dscenk\u00e5teri\u201d \u00e4n vad som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r lite sund sj\u00e4lvinsikt och respekt.<\/p>\n Efter halva f\u00f6rsta akten inser vi att det \u00e4r kvinnorna som st\u00e5r f\u00f6r utpressningen, manipulationen och v\u00e5ldet i den h\u00e4r pj\u00e4sen. N\u00e5got man inte alls \u00e4r van vid. Det \u00e4r de som kr\u00e4ver k\u00e4rlek till vilket pris som helst, pengar, bekr\u00e4ftelse och utan att blinka. Knivblad mot en strupe, bensin h\u00e4lls \u00f6ver mannen och n\u00e4r som helst kan ett pistolskott avlossas. Det \u00e4r inte l\u00e4tt att tro p\u00e5 att dessa kvinnor har en s\u00e5dan makt, men glimtvis tror man att det eventuellt skulle kunna vara m\u00f6jligt. Det \u00e4r huvudrollsinnehavare st\u00e4daren\/den ofrivillige sk\u00e5despelaren som g\u00f6r det trov\u00e4rdigt, eftersom det \u00e4r hans insats i pj\u00e4sen som b\u00e4r allt som b\u00e4ras kan. Den roligaste kontrasten spr\u00e5kligt i pj\u00e4sen, \u00e4r n\u00e4r en av g\u00e4ngledarna byter till norska varje g\u00e5ng hon blir riktigt f\u00f6rbannad. Norska, detta sjungande och glad spr\u00e5k, som f\u00e5r en att l\u00e4gga huvudet p\u00e5 sned och le i alla andra l\u00e4gen.<\/p>\n Ska man g\u00f6ra parodi, p\u00e5 parodier, vilket man vid flera tillf\u00e4llen gav uttryck f\u00f6r, m\u00e5ste man vara knivskarp i sitt kroppspr\u00e5k och med sina syften. Tyv\u00e4rr lyckades inte sk\u00e5despelarna med det och det blev mer tramsigt \u00e4n skojigt. Det blev tyv\u00e4rr ibland ocks\u00e5 v\u00e4ldigt platt och underm\u00e5ligt p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen klarar jag inte av att titta p\u00e5 scen f\u00f6r att sk\u00e5despelarna inte klarar av att driva handlingen fram\u00e5t p\u00e5 ett trov\u00e4rdigt s\u00e4tt.<\/p>\n Man ska nog akta sig f\u00f6r att ha en publik som \u00e4r allt f\u00f6r villig att behaga. En publik ska reagera p\u00e5 inneh\u00e5llet. Det blir aldrig bra p\u00e5 en premi\u00e4r n\u00e4r det s\u00e5 tydligt k\u00e4nns som att det \u00e4r grupper av inb\u00f6rdes beundran d\u00e4r och att hela tjocka sl\u00e4kten tagit sig dit f\u00f6r att som p\u00e5 en fotbollsmatch supporta sitt lag. Precis p\u00e5 samma s\u00e4tt \u00e4r det inte okej f\u00f6r upps\u00e4ttningens skripta att sitta och sm\u00e5fnissa \u00e5t sk\u00e4mten samtidigt som de s\u00e4gs p\u00e5 scen. Det blir som att skratta \u00e5t sina egna sk\u00e4mt innan man har sagt dem.<\/p>\n Det b\u00e4sta med pj\u00e4sen var det korta avst\u00e5ndet mellan sk\u00e5despelarna p\u00e5 scen och publiken. Vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen klev sk\u00e5despelare in och ut som publik. Det ledde till att man ibland inte visste om man var en del i handlingen p\u00e5 scen eller enbart en del av publiken. Man visste inte heller alltid om det var ett spel i sk\u00e5despelet eller om det enbart var pj\u00e4sen i sig sj\u00e4lv. Det gav nya dimensioner till vad som \u00e4r v\u00e5r riktiga verklighet och vad som \u00e4r sk\u00e5despeleri. Medverkande:<\/strong> Andr\u00e9 Edholm, Anna Berglund, Anna Sj\u00f6\u00f6, Anne Koponen, Eva Sniis, Fabian Hedlund, Hanna Engstr\u00f6m, Kajsa-Sara Hogenlid, Milla L\u00f6jdstr\u00f6m, Simon Edman & Sofie B\u00e4llstav.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u201dDen ofrivillige sk\u00e5despelaren\u201d Manus: Fabian Hedlund Regi: Johanna Nilsson Ljus: Martin Norin Av Teater Carpa (p\u00e5 Teater Alma) Premi\u00e4r 14 november Det \u00e4r en sp\u00e4nnande id\u00e9 som manusf\u00f6rfattaren inbjuder till, d.v.s. att n\u00e5gon tvingas till att bli sk\u00e5despelare, och d\u00e5 inte enbart p\u00e5 scen, utan ocks\u00e5 i sitt eget liv f\u00f6r att \u00f6verleva och r\u00e4dda […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[4955,12288,11609,11608,7643],"class_list":{"0":"post-89364","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-scenkonst","10":"tag-teater","11":"tag-teater-alma","12":"tag-teater-carpa","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89364","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=89364"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89364\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":89367,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89364\/revisions\/89367"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=89364"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=89364"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=89364"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nManus: Fabian Hedlund
\nRegi: Johanna Nilsson
\nLjus: Martin Norin
\nAv Teater Carpa (p\u00e5 Teater Alma)
\nPremi\u00e4r 14 november<\/p>\n
\nText: Lotta Altner<\/strong><\/p>\n