{"id":89165,"date":"2014-11-10T15:49:19","date_gmt":"2014-11-10T13:49:19","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=89165"},"modified":"2014-11-23T17:48:52","modified_gmt":"2014-11-23T15:48:52","slug":"madama-butterfly-pa-kungliga-operan-ar-fortfarande-aktuell","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=89165","title":{"rendered":"Madama Butterfly p\u00e5 Kungliga Operan \u00e4r fortfarande aktuell"},"content":{"rendered":"

\"Asmik<\/a><\/p>\n

Madama Butterfly<\/a> av Giacomo Puccini
\nKungliga Operan, Stockholm
\nPremi\u00e4r den 8 november 2014<\/p>\n

Madama Butterfly, skriven 1904, \u00e4r aktuell som f\u00e5 operor. \u00c4ven om regiss\u00f6ren, Kirsten Harms, inte s\u00e4ger sig vara intresserad av det politiska temat utan snarare f\u00f6r det tids- och rumsoberoende relations- och k\u00e4rleksdramat, \u00e4r det imperialistiska temat och maktbalansen mellan den v\u00e4sterl\u00e4ndska mannen och den asiatiska kvinnan det som g\u00f6r dramat s\u00e5 laddat \u00e4n idag.<\/p>\n

Handlingen \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nd: Pinkerton, en stilig och i japanska \u00f6gon rik l\u00f6jtnant i amerikanska flottan, f\u00f6rtjusas av den femton\u00e5riga geishan Butterfly, och gifter sig med henne \u201dp\u00e5 japanska\u201d, men med siktet inst\u00e4llt p\u00e5 att gifta sig \u201dp\u00e5 riktigt\u201d med en amerikanska n\u00e4r han \u00e4r \u00e5ter i USA.<\/p>\n

F\u00f6r Butterfly \u00e4r det allvar. Hon byter religion och f\u00f6rskjuts av sin egen sl\u00e4kt. Pinkerton l\u00e4mnar henne kort efter gifterm\u00e5let. Tre \u00e5r g\u00e5r, Butterfly v\u00e4ntar, hoppas. Hon avst\u00e5r gifterm\u00e5l med en rik men gammal prins, och hon v\u00e4grar att \u00e5terigen dansa f\u00f6r pengar. N\u00e4r Pinkerton f\u00e5r veta att han har en son med Butterfly \u00e5terv\u00e4nder han med sin amerikanska fru Katie f\u00f6r att h\u00e4mta pojken, med avsikt att ge honom en b\u00e4ttre uppv\u00e4xt. Butterfly g\u00e5r med p\u00e5 att l\u00e4mna bort sin son – sitt allt – och beg\u00e5r sedan sj\u00e4lvmord. Butterfly har gjort den ultimata uppoffringen. Hellre d\u00f6r hon med hedern i beh\u00e5ll \u00e4n lever i f\u00f6r\u00f6dmjukelse.<\/p>\n

I denna upps\u00e4ttning \u00e4r handlingen f\u00f6rlagd till ett slags postkolonial tid under f\u00f6rra sekelskiftets mitt. L\u00e5ga soffor och bord, stiliserat japanskt k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4d p\u00e5 v\u00e4ggen skapar en avsp\u00e4nd och sj\u00e4lvklar scenisk elegans. I andra akten f\u00f6rvandlas milj\u00f6n med n\u00e5gra enkla medel till det numera nedg\u00e5ngna hus som Pinkerton skaffat \u00e5t dem b\u00e5da och d\u00e4r Butterflys fortfarande v\u00e4ntar. Scenografin ger handlingen en avsp\u00e4nd inramning utan att ta \u00f6ver. Ist\u00e4llet l\u00e5ter den karakt\u00e4rerna kan ta plats. Och det g\u00f6r de verkligen i denna enast\u00e5ende f\u00f6rest\u00e4llning. En bidragande orsak \u00e4r den lettisk-armeniska stj\u00e4rnan Asmik Gregorian som \u00e4r helt outstanding som Butterfly. Hon har en scenn\u00e4rvaro och r\u00f6st helt utan begr\u00e4nsningar: levande, stark, br\u00e4cklig, omf\u00e5ngsrik, expressiv. I programbladet f\u00e5r vi veta att hon praktiskt taget \u00e4r f\u00f6dd in i rollen. Hon h\u00f6rde musiken i mammas mage n\u00e4r hon spelade Butterfly mot pappans Pinkerton och som barn spelade Asmik sj\u00e4lv Butterflys barn p\u00e5 scenen. Daniel Johanssons Pinkerton matchar henne med den \u00e4ran och alla andra s\u00e5ngare levererar starkt de ocks\u00e5. Hovkapellet spelade underbart, och dr\u00f6msk och magisk \u00e4r sekvensen med k\u00f6r, pizzicato och soloviolin som markerar \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n andra till tredje akten d\u00e4r Butterfly vakar f\u00f6r att v\u00e4nta in Pinkertons ankomst.<\/p>\n

