{"id":89146,"date":"2014-11-10T10:59:06","date_gmt":"2014-11-10T08:59:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=89146"},"modified":"2014-12-25T22:54:23","modified_gmt":"2014-12-25T20:54:23","slug":"en-duva-satt-pa-en-gren-och-funderade-pa-tillvaron-ett-omistligt-masterverk-och-arets-basta-svenska-film","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=89146","title":{"rendered":"En duva satt p\u00e5 en gren och funderade p\u00e5 tillvaron – ett omistligt m\u00e4sterverk och \u00e5rets b\u00e4sta svenska film"},"content":{"rendered":"

\"enduva\"<\/a><\/p>\n

En duva satt p\u00e5 en gren och funderade p\u00e5 tillvaron<\/strong>
\nBetyg: 5
\nVisas under Stockholm filmfestival, ordinarie biopremi\u00e4r 12 november 2014<\/p>\n

Efter fiaskot med filmen \u201dGilap\u201d f\u00f6rsattes Roy Andersson i en slags filmisk exil; stj\u00e4rnglansen fr\u00e5n brakgenombrottet \u201dEn k\u00e4rlekshistoria\u201d var som bortbl\u00e5st, och hans status som filmskapare var l\u00e5g. R\u00e4ddningen, eller snarare den d\u00e5varande l\u00f6sningen, var att g\u00f6ra reklam. Vilket det inte \u00e4r n\u00e5got fel p\u00e5 (sj\u00e4lvaste Ingmar Bergman har ocks\u00e5 gjort n\u00e5gra, d\u00e4r en viss tv\u00e5lreklam \u00e4r mest k\u00e4nd) f\u00f6r att dryga ut kassan mellan st\u00f6rre jobb – problemet var bara att de inte uppenbarade sig. Under tolv \u00e5r, ber\u00e4ttar han i ett Face2Face-evenemang under Stockholm filmfestival, gjorde han reklamfilmer f\u00f6r Trygghansa d\u00e4r han p\u00e5 olika s\u00e4tt f\u00f6rklarade (i bilder) att den gemensamma n\u00e4mnaren f\u00f6r alla deras klienter \u00e4r att de blivit utsatta f\u00f6r gravitationen. Men under den tiden hann han inte bara g\u00f6ra reklam, utan \u00e4ven omv\u00e4rdera hela sin konstn\u00e4rliga inriktning. Innan han blev regiss\u00f6r ville han f\u00f6rst bli ingenj\u00f6r, sedan bildkonstn\u00e4r. Och det var i m\u00e5lningarna, och till viss del skulpturerna, hans inspiration till filmskapande kom till. \u00c4ven om klassiker som Cykeltjuven (\u201dom ni inte sett den, se den\u201d uppmanade han publiken) och gamla m\u00e4sterregiss\u00f6rer som Fellini ocks\u00e5 inspirerat honom.<\/p>\n

N\u00e4r Roy sedan skulle \u00e5terv\u00e4nda till l\u00e5ngfilmen var det d\u00e4rmed ocks\u00e5 med en ny stilistisk identitet i bagaget; fr\u00e5n den mer vardagsrealismen som genomsyrade de tidigare verken, till en mer abstrakt surrealistisk ton i \u201dS\u00e5nger fr\u00e5n andra v\u00e5ningen\u201d som blev den f\u00f6rsta delen i trilogin om att vara m\u00e4nniska, som sedan f\u00f6ljts upp av \u201dDu levande\u201d och nu \u201dDuvan\u201d (som Roy sj\u00e4lv tror blir den slutgiltiga titeln i folkmun) som \u00e4r den avslutande delen.<\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen utg\u00e5r fr\u00e4mst fr\u00e5n tv\u00e5 f\u00f6rs\u00e4ljare av sk\u00e4mtartiklar, men best\u00e5r i stor grad av sm\u00e5 nedslag i olika sammanhang och karakt\u00e4rer. Tonen \u00e4r ofta gr\u00e5disig men med en skarp underton av unik humor – d\u00e4r varken livet eller d\u00f6den tas p\u00e5 alltf\u00f6r stort allvar, utan mest \u00e4r bakgrundsbrus f\u00f6r andra historier som sker under tiden vi \u00e4r f\u00f6r upptagna med v\u00e5rt egna. Precis som livet sj\u00e4lvt. I en scen st\u00e5r en man med en v\u00e4ska utanf\u00f6r en restaurang och kollar in genom f\u00f6nstret f\u00f6r att leta efter en bekant som enligt utsago skulle ha m\u00f6tt upp honom d\u00e4r. Medan han st\u00e5r d\u00e4r, och pratar i telefon, ser vi hur en olycklig k\u00e4rlekshistoria uppenbarar sig i f\u00f6nstret – om vi bara \u00e4r uppm\u00e4rksamma och ser den. Annars sker det utan v\u00e5r vetskap. Precis som i v\u00e5ra egna liv.<\/p>\n

Ut\u00f6ver att vilja s\u00e4tta bild p\u00e5 hur det \u00e4r att vara m\u00e4nniska tar han ocks\u00e5 j\u00e4rngrepp om monarkin, \u00f6verklassen och kolonialismen. Det ger filmen en mer konstn\u00e4rlig udd, ut\u00f6ver det estetiska, och tillh\u00f6rande tyngd som ofta saknas i svensk film. Precis som den speciella mixen mellan allvar och sk\u00e4mt, stramhet och trams (dock utan att f\u00f6rminska sig, balansen \u00e4r s\u00e5 v\u00e4lavv\u00e4gd att den puttar slutfilmen mot en guldpall snarare \u00e4n drar ned den i smutsen). Och just d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det ett omistligt m\u00e4sterverk, och \u00e5rets b\u00e4sta svenska film.<\/p>\n