Det bitterljuva temat tillsammans med Puccinis romantisk- expressiva musik g\u00f6r operan till en s\u00e4ker snyftare. S\u00e5 \u00e4ven denna g\u00e5ng. M\u00e5nga h\u00e4nder lyfter diskret upp glas\u00f6gonen f\u00f6r att torka t\u00e5rarna n\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen n\u00e4rmar sig sitt slut. Det \u00e4r en saga vi sett, men mer \u00e4n s\u00e5. Det \u00e4r ocks\u00e5 en spegling av en verklighet som fortfarande p\u00e5g\u00e5r runt omkring oss och \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r faktiskt sv\u00e5r att skaka av sig.<\/p>\n

MUSIK
\nGiacomo Puccini
\nTEXT
\nLuigi Illica och Giuseppe Giacosa
\nDIRIGENT
\nLawrence Renes\/
\nRafael Payare
\nREGI
\nKirsten Harms
\nSCENOGRAFI, KOSTYM OCH MASK
\nHerbert Murauer
\nLJUS
\nTorben Lendorph
\nDRAMATURG
\nKatarina Aronsson<\/p>\n

Medverkande: CIO-CIO-SAN (MADAMA BUTTERFLY) Asmik Grigorian Sara Olsson NN SUZUKI Katarina Leoson Agneta Lundgren Susann V\u00e9gh B.F PINKERTON Daniel Johansson Jesper Taube SHARPLESS Karl-Magnus Fredriksson Johan Edholm GORO Niklas Bj\u00f6rling Rygert Daniel Ralphsson PRINS YAMADORI Magnus Kyhle Anders Blom KATE PINKERTON Kristina Hanson Eva Sahlin BUTTERFLYS FARBROR John Erik Eleby Kristian Flor YAKUSID\u00c9 Ian Power NOTARIEN Henrik Hugo KOMMISARIEN Andreas Lundmark H\u00e5kan Eken\u00e4s BUTTERFLYS MAMMA Kristina Wennberg Anna Norrby BUTTERFLYS KUSINER Cecilia Nanneson Jessica Forsell Clarh\u00e4ll BUTTERFLYS MOSTER Anna Danielsson Mirja S\u00f6rberg DIRIGENT Lawrence Renes Rafael Payare<\/p>\n

Text: Ulrika Sandhill<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Madama Butterfly av Giacomo Puccini Kungliga Operan, Stockholm Premi\u00e4r den 8 november 2014 Madama Butterfly, skriven 1904, \u00e4r aktuell som f\u00e5 operor. \u00c4ven om regiss\u00f6ren, Kirsten Harms, inte s\u00e4ger sig vara intresserad av det politiska temat utan snarare f\u00f6r det tids- och rumsoberoende relations- och k\u00e4rleksdramat, \u00e4r det imperialistiska temat och maktbalansen mellan den v\u00e4sterl\u00e4ndska […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-89165","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89165","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=89165"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89165\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":89231,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/89165\/revisions\/89231"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=89165"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=89165"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=89165"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}